Jag har varit ganska slö ett tag. Mycket ledig och en känsla av att mycket som jag vill få gjort kan jag vänta med till 2014. Nu har det gått någon dag eller två på det nya året och nu kommer det att bli lite fart på mig igen.

 

Nu börjar jag jobba igen på allvar. Jag har ganska mycket jobb nu i 4 dagar. Jag ska försöka at vara duktig och ta mig bort till gymmet också. Får se om jag fixar det i morgon i alla fall. Ställer jag klockan och är "taggad" på att bara ta mig till gymmet så vet jag ju sen att när jag väl tränar så går det bra. 

 

Jag har nu under morgonen ringt en kvinna som ska hjälpa mig med en försäkring. Hon ska strax ringa tillbaka till mig. Jag kollar ju över mina olika försäkringar varje år och jag har liksom kommit på att jag kanske behöver en till. Fast jag är ändå inte säker. Ibland blir det nästan dyrare att ha vissa  försäkringar än att bara betala om det skulle hända  något. Det gäller naturligtvis inte allt, men i vissa fall är det ju så. Självrisk och kanske annat är liksom dyrare än om olyckan skulle vara framme, och då är det ju inte värt att ha den försäkringen liksom. Det blir intressant att höra vad som gäller med just detta som jag snart ska få hjälp med. Vad gäller, vad krävs, självrisk och årsavgift är sånt som jag alltid funderar kring innan jag väljer om jag ska ta en viss försäkring eller inte.

 

Nu ska jag snart dra till jobbet. 

 

 

 

 

 

 

 

 

I år var det nära att jag hade slutat blogga. Jag hade liksom ingen motivation och jag ställde mig också frågan varför jag skulle hålla på. Är det liksom värt att lägga ner någon mer tid på detta? Men bloggen lever vidare nu i alla fall. Jag tror faktiskt att jag äntligen bloggar på ett sätt som jag alltid har velat göra. Dessutom har jag alltid gillat att blogga. Jag tycker helt enkelt att det är kul, och det gör att jag fortsätter. Fast jag kanske inte är lika flitig på att göra inlägg nu längre. Men det är kul att blogga fortfarande.

 

När jag funderade på att sluta blogga så ville jag ändå aldrig bara avsluta med att bara säga tack och hej, nu lägger jag av. Jag vill avsluta på något "snyggare" sätt liksom. Jag skulle aldrig kunna släppa bloggen om jag bara med ett enda inlägg skriver att nu slutar jag. Min tanke var att summera alla år av bloggande. Ungefär som jag nu idag har summerat detta året i några olika inlägg. Men sen var det ju det där som jag aldrig kommer ifrån, jag tycker ju att det är roligt att blogga, och då vill jag inte lägga av. Så länge jag tycker att det är roligt, då slutar jag inte. Det är ju bara att ha den kvar. När jag har något att skriva om då skriver jag. Känner jag inte för att blogga en dag, då struntar jag i det bara och sen tar man nya tag dagen efter eller nåt. Hade jag lagt av  helt då när jag funderade på det, då tror jag att jag ganska snabbt hade börjat igen, eftersom jag tycker att detta är så roligt att hålla på med.

 

Jag är inte någon stor bloggare och jag strävar inte efter att bli någon heller. Jag tycker inte själv att jag är så bra på att skriva. Mina bilder och filmer är ju inte så märkvärdiga dom heller, men för mig spelar de inte någon roll. Jag gillar ju att blogga i alla fall. Man bloggar precis så mycket som man själv vill. Man behöver inte vara bra på det. Det är bara att köra på, så länge man tycker att det är kul förstås.

 

 

 

En annan sak som jag tycker är roligt med min blogg det är att jag har läsare som gillar min blogg och som har följt mig nästan ända sen jag startade år 2008. Det känns rätt häftigt att så många av dom som hittade bloggen för flera år sedan är kvar än idag. Jag får fortfarande kommentarer och mail av dessa människor om allt möjligt. Dom skriver att jag är duktig  och att jag aldrig får sluta blogga eftersom jag har världens bästa blogg. Allt detta positiva är naturligtvis något som gör det exra kul att blogga.  

 

Jag är nöjd med hur jag bloggar idag. Motivationen är kanske inte alltid den bästa, men jag vill ändå inte sluta helt. Inte just nu i alla fall. Jag kommer säkert att hålla på med min blogg ett bra tag till. Jag bestämmer inte något datum, månad eller vilket år då jag ska lägga av. Kanske är det ändå så att nu när jag har börjat att fundera kring att sluta blogga så kommer jag kanske snart att göra det, men den kan lika gärna leva vidare i flera år till. Jag bloggar så länge jag tycker det är roligt. Roligt och kul är orden liksom. Tycker jag bara att detta är roligt och kul då då lever bloggen vidare på ett eller annat sätt.

 

Brukar ni ha nyårslöften? Jag har alltid minst ett. Jag gillar ju att sätta upp ett mål och en första dag på ett nytt år känns som rätt läge att bestämma sig för att faktiskt fixa något som man verkligen vill åstakomma. I år har det varit mycket med min hälsa och jag kör ju såklart på även nästa år. Jag ska bli bättre på att äta nyttig mat och träna på mer rätt sätt. Dessutom kommer jag att även i fortsättningen att låta Doktor Mouna  hjälpa mig med att helt enkelt hålla mig så frisk som möjligt. 

 

Mitt nyårslöfte för nästa år är att fixa den stabila ekonomi som jag så länge har drömt om. Jag har tänkt länge på detta och beslutet är liksom fattat för flera månader sedan. Jag ska genonföra alla de förändringar som krävs för att jag sen inte ska behöva grubbla så mycket mer på pengar och ekonomi i framtiden. Arbetet mot  målet är redan i full gång. Jag kommer kanske inte att "maxa" mitt sparande varje månad så denna grejen tar nog hela nästa år att fixa, men när jag firar nyår nästa gång då är det klart i alla fall.

 

Jag vill lösa mitt bolån. Det är inte mycket kvar på det lånet och det finns lite pengar att tjäna i detta. Jag tror att inom ett halvår från nu så har jag alla pengar som behövs för att lösa bolånet.  Jag tycker att grunden för att ha en stabil ekonomi är att hela tiden spara pengar så man har om något oförutsett skulle hända. Har man pengar sparade då behöver man ju inte ta lån. Det är lättare att spaara penar om man samtidigt är skuldfri. Ett lån av pengar är ju samma sak som att inte ha råd att köpa för sina egna. Det oförutsedda som ibland händer är inte roligt att behöva låna till. Jag har redan idag ett buffertkonto och på det för jag över en mindre summa pengar varje månad. Målet är att hela tiden ha pengar att betala med om något tex går sönder här hemma, samtidigt som jag hela tiden sätter in nya pengar på samma konto . Nu är jag liksom igång med detta och när jag kommer upp i dom summor som gäller för varje liten ekonomisk grej som jag vill lösa så är jag nöjd där och då kan jag gå viadare och sen är allt klart till slutet av 2014, och då behöver jag inte bry mig sen. Så skönt ska det bli att inte lika mycket behöva bry sig om stålar.  En hel del av sånt man behöver kan jag ju fixa direkt på den lön jag har, men ibland så räcker inte det. Då gäller det att ha en buffert att ta av för att man inte ska behöva låna.  Såklart ser jag till så att alla dessa mindre överföringar som jag vill göra på mina inkommande pengar varje månad sker helt automatiskt. Det ska ju vara något som sker hela tiden utan att jag  egentligen behöver bry mig.  bränna pengar men ändå sparar jag och  samtidigt är jag skuldfri. Dit vill jag komma så allt sen bara rullar på av sig själv.  När jag når de mål jag har med min privatekonomi då har jag liksom gjort allt av de som känns värt att göra för att ha en trygg och stabil ekonomi.

Alltså, målet för 2014 är att bli skuldfri och att hela tiden ha pengar på ett konto som hela tiden växer, fast jag också bränner pengar, både nu och i framtiden. Mer stabil, trygg och bättre ekonomi behöver jag sen inte sträva efter om jag gör ett grovjobb nu under 2014. Grovjobbet  kommer sen resultera i att jag har en stabil grund i min ekonomiska situation som bara kommer att bli ännu bättre ju längre tiden går, fast jag behöver inte spara så sjukt mycket mer pengar i alla fall. Det är ju  ingen mening med att bara sträva efter att bara ha ännu mer pengar! Man ska ju leva också och pengar måste man ju spendera om man ska kunna leva. Men jag vill också känna mig trygg, stabil och nöjd både i nuet och i framtiden. Gör jag  "grovjobbet" då har jag sen en situtaion där jag är skuldfri, äger en bostadsrätt och har det bra ekonomiskt, både nu och i framtiden.

 

Hela grejen är att göra jobbet nu så jag inte behöver känna av att jag behöver bry mig så mycket sen, men ändå får jag det bara bättre och bättre. Jag har tänkt så mycket på detta och jag vet efter allt vändande,vridande och tänkande att detta kommer att funka och bli precis som jag vill.

 

Det som känns väldigt bra med allt detta är att jag redan nu är väldigt säker på att jag kommer att nå mitt mål och få den ekonomi som jag så länge har drömt om. Det känns motiverande att greja tills detta är fixat för jag kan ändå medans jag håller på unna mig saker och ha det bra. Det tar kanske hela året att fixa denna dröm om en stabilare ekonomisk situation, men sen är det ju klart och då jag fan nöjd.

 

När detta är fixat så har jag "bara" hela grejen med mitt hem och hur jag ska göra för att bli nöjd till 100% med hur jag bor. Hur jag ska lösa den grejen  och fixa allt med mitt boende  som krävs  har jag egentligen ingen aning om just nu. Men det är en dröm om att få till ett boende där jag är nöjd med hur mitt hem ser ut samtidigt som jag är skuldfri. Det får väl bli en senare fråga att ta tag i när allt som jag vill göra med ekonomin är klart. Det kanske blir ett nytt nyårslöfte år 2015. 

I mitten av augusti i år så besökte jag Stockholm för att jag skulle då göra en omfattande och djupgående hälsoundersökning. Jag hade en månad tidigare kontaktat SciLife Clinic. Jag kände att jag ville få bra koll på min hälsa och massor av hjälp med att faktsikt exakt få veta vad jag behöver göra för att försöka hålla mig så frisk som möjligt. Hur ser allt ut idag, finns det något som behöver åtgärdas nu och vad behöver jag göra för att minska riskerna för att jag inte ska drabbas av någon allvarlig sjukdom i framtiden? Det handlade om ca 60 000 kronor som detta skulle kosta mig.

 När jag bloggande och skrev att jag hade bestämt mig för att jag ville göra detta då fick jag sjukt mycket mail och kommentarer. Dom allra flesta var väldigt upprörda över det jag skulle göra och att det kostade så mycket pengar. Helt plötsligt så var tillsynes varenda bloggläsare läkare. Man skrev då tex att detta var en bluff som jag höll på att gå på och att SciLife skulle vara ett företag som bara är ute efter att tjäna pengar och lura godtrogna lättlurade och naiva människor. Man "kastade" på mig en massa undersökningar från USA där dom minsann visade att detta inte var bra överhuvudtaget. Allt möjligt skrev folk till mig och mycket visade sig ju bara vara saker som folk bara vräkte ur sig utan att veta någonting överhuvutaget. Många tyckte bara att jag var korkad som ville göra detta och i nästan varje kommentar eller mail som jag fick på detta så verkade så gjorde man en stor sak av jag skulle lägga ut 60 000 kronor på denna grej. Jag är glad att jag inte lyssnade överhuvudtaget på alla som faktiskt verkade vara arga på riktigt. Allt visade sig ju sen vara helt fel.

 

Jag kan idag säga att jag inte ångrar någonting. Jag vet idag så otroligt mycket mer än vad jag visste för bara ett halvår sedan. Jag vet mer om vilka steg jag måste ta och vad jag behöver tänka på för att minska mina framtida sjukdomsrisker. En del saker klarar jag kanske själv och annat måste jag ha mer hjälp med. De fanns också mycket i min kropp som var väldigt bra, och de var skönt att bara få veta de.

 

Att detta skulle vara något oseriöst och dåligt som många har sagt håller jag inte med om. Att jämföra med undersökningar som har gjorts i USA håller ju inte det heller.  De är ju helt andra regler och lagar  om hur man får bedriva sjukvård där mot hur det är i Sverige. Om det är så att SciLife tjänar massor av pengar på detta så har jag inget emot det. Blir jag nöjd med det jag köper så gör väl inte det något att ett företag tjänar pengar? Jag har stort förtroende för dom som jobbar på Scilife Clinic. Mouna som är min Doktor litar jag på till 100%.  De finns massor med människor före mig som har gjort dessa undersökningar via SciLife Clinic och jag har inte läst någonstans att någon är missnöjd eller ångrar sig. 

 

Att göra undersökningen gav mig många sk tankeställare och det hjälpte mig också att faktiskt stanna upp lite och fundera på vad jag  håller på med. Hade jag kört på på samma sätt i mitt liv som jag gjorde innan jag gav mig in i denna hälsogrej så hade jag defentivt haft en ökat risk för vissa sjukdomar idag. Bara genom att nu veta så mycket mer, och förändra till det bättre så minskar jag riskerna avsevärt.  Efter att jag fick veta hur mina provsvar såg ut och vad de innebar så har jag ändrat på massor av olika livstilsfaktorer. Jag äter betydligt mer fisk, grönsaker och frukt nu och mindre kolhydrater och rött kött. Jag tränar också betydligt bättre än förut. Bara dessa förändringar har gjort att jag har gått ner i vikt och blivit smalare och de kommer säkert att fortsätta åt rätt håll bara jag kör på under nästa år också.

 

 

 

 

I början av detta året var det inte självklart för mig att jag skulle göra den djupgående hälsoundersökning som jag senare under året sen gjorde. Jag hade ju redan år 2012 fått reda på att de skulle ske många förändringar på mitt jobb och det skulle kunna komma att påverka mig i ganska hög grad. På en arbetsplatsträff som vi hade redan i början av 2012 fick jag där veta att en hel del personal i Vänersborg skulle så småningom bli förflyttade till Trollhättan. Om detta skulle hända med mig då var jag ju tvungen att skaffa en bil och redan under 2012 så började jag spara pengar för att eventuellt kunna köpa en bil. 

 

Jag ville ju köpa den kontant. Inga lån ville jag ta. Jag kollade bilar på nätet väldigt mycket under 2013 medans jag samtidigt var duktig med att spara pengar. Vad ville jag ha om jag blir tvungen att köpa bil? Jag kollade på märken som  Peugeot, Hyundai och Kia. När man jobbar med att köra buss så funkar det sällan att pendla själv med buss fram och tillbaka varje arbetsdag året om. Ibland är det ju jag själv som kör första turen på morgonen, eller sista turen på natten. Hur ska jag då kunna pendla med buss till och från jobbet? Bil blir ganska nödvändigt om man måste vara på jobbet tex innan första bussen går. Samma sak är det ju om man måste vara kvar på jobbet efter att sista bussen har gått.

 

Under första halvan av detta året så kämpade jag på rätt ordentligt med mitt sparande. Jag sparade till en bil. Det var det jag var inställd på. Under året fick jag det nästan berättat för mig att jag är en av alla dom som kommer att bli förflyttad. En del kollegor trodde sig redan veta hur allt skulle bli i Vänersborg och de pratade man väldigt mycket om. Jag frågade min närmaste chef en gång om hur det skulle bli för min del och jag fick då svaret att han  med ganska stor säkerhet kan säga att jag kommer att bli förflyttad till Trollhättan. Tiden gick och jag tänkte inte så mycket på det. Jag visste redan i början av 2013 att om jag blir förflyttad då är jag redo. Jag kommer att kunna fixa den där bilen och allt annat som kanske krävs för att kunna börja arbeta i Trollhättan.

 

Innan sommaren tror jag det var så kalldes alla till en ny arbetsplatsträff. Där skulle vi vad jag trodde få reda på hur många som skulle få flytta på sig. Jag hörde en siffra på 26 st fast anställda som skulle bli förflyttade, men det visade sig sen vara fel. Jag skulle efter det mötet jobba  och när jag kom till jobbet för andra gången den dagen då satt det en lapp på anslagstavlan där det stod att ca 13 personer av dom fast anställda skulle bli förflyttade. Jag var då inte säker på att detta gällde mig, men jag visste ju inte säkert. Ca 13 personer. Det kan ju vara 11 eller 15 och kanske också 17. Hur mycket är egentligen ca 13 st? Jag väntar och ser hur det blir tänkte jag bara. Jag fixar allt hur den än kommer att bli, det var jag säker på sen länge.

 

Innan detta årets alla semestrar började på jobbet så blev det i alla fall klart vilka som skulle få börja jobba i Trollhättan från och med den 15 december och alltså inte vara kvar i Vänersborg. Jag blev kvar, men jag fick inte reda på detta just då när alla dom som skulle flytta fick reda på det, men jag kunde räkna ut det för de som skulle flytta fick ju reda på det där innan semsterperioderna drog igång. Jag hörde ingenting om hur det skulle bli med mig och då visste jag att jag kommer att vara kvar på bussgarget i Vänersborg. 

 

Mycket har ändå ändrats, men det har inte påverkat mig så mycket. Det har blivit mycket mindre i Vänersborg och väldigt mycket större i Trollhättan. Alla som satt på kontoret  förut i Vänersborg är nu i Trollhättan. Förr var Vänersborg huvudkontoret även för dom i Trollhättan. Nu är det tvärtom. Vi har personer som sitter lite då och då på kontoret  i Vänersborg, men för det mesta finns det ingen kontorspersonal alls där. Det rör sig folk och kollar läget kan man säga, men mer är det inte. Alla som tidigare  jobbade på kontoret eller  i våran verkstad i Vänersborg är nu i Trollhättan.  Jag tycker det funkar bra i alla fall även om man har dragit ner på verksamheten om man säger så.

 

För mig blev det alltså ingen flytt. Mycket förändringar har de blivit, men mig drabbade det inte så mycket även om man såklart märker av alla förändringar på något sätt. Man har ju fått ändra på vissa rutiner i sitt sätt att arbeta, men det är inga större problem. Jag är ganska bra på att anpassa mig till hur det ser ut just idag och blir det en förändring då gäller det ju att man själv är flexibel.

 

 Schemat jag nu har är inte så annorlunda mot hur det har varit och även om jag önskade mig ett annat schema innan detta drog igång så är jag ändå nöjd med det jag nu fick. Det är bara att jobba för det måste man ju göra för att tjäna pengar. 

 

När jag fick veta att det inte skulle bli någon flytt för min del då valde jag att inte köpa bil heller. Jag bestämde mig istället för att kontakta SciLife Clinic i Stockholm. Nu hade jag ju pengar sparade till att göra en djupgående hälsoundersökning som jag ju så länge hade funderat på. När jag skrev på min blogg att jag hade bestämt mig att göra en undersökning  då blev väldigt många människor riktigt upprörda. 

 

 

 

Detta var en mening som jag råkade skriva i ett inlägg (mest på skämt) på min blogg en gång i år, och det gjorde att väldigt många blev både upprörda och förbannade på mig. Jag fick kommentarer där man skrev att jag inte borde få blogga offentligt och att jag ville få folk som jobbar med att förbättra Vänern arbetslösa. Jag fick också en lång redogörelse för vad det skulle kosta staten att suga ur Vänern på vatten.  Några tyckte att jag borde skämmas som talar illa om måsen när den nu är så viktigt för våran natur. De fanns folk som helt plötsligt påstod att dom var miljövänner, fågelskådare eller så sa dom bara att dom visste precis allt om hur viktig Vänern är för våran existens.  Folk spred liksom ringar på vattnet efter att jag BARA hade skrivit: "Kan man inte suga ur Vänern på vatten så man blir av med alla dessa skrikiga fiskmåsar"?

 

Detta är rätt komiskt och jag har svårt att inte bara skratta åt sånt här. Hur orkar folk hålla på liksom?  

Vissa människor har tydligen ingen humor alls? Jag vill ändå tro att dom flesta som läser min blogg fattar att jag kanske inte altid menar vad jag skriver jämt. Det vore tragiskt annars om de flesta som läser min blogg inte fatta ironin i många av mina inlägg. Fast även om man inte tycker att de jag skriver eller visar i en video på min blogg är speciellt roligt så borde vissa väl ändå kunna ta en hel del av mina inlägg på min Danneblogg på betydligt  mindre allvar?  Undra vad  folk kommer att sprida ringar på vattnet om nästa år. Vilket vatten ska man välja? Kanske sprider man ringarna på Vänern? Om jag inte hinner suga ur den på allt vatten förstås.  

 

 

 

 

 

 Kommentar 1.

Danne, nu fallerar din logik fullständigt. Ditt förslag saknar all form av realism. Jag har gjort en initial kostnadsberäkning på uppsugning av Vänern.

Vänern består av 153 kubikkilometer vatten. Slamsugning av 1 kubikmeter vatten kostar runt 1000 kr. Att suga upp Vänern skulle alltså kosta 153 miljarder kr. Sedan måste vattnet transporteras bort. Vattnet försvinner inte bara, om vi forslar det till havet kommer kustnära länder att svämma över. Att hyra en bil som tar 22 kubikmeter på OKQ8 kostar 1143 kr för 50 km. Du kan ju tänka ut själv hur många gånger en sådan bil behöver köras för att få bort 153 kubikKILOmeter vatten. Tänker du bekosta denna historia?

Sveriges statsbudget ligger på 850 miljarder kr. Det skulle innebära att över en femtedel av hela Sveriges budget skulle läggas på ditt förslag, bara för att du inte tål fiskmåsar.

Jag skulle önska att du tänker efter innan du postar sådana förslag igen.

 

Tack för mig!

 

Kommentar 3.

Danne, jag är en sjukpensionär som i många år har jobbat med människor i svåra situationer och hjälpt dem med deras problem. Jag råkade tyvärr ut för en olycka för tre år sedan vilket gör att jag inte kan jobba mer. Första året satt jag ensam hemma och och var nere, nästan deprimerad. De få vänner jag har sa då till mig att rycka upp mig vilket jag försökte med. Jag testade att gå på kvällskurser i matlagning. Det fastnade jag dock inte för. Jag sökte även jobb utan framgång. Men en dag gick jag på en promenad längs vänerkusten och hörde fåglarna sjunga. En känsla fyllde mig av glädje, att livet inte är så dåligt. Så varenda dag sedan dess har jag tagit med mig en brödpåse och matat fåglarna vid Vänern. Det är det jag finner glädje i att göra, och jag mår bra av. Som du själv säger så är att må bra det viktigaste i denna vår värld. Jag hade inte mått bra om Vänern och dess fauna skulle försvinna, då mina även hobby skulle försvinna. Jag blir lite ledsen att läsa att du vill att vårt unika innanhav ska försvinna. Det skulle förstöra en hel unik miljö. Tänk dig själv att stå på kinnekulle utan att kunna blicka ut över Vänern. Eller gå ut på hindens rev utav att överväldigas av känslan att du står mitt i en sjö?

Men det kanske var meningen att provocera?

Kommentar 4

Jag har läst din blogg under en längre tid, jag känner mig nu manad att kommentera då din kommentar om Vänern väckte starka känslor i mig. Jag bor i kuststaden Göteborg, och för oss är Värnen en väldigt viktig del av hamnen. Vattnet från Vänern är oerhört viktigt för att hamnen i Göteborg ska fungera. En icke obefintlig andel av de fartyg som ankommer till Göteborgs hamn ska vidare upp i Göta Kanal för att lossa sina varor vid en av städerna längre upp. Vänern är en av de viktigaste vattenkällorna för att Göta Kanal ska fungera. Om Vänern inte skulle finnas längre så skulle det leda till att Göta Kanal skulle torka ut. Göta Kanal är en stor turistattraktion för Sverige, om vi skulle bli av med Göta Kanal så skulle Sverige förlora en stor inkomst. Vi skulle då vara tvungna att höja skatterna, göra oss av med välfärden (sjukvård, skola, äldreomsorg, vägar, kollektivgtraffik). Sverige är ett relativt litet land och vi behöver värna om våra tillgångar.

Det jag vill få sagt med min kommentar är att du borde försöka att tänka ett varv till innan du publicerar dina inlägg.

 

Kommentar 5

Jag är ornitolog. Jag har ägnat hela mitt liv åt fåglar i allmänhet och havsfåglar i synnerhet. Det smärtar en aning i mitt hjärta när jag hör dina hårda ord om dessa vackra djur. Måsen är en fascinerande och social varelse som är oerhört viktig för vårt ekosystem. De äter flugor, larver och andra skadedjur som utan måsens förebyggande arbete.skulle svämma över vår stad.

Jag har ofta blivit hånad och förlöjligad p.g.a. mitt stora måsintresse. Det är tråkigt att människor är så intoleranta och trångsynta. Det är därför olyckligt att du i din populära blogg ringaktar måsen på detta sätt. Jag är inte arg, inte alls. Däremot tycker jag det vore klädsamt om du ägnade åtminstone ett inlägg åt att informera allmänheten om måsens alla goda egenskaper.

 

 

Kommentar 6  

Käre Daniel.

Jag har icke kommenterat eller delat med mig av mina egna tankar till dig på ett långt tidevarv, men jag tyder fortfarande bokstäverna på din webblogg. Så du behöver icke känna dig alena.

När jag gick in på din webblogg denna afton såg jag denna komiska video, men ändå med en vederhäftig underton. Jag är ingen expert inom biologi då jag ej har någon examina i någon av biologins discipliner.
Jag är då mer en dilettant som uppskattar moderjord för de naturtillgångar som finns i vår ljuvliga värld.
Men även en näringsidkare som jag inser att det icke bådar gott för naturen att störa ett sådant så stort kretslopp.

Vätedioxiden som finns i Vänern är en livsviktig abiotisk faktor för alla heterotrofa samt fotoautotrofa organismer som består av eukaryota celler, även för organismerna som består av prokaryota celler. Om du skulle ändra på vattennivån i vänern skulle du förstöra deras habitat, och de skulle vara nödgad att följa med vattenflödet ut till havsvattnet i västra utloppet. Där skulle de dö en mycket smärtsam död då de kommer i en hyperton miljö förhållande till molariteten joner i cellerna. Detta försöker organismerna kompensera upp genom att avge vätska genom sitt semipermeabla cellmembran till omgivningen då den osmotiska processen fodrar detta. De kommer då dö av en uttorkning.

Detta skulle även få stora konsekvenser på samhället, då det är mycket samfärdelse som går via Vänern. Det skulle göra att allt det gods som fraktas med skepp kommer få transporteras med något slags flakfordon, som icke har samma lastmöjligheter som en tanker. Det skulle då gå åt fler bilar för att frakta samma gods som ETT skepp kan forsla. Det skulle då generera i mer utsläpp vilket förstör miljön ytterligare. Det blir som en kedjereaktion.

 

 

Kommentar 7:

Detta är  väl den roligaste av alla kommentarer som jag fick på detta? Här fanns det ju någon som verkar  vara rolig och ha lite humor i alla fall.

Goderafton min käre Daniel! Jag ber om eder nåd för jag ej har språkat med er på mången kalenderveckor. Jag har haft fullt upp med att planera och hur jag skall disponera min tid över årstiden med frodig grönska, samt vad som skall ske då skördetiden anländer till vårt land. Jag har även anlagt ett besök hos en gammel kamrat. Denne man gick tyvärr bort en vecka efter min visit. Då satte jag mig ned vid min pulpet på en ut af mina kammare på mitt herresäte, för att författa ett kondoleansbrefv till änkan. Jag närvarade även vid grafvsättningen vid Skara stifts katedral, som för övrigt är ett mycket treflig och vacker helgedom. Jag kan starkt rekommendera unge Herr Johansson att aflägga ett besök. Jag må har haft mycket att reflektera och planera den senaste tiden men jag har icke undgått att läsa din formidabla webblogg. Det har har även icke ungått mig att vår, nationens prinsessa, Madeleine Thérèse Amelie Josephine Bernadotte har ingått det äkta heliga ståndet. Det har även du Daniel beakat här på din webblogg. Du har även gett sken om att du är en rojalist och konungavänlig person. Jag vill därför att Herr Johansson skall observera dessa rörliga bilder: 

 Hur ställer du dig till konungafamiljens ställningstagande till att de är positiva till Vänern för utvinning av elektricitet med hjälp af vindsnurreproppellerapperatur? De går alltså emot dig Daniel Johansson och din ståndpunkt som du har haft ett bra tag nu vad och hur Vänern skall användas till. Hur ser du på saken? med tanke på att du ville att den skulle försvinna. Jag skulle även villa höra din åsikt om Prinsens monolog, då jag tycker inte den håller en rojalistisk klass och nivå.

Årets sista dag.. Bloggen "lever" fortfarande och jag tror jag äntligen har börjat att blogga på det sättet som jag alltid har velat göra. 

 

Jag ska i lite olika inlägg under denna dagen skriva och publicera lite om mitt år och hur jag ser på de mesta som nu har varit. Jag ska såklart även blicka framåt. Jag känner mig grymt "taggad" på att ta tag i nya saker. Blogga, jobba, träna och mycket mer ska jag göra även år 2014. Det har varit ett bra år och ett roligt år 2013. Det finns mycket som jag kan känna mig nöjd med och nästa år kommer såklart att bli ännu bättre. Snart säger vi farväl till 2013.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har suttit här och kollat lite en del av mina gamla  videobloggar som jag har skapat genom åren. Tänk att det alltid känns lite extra pinsamt när man kollar på sig själv. Jag fick en tanke att bara radera allt. Jag ska i alla fall aldrig mer sitta och kolla på mina gamla grejer. Jag har nästan aldrig gjort det föru, och det ska inte bli någon som jag gör sen heller. Det kommer bara upp massa negativa tankar som att mina videobloggar inte är bra eller varför sa jag sådär och bla bla bla.... Ibland skriver ni bloggläsare att ni vill se mer av videobloggar och nu när jag har kollat så fattar jag inte varför man vil att jag ska göra fler. Men det känns väl aldrig riktigt bekvämt att kola på sig själv.

 

 Undra om en skådespelare som har huvudrollen i en film  innerst inne kan tycka att just den filmen som han själv är med i är en bra film då han sitter hemma i soffan och ser den på TV. Eller känner dom också att det bara är pinsamt att se sig själva liksom? 

 

 

 

Många frågar mig om det finns något som är jobbigt med att vara bussförare. Just nu är jag nog där då det är som jobbigast att ha denna typen av arbete som jag har. Jag har i 5 dagar typ gått upp vid lunch och jag har vissa dagar inte gjort ett förbannat dugg. Nu är jag helt plöstligt uppe klockan 03:00 på natten och om 2 timmar ska man jobba.

 

Just detta är så jobbigt med att vara bussförare. Det finns liksom inga normala tider och någon tidsrytm som kroppen hinner vänja sig vid. Vissa tider på dygnet är man hur pigg som helst, fast man borde ligga och sova. Ibland känner man sig som ett lik för att man måste kliva upp mitt i natten. Jobba 8 timmar för att sen komma hem och försöka hålla sig vaken under eftermiddagen även om man är på gränsen att somna stående. 

Motivationen  finns ju ändå där. Belöningen för att man sliter och kämpar som man gör kommer ju i slutet av varje månad. 

 

Hej :)

 

Sov till typ 12 idag också såklart. Sen har jag grejat lite med vardagliga saker och jag har tvätten ikväll. I morgon ska jag upp tidigt och "tagga" och jobba igen. Det kommer att kännas i morgon när klockan ringer 03:30. Skönt att man sen är ledig 2 dagar igen, och efter de så jobbar jag igen, men jag har sovmorgon.

 

Året är snart slut och jag funderar såklart på vad som väntar mig nästa år. Jag vet egentligen inte vad jag ska hitta på år 2014. Det enda som jag har bestämt mig för är att jag ska fixa den ekonomi som jag så länge har drömt om. Det ska jag klara nu och inget annat känns viktigare. 

 

För övrigt får jag helt enkelt se vad jag ska hitta på. Jag vill gärna åka på någon resa. Åker jag  så blir väl en stad i Europa. Inget är planerat och jag får ju se hur det ser ut ekonomiskt om några månader. En annan sak som jag funderar på det är ju renovering. Jag kanske borde göra något här hemma? Börja med något är nog inte fel. Det förverkligar väl inte min dröm om det hem som jag skulle vilja ha, men om jag kan fixa tex ett rum som jag vill ha det så behöver jag inte fundera mer på den delen av min lägenhet i alla fall. Det skulle ju vara skönt att kunna släppa någonting av tankar och funderingar kring den grejen med renoveringen som jag funderar på så otroligt mycket. 

 

Annars hoppas jag att jag tränar på nästa år. Jag tycker att de "spärrar" jag tidigare hade nu har släppt och jag kör på bra och regelbundet. Man kan naturligtvis göra allting bättre, men jag är nöjd med att jag så länge nu har kört väldigt bra. Dessutom tycker jag att det är kul även om man ibnland kan känna att man skulle vilkja orka lite mer än vad jag idag gör. År 2014 så kör jag på och är jag lika duktig som jag tycker själv att jag har varit det senaste halvåret, då är jag nöjd.

 

På jobbet är man igång och jag är inne i de nya rutinerna som jag har skaffat mig efter alla de förändringar som skedde för några veckor sedan. Det är bara att jobba på och försöka ha det så bra som man bara kan. Man lägger ju väldigt mycket tid på sitt arbete och då får man ju försöka skapa en så behaglig arbetssituation som det bara går.  Sen är det bara  att jobba på och jag tycker det funkar bra nu och det kommer det säkert att göra nästa år ckså.

 

Nästa år kommer jag att genomgå fler blodprovar och andra typer av hälsoundersökningar´. Bara att göra dom och sen får man väl se vad doktorn säger. Jag gör själv vad jag kan när det gäller träning och kost. Jag mår bra och jag har gått ner ordentligt i vikt. Lite mer vill jag gå ner innan jag är helt nöjd. Jag gör vad jag kan och sen låter jag min doktor sköta resten. Mer går ju inte att göra liksom. 

 

Jag har städat ut julen igen. Enligt tradition så är det väl 13:e januari som man dansar ut julen, fast vem bryr sig om traditioner och sånt när det snart är 2014. Jag har ingen lust att gå runt här hemma och se tomtar och ha andra julsaker framme  i ca 3 veckor till. För mig är julen över efter annandagen. Nyår och hela det firandet känns som något helt annat. Jag tycker inte att den sk högtiden ens hör ihop med jul. Kanske gör den det enligt tradition och bla bla bla... Men om jag firar nyår så är ju nyårsfirandet något helt annat. Julen känns just den dagen i alla fall väldigt långt borta och jag vill heller inte bli påmind om att snart ska måste jag städa ut julen, en jag får vänta till 13:e januari. Nej, ut med den efter annandagen. Nu ligger mina julgrejer i en låda och den ska jag inte öppna förrän nästa jul.

 

Jag har mina lediga dagar och jag är fortfarande ganska slö. Det känns lite som om jag tänker att snart är året slut och jag kan inte göra så mycket mer under de dagar siom är kvar på 2013. Lika bra att då inte göra ett skit liksom. Jag vet inte om jag exakt tänker så, men det är så det känns nu i alla fall. Jag orkar liksom inte ta tag i något. Allt får vänta till nästa år. Jag har en jobbdag kvar detta året. Den har jag på måndag.  Hur jag ska orka ta mig upp

klockan 03:30 då har jag ingen aning om. Det blir ju fan 8 timmar tidigare än vad jag har klivit upp dom senaste dagarna. Det är väl tur att det bara är på måndag och sen får jag sova ut igen. Tisdag och onsdag är jag ledig och sen börjar jag förhållandevis ganska sent när arbetsdagarna drar igång mer som vanligt igen.

 

Då kommer man väl mer igång också med allt som man vill få gjort år 2014. Då är ju 2013 faktiskt förbi och då kan man ju inte säga att man inte orkar göra något eftersom året snart är slut. Då hoppas jag tar tag i allt på riktigt igen.

 

Idag har jag nästan bara struntat i allt. Jag sov väldigt länge och när jag sen vaknade gjorde jag egentligen ingenting. Jag tänker passa på att bara sova utan att känna att jag behöver gå upp för att jag ska få något gjort. Jag vet att jag får mer gjort när jag kliver upp på morgonen, men jag kan för en gångs skull skita att jag bara är jävligt slö. Det känns faktiskt bra denna gången. Jag är ledig hela denna veckan och typ lite till. Jag vill bara sova ut och slappa. Det känns mest naturligt för mig även om jag blir ganska slö när jag sover bort en hel förmiddag. Men jag väljer ändå att göra så nu. Jag har så många veckor per år där jag måste gå upp så jävla tidigt. När jag kan sova ut ordentligt så är det ju bara att göra det. 

 

Det kan vara svårt att pussla ihop de där ibland. Jag tänker på sova, jobba, träna och annan fritid. Sover jag för länge så får jag mindre gjort. När jag jobbar och ska upp tidigt då sover jag oftast för lite. Sover jag för länge när jag sen ska jobba eftermiddag då hinner jag inte träna. Går jag upp tidigt en arbetsdag trots att jag börjar sent så tar jag inte chansen att sova ut när jag kan, men jag kanske tränar. En sådan dag med både träning och jobb känns  väldigt lång (för lång) under min vakna tid. Vissa perioder känns det som man inte har någon fritid alls. Ibland har man hur  mycket fritid som helst, men då orkar man inget göra för att man har kanske precis avslutat en period av mycket jobb. 

 

Jag förstår någonstans varför jag lätt blir snurrig i huvudet. Det är inte lätt att få ihop livet på ett sätt som funkar klockrent. Tar det ett helt liv att få ordning på sig själv? Då är det lättare att bara sova ut och skita i att försöka få allt i livet precis som man vill ha det. Det går väl ändå inte, men nöjd kan man ju bli.

 

Lite har jag ändå fått gjort denna kvällen. Jag hade några ärenden på stan och jag känner nu när jag har fått fixat dom att jag inte behöver göra mer under de dagar på detta året som är kvar. 

 

 

Det var en rätt skön "feeling" när jag kände att nu behöver jag inte göra mer liksom. Fast jag har busskörning en dag till innan detta året är slut. Upp tidigt ska jag den dagen också. Lite mer har jag att göra, men jag är ändå jäkligt slö på något sätt. Fast det är man ju rätt att vara. Det viktigaste är ju inte att man får så mycket gjort hela tiden. Det viktigaste är ju att man mår bra. Inget annat är ju viktigare och får aldrig heller bli.

 

Jag har fortfarande ont i armen. Jag känner av detta när jag ska göra vissa saker. Det gör mig lite orolig, men jag hoppas det läker av sig själv så att jag slipper söka läkarvård i alla fall.

 

Jag har jobbat juldagen och jag hade en ganska lång arbetsdag som också var  tuff och krävande. Nu är jag i alla fall ledig resten av denna veckan och jag jobbar bara en dag till detta året. 

 

Jag har inga direkta planer för vad jag ska göra med den ledighet som  jag nu har. Jag ska väl bara se til att ha det bra och för en gång skull. Jag satt här lite tidigare idag och räknade pengar igen. Jag funderade för en sekund om jag skulle ge mig på ett "maxsparande" och kanske fixa den dröm som jag har på typ ett halvår istället för ett år.  Vid närmare eftertanke så kände jag  att det är det inte värt.

 

Jag har så många gånger tidigare i mitt liv sparat så mycket pengar som jag bara kan och man blir bara snurrig i huvudet och kanske också psykiskt illamående. Det blir lätt att man bara grubblar över hur mycket pengar man behöver för att kunna fixa något. Man unnar sig knappt någonting under flera månader och om man når sitt mål som man har med sparandet av pengar så blir det ändå sällan exakt  som man har tänkt sig i alla fall. Går det åt helvete med allt då har man ju kämpat och inte unnat sig något på flera månader helt i onödan. Jag vill inte gå i den "fällan" en gång till. 

 

Jag gör som jag har planerat från början. Jag ska fan inte bry mig om att jag kanske kan spara mer än vad jag från början har planerat. Jag lägger undan en viss summa pengar varje månad när lönen kommer och sen betalar jag mina räkningar och lever för resten. Kanske bränner jag allt som jag har utanför det minibelopp som jag ska spara. Kanske har jag pengar över när nästa lön kommer. Hur det än ser ut månad för månad så ska jag bara föra undan en viss summa pengar varje månad och sen inte bry mig mer. Spelar ingen roll om jag skulle kunna föra över det dubbla, jag gör det inte för då vet jag att jag bara mår dåligt. Jag vet ju ändå att jag fixar min dröm som jag har med min ekonomi. Spelar roll om det tar typ ett halvår extra! Det får ta ett år och så mår jag bra på vägen. Tack för att jag har börjat tänka så istället.

 

.