I början av detta året var det inte självklart för mig att jag skulle göra den djupgående hälsoundersökning som jag senare under året sen gjorde. Jag hade ju redan år 2012 fått reda på att de skulle ske många förändringar på mitt jobb och det skulle kunna komma att påverka mig i ganska hög grad. På en arbetsplatsträff som vi hade redan i början av 2012 fick jag där veta att en hel del personal i Vänersborg skulle så småningom bli förflyttade till Trollhättan. Om detta skulle hända med mig då var jag ju tvungen att skaffa en bil och redan under 2012 så började jag spara pengar för att eventuellt kunna köpa en bil. 

 

Jag ville ju köpa den kontant. Inga lån ville jag ta. Jag kollade bilar på nätet väldigt mycket under 2013 medans jag samtidigt var duktig med att spara pengar. Vad ville jag ha om jag blir tvungen att köpa bil? Jag kollade på märken som  Peugeot, Hyundai och Kia. När man jobbar med att köra buss så funkar det sällan att pendla själv med buss fram och tillbaka varje arbetsdag året om. Ibland är det ju jag själv som kör första turen på morgonen, eller sista turen på natten. Hur ska jag då kunna pendla med buss till och från jobbet? Bil blir ganska nödvändigt om man måste vara på jobbet tex innan första bussen går. Samma sak är det ju om man måste vara kvar på jobbet efter att sista bussen har gått.

 

Under första halvan av detta året så kämpade jag på rätt ordentligt med mitt sparande. Jag sparade till en bil. Det var det jag var inställd på. Under året fick jag det nästan berättat för mig att jag är en av alla dom som kommer att bli förflyttad. En del kollegor trodde sig redan veta hur allt skulle bli i Vänersborg och de pratade man väldigt mycket om. Jag frågade min närmaste chef en gång om hur det skulle bli för min del och jag fick då svaret att han  med ganska stor säkerhet kan säga att jag kommer att bli förflyttad till Trollhättan. Tiden gick och jag tänkte inte så mycket på det. Jag visste redan i början av 2013 att om jag blir förflyttad då är jag redo. Jag kommer att kunna fixa den där bilen och allt annat som kanske krävs för att kunna börja arbeta i Trollhättan.

 

Innan sommaren tror jag det var så kalldes alla till en ny arbetsplatsträff. Där skulle vi vad jag trodde få reda på hur många som skulle få flytta på sig. Jag hörde en siffra på 26 st fast anställda som skulle bli förflyttade, men det visade sig sen vara fel. Jag skulle efter det mötet jobba  och när jag kom till jobbet för andra gången den dagen då satt det en lapp på anslagstavlan där det stod att ca 13 personer av dom fast anställda skulle bli förflyttade. Jag var då inte säker på att detta gällde mig, men jag visste ju inte säkert. Ca 13 personer. Det kan ju vara 11 eller 15 och kanske också 17. Hur mycket är egentligen ca 13 st? Jag väntar och ser hur det blir tänkte jag bara. Jag fixar allt hur den än kommer att bli, det var jag säker på sen länge.

 

Innan detta årets alla semestrar började på jobbet så blev det i alla fall klart vilka som skulle få börja jobba i Trollhättan från och med den 15 december och alltså inte vara kvar i Vänersborg. Jag blev kvar, men jag fick inte reda på detta just då när alla dom som skulle flytta fick reda på det, men jag kunde räkna ut det för de som skulle flytta fick ju reda på det där innan semsterperioderna drog igång. Jag hörde ingenting om hur det skulle bli med mig och då visste jag att jag kommer att vara kvar på bussgarget i Vänersborg. 

 

Mycket har ändå ändrats, men det har inte påverkat mig så mycket. Det har blivit mycket mindre i Vänersborg och väldigt mycket större i Trollhättan. Alla som satt på kontoret  förut i Vänersborg är nu i Trollhättan. Förr var Vänersborg huvudkontoret även för dom i Trollhättan. Nu är det tvärtom. Vi har personer som sitter lite då och då på kontoret  i Vänersborg, men för det mesta finns det ingen kontorspersonal alls där. Det rör sig folk och kollar läget kan man säga, men mer är det inte. Alla som tidigare  jobbade på kontoret eller  i våran verkstad i Vänersborg är nu i Trollhättan.  Jag tycker det funkar bra i alla fall även om man har dragit ner på verksamheten om man säger så.

 

För mig blev det alltså ingen flytt. Mycket förändringar har de blivit, men mig drabbade det inte så mycket även om man såklart märker av alla förändringar på något sätt. Man har ju fått ändra på vissa rutiner i sitt sätt att arbeta, men det är inga större problem. Jag är ganska bra på att anpassa mig till hur det ser ut just idag och blir det en förändring då gäller det ju att man själv är flexibel.

 

 Schemat jag nu har är inte så annorlunda mot hur det har varit och även om jag önskade mig ett annat schema innan detta drog igång så är jag ändå nöjd med det jag nu fick. Det är bara att jobba för det måste man ju göra för att tjäna pengar. 

 

När jag fick veta att det inte skulle bli någon flytt för min del då valde jag att inte köpa bil heller. Jag bestämde mig istället för att kontakta SciLife Clinic i Stockholm. Nu hade jag ju pengar sparade till att göra en djupgående hälsoundersökning som jag ju så länge hade funderat på. När jag skrev på min blogg att jag hade bestämt mig att göra en undersökning  då blev väldigt många människor riktigt upprörda.