Idag har jag nästan bara struntat i allt. Jag sov väldigt länge och när jag sen vaknade gjorde jag egentligen ingenting. Jag tänker passa på att bara sova utan att känna att jag behöver gå upp för att jag ska få något gjort. Jag vet att jag får mer gjort när jag kliver upp på morgonen, men jag kan för en gångs skull skita att jag bara är jävligt slö. Det känns faktiskt bra denna gången. Jag är ledig hela denna veckan och typ lite till. Jag vill bara sova ut och slappa. Det känns mest naturligt för mig även om jag blir ganska slö när jag sover bort en hel förmiddag. Men jag väljer ändå att göra så nu. Jag har så många veckor per år där jag måste gå upp så jävla tidigt. När jag kan sova ut ordentligt så är det ju bara att göra det. 

 

Det kan vara svårt att pussla ihop de där ibland. Jag tänker på sova, jobba, träna och annan fritid. Sover jag för länge så får jag mindre gjort. När jag jobbar och ska upp tidigt då sover jag oftast för lite. Sover jag för länge när jag sen ska jobba eftermiddag då hinner jag inte träna. Går jag upp tidigt en arbetsdag trots att jag börjar sent så tar jag inte chansen att sova ut när jag kan, men jag kanske tränar. En sådan dag med både träning och jobb känns  väldigt lång (för lång) under min vakna tid. Vissa perioder känns det som man inte har någon fritid alls. Ibland har man hur  mycket fritid som helst, men då orkar man inget göra för att man har kanske precis avslutat en period av mycket jobb. 

 

Jag förstår någonstans varför jag lätt blir snurrig i huvudet. Det är inte lätt att få ihop livet på ett sätt som funkar klockrent. Tar det ett helt liv att få ordning på sig själv? Då är det lättare att bara sova ut och skita i att försöka få allt i livet precis som man vill ha det. Det går väl ändå inte, men nöjd kan man ju bli.

 

Lite har jag ändå fått gjort denna kvällen. Jag hade några ärenden på stan och jag känner nu när jag har fått fixat dom att jag inte behöver göra mer under de dagar på detta året som är kvar. 

 

 

Det var en rätt skön "feeling" när jag kände att nu behöver jag inte göra mer liksom. Fast jag har busskörning en dag till innan detta året är slut. Upp tidigt ska jag den dagen också. Lite mer har jag att göra, men jag är ändå jäkligt slö på något sätt. Fast det är man ju rätt att vara. Det viktigaste är ju inte att man får så mycket gjort hela tiden. Det viktigaste är ju att man mår bra. Inget annat är ju viktigare och får aldrig heller bli.