Nu har jag gjort som många andra. Jag svarar på frågor på www.ask.fm/dannebloggen.

 

Kände tidigare idag för att gå och lägga mig en stund och sova. Efter träning och mat så smyger sig den där känslan lätt på att det vore skönt att sova lite under eftermiddagen. Men jag vill hålla mig vaken för imorgon är det upp tidigt som gäller och jag kommer aldrig att kunna somna ikväll och jag går och lägger mig mitt på dagen. Bättre att vara dötrött till kvällen istället. 

 

Jag har mest tagit det lugnt hela denna dagen. Jag funderar en del på nästa vecka. Jag kommer att få reda på mycket om alla förändringar som sker på jobbet. Jag brukar kunna suga åt mig ny information som en svamp, så jag tror att jag på söndag kommer att veta de som är viktigt för mig att veta. Nästa gång det blir söndag då är det en hel del som kommer att ändras på och jag tror att det blir bra. Jag kommer att ta allt med ro nästa vecka. Jag har många dagar av jobb och mycket jobb hela helgen. Jag får fixa de först och sen kommer mycket att ändras från en dag till en annan och då får jag hitta ett sätt att jobba på så gott jag kan. 

 

Jag var ute lite ikväll och käkade en middag. Det blev fisk med en hel del  sallad. Det var kanske inte exakt vad jag var sugen på, men jag tänker till en extra gång när det gäller maten ju och då var detta det bästa jag kunde tänka mig nu ikväll. 

 

 

Jag har svårt att tro någonting om hur  nästa vecka kommer att kännas. Den blir nog lite tuff för jag ska ju upp tidigt alla mina arbetsdagar nästa vecka. Jag jobbar 6 dagar av 7 och jag har långa dagar på helgen. Jag vill också i veckan hinna träna mycket, och träna kommer jag att kunna göra mycket om jag bara kan motivera mig till att ta mig bort till gymmet och köra. Den där känslan av att inte vilja träna innan man står på gymmet och kör, den känner jag ofta. Men går jag bara bort i alla fall så brukar det ju kännas superbra och alla "spärrar" släpper ju då på en och samma gång. Jag får tänka på allt som känns bra med både träning och jobb nästa vecka så kommer nog hela nästa vecka att kännas bra. Får se vad jag skriver om exakt en vecka här på bloggen. Förmodligen att veckan har varit tuff, men att det har gått bra och jag har varit duktig på att träna osv..

Nu ska jag bara sova och inte tänka så mycket mer på vad som händer nästa vecka för alla dagar ska jag ändå försöka att bara ta som de kommer, när dom kommer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jäklar vad det blåser, snöar och är kallt. När jag gick bort till gymmet så kände mig som en krigare med tung packning som kämpade mig mot en gräns för att där komma i säkerhet. När jag väl var på gymmet och körde så kändes det bra. Då ångarde jag inte att jag hade kämpat mig dit. Tanken slog mig annars när jag var på väg att jag skulle vända och gå hem igen. 

 

Jag ska ta mig bort till gymmet nu. Jag blev först lite tveksam  när jag kollade ut och såg att den första snön nu har lagt sig. Det är inte roligt att gå ut i detta. Jag sitter liksom hellre inne. Nu ska jag i alla fall ändå ta mig bort till Sportlife och träna. Det komer att kännas bra när jag väl kommer in och är igång, och ännu bättre när jag är klar. Dessutom kan jag säkert ta några fina vinterbilder på vägen dit och hem.

 

 

 

 

En gång när jag var riktigt liten blev jag anmäld försvunnen. Det var inte så dramatiskt egentligen, men jag fick hela skulden för det som hade hänt när jag kom tillbaka från mitt lilla äventyr. Jag råkade inte komma hem som jag brukade göra när det blev kvällen och då blev framförallt mormor orolig och ringde polisen i princip direkt. Jag har funderat genom åren ganska mycket på den händelsen. Jag kanske någonstans förstår varför jag blev anmäld försvunnen även om jag tycker att man kunde ha väntat ett par timmar till med att ringa polisen. Det kanske är lätt för mig att säga? Jag var ju bara ett lite barn, 4 eller 5 år gammal och när någon vuxen saknar mig så är det kanske inte så konstigt att det blir stort larm liksom? Undra vad jag själv hade gjort om jag hade haft egna barn? Förmodligen hade jag också ringt polisen, men att jag inte kom hem som vanligt  efter att jag hade varit ute och lekt och att allt blev som det blev tror jag berodde på att mamma helt enkelt var som hon var och jag har ju tidigare berättat om många andra saker som mamma har gjort mot mig under min barndom så för mig som litet barn så var det nog naturligt att jag gjorde som jag gjorde. Att något på samma sätt skulle hända om jag hade haft egna barn har jag svårt att tro. Jag skulle aldrig utsätta mina barn för det som tex min mamma utsatte mig för i min barndom. Speciellt inte när jag idag vet hur jag mådde av de. 

 

Det som hände var att jag var ute och lekte som man gör när man är 4 eller 5 år gammal. På den tiden bodde jag hos mamma efter att mamma och pappa hade gått isär, fast jag var mest hos min mormor för hon var ju mer den som tog hand om mig när jag var liten. När jag var ute och lekte kom pappa förbi i sin bil och frågade mig om jag ville följa med honom på en tur till något fik och sitta där och prata lite. Det ville jag och pappa sa då åt mig att gå in och säga till mormor och mamma att han är utanför och att han tar med mig en stund. Här kommer en grej som jag har funderat mycket kring genom åren och som senare gör att polisen kopplas in. Jag springer i väg en stund så att pappa ser att jag är borta, men jag går inte in och säger till att jag ska åka i väg. Jag dröjer mig kvar en stund, utom synhåll för pappa och sen springer jag tillbaka och säger att jag har varit inne frågat och det går bra att följer med honom.

 

Jag åkte i väg med pappa och jag minns att jag tyckte om att pappa kom förbi Uddevalla och tog mig med på en tur och bjöd på en fika. Jag hade ju såklart inte minsta tanke att jag nu skulle bli anmäld till polisen som försvunnen. När jag sen återvänder tillbaka till mormor då står det en bil utanför mormors hus som jag inte känner igen, men det är typ en sådan som min morbror har så jag tror att det är han som är på besök, men det visar sig ju vara polisen. Pappa tänker inte heller så mycket på vem det kan vara. Det är ju till synes ingen polisbil som står där och polisen gör väl så att dom skickar ut en civil för att inte väcka onödig uppmärksamhet bland tex grannarna. Pappa släpper av mig och åker i väg och när jag kommer halvägs mot ytterdörren då öppnas den och min mormor står i dörren och är fullständigt rasande. VAR FAN HAR DU VARIT!!! Hon säger det otroligt högt och samtidigt är hon  väldigt upprörd och jag tror det var första gången jag hörde henne säga det på ett sånt sätt. Jag svarar bara helt lugnt att jag har varit med pappa och fikat. Jag minns inte vad hon sen säger till mig, men hon nämner att polisen är på besök och jag blev då ganska rädd. Jag tror att jag där förstår varför polisen är hemma och sitter i vardagsrummet. Allt beror på att jag inte har sagt till att jag ska åka i väg en stund med pappa och allt känns då som mitt fel, vilket är något som jag minns gör väldigt ont inombords på mig.

 

Man kan undra varför jag inte bara gick in och frågade om det gick bra att pappa tog med mig på en tur? Det hade ju bara varit att fråga och mamma och mormor hade säkert inte sagt nej. Hade dom gjort det så hade säkert pappa gått in och sagt att vi bara ska åka i väg en stund eller så hade jag åkt i alla fall och då hade dom ju ändå vetat om det och något larm till polisen om att jag är försvunnen hade det ju aldrig blivit. Jag har också funderat på varför inte pappa själv  gick in direkt och sa att han tar med mig en stund. Jag kan ju tycka att ansvaret att säga till är hans, men men... de är ju en histora i sig varför pappa inte pratade med mamma och mormor och tvärtom. Så det kan jag kanske också förstå varför han gick in och sa till. 

 

 Varför jag inget sa utan bara låtsades att jag hade sagt till tror jag beror på att mamma under väldigt lång tid skällde och gapade och pratade mycket skit om min pappa framför och rakt till mig. Hon kunde säga saker som att han var en dum jävla idiot som borde ha ett basebollträ uppkört i arslet och att hon skulle sparka honom i röven så han flyger till månen. Typ sånt har mamma sagt rakt ut framför mig när jag var riktigt liten (4 och 5 år). De där är något som är ganska farligt att göra framför sina barn. När man är ett litet barn så tycker man någonstans om både sin mamma och pappa även om dom har gått isär och inte gillar varandra. Man blir ledsen och sårad som barn när man får höra sånt om sina föräldrar. Speciellt om det kommer från någon av ens egna föräldrar. Som vuxen borde man veta bättre och dom flesta fattar ju att man nog ska tänka  mer än en gång på vad man säger till sina barn. Mamma kan ju tänka och tycka vad hon vill och jag fattade nog ändå att mamma inte gillade pappa och tvärtom. Alla grejer som dom har bråkade om genom åren och allt som jag både fick se och höra så fattade jag även när jag var liten att dom där två inte gillar varandra, men man ska nog inte som förälder blanda in barn allt för mycket i allt bråk som man har. Man blir väldigt ledsen som litet barn och jag trodde då att allt var mitt fel. Jag kan nog säga att jag på något sätt tog skada av de där även om jag inte bryr mig om de idag. 

 

Ur ett psykologiskt perspektiv så tror jag att det var därför jag inget sa den där gången då jag blev anmäld försvunnen. Mamma hade ju så många gånger gapat och skrikit framför och till mig om pappa så när jag borde ha talat om för mormor och mamma att jag åker i väg med pappa en stund så vågade jag inte. Jag tänkte ju att mamma kommer bara att börja gapa igen om min pappa och det vill man ju inte höra. De hade ju hänt typ 1000 andra gånger så jag kände väl att det räckte. Kanske hade jag sagt något om mamma inte hade varit hemma hos mormor den kvällen. Det är möjligt, men jag vet inte. Det blir hypotetiskt. Polisen sa snällt till mig att jag ska tänka på att tala om vart jag tar vägen i fortsättningen. Han var i alla fall inte arg på mig och jag minns att jag kände mig väldigt lättad av det eftersom jag ännu en gång tyckte att det som hade hänt  helt och hållet var mitt fel. Jag vet idag att inget av sånt som små barn gör är deras egna fel. Jag kan ju också någonstans idag förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Jag var helt enkelt rädd för att mamma skulle bli fullständigt rasande igen, och därför sa jag inget.

 

 

 

 

 

Skönt att bara vara ledig. Jag har gjort ett röjande här hemma för jag kom till den där gränsen när man inte kan se röran av disk,tvätt och annat som man sprider omkring sig. Det går ju ganska fort när man väl börjar städa, och nu är det fint här hemma igen. 

 

Jag funderar en del som vanligt. Nästa helg måste jag ändra på en hel del rutiner som jag har på jobbet och jag funderar såklart på hur det ska gå. Massor av saker kommer att förändras och inte mycket kommer att vara som det en gång har varit. Jag tror jag har koll på det mesta som händer. Nästa söndag drar det i alla fall igång. Från den dagen så är det ny tidtabell att köra efter. Mitt nya schema börjar då att gälla och jag ska också ta på mig en helt "flong" ny uniform. Jag har hört att vissa linjer har fått nya hållplatser och det är massor av mer saker som är helt nytt från och med nästa söndag. Jag brukar vara bra på att ställa om. I dagens "arbetsliv" så måste man ju vara flexibel och beredd på att ändra sig från en dag till en annan. Man kan liksom inte köra fast i ett tänk där man säger att så och så har jag alltid gjort och nu fortsätter jag med de oavsett vad någon annan säger. Men jag funderar ändå på om alla förändringar kommer att liksom fungera på ett bra och smidigt sätt. Men vi har ju inte fått all information än utan det kommer väl i nästa vecka och när man får koll på allt så tror jag faktiskt att detta blir bra. 

 

En helt annan sak som jag också funderar en del på är ju alla förändringar som jag ska göra i min ekonomi. Det känns sjukt bra med detta! Jag grubblar inte längre på hur jag ska göra utan jag tänker bara på vad jag måste göra för att fixa det. När jag tänker på det och inser att detta kommer jag att fixa lätt som en plätt då blir det riktigt kul att greja med det. Tanken är att jag ska få det stabilt och bra nu och för resten av livet, oavsett vad som händer. Jag har räknat ut att det max kommer att ta 9 månader från idag tills jag kommer till punkten att nu är jag nöjd med allt som har med min privatekonomi att göra. Det som först händer nu till slutet av denna månaden är att jag lägger grunden för att trygga framtiden. Sen jobbar jag på och under de 4 första månaaderna så har jag löst bolånet. Sen sparar jag några månader till (max 4) och sen har jag en buffert av pengar där jag sen har då något oförutsett inträffar. Ungefär så är tanken.

 

Egentligen har jag väl en stabil ekonomi som det ser ut idag, men skillnaden är ju bara att jag inte är skuldfri. Det ska jag lösa, men samtidigt ska jag fixa en stabil grund som jag sen kan bygga vidare på utan att jag egentligen märker att jag gör det. Den häftiga känslan som jag nu går och bär på det är att: Jag är helt säker på att jag kommer att fixa detta på mindre än ett år, trots att detta inte ens är i närheten av att vara klart än.  Man ska alltid förverkliga sina drömmar när den möjligeten finns.

 

 

Skönt att vara igång ordentligt denna fredag. Jag har ju inte tränat på över en vecka, men idag körde jag igen. Det kändes bra och jag märker inte av att jag har varit borta ett tag från träningen. Jag kommer att kunna köra på bra hela denna helgen och jag har mycket tid nästa vecka också. Nu kör jag äntligen igen och jag är glad över att det går lika bra som förut. Inget är liksom jobbigt och defentift inte tråkigt. Det är bara att träna på, och de ska jag göra mycket nu framöver.

 

Nu har snön börjat att falla. Det är ju december och därför är det ju inte så kontsigt att snön tillslut kommer även om jag hade hoppats på att få slippa se den. Får se hur mycket som faller i natt och blir liggande sen. Det är väl roligt för alla barn att det kommer snö till jul?

 

Jag tycker annars mest att det är jobbigt med riktig vinter. Ibland pratar folk om att man blir deprimerad när hösten kommer, men jag tror att om det finns en årstid som jag blir deprimerad av så är det nog vintern. De är kallt, mörkt och ofta massor av snö. Det blir svårare att ta sig fram och det är lätt att man halkar, ramlar och slår sig. Ikväll har det ju varit storm också. På radion har man pratat hela kvällen om att många är utan ström , träd faller över vägar  på många ställen och man bör hålla sig innomhus. Jag vill säga en viktig sak till: KÖR FÖRSIKTIGT. Snön faller och det blåser samtidigt, vilket gör att det blir dålig sikt. När jag har kört nu under kvällen har jag dessutom känt att det har varit lite halt på sina ställen. Så snälla: KÖR FÖRSIKTIGT NU!!!

 

Det känns skönt att man nästan är klar med denna arbetsveckan. Jag vill bara få helg nu. Jag ska inte göra något speciellt, jag vill bara få vara ledig liksom. Jag ska jobba i morgon, mne det är en ganska kort dag och jag börjar ganska sent  på eftermiddagen. Så det är nästan helg redan nu, men inte riktigt. 

 

 

Imorgon ska jag försöka börja träna duktigt igen. Fredag, lördag och söndag ska de bli hårdkörning. Om jag nu inte kommer på att jag hellre vill sitta inne och mysa med någon bok eller nåt liknade. Dagar med storm och oväder gör lätt att jag hellre bara sitter här hemma och myser. fast jag kan ju göra det på kvällarna och så kör jag hårt med träningen innan. Jag måste fan komma igång igen, så är det ju bara. jag vil inte tappa allt helt och hållet nu. Jag har ju tex gått ner rätt ordentligt i vikt nu. Om jag nu går upp i vikt igen då har ju de jag har gjort den senaste tiden för att gå ner varit helt meningslöst. Med ett sånt tänk så lär det bli lätt att ta sig bort till gymmet i morgon. Nu ska jag sova.

 

 

 

 

 

 

 

Jag är alltid väldigt glad nu när jag vaknar upp. Ingen snö har fallit och nu skiner också solen. Om det beror på den globala uppvärmningen att vädret är så fint utan snö i december, då är det ju faktiskt något som är positivt. 

 

Jag tror detta är första gången i hela mitt liv som jag inte har sett snö som ligger här i Vänersborg när det är december. Risken finns kanske att allt kommer på en gång och det blir värsta snökaoset, men jag är nöjd så länge jag slipper se snö.  Kan man få slippa se snön under hela vintern så är ju snart våren här och då faller det ju ingen snö alls denna vinter. Det vore skitbra !!!!

 

Jag borde väl dra och träna, men det blir för stressigt med tanke på att jag snart ska ta mig till jobbet igen. Det har knappt blivit någonting av rörelse och träning de senaste 7 dagarna. Förra onsdagen jobbade jag och sen var det lite fest i Göteborg och det partyt varade hela natten och sen var man typ fortfarande igång när man kom tilllbaka till Vänersborg klockan 07:00 på morgonen. Dagen efter ett sånt party orkar man inte träna. Sen kom fredagen och då visste jag att nu är det jobb hela helgen. Kände mig lite tom på fredag, sen jobb och mera jobb lördag söndag. Jag jobba natten mellan lördag och söndag, och söndag eftermiddag och kväll. Jag orkade inte klämma in träningen där heller. 

 

Ny vecka och nu kör vi då. Nej, under måndagen hade jag fullt upp och även igår. Igår var jag ju i Göteborg och sen hade jag en 8 timmars dag av arbete. Hade det varit lite mer fart på mig och mindre annat som tex party med skumpa eller jobb på helger och nätter då hade jag säkert tränat bättre, men jag har inte ens tänkt tanken att jag måste hinna röra på mig. Det känns just nu inte så bra, men jag kommer väl snart igång. På fredag då lovar jag mig själv att köra på ordentligt igen och då blir det hela helgen. Inget party, jobb eller massa annat ska få hindra mig då. Nej, då är det träning som gäller. 

 

Jag vet att detta låter som dåliga bortförklaringar rätt igenom och jag kör även med den där gamla att jag ska minsann träna sen men inte nu. Fast mina "spärrar" har ändå släppt. Jag kommer att köra stenhårt på fredag och sen hela helgen. Den disciplinen har jag allt på mig själv för jag har ändå motivationen att träna och jag känner ju att jag mår bra av det. Jag känner ju och ser också att jag har gått ner rätt ordentligt i vikt. Jag vill ju fasen inte gå upp igen! Nu har jag bara spårat ur lite, men bara tällfälligt.

 

 

 

 

 

Hemma igen från Göteborg. Jag har besökt en klinik för lite provtagning. Jag fick några nålstick i armen och i handen. Det tog väl 20 minuter och sen var allt klart.

 

 

Nu har man besökt Göteborg 2 gånger på mindre än en vecka. Förra veckan var det ju för nöjes skull och nu var det för min hälsas skull. Göteborg är en trevlig stad och det var ju bra att SciLife Clinic i Stockholm kunde skriva en remiss till Göteborg. Då slipper jag ju åka till Stockholm bara för en provtagning som tar 20 minuter. Nu får man bara vänta och se vad dessa provsvar visar. Det blir ju spännade.

 

 

 Jag har tänkt mycket på allt som jag ska göra dom närmaste månaderna med min ekonomi. Jag ska ju skapa grunden til den ekonomiska situation som jag vill ha och alltid har drömt om, men nu behöver jag inte fundera mer på detta. Nu är det bara att köra på och sen när det är klart då är jag nöjd och behöver aldrig mer fundera då heller. Jag vet precis hur jag ska göra. Jag har en specifik strategi som jag kommer att vara stenhård med att följa. Jag har tänkt, vänt och vritt på detta i evigheter känns det som, men nu är det dags att fixa detta för jag står liksom inte ut med att just detta tar så mycket tid av min tankeverksamhet dag ut och dag in. Det enda som förändrar något är att man fattar ett beslut och gör det som krävs för att klara av det man vill fixa. Nu ska jag göra det. Tankarna kring detta är jag färdig med, jag har en plan och jag har bestämt mig. Nu kör vi liksom!!!

 

 

December månad är här och nu känns det att julen närmar sig. De butiker som finns i stan och som brukar vara stängda på söndagar började ju hålla öppet igår. Jag märker att det börjar bli mycket folk som redan stressar runt och det är säkert för att man ska hinna med allt som ska fixas innan jul. Redan nu ser man den där julstressen liksom. Själv känner jag inte av den så mycket. Jag går mest runt och njuter av att det är december och att ingen snö har fallit än. Jag gillar det skarpt för jag hatar helt enkelt när snön kommer och blir liggande. Det finns inget som är bra med det. Jag gillar annars julen. Julblommor, kransar, lussebullar, pepparkakor, julmust och bara myskänslan av att snart är det faktiskt julafton.

 

 

Förra veckan ringde SciLife Clinic och sa att dom hade skrivit en remiss till ett specialvårds klinik i Göteborg. Jag skulle idag ringa och boka en tid för att göra en första uppföljning på den stora undersökningen som jag gjorde i Stockholm i augusti i år. Jag fick en tid i morgon redan. Allt har gått väldigt snabbt. Remissen skrevs förra veckan, jag bokar en tid idag och ska vara på plats redan i morgon. Hur bra som helst ju!!! Man ska ta lite blodprover och dom ska sen skickas upp till Stockholm för analys. I morgon ska detta göras alltså, och sen är det fixat och klart för denna gången.

 

Det finns fortfarande några av er läsare som påstår att de jag har gjort och gör är dåligt och man vill gärna pressa fram ett erkännade från mig där jag säger att jag ångrar mig när det gäller undersökningen. Jag kan bara säga att jag inte ångrar mig. Detta är hur bra som helst! Jag får den bästa hjälpen man kan tänka sig och jag vet att jag får en vård jag behöver. Jag vet också att det görs på rätt sätt, vilket är jävligt viktigt. Ingenting har visat sig nu i efterhand vara dåligt med detta och dessutom går allt väldigt snabbt. Man slipper tex ställa sig i någon jävla vårdkö för att få den vård man behöver. Man köper sig förbi sån skit liksom. Det är det verkligen värt.

 

Jag har stort förtroende för SciLife Clinic och dom har inte hittils svikit det förtroendet. Jag är hur nöjd som helst och dom pengar de har kostat mig det skiter jag väl i när jag nu är så nöjd med allt som har med detta att göra. Att så många har sagt till mig att det här skulle vara så dåligt visar ju bara på hur mycket skit folk kan prata utan att veta någonting om vad det är man babblar om!  

Det är inte bara jag som talar gott om SciLife Clinic. Christer Fuglesang  talar också gott om detta företag och om vikten av att följa sin hälsa.

 KOLLA HÄR !!!

 

Man kan väl säga att  kombinationen med dubbelpar Sverige Kina funkade väldigt bra. 2 par i final i SOC. Riktigt coolt ju!