Just idag fick jag se att jag äntligen har klarat av att rasa de kilo i vikt som jag satte upp som mål att nå för några månader sedan. Mouna sa ju när jag träffade henne i Stockholm  att det var viktigt för mig att gå ner i vikt ganska ordentligt och att jag skulle börja kämpa med det direkt, men skynda långsamt liksom. Försöker man göra för mycke i början då blir det ju lätt att man tröttnar och sen går man upp igen. Nu är jag där jag vill vara just nu och det känns roligt att man inte bara känner att man når något hälsomål utan att man också kan se det. Jag brukar annrs mest känna att jag tränar bättre eller att jag är lite piggare, men jag "mäter" sällan mitt hälsotillstånd. 

 

Jag har aldrig egentligen brytt mig om vad jag väger, men jag har tänkt om lite efter min stora hälsoundersökning. Det är verkligen faligare än man kanske tror att inte bry sig om vad man väger och om man är överviktigt. Jag kan lätt säga att om jag kan undvika någon eller några allvarliga sjukdomar genom att bara rasa ordentligt i vikt. Då är det verkligen värt varenda minut jag lägger ner på att kämpa med min hälsa. Det är så enormt mycket lättare att kämpa med än att kämpa med en allvarlig sjukdom som man har drabbts av. Skön feeling nu, mne jag ska rasa ännu mer så detta var bara början på viktnedgången. Bara att fortsätta köra på nu och sen kan jag visa Mouna hur duktig jag har varit.

 

Annars då?

 

Jag kollade llite på hur jag jobbar i december. Jag tycker det ser väldigt bra ut för jag är ledig mycket runt jul och alla mellandagar. Nyår vet jag inte än, men jag ska fråga idag. Men det var skönt att se at man var så mycket ledig kring jul. Jag hade inte haft något emot att jobba, men vissa dagar är jag ju ledig, men jag har betalt i alla fall. Då är det ju bättre att få vara ledig än att behöva jobba. 

 

 

 

 

 

Jag har fått ganska klara och tydliga råd som står i min hälsoprofil när det gäller mat. Det finns också tydligt beskrivet där varför det är viktigt att följa dessa råd. Jag försöker så gott jag kan. Det handlar inte så mycket vad jag äter. Läser man hälsoprofilen på mig så står det i princip att jag ska äta mer fisk,  mindre kolhydrater och mindre rött kött. Mindre portioner är väldigt viktigt. Detta med mindre portioner är lite intressant. 

 

 

I nästan hela mitt liv  har jag fått höra att jag äter för lite mat och att jag måste äta upp allt som jag har på min tallrik. Jag har fått ,massor av rena utskällningar för att jag inte äter upp maten. Man har fått  förklarat för sig att jag måste tänka på de som svälter och att man inte ska behöva kasta maten utan allt ska ner i magen. Man ska alltid äta upp och bli mätt.. Allt möjligt har folk genom åren gapat om. 

 

Jag ska ju enligt min hälsoprofil bla äta mindre portioner. Eftersom jag ofta äter ute så får jag ju så mycket mat som serveras. När man var liten var det ju nästan likadant. Vuxna lägger mat på min tallrik. Man får så mycket mat som dom tyckte jag skulle äta. Om jag sen inte åt upp då fick jag ofta höra allt möjligt om varför man inte får lämna bordet med mat kvar på tallriken. Men om jag blir serverad en stor portion mat  och ska äta små portioner då kan jag ju inte äta upp allt. Jag tänkte naturligtvis inte så när jag var liten, men idag visar det ju bara på att jag då gjorde ganska rätt. Jag lämna mat för att jag fick för stor portion. Men ändå har man hört detta till förbanelse: Ät upp maten och tänk på dom som svälter och bla bla bla..

 

Jag kan kanske till viss del förstå vad folk har menat när man har försökt lära mig hur man ska äta, men idag känns det som att det hade varit ganska fel och följa dom råd som jag har fått genom åren av alla möjliga människor som har försökt lära mig både ett och annat.

 

Jag litar nog mer på min hälsoprofil och får jag för mycket mat på tallriken då äter jag fan inte upp. Dessutom spelar det ju ingen roll för dom som svälter om jag kastar mat i soporna liksom. Man kan ju också fråga sig om det verkligen är något att bli arg över när någon inte äter upp sin mat. Spelar det någon större roll om maten ligger i någons mage eller i soporna? Om den som blir arg över att det kastas mat också är den som serverar maten då kanske den personen ska tänka på att servera lite mindre portioner.

 

 

 

 

Vad mycke saker man gör ibland utan att man har en minsta tanke på att man gör fel. Jag tänkte steka mig ett ägg ikväll och jag behöver ju margarin i stekpannan. Jag hade inget margarin i kylen och jag visste att jag borde ha kvar för jag hade ju typ ett halft paket kvar i igår. Fö en sekund trodde jag att någon hade snott det, men sen visar det sig att jag har lyckats lägga det i frysen utan att tänka på det. Typiskt Danne...

 

 

 Jag kom hem här klockan 07:30 i morse och då ville jag ju såklart bara gå och lägga mig. Allting blir lite "bakvänt" liksom. Jag satt nere på stationen i Göteborg klockan 06:00 i morse. Dom flesta som åker tåg den tiden och ska med ett tåg till Vänersborg ska väl till jobbet typ, men jag ska åka hem och lägga mig. Jag ligger sen här och sover när säkert många andra kliver upp. Jag tar helg på en onsdag, går ut för att festa  mitt i veckan och jag ska jobba denna helgen (när tex många av mina kollegor ska på julbord). Uppe på natten är man så det blir lite bakvänt med dygnsrytmen också. 

 

Det var i alla fall skönt att bryta av den vanliga vardagen och göra något helt annat än vardaglig "trökgöra" eller jobba. Ibland bara man kör på med allt. Man vill hinna med så mycket och livet går i 180, men när man bara kör på så glömmer man lätt att sånt som faktiskt också är viktigt att man ibland unnar sig lite av: Avkoppling och ha kul liksom.

 

Den senaste tiden har varit mycket bara "köra på" för min del. Träna mycket, jobba på, spara pengar och alla vardagliga saker som man alltid har att fixa med. Men jag har glömt av lite att faktiskt göra mer av sånt som jag egentligen strävar efter att kunna göra mer av: Koppla av och ha kul. Man kämpar ju på med allt för att man ska få mer tid till att koppla av. Så tror jag det är för min del i alla fall, även om jag kanske inte tänker så när jag väl är mitt i allt grejande. 

 

Lite sunkig och så är man idag, men jag tog det ganska lugnt igår ändå och jag är också glad över att jag faktiskt har lärt mig hantera de där med att dricka alkohol och gå ut och ha kul. Det blir liksom inte för mycket drickande så att det går överstyr. Man står  sen inte och spyr någonstans och man vet hela tiden vad man gör och vad man har gjort. Man kan gå utan att vingla omkring även om man såklart känner av att man har druckit, men mer än så är det inte. Jag är bara så nöjd att jag känner mig så trygg med detta. Det går liksom inte för långt och jag är inte orolig för att det ska göra det heller. De jag bara har gjort är ju att jag har dragit till Göteborg och festat med roliga människor under en halv kväll och en hel natt och sen kommit tillbaka hem tidigt på morgonen. Man måste göra lite sånt ibland och detta var riktigt lyckat så jag hoppas det snart blir något liknade igen. 

 

 

 Det får bli lite utgång ikväll Jag får väl sova några timmar nu så man blir go och glad till ikväll.

 

Jag behöver nog detta nu känner jag. Bara göra något annat än att gå runt i den "gråa vardagen". Jag är ledig fram till fredag klockan 16:00. Sen är det jobb hela helgen. Jag får passa på nu då att ha lite kul. Utgång får det bli, och jag kommer väl hem här igen typ 07:30 i morgon. Undra hur det känns och hur mycket det snurrar i skallen då? Fast jag tar det problemet i morgon. Ikväll och i natt vil jag bara ha kul och det är jag väldigt säker på att jag kommer att ha.

 

Lite bilder också från denna soliga dagen. Fantastiskt att det kan vara så fint i slutet på november. Den "gråa vardagen"  kanske är ganska långt borta i alla fall.

 

Körde ett ganska roligt pass på gymmet idag. Jag körde intervallträning. Jag sprang på löpbandet typ 80% av mitt max i några minuter och sen vilade jag några minuter,  för att göra om samma sak igen och igen. Jag gjorde även likadant när jag körde crosstrainer. Den effektiva tiden av träning var säkert 90 minuter och bra som fasen gick det! Så ska jag köra igen på någon träning i framtiden för de var riktigt kul och motiverande.

 

 

Har haft en ganska kort dag på jobbet. Underbart att solen skiner och att det är fint väder utan snö. Det är ju slutet på november nu och du brukar det ju vad jag vet bara vara jävligt kallt och är värsta fall har snön kommit för att stanna också.  Snön kan ju kvitta för min del i alla fall. Jag vill hellre gå i solglasögon och känna lite "sommarfeeling". Det spelar ingen roll om det snart är jul. Jag vill inte ha någon snö i alla fall. Det får alltså gärna vara så som det är just nu, hela vintern. 

 

 

 

 

Natten mellan söndag och måndag sov jag ganska dåligt och denna natten har det varit precis tvärtom. Jag har sovit jättebra. Det finns i alla fall en fördel med att jobba ganska långa dagar: Man sover gott efteråt. Den vänder alltså från en dag till en annan, bara så där.

 

Nu ska jag ta tag i denna dagen, men det är en ganska kort dag arbete. Nu vänder det även här. Från en lång till en kort. Sen får det bli träning. Igår och i söndags blev det ingenting av rörelse och träning, men  idag får det bli så. Vända från två dagar till en annan liksom...

 

 

 

Vet inte hur jag ska göra med maten. Jag har kollat på flera olika lunchställen, men ingen har något idag som jag vill ha. Det får väl bli någon â la carte någonstans eller så lagar jag egen mat här hemma. Men jag har typ bara makaroner, fiskpinnar och en trög spis i ett gammalt kök. Hur ska man lösa detta? Kanske får bli batningskuren idag?  Dagens bekymmer liksom. 

 

 

 

 

1 Ganska lång dag, men riktigt lugnt att jobba och bra körning hela denna dagen.

2. Käka god lunch och man får riktigt mycket gott och dricka ur den "fikaburk" som vi har fått på jobbet. 50 000 spänn tror jag den kostar så det vore ju fan om det inte smaka bra.

3 Det var kallt i morse, mne sen titta ju solen fram och det var riktigt fint väder under större delen av den tid på dygnet då det är just.

4 Denna veckan har jag bara 2 arbetsdagar kvar då jag måste gå upp sjukt tidigt, men dessa 2 dagar är ganska korta om man ser till arbetstiden. Sen vänder det mitt i veckan och jag jobbar eftermiddag och kväll eller natt(bättre än morgon i alla fall) 

5 En ledig dag har jag såklart denna veckan. 

 

 

 

Jag kröp till sängs tidigt igår. Hela förra veckan har jag ju jobbat eftermiddag och kväll. Nu ska man helt plötsligt upp tidigt igen. När man ska snurra tillbaka första dagen mellan sovmorgon och upp tidigt då är det på något sätt alltid tuffare. Spelar ingen roll att jag går och lägger mig tidigt.

 

Denna helgen börjar ta slut och jag ska faktiskt snart gå och lägga mig. Idag har jag pysslat lite med mitt perfekta hem. Alltså jag vill få det så perfekt som möjligt.  Jag har handlat lite av allt sånt som man behöver Rengöringsmedel, disktrasor, tvål och toapapper. Egentligen skulle jag vilja ha ett helt förråd eller nåt fullt av alla dessa grejer så man bara behövde handla detta en gång i livet typ. Jag har nog ändå för mycket av tex toapapper eller plastpåsar, men jag resonerar så att det blir ju aldrig för gammalt och bättre att ha massor av sånt som man alltid behöver för det är ju bara frustrerande när det fattas.

 

Jag har också städat och tvättat. Massor av tvätt hade jag, men nu har jag nästan inget som är smutsigt. Allt är rent och ligger snygg och prydlit i lådor eller hänger i en garderob, perfekt liksom. Rent och snygg har jag samtidigt som jag också har det så julmysigt som jag bara kan få det. Jag har inte det perfekta drömhemmet än, men jag har det så perfekt jag kan fixa till det just nu. Det får man vara glad för 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönt att träna idag också. Det kändes ungefär som vanligt. Man börjar och sen svettas man på mitten och sen får man kämpa för att orka med det sista. JAG GER MIG JÄVLAR ALDRIG!

 

 

Direkt när man kliver upp så tänker jag gym. Bara att ta sig bort och köra igen. Känslan är att om jag inte går bort och tränar nu så kommer gymmet inte att vara kvar i morgon. Det är nog bra att man tänker så för då är det inga problem att ta sig bort och köra igen. 

 

 

 

Jag vill ju någon dag börja träna redan klockan 05:00 på morgonen. Idag gick det inte, men ställer jag klockan i morgon och bara tänker att om jag inte tränar nu så är gymmet borta sen. Då kanske jag klarar av det. 

 

 

Jag sitter här och funderar lite över några händelser från min barndom igen. Jag trodde för några år sedan att jag har bearbetat alla möjliga händelser från den tiden färdigt nu. Det har jag nog också gjort och fan vore väl annars om jag fortsätter att älta sånt nu som tex hände när jag var 4 eller 5 år gammal. Men jag har ändå ibland så svårt att förstå varför och hur tex mamma kunde göra som hon faktiskt gjorde mot mig. Vissa händelser har jag ältat mer än andra. En del av allt som hände  kommer jag inte ihåg, men jag har fått dom berättade för mig. Jag minns kanske någon detalj, men såklart inte allt om själva händelsen. Jag har många gånger undrat varför och försökt förstå. Vissa saker kanske jag förstår, men jag accepterar de ändå inte. Andra händelser förstår jag inte alls hur tex mamma egentligen tänkte när hon gjorde som hon gjorde. Jag har också frågat varför men jag har egentligen aldrig fått något svar på många av de funderingar jag har haft och som jag också ibland har mått dåligt av. Jag har också många gånger tänkt att varför har jag inte fått leva i en vanlig familj med en mamma och en pappa som båda  tar hand om mig. Varför måste jag har varit med om tex en vårdnadstvist eller andra händelser som beror på att vissa vuxna inte verkar ha haft någon hjärna att tänka med överhuvudtaget?

 

Jag har aldrig förstått varför mamma tyckte det var viktigare att träffa sina vänner istället för att hämta mig på dagis. Hur kan man ens komma på tanken att bara strunta i att se till så att ens eget barn kommer tillbaka hem från dagis. Det var precis det som hände. Mamma hade blivit bjuden hem till några vänner. Hon tyckte då att hon inte hade tid att hämta mig och istället struntade hon helt i det. Hon försökte inte ens lösa det genom att fråga någon annan om hjälp med att hämta mig.  Nej, hon bara struntade i det och lät mig vara kvar på dagis utan att bry sig. 

 

Jag minns lite av den dagen. Jag minns att jag var kvar på dagis och lekte fram till ganska sent på kvällen. Jag hade fått mat en extra gång den dagen och några andra föräldrars barn var också kvar. Jag tror det var så att personalen på dagis skulle stänga och gå hem, men man kunde ju liksom inte bara ta på mig kläderna, skicka ut mig och låta mig gå hem själv. Därför var det någon annan förälder där som var beredd att ta med mig hem till sig om det nu skulle visa sig att ingen kom och hämtade mig.  Det var ju ca 2 -3 kilometer att gå hem från dagis. Det hade jag ju inte klarat själv att gå eftersom jag bara var 4 eller högst 5 år gammal. 

 

Jag har senare fått berättat för mig att personalen ringde mamma, men fick inget svar. Det var inte så att mamma hade glömt att hon skulle hämta mig. Det var heller inget som egentligen hade hänt som gjorde att mamma inte kunde hämta mig.  Mamma tyckte bara att det var viktigare att träffa sina vänner istället för att se till så att jag kom hem från dagis. Hon bedömde bara att hon inte hann att hämta mig på dagis, och då var det helt naturligt för henne att bara strunta i det. För henne var det viktigare att träffa sina vänner, festa och gå ut och roa sig. Så var det många gånger när jag tänker tillbaka på andra händelser i min barndom och jag fattar inte än idag hur man kan tycka att något annat är viktigare  än att ta hand om sitt eget barn. Jag fattar verkligen inte hur hon tänkte när hon bara struntade i att hämta mig på dagis. Trodde hon att jag bara kunde gå hem från dagis själv de 2 eller kanske 3 kilometrarna som det var mellan dagis och hemmet? Även om hon nu var så korkad så hon trodde det så borde hon väl ändå ha tänkt en tanke på den gången jag blev påkörd av en bil? Bara det borde väl få henne att fatta att jag inte kan gå hem själv från dagis? 

 

Jag blev faktsikt påkörd av en bil när jag var väldigt liten. Det är såklart något man minns även om jag typ bara gick på dagis. Efteråt har jag fått berättat för mig att jag gick och haltade länge efter den händelsen. Jag anser att allt detta var min mammas fel och det har jag också sagt till henne.

 

Jag har senast idag sett många föräldrar ute  med sina små barn. Är det något man märker så är det att dom är väldigt noga med att se till så att deras barn inte springer fritt omkring. Man håller dom i handen eller liksom håller dom i jackan eller luvan som sitter på jackan. Man har liksom koll på sitt barn. När jag var liten däremot så hade mamma noll koll. Det gick otroligt fort när jag blev påkörd. Jag och mamma stod vid en korsning och skulle gå över vägen. Hon rotade väl i sin väska eller gjorde något annat istället för att ha koll på mig. Det kom en bil och jag reagerade direkt genom att springa rakt ut framför bilen. Jag minns att mamma fick upp sina händer, men hon hann inte ta mig. Jag blev påkörd av bilen precis i bromsögonblicket och inte i full fart som tur var.

 

Jag förstår inte varför mamma inte kunde se risken med att inte ha någon koll på mig när vi står vid en korsning och ska gå över en tungt trafikerad väg. Fatta hon inte att risken är ganska stor att ett litet barn inte bara står där och tittar på en bil som kommer i full fart. Ett litet barn tänker kanske inte alltid som en vuxen, men mamma tänkte som ett barn eller så tänkte hon inte alls. 

 

En annan händelse som jag minns väldigt väl var när mamma ville att jag skulle gå ut och leka på den lekplats som fanns precis utanför där hon bodde. (Jag säger där hon bodde för jag befann mig mest hos min mormor och morfar på den tiden) Jag var ute och lekte. Efter ett tag så vill jag gå in igen, men då fick jag inte komma in. Hon hade sina sk vänner där. En massa killar tror jag det var och då var det väl kanske bra om jag försvann ut, men jag minns att jag blev ledsen över att mamma bara sa att jag inte får komma in och att jag måste gå min väg. När jag gråtande gick ut igen så hörde jag genom fönstret när jag kom ut att hennes vänner frågade vem det va som ville komma in. Då sa hon att det bara var min pojk, men att hon inte har tid att bry sig om sånt nu. Jag var alltså något "sånt" för henne och det finns så många gånger som jag har undrat varför de fanns så mycket annat av i mina ögon rena skitsaker som ofta var viktigare i hennes liv än att bara ta hand om mig. 

Vissa händelser som jag har fått vara med om är svåra för mig att fatta. Jag har heller egentligen aldrig fått ett svar på varför. Jag mår bra idag och jag har för längesen bearbetat detta som jag nu har skrivit och mycket annat av allt som har hänt. Jag brukar tänka att jag fick en dålig start, men nu är det bara att köra på!  Det hjälper, men varför skulle jag behöva vara med om alla dessa händelser där man bara måste drabbas av de för att vissa vuxna mest bara tänker på sig själva. Varför fick jag inte ha en trygg familj att leva i som barn? Det har jag ofta önskat hade jag hade fått ha.

 

Dagens gym avklarat! tansken var först att skita i att köra idag, men sen blev jag lite pepp över att så många andra visade på Facebook eller Instagram hur duktiga dom är och då var jag bara tvungen också. Bra för motivationen det där. Vem fan sa att man blir slö av att sitta framför en dator. Idag kan jag säga att det var den som gjorde så jag idag klarade av att ta mig bort til gymmet och köra.

 

Får se nu om jag grejar att ta mig upp sjukt tidigt imorgon och ta mig ut en svinkall novembermorgon för att träna på gymmet. Jag vill försöka klara det också. Om jag ser någon annan göra det före mig så kanske jag lätt fixar det också. 

 

 

Lite slow i starten denna fredag, men jag får väl ta mig bort till gymmet och sparka igång dagens träning. Jag är ledig 3 dagar i rad nu och jag vill träna mycket nu. Måste fan göra det nu också!!

 

Jag minns att jag satte upp ett mål. Jag tror det var någon gång i början av året. Det handlade bara om att jag skulle ta mig upp ur sängen och gå bort till gymmet och träna precis när det öppnar. Klockan 05:00 öppnar det varje dag. Jag har aldrig lyckats vara där så tidigt för att hänga på låset och sen ta mig in och köra ett pass. Jag tror 06:30 är det tidigaste jag har mäktat med. Undra om jag kan fixa detta denna veckan. Jag vill kunna klara att liksom ställa klockan för att man ska gå bort och träna. Det gör ju att man inte slöar till utan man får en flygande start på dagen. Idag lyckades jag inte heller och det var inte ens nära, men jag får försöka igen en annan dag.

 

Det som ändå får mig att ta mig bort nu är att jag redan har sett flera stycken av dom som jag tex följer på Instagram som redan nu är på gymmet och "köttar" Att se andra träna motiverar mig som fan!!! Så nu kör vi, som fan!!

 

 

Nu har snön börjat falla. Man behöver inte längre fundera på om man ska ha mössa och vantar på sig när man går ut. Glömmer man så blir det jävligt kallt! Nu är det Bad Hair Day dagar ett tag framöver.