Idag fyller min blogg 16 år. Det betyder att jag startade just denna bloggen för 16 år sedan. Jag kommer bara att fortsätta att blogga. Sen 2020 har jag haft som mål att jag ska publicera nya inlägg varannan dag på bloggen. Det är en ganska skönt arbetssätt. Det blir lagom mycket jobbande med min blogg och samtidigt håller jag Dannebloggen levande med ständiga uppdateringar, utan att känna press från mig själv kring skapandet av nya blogginlägg. 

 

Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga. Jag har ju också genom åren mått bra av det. Dessutom känns det väldigt bra att jag idag inte ångrar speciellt mycket av allt som jag har publicerat på min blogg genom åren. En princip som jag är väldigt nöjd med och som jag har försökt vara noga med att hålla mig till under alla 16 åren, det är att om jag är det minsta tveksam inför en publicering av nånting så väljer jag att INTE publicera. Med detta tänket så får jag för mig att jag håller mitt skapande på bloggen på en bra nivå.  Jag går inte över mina egna moraliska gränser med mitt skapande av blogginlägg när jag alltid inför varje publicering är helt säker på att jag vill publicera att det är rätt att publicera. Jag kan stå för allt jag publicerar och har publicerat. Med många inlägg som jag har publicerat genom åren så kanske jag inte skulle kunna stå för dessa inlägg om jag publicerade dom idag, men jag kan i alla fall stå för allt jag har lagt upp, oavsett när. Jag kan idag säga: Jag kanske inte tycker likadant nu som jag gjorde då, men jag kan erkänna och stå för att jag tyckte något annat då. 

 

Jag har också sett mitt bloggande som ett sätt att upprätthålla min yttrandefrihet. Jag anser att yttrandefrihet handlar om att vem som helst får lägga upp en text eller likande på ett forum där man till stor del styr innehållet helt själv.. Jag skriver och skapar vilket innehåll jag vill och sen har jag själv rätten att välja om jag vill bry mig eller inte om vad andra tycker om sånt  jag har skapat. Samtidigt tar jag mig ofta rätten att ta bort innehåll som andra människor går in på mina plattformar skriver eller skicka till mig. Jag har många gånger genom åren märkt hur jäkla lättkränkta vissa människor blir när dom inte får synas eller får svar av mig när dom tex skriver en kommentar i mitt kommentarsfält på bloggen. Det har hänt att vissa har gapat om deras rätt till yttrandefrihet och tycker att det är fel av mig att säga att jag utnyttjar min yttrandefrihet samtidigt som jag inte låter andra komma till tals. 

 

 

 

 

 

I lördags tog jag en tur till Göteborg för att jag ville kolla när några av mina klubbkompisar när dom lirade en pingistävling. Det var Askims bordtennisklubb som arrangerade en tävling som man kallade för Askims Jultävling. Jag tog tåget ner till Göteborg och sen hoppade jag på en buss vid Polhemsplatsen. Tävling gick av stapeln i Askims Sporthall.

 

Även om jag inte spelade själv så var det roligt att se mina klubbkompisar i Trollhättan lira. Det blev lite "gött" häng och tjöt och jag coachade och stöttade mina klubbkompisar så gått jag kunde.

 

Det var kul att åka ut och kolla en pingistävling igen. Jag har inte varit på plats och kollat någon pingistävling på många år. Så det var faktiskt ganska roligt att göra detta igen, även om jag inte tror att detta blir något som jag kommer att göra ofta i framtiden. Jag vill mest träna själv och inte bry mig så mycket mer än så. Men ibland kan man ju bryta det där och bara ta sig ut på lite äventyr inom pingisen. Återuppliva gamla minnen, även om jag inte direkt är någon nostaldisk person som tänker så mycket på vad jag har gjort. Jag gillar ju mest att vara och verka i nuet och sträva efter att förverkliga mina drömmar. 

 

 

Jag tycker att jag har en ganska "soft" arbetsvecka. Jag jobbar 5 dagar och jag jobbar helgen, men jag tycker att jag har ganska bra pass att köra efter. Vecka 50 sen så jobbar jag bara tre dagar (fredag - söndag) Jag är då ledig mån och tisdag. Har utbildning under onsdagen och sen är jag ledig torsdag igen. Så jag kör buss 8 dagar på 2 veckor. Det känns ganska soft. 

 

Jag hoppas jag spelar pingis, minst två pass både denna och nästa vecka. Jag kan nog köra mer, men som vanligt så känner jag att jag är nöjd om jag tränar två pass pingis i veckan. 

 

När det gäller ekonomin så känns det bra. Jag kommer att få in mer pengar i slutet av denna veckan och det var inget jag hade räknat med, men ingen blir gladare än jag när det händer. Jag tror att jag kommer att kunna avsluta detta året med att befinna mig i ett ganska bra ekonomiskt läge som sen gör att jag kan komma vidare varje månad under 2025. 

Vecka 50 börjar väl Musikhjälpen igen. Jag vet inte hur jag ska göra i år. Hjärtat säger att jag ska vara med och skänka pengar till detta. Min erfarenhet säger nånting annat. Jag brukar ju säga att man ska följa sitt hjärta och sin inre övertygelse, men med tanke på att jag flera gånger nu har tagit tillbaka pengar som jag har skänkt så vet jag om jag vill bry mig en gång till. Jag följer ju på ett sätt mitt hjärta om jag inte skänker pengar i år. Samtidigt kan ju ingen säga att jag inte följer mitt hjärta om jag väljer att skänka. Det är väl fint att vara med och bidra till en bra sak. Men på vilket sätt ska jag följa mitt hjärta? Ska jag bidra för att jag känner att pengarna går till en bra sak? Eller ska jag bara strunta i det för att jag har erfarenhet av att behöva ta tillbaka pengar eftersom vissa människor inte kan leverera det jag har har betalat för?

 

 

Något som jag har märkt under hela detta året det är att jag ofta får upp små filmsnuttar som visar damer som är ute om natten och festar. Jag ser klipp från "NIGHTS OUT" från framförallt: Manchester, Liverpool, Leeds och Stockholm. Jag söker inte på det, men algoritmerna läser väl av att jag har något intresse för detta. Jag tror också att varje gång jag ser detta så tittar jag klart.  Algoritmerna läser väl av att jag låter filmerna rulla från början till slut. Därför återkommer väl dessa klipp om och om igen i mina flöden. Kan man lära sig nånting om sig själv, med hjälp av algoritmerna?

 

 

 

 

 

 

 

Såhär ser alltså en del mitt flöde ut i mina sociala medier. Jag är glad för att algoritmerna läser av mig och sen ger mig detta, istället för annan skit som jag vet till 100% att jag inte är intresserad eller nyfiken på.