Kul att jag fick träffa Sandra Beijer under Bokmässans första dag.

 Naturligtvis tittade jag också på det seminariet där Prinsessan Madeleine pratade om sin bok "Stella och hemligheten".  

 

Jag trodde att det skulle bli svårt att få komma in i den sal som Prinnsessan skulle vara i. Jag tänkte att det måste ju vara massor med folk som vill se henne. Enligt programmet så skulle hon ju bara göra ett framträdande i 45 min och sen skulle hon vara klar. Men det var inte alls svårt att komma in och få en hyffsat bra plats. Jag var där vid salen 10 minuter innan det skulle börja och jag kunde bara gå rakt in och sätta mig utan att köa eller nånting. Det är en av sakerna jag gillar man med Bokmässan.  Man behöver liksom inte planera så jäkla mycket och liksom tänka på allt innan.  Är det något man verkligen vill se eller köpa så ordnar det sig bara man är på plats, inne på själva mässan. Går man tex på en konsert då kan det ju vara så att man måste vara snabb när man köper biljetter och sen måste man köa i timmar för att få en bra plats osv.. På Bokmässan kan man släppa allt sånt tänk helt och hållet och bara vara där och ta för sig. Det funkar även när man vill se självaste Prinsessan Madeleine. 

Det paradoxala var att dom personerna som berättade att dom hade stått utanför salen och väntat i typ 2 timmar, för att få bästa platserna, dom fick snällt sen flytta på sig 5 minuter innan Prinsessan skulle komma in på scen. Platserna lägst fram var ju till för journalister och annat "pressfolk". Det blev ju då så att dom som fick flytta på sig från dom "bästa" platserna och sitället hamnade dom långt bak.  Det blev även lite tjafs  om det och först vägrade vissa att flytta på sig, men då sa en i personalen på Bokmässan till dessa personer att om ni inte flyttar på er så kommer jag att kalla på en säkerhetsvakt och då blir ju konsekvenserna att ni int efår vara kvar i salen överhuvudtaget. Då flyttade dom på sig som enligt alla regler inte hade rätt att sitta där dom satt.

 

Jag måste väl erkänna att jag tyckte det var lite roligt.  När jag som inte köar eller tillhör pressen ändå får en hyffsat bra plats genom att bara springa in10 min innan seminariet ska starta, samtidigt som dom som har köat i 2 timmar för att få en bra plats istället får dom sämsta platserna av alla för att dom just inte får sitta på dom platserna som dom valde att sätta sig på när dom kom in. 

 

Under själva seminariet med Prinsessan så fick ingen i salen: Fota, filma eller spela in nånting. Däremot när allt var färdigt så fick alla ta bilder och filma hur mycket som helst.  Man fick göra detta under förutsättning att man satt kvar på sin plats. 

Jag tyckte att det var ett intressant seminaruim med Prinsessan. Prinsessan var väl påläst och Prinsessan visste vad hon pratade om.  Prinsessan är bra på att lyssna och låta andra komma till tals. Prinsessan tittar alltid på den personen som hon pratar med eller den personen som pratar med henne eller till alla. Jag fick också intrycket av att Prinsessan är en väldigt lugn och avslappnad person. Det var kul att få se henne på nära håll, även om mina bilder kanske inte är dom bästa som jag har fotat. Men det var heller inte så lätt att ta bra bilder för man fick vara ganska snabb med kameran om man skulle hinna med fota överhuvudtaget.

 

Detta var väl Bokmässan, dag 2 i det stora hela.  Jag tror inte att jag kommer att åka ner till Göteborg och Bokmässan under dom resterande 2 dagarna. Det får räcka med detta som jag fick uppleva i år.  Jag är nöjd med det liksom. 

Jag har varit på Bokmässan idag. Jag åkte ner till Göteborg i god tid och sen var det bara att gå i på mässan så fort dörrarna öppnades. Det blir lite mysigare att vara på plats den första timmen när det inte alls är så mycket folk som det sen blir bara någon timme senare, och under resten av dagen. 

 

 

 Nu är ju ändå läget så att min ekonomi är just nu bra. Bättre kommer den att bli och i november kommer jag att ha det lika bra som när jag hade det som bäst. Sen blir det bättre och bättre efter att jag får det så som när jag hade det som bäst. Logiskt sett kommer jag att ha pengar till att fulllfölja drömmar med. Sen är et ju det där om jag vågar ta steget. Jag vet ju nu att jag ofta tycker att det sista jag ska göra när jag faktiskt ska fixa något alltid är det svåraste.

 

Nu är det ju kanske så att den enda egentliga drömmen jag har är att få ett hem som verkligen vill ha det. För att fullfölja den drömmen så skulle jag ju kunna sälja min lägenhet och flytta till något annat. Det är en lösning som skulle kunna funka, men jag tror aldrig att jag vågar ta det steget om jag inte känner att det kommer att ske på naturlig väg. Den naturliga vägen kan ju vara att man tex byter jobb eller flyttar till något större för att man vill bo ihop med någon tjej man har träffat.

 

 De finns många fördelar med hur och var jag bor idag, som är svårt att överträffa någon annanstans.  Det är lätt glömma att man har det väldigt bra redan nu. Mycket med mitt hem är en dröm för mig. Köket som exempel. Jag tänker också mycket på att jag ska vara nöjd med de lilla jag har, istället för att  tänka för mycket på vad jag inte har fått än.