Jag kanske kan tagga ner min ilska lite.
De finns mycket som man kan tycka är dumt i livet. Många saker gör ju i alla fall mig förbannad. Det känns ofta som man får vänja sig vid sånt, fast det är ju precis det man inbte vill göra. Jag kan vara arg på folk eller bara olika typer av system i vårt samhälle. Man kan vara förbannad på orättvisor, oavsett om detta drabbar mig själv eller andra. De finns mycket som kan göra att man ilsknar till och verkliigen bara vill få till en förändring på, och det måste hända nåt nu!!! Vi känner nog alla detta ibland. Alla känner av detta mer eller mindre.
Själv har jag känt den senaste tiden allt som man är arg över har tagit över min hjärna lite för mycket. Vissa saker kan jag bara inte släppa, och innerst inne så vill jag heller inte släppa nåt heller. Man tycker ju saker och har åsikter om hur saker ska vara osv... Släpper man allt så tänker jag att det blir detsamma som att jag accepterar sånt som egentligen gör mig jävligt förbannad.
Men jag känner nu också att jag måste tagga ner den där ilskan för den tar lätt över min kropp så att mycket annat inte funkar. Man blir lätt av totalblockerad av all ilska och det gör säkert att jag tex tänker mindre rationellt. Om man tänker på tex sitt eget blodtryck så kanske det inte är så lämpligt att vara för arg.
Sen är det ju ändå så att de finns mycket man bara hatar, men så kommer det nog alltid att vara. Jag känner ändå att jag för min egen skull i alla fall måste fundera mycket mindre på allt som kan göra mig förbannad. Sen kommer jag ändå aldrig att släppa allt. Jag är en envis jävel och jag accepterar inte vad som helst, hur som helst och när som helst.
Sen känner jag ändå att någonstans också att det är bra att jag blir arg över saker och ting som jag inte accepterar. Jag har märkt att när jag själv drabbas av nånting jobbigt som andra har utsatt, eller utsätter mig för som är elakt, grisigt eller bara för jävligt, så känns det ändå bättre rent mentalt om jag blir riktigt jävla förbannad. Jag kommer snabbare tillbaka till en känsla av att jag mår bra igen, även om jag i under en viss period har blivit utsatt som fan. Det kan gälla saker som händer nu, eller saker som hände för länge sen. Om jag bara skulle hålla allt inom mig och aldrig ens bli arg, då skulle jag väl bli helt tokig och gå sönder innombords. Jag skulle må skit och jag säger ju alltid att det är viktigt att jag gör allt jag kan för att må bra. Om jag efter hand känner att jag mår bra över att bli riktigt jävla arg, då är det ju värt att bli det.
Sen är det väl ändå bra om man ibland tänker på vad man ska bli arg över. Man får ju på nåt sätt välja sina krig lite. Släppa allt kommer jag aldrig göra, men det finns ju alltid en grad av ilska som nog är bra att hålla sig under. Mycket i livet gör mig ju glad och inte alls arg på något sätt. Det är nog bra om man ofta försöker tänka på sånt också. Varje minut av ilska gör ju att man tappar en minut av glädje.
Trackback
