När jag tänker tillbaka på vad jag drömde om förr så kommer jag nästan alltid på mig själv idag med att det nog var en jäkla tur att jag inte så många av mina drömmar som jag hade då  blev till verklighet.

 

Förr  hade jag  ju aldrig någon plan och inte ens en tanke på att jag behövde ha det.  Det är ju lätt att drömma om nånting. Det är lätt att starta upp saker, men har man ingen uttänkt strategi eller en plan för hur man ska lyckas, då går det allt som oftast åt helvete. Jag önskar att jag hade fattat tidigare hur viktigt det är att man har en plan, innan man gör någonting annat för att förverkliga dom drömmar man har. Förstår man det från början så brukar man också kunna lösa dom eventuella problem som uppstår när man kämpar med att förverkliga sina drömmar. 

 

Ett exempel på vad jag drömde om ganska tidigt i livet, det var att köpa en fastighet där jag kanske själv skulle bo, men jag skulle också ha hyresgäster. Jag tänkte: Det måste ju vara hur lätt som helst.  Hyresgästerna som bor i mitt hus betalar allt åt mig. Jag minns att jag länge tyckte att det där måste ju vara något som funkar. 

 

Det blev aldrig något med det där och jag är idag både lättad och glad över det. Idag förstår jag ju att det är mycket man måste veta innan man köper en hyresfastighet. 

 

1. Man ska ju aldrig köpa en fastighet utan att räkna på kassaflödet. Kassaflödet är ju faktiskt det som avgör om köpet av fastigheten är en investering eller en kostnad. Man får ju ta hyresintäkterna, drav av räntor, amortering, driftkostnader, underhållsriskerna och eventuell förvaltning. Hur mycket pengar blir kvar sedan efter allt de där? Om jag ser att det går att tjäna pengar efter det så skulle det ju kunna vara en bra investering, men om man inte tydligt ser detta, då blir ju bara fastigheten man köper en kostnad och slutändan lär jag väl heller inte tjäna nånting på att sälja den heller.

 

2. Det känns ju också som att man måste räkna med att det kommer oväntade utgifter. Typ: Vad händer om räntan stiger, vad händer om lägenheter i fastigheten står tomma i flera månader utan att man får dom uthyrda, klarar jag en större renovering som att tex byta taket på fastigheten. Om jag känner att jag inte klarar av att lösa dessa problem och det enda lösningen kanske är att behöva sälja i panik...då har jag ju tagit för mycket risk. Man fastnar ju lätt i allt som ser bra ut och glömmer nog lätt att man behöver räkna med att det kommer utgifter som kanske inte känns så roliga att behöva betala. 

 

3. Att äga en fastighet där det bor hyrgäster som betalar för sitt boende, det är ett jobb som jag som ägare måste sköta. Det är ju hyresgäster som kommer att ringa om saker. Det är reparationer som jag måste fixa. Det finns ju även lagar och regler kring detta som jag måste förstå. Det är ju inte så att pengar bara kommer att rulla in av sig själv. Så det är svårare än man tror. 

 

Jag kan väl bara säga jag är som sagt både glad och lättad över att jag inte gjorde några större ansträgningar för att förevrkliga min dröm om att äga en fastighet med hyreslägenheter. Jag hade ju snabbt suttit i skiten så det bara hade stänkt om det.  Idag försöker jag bara föreverkliga drömmar som jag har en plan för. Jag tror att jag på sikt kommer att må bäst av det. Det är bara att göra sin grej, utan att jaga andra människor och bara göra sånt som jag får en positiv magkänsla av. Det viktigaste i livet är ju att man mår bra.