Det finns stunder då man tappar tålamodet och bara känner att man måste säga vad man exakt tycker och tänker. För ett tag sedan hade jag en nära vän hemma hos mig på besök. Hon är en person som jag har känt i många år och vi ses ibland när vi båda har tid. Vi är inte ihop eller nåt, vi är typ bara vänner och ibland händer det att vissa vill att jag svarar på alla möjliga frågor, när saker och ting kanske inte är alltid är som dom tror. 

 

För ett tag sedan hade jag som sagt en vän hemma hos mig. Vi hade varit ute lite tidigare på kvällen och sen följde hon med mig hem. Vi drack en hel del under denna kvällen och jag hade bubbel hemma, så det blev mer att dricka. Man kan säga att vi hade både förfest, fest och efterfest. "Party for 2". 

 

Det blev ganska sent om min vän valde att sova över hos mig. Detta har hänt många gånger förut och ingen av oss har tyckt att det har varit något konstigt med det heller. Vi känner varandra väl och litar på varandra till 100%. Allt är lugnt med det liksom. 

 

Plötsligt ringer min telefon och jag brukar inte svara så så sent på kvällen och dessutom var jag väl lite full. Det känns som att man besparar sig själv en del pinsamheter in för framtiden om man inte alltid svara i telefonen så fort det är något nytt som kommer upp i den. Men denna gången svarar jag och då var det en annan vän som ringde mig och det typiska med denna personen är just att han alltid vill veta så mycket om mig och han tror att han vet allt för mycket har han ju sett på mina olika plattformar där jag typ heter Dannebloggen överallt. När han då pratar med mig och som vanligt vill berätta om något som han tycker är jobbigt i sitt liv så frågar min kvinnliga vän mig om hon kan ta lite mer bubbel. Detta hör han som ringer och då frågar han med en väldigt upprörd ton: Vem är hemma hos dig? Jag svarar då typ att det är ingen som du känner. Det är en vän till mig och då tycker han att det är konstig att någon är hemma hos mig så sent. Han fortsätter sen att ställa massor med frågor om detta och jag tillslut så tröttnar jag och säger: Det kallas livet och jag lever det. Du borde själv prova det istället för att sitta hemma själv varje kväll och tycka synd om dig själv.  Sen säger vi inte så mycket mer, men i efterhand har jag fått höra rätt mycket skitprat bakom min rygg osv ... Jag bryr mig inte så mycket om det. Jag får ju göra vad jag vill och om två vuxna människor väljer att träffas och festa osv, så har ju vi rätt att göra det och ingen av oss behöver svara på några frågor eller berätta något för nån överhuvudtaget. 

 

En annan grej i detta är ju att jag känner att jag ofta stöter på människor som tycker att jag måste visa allt på Dannebloggen och när vissa få reda på saker som dom inte har kunnat se på tex min: Blogg, Instagram eller TikTok så låter dom ofta väldigt upprörda och tycker saker som att jag måste sluta göra det jag gör. Eller så tycker man bara att det är fel, men man förklarar sällan varför man tycker så. Lite så kände jag att det var  med honom som ringde mig den där kvällen och vi har inte pratat sen dess. 

 

Jag lever bara mitt liv och blir någon upprörd över att jag tex går ut och festar med en av mina bästa vänner och sen låter henne sova över hemma hos mig (som hon själv frågade mig om hon fick) då får väl folk som blir arga vara det då. Jag skiter liksom i vad någon tycker om det och jag ser inget fel med att jag inte svarar på massor av frågor om vad två vuxna människor väljer att göra med sina egna liv. Jag kallar det att leva livet och jag tycker fler borde prova att göra det lite oftare. Jag skulle kunna nämna ett flertal personer som säkert skulle må lite bättre av att bara tagga ner och istället bara  göra mer av saker som  man tycker om och mår bra av. Istället för att klaga gnälla över vad andra gör. Jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag har en rolig utekväll och sen låter en av mina bästa vänner sova över hos mig. 

 

Jag hoppas att dom flesta av er som läser detta inlägget fattar poängen och förstår vad jag menar med allt jag skrev. Gör ni inte det så kan jag inte det så kan jag nog inte förklara på något bättre sätt och jag tänker inte heller lägga ner någon energi på att försöka.  Jag vill bara leva mitt liv på ett sådant sätt så att det blir värt att kalla den tid man tillbringar på jorden för ett liv.