Jag försöker bara ha jävligt kul. Jag gör som jag vill. Jag säger nej om jag inte vill. När man säger nej så blir ofta folk sura. Men om jag skulle säga ja för ofta  och gå med på att göra saker som jag innerst inne vet att jag inte vill göra, då kommer jag ju ganska snabbt själv att bli en sur och bitter jävel. Jag tycker jag ofta stöter på människor som inte bara kan acceptera ett nej. Jag kan inte ens i efterhand förstå vad jag skulle ha gjort eller sagt istället för att just få vissa människor att bara respektera och acceptera ett nej. Ibland vill folk ha en förklaring på varför jag säger nej och jag har kanske inget mer att säga. Jag behöver inte säga något mer. Jag vill inte förklara. Jag behöver inte förklara. Jag önskar många gånger att fler bara kunde fatta, men allt för många vill ha en förklaring och en del fattar inte hur mycket man än förklarar. Jag vet inget annat sätt då än att bara skita i det och göra som jag vill. Det viktiga är ju att jag mår bra. 

 

 Konstprojektet är en grej som jag har fått mycket skit för och vissa har blivit arga för att jag bara nämner att jag tjänar pengar på det. Man vil att jag förklarar av det går ut på och jag har sagt så många gånger att jag aldrig kommer att säga så mycket mer än att jag håller på med min konst och jag får in pengar på den. Jag tror inte att arbetet kostar mer än vad jag tjänar. Även med konsten är det många som inte verkar fatta att jag inte vill säga nånting. Jag är övertygad om att skulle jag börja berätta allt och bara låta allt lämna käften, babbla som en jävla "väderkvarn" om detta, så har jag sen minst tio personer efter mig som kommer att försöka göra allt dom kan för att förstöra detta för mig. Därför vill jag inte säga någonting och jag är i min fulla rätt att låta bli. Den rätten utnyttjar jag. Om jag ändå ska säga något mer som jag kanske inte har sagt tidigare (och som säkert provocerar också) så är det att varenda krona som jag får in på detta är skattefritt och går rakt ner i min egen ficka. Jag behöver inte hålla på och tjabbla med folk för att dra in pengar på detta. Jag skapar bara konst och levererar. Att jag ens började med detta berodde på att en kompis berättade för mig hur man skulle kunna göra och hon sådde liksom ett frö inom mig som jag började tänka vidare på. Min kompis berättade mer detta för mig som en saga, men jag spann vidare på det. Jag Kommer att dela med mig till henne på något sätt om jag lyckas med mitt konstprojekt. Jag vill att det ska vara rättvist, men det är jag som gör jobbet så de mesta tar jag bara själv och inte fan bryr jag mig ett skit om vad andra tycker. Dom vet ju inte ens vad jag gör.  Min konst vill jag inte visa förrän den är helt färdig och den punkten kommer jag aldrig att ändra mig. Där kan folk tjata tills "djävulen" själv kommer och löser av dom. 

Jag vill bara må bra. Mår man inte bra så spelar inget annat någon roll. Jag har känt ganska länge nu att jag har mått bra. För ca 3 månader sen började jag ju må riktigt dåligt. Det tog ju typ två veckor för mig att ens börja må lite bättre. Efteråt sa jag till mig själv att jag skulle göra allt jag kan för att jag inte ska må så dåligt igen. Jag bestämde mig för att tagga ner med allt jag höll på med och mer bara jobba lugnt och systematiskt framåt. Jag slutade också med att vara för hård mot mig själv. Problem uppstår ibland och funkar inte något så är det ju bara att försöka lösa det. Jag behöver liksom inte tänka så mycket på vad som egentligen gick fel och varför ett problem uppstod. Bättre att lägga sin energi på att försöka lösa problemet. Jobba på och gör allt jag kan här och nu. Det är ett sätt att må bättre och inte sugas i en depressioner och sån skit. 

 

Jag har också märkt att mycket läsande hjälper mig mycket. När jag känner att jag börjar må dåligt så funkar det att bara läsa mycket. Det är väl så att när jag läser så tänker jag på något annat än det som får mig att må dåligt och ger mig ångest. Man går tillbaka till nuet och tänker bara på det man läser.

 

Skriva mycket funkar också. Jag har sagt många gånger att min blogg har hjälpt mig att gå från att må dåligt till att må bättre. Skriver man bara helt ärligt om vad man känner och är ödmjuk så mår jag bar av det. Det jag också gillar med skrivandet det är när jag hamnar i ett rus och allt runt omkring mig bara försvinner och allt jag tänker på i den stunden handlar bara om vad jag ska skriva. Det är en skön känsla som jag också alltid mår bra av efter att jag har skrivit färdigt och fåt klart ett blogginlägg. 

 

Förutom att jag läser och skriver mycket så försöker jag att inte bry mig så mycket om vad folk tycker om mig och allt jag gör. Jag gör det jag vill göra och jag lever för att må bra och försöka förverkliga mina drömmar. Så tycker jag att livet ska vara och tycker andra människor nånting annat så är det ju inget jag tänker bry mig om. Jag mår ju bättre av att skita i det liksom. 

 

Jag försöker också mer nu än tidigare att inte ångra saker som jag har gjort. Det kan ju ofta ge mig väldigt mycket ångest. Det går ju inte att göra något ogjort och tycker man att man har gjort fel så får man väl försöka lära sig av sina misstag och gå vidare. I vissa fall kanske man kan be om ursäkt som man tycker var dumt, men att fundera för mycket på att man just ångrar vad man har gjort är ju meningslöst och det hjälper aldrig. Man mår bara sämre av att ångra saker. Därför är det helt meningslöst. 

 

Alla dessa insikter är jag glad över att jag har fått. Läsa mycket, skriva mycket, inte bry mig så mycket om vad andra tycker och inte ångra saker. 

 

 Jag har den senaste tiden fått utså en massa skit från alla möjliga människor. Många fler än vanligt har också försökt få kontakt med mig på olika sätt. Oftast skriver folk i DM på Instagram och en del tjatar ganska mycket om att jag måste svara. Jag är oftast inte intresserad av vad en följare vill mig och då bryr jag mig heller inte om att svara. Men vissa verkar inte fatta den kopplingen. 

För ett tag sen var det  en person som hörde av sig en gång varannan minut i över 1 timme och jag vet inte vad han ville mig, men när jag såg alla desperata meddelanden om att jag måste svara, så blockade jag honom. Jag var inte intresserad av vad han ville och jag är 100% säker på att det inte var något som jag ville bry mig om. Då skiter ju jag i det. 

 

Vissa andra personer har också skrivit till mig den senaste tiden och låtsas stöta på mig. Man märker att dom som skriver inte menar vad dom säger. Dom beskriver sig själva och  vad dom vill att jag ska göra, vad dom gillar och att jag ska svara för att jag kommer inte att bli besviken om jag gör det. Jag tänker bara att alla dessa som skriver som dom gör är dumma i huvudet. Men samtidigt är jag ganska säker på att dom flesta som skriver och säger att dom vill träffa mig, bara vill testa mig och se om nappar. Kanske vill man också vid ett senare tillfälle använda saker mot mig om jag nu själv skulle vara så dum och svara. Dom kan inte vara seriösa med det dom skriver. Det vill jag verkligen inte tro för då måste ju dessa människor söka hjälp, med tanke på vad vissa skriver till mig. 

 

Jag kan tycka att om jag inte svarar så borde ju alla dom som skriver förstå att jag inte bryr mig om vad dom vill när dom inte får något svar av mig. Men ändå skriver vissa om och om igen och sen blir en del sura för att jag inte svarar. 

'

En del har också skrivit till mig och tycker att jag ska förklara något som jag tidigare har publicerat i något av mina sociala medier. Det enda jag tänker säga om det är att jag publicerar vad jag vill och jag är inte skyldig att stå till svars för något som jag har publicerat sen tidigare. 

 

 Jag har också fått lite kritik för att jag inte svarar vissa som kommer fram och pratar med mig på stan. Jag är bara tyst och låtsas som jag inte hör.  Vissa kommer  ibland fram för att dom vill jävlas och dom pratar som om dom inte hade en enda hjärncell i huvudet. Dom kan äckla sig och försöker reta mig. Varför ska jag bry mig om dessa personer? För mig är det självklart att inte alltid svara då. Jag mår ju bättre av att inte bry mig och är någon för dum i huvudet så kommer det ju inte spela någon roll vad jag säger. Dom kommer ju ändå inte att fatta. Dessutom har jag integritet och den värnar jag om. Om någon utsätter mig för personligt störande ingrepp så kränker ju den personen min integritet. Vissa borde nog tänka på att ha respekt för andra människors privatliv och personliga integritet. Jag tror att dom allra flesta normala människor är överens om att den personliga integriteten är viktig att värna om. Jag känner inte att jag gör något fel när väljer att inte bry mig om personer som jag innerst inne inte vill ha ett skit med att göra.

Det är mycket som är gott med att ha semester. Helt ledig, sommar, bubbel, saker på gång utan att man behöver tänka på vad man har för arbetstider. Egentligen skulle man ha semester i ett halvår, två gånger om året. Det hade varit bra, men jag får nöja mig med en månad och det känns bra att jag just nu bara är i början av "semesterlunken". 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annars får jag se vad jag hittar på. Skönt ska det i alla fall bli att i alla fall få vara helt ledig från busskörning och inte behöva bry sig om tider och planering inför allt jobbande som bara går runt runt för att jag ska klara mig. Nu kan jag bara vara och njuta i stunden. Leva i nuet på riktigt. Nu äntligen får jag den semester som man typ har längtat efter sen man avslutade den förra😊🌞 Nu kör vi, men inte buss på ett tag. 🩷🩵

 

 

 

Jag grejar jobbar på. Jag har mycket att göra och jag planerar mina dagar hela tiden. Det blir liksom lättare att få saker gjort då. Jag känner att jag mår mycket bättre nu när jag börjar att göra mer saker och tar tag i mer som jag tidigare har skjutit på framtiden. Ett tag gick jag runt och tänkte lite för mycket på att jag måste få loss pengar som jag kan spara för att jag ska ha dom till något större sen. Nu känner jag ju ändå att mycket löser sig ändå "sen", om jag bara grejar på nu. Många saker som jag vill få gjort känner jag också att jag måste göra nu. Det finns liksom inte alltid något sen. 

Jag fortsätter vara noga med att gå promenader och smala steg. Även när jag har mycket att göra så tänker jag inte strunta i promenadrundor. Jag får kämpa lite med mig själv nu för att ta mig ut. Jag känner ju att jag vill göra mycket annat. Samtidigt vet jag ju att jag inte kommer att orka med att göra saker om jag inte rör på mig. Så min slutsats är att om jag ska få mer saker gjort och inte sluta bry mig... så behöver jag gå mina promenader för att jag orka med att slutföra saker som jag påbörjar.