Jag har nu under natten också tagit mig igenom alla tre delarna av den dokumentär som handlar om advokaten Leif Silbersky. Det är svårt att inte imponeras av Silbersky. När jag matade mig igenom denna dokumentär om honom så tror jag att jag  lärde mig en hel del om hur en man med hans begåvning tänker i skarpa lägen. Hur man ska tänka och agera för att på bästa, och effektivaste sättet kunna utföra ett professionellt arbete. Kort sagt jag lärde mig massor av att titta och lyssna på Silbersky i natt. Hoppas jag i framtiden kan dra nytta av allt jag tycker att jag lärde mig av Silbersky i natt.

 

Jag trodde jag hade lärt mig att mer säga ifrån när jag verkligen tycker att en person gör något mot mig som fan inte är ok. När någon person liksom går över gränsen för vad jag tycker är acceptabelt att göra. I måndags skrev jag ju ett blogginlägg om detta. Jag skrev att jag liksom skulle sätta ner foten och säga ifrån på skarpen om en viss personer fortsätter att göra vissa saker mot mig som jag sen länge har tröttnat på att personen gör. Några timmar efter att jag hade publicera denna veckans första blogginlägg så var det en annan person som tog på mig på ett sätt som jag inte tycket var ok. Jasg blev lite ställd och visste inte vad jag skulle säga. Jag hann liksom inte fatta vad som hände och när jag väl insåg att jag verkligen inte gillade det som personen gjorde på mig då visste jag bara inte vad som var rätt att göra av mig. Jag var rädd för att göra fel och jag blev lite ställd när personen gjorde som han gjorde.

 

Efteråt tänkte jag: Varför sa jag inget. Jag hatade ju hur han tog på mig och jag hade ju i princip lovat mig själv att jag skulle bli bättre på att verkligen sätta ner foten när någon gör nåt mot mig som fan inte känns ok. Lite får man väl tåla. Problemet är kanske att jag tänker ofta att jag kan väl ha ganska mycket tålamod med folk. Men sen när jag väl tappar det där tålamodet då blir jag så jäkla arg så och då skäller jag ut personen för allting, även sånt som jag tidigare har haft tålamod med. När tålamodet är slut för mig och jag tycker att nu får det fan räcka, då finn verkligen inget av sånt som man kan kalla för tålamod kav hos mig.

 

Den här händelsen i måndags kan jag på ett sätt ångra att jag inte sa ifrån direkt när det hände. Efteråt tänkte jag typ att händer det igen, då jävlar ska jag säga ifrån på skarpen att detta inte är ok att göra på mig. Upplever jag detta  ytterligare en gång, trots att jag har sagt ifrån, då kommer jag nog att liksom gå vidare med det. Då får jag ju prata med en tredje person om detta. Jag skulle ju kunna göra det redan nu. Jag skulle ju också kunna säga till personen som tog på mig ( på ett icke ok sätt ) att det där som han gjorde i måndags på mig var något som jag hatade att han gjorde. Jag skulle kunna vräka ur mig i efterhand på den här personen. Men när jag tänkt på denna grejen, vänt och vritt i många timmar så kommer jag bara fram till att just nu är nog det bästa alternativet att inte göra någonting. Gör jag någonting så slår det nog mest tillbaka på mig själv på ett negativt sätt. Att jag inte gjorde något direkt när det hände i måndags, det var fel, men jag kan ite göra det ogjort.  Händer det däremot igen, då jävlar kommer jag att skälla ut personen så ända in i helvete. Då har ju verkligen mitt tålamod tagit slut. Dessutom behöver jag ju aldrig tåla att en person tar på mig på ett sätt som jag inte tycker är ok. Jag känner ju att jag gjorde fel i måndags eftersom jag inte sa ifrån direkt, men det misstaget gör jag ju förhoppningsvis inte om igen. Jag tänker ju säkert annorlunda direkt om jag skulle hamna i samma, eller en likande situation igen. Nu har jag ju också skrivit på bloggen två gånger under denna veckan  att jag ska "bita ifrån" mer  när någon gör något som jag egentligen sen länge har tröttnat på eller bara blir jävligt förbannad över att någon säger eller gör. Jag kommer inte vidare med det nu. Det är bara och släppa och sen vad som händer i framtiden. 

     

 Ny vecka igen och vad jag vet så har väl ungar som går i skolan sportlov nu. Jag tror att det är så här i Vänersborg i alla fall. Jag har inte så bra koll på sånt här för jag har ju inga egna barn. Man bryr sig liskom inte, men jag har ju en arbetsvecka och rätt många körningar blir betydligt lugnare att jobba med när ungar har lov. Tänkt om man kunde få ha lov från jobb också. Bara några extra semesterveckor varje år liksom. Det hade varit fett nice.

 

Jag har som vanligt en arbetsvecka framför mig. Jag jobbar nu två dagar och sen blir jag ledig två dagar. Efter det börjar en period med väldigt mycket jobb. Jag hoppas ändå att jag får ledig dom dagarna som jag har sökt ledigt på. 

 

Jag hoppas jag mår bättre under denna veckan än vad jag gjorde under den förra. Det positiva var väl ändå att jag mådde bättre och bättre för varje dag som gick. Jag hoppas också att det i alla fall blir en långpromenad på någon av de två lediga dagar som jag har nästa vecka. 

 

Jag kommer också denna veckan att sätta ner foten framför vissa personer.  Jag börjar bli trött på vissa personer bara ska hålla på och "tjabbla" med mig. När det gäller vissa personer så kommer jag nu att bara säga ifrån, bita ifrån med full kraft..om det är så att vissa fortsätter som dom tidigare har gjort. Ibland kommer man till punkten där tålamodet är slut och någon gång måste man faktiskt sätta ner foten och säga ifrån. Nu räcker det! Lite skit kan man ta och mycket skit får man väl acceptera, men vad som helst och hur länge som helst accepterar jag ju naturligtvis inte. 

Jag har sovit väldigt gott i natt. Jag sov en hel del under dagen igår, men trots det så somnade jag ganska tidigt under gårdagskvällen i alla fall. Jag var liksomövertrött och det kände jag typ under hela gårdagen.

Hej!

Detta blev än jobbig dag. Även om jag mår mycket bättre än vad jag gjorde i början av denna veckan så har jag idag haft så jäkla ont i magen. Jag är också ganska trött och det beror säkert på att jag har jobbat lite mer denna veckan än vad det var tänkt från början. Jag jobbade ju extra igår och det har känts i kroppen idag. Är det något jag har fått erfara många gånger nu så är det att kroppen alltid säger ifrån tillslut.

 

Jag mår som sagt ändå bättre nu än vad jag gjorde i början av veckan. Alla tankar som bara har snurrat runt som fan i huvudet dom senaste dagarna har jag nog lyckats släppa. Jag har väl någonstans insett att jag vissa saker kommer jag inte att kunna fortsätta med på samma sätt. Jag har funderat mycket över mig själv. Varför blir bara vissa saker så fel? Hur vill jag gå vidare i mitt liv. Jag är just nu ett läge där jag mest står still och stampar. Många av dom drömmar jag har ligger liksom på is. Att jag tidigare har sabbat lite för mig är något som i allra högsta grad påverkar mitt liv idag. Jag är ändå säker på att jag kommer att kunna vända på allt och komma vidare med en hel del grejer i framtiden. Jag tar ändå mer mogna beslut nu än vad jag nog någonsin har gjort tidigare.

 

Jag har så sent som bara för några dagar sedan tackat nej till ett erbjudande som handlade om att jag hade tjänat 35 000 kr, om jag hade valt att bry mig. Jag anser att detta var ett moget och bra beslut av mig att bara skita i detta. Det gick sen bara några dagar och sen fick jag samma erbjudande igen. Då sa man typ: Du har fortfarande chansen att bli en del av detta. Jag tänkte då bara att har folk svårt för att fatta eller. Att jag inte bryr mig beror på att jag vet hur mycket skit jag får ta om jag ger mig in i det där. Samtidigt kommer jag att få avbryta mitt kämpande med sparandet av pengar, som för mig just nu känns otroligt viktigt att lyckas med. Jag kommer att få ligga ute pengar som jag just nu egentligen inte har om jag tar det där erbjudandet som jag nu allså har fått två gånger denna veckan. Jag kommer ju sen vid ett senare tillfälle få in dom där 35 000 kronorna, men priset jag får betala är att hamnar i en situation där jag lätt kan sabba för mig, på samma sätt som jag tycker att jag förstörde för mig under 2017. Därför känns detta som ett 100% rätt beslut av mig att bara skita i det där sk erbjudandet och istället   kämpa på med det som jag verkligen bara vill fixa just nu: Nå mitt ekonomiska mål för 2019. Detta vill jag få klart innan sommaren, och då kan jag inte hålla på och vela med en massa andra grejer som jag innerst inne inte vill hålla på med.

 

Alla dessa tankar som jag nu har haft om allt möjligt gör att jag bara har bestämt mig för att hålla mig till den plan jag har med att dra in pengar. Jag måste ta den tuffa och lite tråkiga vägen. Jag kommer att må mycket bättre av det på sikt. När jag gör detta som jag verkligen vill fixa och inget annat, då vet jag att jag kommer att få en ekonomisk situation som jag känner mig bekväm med. Det tycker jag är värt att kämpa några månader för.

 

Det som känns bra just nu är att jag för varje dag denna veckan har mått lite bättre och bättre. Först vad det riktigt jobbigt och sen vände det lite och blev som sgat bättre för varje dag. Jag har kommit till insikt med vilka tankar som är helt omöjliga att vinna över. Är dom "omöjliga", då är det bäst att bara släppa dessa tankar. Jag kan fortfranade ha svårt att acceptera att jag kanske måste släppa vissa grejer som jag skulle vilja få ordning på.  Men när jag börjar fundera på alternativa lösningar till just dessa saker, då är dom så sjukt mycket sämre än alternativet att bara släppa dom och då inser jag att jag förmodligen bara kommer att få acceptera att jag inte kommer vidare med allt som jag ändå skulle vilja hitta bättre lösningar på.

 

Sen är det väl också så att mitt liv kommer väl aldrig att bli så perfekt som jag drömmer om. Skulle min livssituation vara perfekt och exakt så som jag drömmer om då hade ju det varit för bra för att vara sant. Ett liv som är för bra för att vara sant kan jag vara något att drömma om, men skulle jag få det så hade jag säkert grubblat och funderat på när något kommer att krascha och gå käpp rätt åt helvete. Det hade inte känts perfekt det heller. Jag kämpar på med mina saker och det är väl så livet kommer att vara för mig. Jag har kommit till insikten att jag vill göra allt de som känns mest rätt för mig att göra.  Jag känner också mig trygg med min inre känsla av vad jag faktiskt tycker är rätt och fel. 

Jag har i några år nu, någon gång ibland kört sk livesändning på Instagram. 

Jag har nu bestämt mig för att lägga av med det. Av flera olika anledningar så har jag tröttnat och det bara inte roligt längre. 

Jag kanske ändrar mig någon gång i framtiden, men just den typen av live när jag bara ligger hemma i soffan och får frågor.. dessa live är jag nog ganska säker på att jag slutar med helt och hållet. 

Et blev ännu en dag av arbete. Jag skulle egentligen ha varit ledig, men klockan 05:00 i morse ringde jobbet mig och frågade om jag inte kunde hjälpa dom med ett pass idag också. Jag var snäll denna gången och ställde upp. Ibland gör jag det och ibland inte. 

 

Jag har jobbat mycket dom fyra senaste dagarna. Nu blir det skönt med en period av ganska mycket ledighet. Jag är nu ledig resten av veckan. Sen är jag ledig onsdag och torsdag nästa vecka. 

 

Jag har haft en arbetsvecka som har känts ganska tuff. Jag har ju mått lite dåligt också. Jag har tänkt och grubblat mycket på allt möjligt som inte känns bra. Idag har jag dessutom haft ganska ont i magen, men det har gått över nu i alla fall. 

 

Jag ska ha en lugn ledig helg nu. Jag har ganska mycket jag vill få gjort, men när jag är helt ledig så är det ju lätt att ta det lugnt ändå. 

 

Peg Parnevik & Pontus Pettersson. 

Ny dag och nya tag. Får se hur mycket jag tänker och grubblar idag. Jag blir helt slut av allt tänkande, men det får vara som det är nu. Jag vet ju inte vad jag ska göra istället. Jag kan ju just nu inte släppa något. Det bara är så. 

 

Jag har min näst sista dag på jobbet för denna veckan. Jag har bra och lugn körning hela dagen. De sista 3 timmarna på arbetet idag och imorgon ska jag köra till Vänersnäs. Det är ju favvolinjen för mig. 

 

 

 För ett tag sedan lade jag högsta budet på en auktion. Det jag budade hem var de smycken (ett par örhängen och tre ringar) som Linnêa Henriksson hade på sig på ELLE galan i år. Pengarna som detta kostade mig gick till välgörenhet. 

 

 

 

 

Jag kände ju inför denna jobb-veckan att det skulle bli kul att jobba. Komma igång och jobba tufft liksom. Jag fick för mig att jag kommer att må som bäst om jag bara får jobba på lite och sluta tänka på att jag vill få loss mer och mer pengar. Jobbar jag så får jag ju pengar för det, men jag behöver ju inte tänka på det. Jag kan inte tänka på det för jag har ju hela tiden så mycket att göra när jag väl sitter i bussen och kör. Tiden finns liksom inte att tänka på något annat. Detta är nog bra för mig nu. 

 

Det var kul att jobba idag. Det kändes bra och jag trivdes bra med att bara vara på jobbet och kämpa med det. Det vardagliga slitet kan kännas bra också.