Jobbar på gör man och jag funderar samtidigt på vad jag ska söka för schema till nästa år. Jag trodde för några dagar sen att jag visste vad jag ville, men nu känner jag att jag inte vet riktigt vad jag egentligen vill. Jag är i alla fall inte säker.

 

 

 

 

 

Nu är det ny vecka igen och jag vet i alla fall at jag har en massa jobb. Vissa pass vet jag at jag gilllar och andra pass vet jag redan nu att jag inte kommer att gilla överhuvudtaget. Denna veckan ska man ju också tänka lite mer på hur man vill ha det på jobbet nästa år. Det är ju dags att söka nytt schema. Jag tror nu att jag vet vad jag inte vill ha. Frågan är mer vad jag vill ha. Sen kan det ju vara skillnad på vilken schema jag vill och vad jag sen får. Jag hoppas jag får något som inte innan känns allt för jäkligt att köra efter. Jobbet är ju ändå något som man lägger ganska mycket tid på. Klart att jag då vill ha ett schema som känner att jag trvis med.

 

Annars har jag en period nu där jag inte ska göra så mycket. De blir mest dom där vardagliga sakerna som är ständigt återkommande. På ett sätt känns det skönt att inte har för mycket. På ett annat sätt kan det kännas lite tråkigt att inget utöver det vanliga händer på typ en månad. Man får bara vara i det vanliga ett tag, och det går ju bra, men lite tråkigt är det också. Jag väntar just nu  mest bara på två saker. 

 

 

 

Efter detta så kan man börja blicka framåt till nästa år. Då har man ju säkert massor av pengar och många roliga saker på gång. Nu blir det mest att gå runt i vardagen och jag kan ju alltid tycka att jag är så ball och häftig i mina nya snygga kläder som jag köpte på markanden i lördags.

 

 

 Jag är jättenöjd med mina fynd av tex kläder som jag hittade på marknaden igår. Snygga, coola och jävligt bra kvalitet!!😍😍

 

 

 

 

 

Nu har den snön lagt sig i Vänersborg och då får man väl säga att hösten är över för i år och nu är det vinter. Man kände ju redan igår att det var kallt så att snön skulle komma var väl inte helt oväntat. Jag kan vl inte säga att vintern för mig är någon "favvoårstid", men det finns ju ingen mening med att klaga. Snön faller ju, eller så faller den inte, oavsett vad om jag gillar vinter eller inte. 

Idag har jag massor av saker jag vill få gjort. När jag tittade mig omkring i morse så började jag fundera på om jag har fått gjort nånting denna veckan. Det känns inte så när jag ser hur mycket jag har som jag bara vill få fixat. Det känns nu som jag har massor av saker som jag bara känner att jag måste få gjort idag. Jag får göra vad jag hinner med och sen får man inte glömma att vara avspänd, leva i nuet och njuta av livet. 

 

Jag gick några varv idag. Över 1 mil säkert. Jag fick lite shoppat. Jag köpte säkert mycket skit som jag inte behövde, men jag hittade i alla fall några riktigt kläder. Jag är jättenöjd med dessa. Snygga och bra kvalitet.

Jag trivs bra när det är denna marknaden i Vänersborg. Jag myser mycket och jag hittar alltid bra grejer, till ett bra pris och allt man köper brukar det vara riktigt bra kvalitet på. Några av dom som står och säljer känner man ju igen från tidigare år, och då vet man ju att man får bra grejer liksom. Mat som man köper när det är marknad brukar smaka extra gott. Det kanske beror på att man promenerar runt så mycket. Man liksom extra hungrig efter allt travande i flera timmar :)

 

De finns ju några höjdpunkter varje år som jag alltid se fram emot. Det kan tex vara Bokmässan och Musikhjälpen. Oktobermarkanden i Vänersborg är också på den listan av höjdpunkter varje år som jag alltid ser fram emot.

 

 

 

 

Höstmörkret kommer tidigare för varje dag som går. Jag gillar kvällarna nu för det blir lite mysigare att sitta inne och slappa. Jag tror att jag läser eller lyssnar på mer böcker och kollar fler filmer under när det är höst. Speciellt på kvällarna kan det nog bli mycket slappande med sånt.  

 

 

Jag har funderat mycket den senaste tiden. Jag har tex tänkt på om jag är en person som är bra eller dålig på att  ta kritik. Samtidigt kan jag också funderat på om jag är bra på att ta beröm och andras bekräftelse. Spontant skulle jag säga att jag nog är ganska dåligt på att ta både kritik och beröm på något bra sätt. Blir jag kritiserad kan jag ofta bli arg. Det kanske inte alltid märks på mig, men innerst inne är det så. När det kommer till att få beröm och andras bekräftelse så blir jag ofta skenerad och jag skruvar ofta jag lite på mig. När någon tex säger till mig att jag är bra på något så brukar jag ofta säga: Nja...det finns andra som är bättre än mig på detta. Får jag kritik så vet jag att jag ofta tycker att: 1. Den personen som kritisrerar mig har inte med det att göra, eller 2. Personen vet inte vad hen pratar om. Att ja skruvar på mig, blir skenerad och att jag säkert också visar lite osäkerhet när jag får beröm, kan säkert med att göra att jag är, och alltid har varit en väldigt blyg person. Min självkänsla är väl kanske inte den bästa och jag har också genom åren ofta fått höra hur jäkla dålig jag är på typ hur mycket som helst. Därför kanske jag har svårt att tro på den som ger mig beröm och bekräftelse. Jag har ju så ofta fått höra det motsatta liksom. 

 

 Nu säger jag inte att sätten som jag agerar på när det kommer till detta är rätt. Jag påstår inte heller att jag vet till 100% att jag är en person som reagerar på dessa sätt när jag får kritik eller beröm. Detta är bara tankar som kommer upp i mitt huvid just nu. Jag har inte tidigare tänkt så mycket på dessa saker. 

 

Elak eller snäll? 

Jag har ofta fått höra att jag är väldigt snäll, men jag har också fått höra av många att jag är elak och en otrevlig person. Kan man vara både och. Då är jag nog den personen i så fall. Jag tror att jag gärna vill vara en snäll person, men jag strävar inte så mycket efter att andra människor ska tycka om mig. Jag är nämligen rätt övertygad om att hur mycket jag än skulle sträva efter att vara snäll mot alla, så skulle ändå inte alla tycka om mig. Dessutom har jag fått bekräftat hur många gånger som helst att om man är för snäll, då blir man lätt utnyttjad och lurad av dom man är snäll mot. Man ska ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag hart ibland fått höra att jag är en elak person. Flera personer har sagt till mig att jag är en person som tar bort människor i mitt liv som bryr sig om mig och vill vara mina vänner. Det kanske har varit så ibland, men det är ju inte helt oviktigt vad jag själv vill också. Vissa vill man ju inte vara vän med och jag kanske inte heller vill att vissa ska bry sig. Känner jag att jag inte litar på en person av någon anledning så vill jag ju inte ha med personen att göra. Det känns ganska självklart för mig. Jag har ibland gett vissa personer flera chanser, men när jag gång på gång har känt mig sviken så väljer jag till slut att klippa helt och aldrig mer bry mig om dessa personer. Det känns också ganska självklart när jag väl kommer till den punkten att jag bestämmer mig för att klippa. Det är ju ofta något som jag har tänkt på ganska länge innan det väl händer. 

 

Det finns ändå många som tycker att jag är en väldigt snäll person. En del säger att jag till och med är för snäll, men jag känner ju själv att jag helst vill vara det. Även om jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig så känner jag för min egen del att jag mår bra i längden av att försöka vara så snäll som det bara går. Sen finns det ju en gräns. Man kan ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag är inte en perfekt människa. Jag har ju mina svagheter. Men jag jobbar verkligen med mig själv hela tiden för att känna att jag mår bra av allt jag gör. Det gäller att göra saker som känns rätt. Man får lita på magkänslan. Jag vill göra saker som jag på sikt inte får dåligt samvete eller ångest över att jag har gjort. Jag känner mig just nu mer avspänd än någonsin, och även om mitt liv inte är perfekt (det kommer det ju heller aldrig att bli) så är jag för det mesta nöjd och glad. Jag mår bra och jag hittar hela tiden ny kraft och energi. Jag har massor med saker på gång hela tiden och även jag långt ifrån lyckas med allt som jag tänker att jag vill göra så finns de massor av saker som vet att jag kommer att få göra ändå.

 

Man vet aldrig hur livet blir, men jag mår bra oavsett liksom. Jag kan inte alltid hjälpa eller påverka att saker och ting händer mig som inte är så roliga, men jag kan alltid påverka hur jag hanterar allt som händer mig. Jag tror också att lever man bara i nuet så löser man alltid alla grejer på bästa möjliga sätt. Nuet är ju det enda spm jag egentligen kan påverka. 

 

Nu ska jag fortsätta min fredag med att bara fatta att livet är underbart att leva. Jag mår bra och det ska jag fortsätta med att göra.

 

 

 

 

 

 

Många har nu frågat mig om jag tycker att det var värt över 5000 kr. Jag svarar JA. Det var värt varenda krona och ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag hade kunnat spendera över 10 000 kr på lunchen med Alexandra om det hade varit något som hade krävts av mig  för att vinna auktionen. Nu räckte det med ca 5000 kr. Jag tror att vissa tänker att det bara var en lunch och om jag nu tycker att detta bara hade varit en lunch, vilken som helst då hade ju naturligvis 5000 kronor varit alldeles för mycket pengar. 

 

För mig handlade besöket i Stockholm om mer än bara en vanlig lunch. Jag gillar ju att åka till Stockholm, pengarna gick till Barncancerfonden och jag får träffa Alexandra som är en person som jag har sett upp till som fan i flera år.  Om jag bara ser till allt detta, då har jag inga problem med att det kostar 5000 kr eller mer. Jag får lite känslan av att många som frågar mig om detta var värt vad det kostade vill att jag liksom ska ångra mig. Jag ska liksom fatta att man inte kan betala 5000 kr för bara en lunch. Jag fått samma fråga efter att jag har gjort liknade saker tidigare. Jag har haft samma känsla då. Man vill liksom påpeka att jag kunde ha gjort något annat för pengarna och att jag nog borde ångra mig. Det verkar som man tror att jag är dum i huvudet som inte fattar att jag lägger mycket pengar på än det ena är det andra. Jag vet vad jag skulle kunna få istället för dom pengarna som jag har bränt till förmån för Musikhjälpen, eller som nu senast för Barncancerfonden. Men jag vill ju göra dom grejerna jag gör, och då betalar jag vad det kostar, och jag har inga problem med att fixa det och göra det. Dessutom har jag blivit en person som ine ångrar saker längre. Jag är i nuet och tänker framåt.

Det viktigaste för mig i livet är att jag mår bra. Jag mår bra av att jag bara kan, och har möjligheten att skänka mycket pengar till välgörande ändamål. När jag väl har budat hem nånting så mår jag bra över att ha något att se fram emot. Vet jag tex att jag ska träffa en person som jag ser upp till som fan. då mår jag ju ännu bättre av att veta att jag snart kommer att få göra detta. När jag väl får göra alla dessa grejer som jag har budat hem till förmån för välgörenhet, och får träffa personer som jag beundrar och ser upp till, då fattar väl vem som helst att jag mår bra detta också. Dessutom vet ju dom man träffar att man har betalat mycket pengar så dom är ju väldigt noga med att ta hand mig på ett sätt så att jag mår bra. Lägger man ihop allt detta så kan man ju inte må annat än bra, och det är viktigt för mig. Jag mår bra över att jag kan. Jag mår bra när jag väl får genomföra dom auktionerna jag vinner. Jag mår ju också bra efteråt när jag tänker tillbaka på vad jag har gjort, vilka jag har fått träffa och vad jag har fått uppleva. Jag njuter och myser av känslorna som det ger mig efteåt liksom. Detta lever jag sen med i nuet och framåt

 

I detta med att jag skänker pengar till välgörenhet och sen får göra roliga saker för  att jag betalar mycket pengar för än det ena än det andra handlar i slutändan om att jag ska må bra. Jag mår bra av många olika anledningar och därför blir ju tex en lunch med Alexandra som jag får för att jag har skänkt mycket pengar till barncancerfonden mer värd för mig än dom där 5000 kronorna som jag har betalat för det. För mig var inte detta bara en vanlig lunch, vilken som helst. Jag betalar ju också för att jag ska må så bra som möjligt. Så man kan ju säga att jag investerar i mig själv.  Alexandra var ju också den snälla och goa tjej som jag alltid har trott att hon är. Jag är ju nu bara så glad hela tiden över att jag fick träffa henne. Detta får mig ju också att må väldigt bra, och det är bara därför jag vill göra det jag gör. JAG VILL MÅ BRA LIKSOM.

 

Söndag är det och jobbat har jag gjort. Vädret är lite gråmulet och duggregnar har det gjort. Det ju höst liksom. 

Arbetspasset var lugnt och bra. Jag tycker att den söndag jag har av arbete, en gång på sex veckor är det bästa passet jag har. Man börjar ca 05:00 på morgonen. Sen kör man något varv, har en paus på minst en halvtimme, kör vidare, får en paus till, lite mer körning, tar rast och sen kör man bara 3 timmar till och hux flux så är dagen slut. 

Passet är så lugnt om man ser till vad man  kör och hur gott om tid man har, så när man går hem för dagen så känns det bara som att man har varit på arbetet, men man har liksom inte jobbat. Kul att man kan få betalt ändå😊