Många har nu frågat mig om jag tycker att det var värt över 5000 kr. Jag svarar JA. Det var värt varenda krona och ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag hade kunnat spendera över 10 000 kr på lunchen med Alexandra om det hade varit något som hade krävts av mig  för att vinna auktionen. Nu räckte det med ca 5000 kr. Jag tror att vissa tänker att det bara var en lunch och om jag nu tycker att detta bara hade varit en lunch, vilken som helst då hade ju naturligvis 5000 kronor varit alldeles för mycket pengar. 

 

För mig handlade besöket i Stockholm om mer än bara en vanlig lunch. Jag gillar ju att åka till Stockholm, pengarna gick till Barncancerfonden och jag får träffa Alexandra som är en person som jag har sett upp till som fan i flera år.  Om jag bara ser till allt detta, då har jag inga problem med att det kostar 5000 kr eller mer. Jag får lite känslan av att många som frågar mig om detta var värt vad det kostade vill att jag liksom ska ångra mig. Jag ska liksom fatta att man inte kan betala 5000 kr för bara en lunch. Jag fått samma fråga efter att jag har gjort liknade saker tidigare. Jag har haft samma känsla då. Man vill liksom påpeka att jag kunde ha gjort något annat för pengarna och att jag nog borde ångra mig. Det verkar som man tror att jag är dum i huvudet som inte fattar att jag lägger mycket pengar på än det ena är det andra. Jag vet vad jag skulle kunna få istället för dom pengarna som jag har bränt till förmån för Musikhjälpen, eller som nu senast för Barncancerfonden. Men jag vill ju göra dom grejerna jag gör, och då betalar jag vad det kostar, och jag har inga problem med att fixa det och göra det. Dessutom har jag blivit en person som ine ångrar saker längre. Jag är i nuet och tänker framåt.

Det viktigaste för mig i livet är att jag mår bra. Jag mår bra av att jag bara kan, och har möjligheten att skänka mycket pengar till välgörande ändamål. När jag väl har budat hem nånting så mår jag bra över att ha något att se fram emot. Vet jag tex att jag ska träffa en person som jag ser upp till som fan. då mår jag ju ännu bättre av att veta att jag snart kommer att få göra detta. När jag väl får göra alla dessa grejer som jag har budat hem till förmån för välgörenhet, och får träffa personer som jag beundrar och ser upp till, då fattar väl vem som helst att jag mår bra detta också. Dessutom vet ju dom man träffar att man har betalat mycket pengar så dom är ju väldigt noga med att ta hand mig på ett sätt så att jag mår bra. Lägger man ihop allt detta så kan man ju inte må annat än bra, och det är viktigt för mig. Jag mår bra över att jag kan. Jag mår bra när jag väl får genomföra dom auktionerna jag vinner. Jag mår ju också bra efteråt när jag tänker tillbaka på vad jag har gjort, vilka jag har fått träffa och vad jag har fått uppleva. Jag njuter och myser av känslorna som det ger mig efteåt liksom. Detta lever jag sen med i nuet och framåt

 

I detta med att jag skänker pengar till välgörenhet och sen får göra roliga saker för  att jag betalar mycket pengar för än det ena än det andra handlar i slutändan om att jag ska må bra. Jag mår bra av många olika anledningar och därför blir ju tex en lunch med Alexandra som jag får för att jag har skänkt mycket pengar till barncancerfonden mer värd för mig än dom där 5000 kronorna som jag har betalat för det. För mig var inte detta bara en vanlig lunch, vilken som helst. Jag betalar ju också för att jag ska må så bra som möjligt. Så man kan ju säga att jag investerar i mig själv.  Alexandra var ju också den snälla och goa tjej som jag alltid har trott att hon är. Jag är ju nu bara så glad hela tiden över att jag fick träffa henne. Detta får mig ju också att må väldigt bra, och det är bara därför jag vill göra det jag gör. JAG VILL MÅ BRA LIKSOM.

 

Söndag är det och jobbat har jag gjort. Vädret är lite gråmulet och duggregnar har det gjort. Det ju höst liksom. 

Arbetspasset var lugnt och bra. Jag tycker att den söndag jag har av arbete, en gång på sex veckor är det bästa passet jag har. Man börjar ca 05:00 på morgonen. Sen kör man något varv, har en paus på minst en halvtimme, kör vidare, får en paus till, lite mer körning, tar rast och sen kör man bara 3 timmar till och hux flux så är dagen slut. 

Passet är så lugnt om man ser till vad man  kör och hur gott om tid man har, så när man går hem för dagen så känns det bara som att man har varit på arbetet, men man har liksom inte jobbat. Kul att man kan få betalt ändå😊

     

 

Jag har haft en arbetsdag denna lördag. Den var ganska lugn under förmiddagen och när jag sen körde 3 timmar under eftermiddagen så tuffade det till sig ganska ordentligt. Det var väl ungefär vad jag hade räknad med innan. 

 

Det som känns skönt är att jag håller en avspänd och bra nivå. Saker som jag har varit mer stressad över förut blev jag inte lika stressad över idag. Jag var inte optimal i varje sitution som jag hamnade under detta arbetspasset, men känslan från den är dagens arbete är jag riktigt nöjd med. Det känns som jag har tagit det där med avslappning till en bättre nivå än vad jag någonsin har varit i tidigare. Jag har aldrig varit så lugn och avspänd som jag känner mig just nu. Det finns mer och ta av om jag funderar kring denna dagen. I vissa situtaioner kan jag komma till en ännu  bättre nivå, men jag känner att jag är nöjd med denna dagen. Det var ändå ganska tufft under eftermiddagen och då måste jag kanske vara 20% mer avslappnad än vad jag lyckades vara idag. Men ... ändå känner jag att jag höll en bra nivå. Det är lite coolt är jag känner så.

 

BILDER FRÅN DENNA ARBETSDAG.

 

 

 

 

Jag är i alla fall skönt avspänd nu. Allt blir bara så¨mycket lättare. Det blir skönare att jobba, skönare att greja och man mår bra hela tiden. Att vara avspänd och leva i nuet känns väldigt bra. Man får typ en myskänsla i kroppen. 

 

Det har blivit fredag igen och i eftermiddag ska jag jobba på mer med busskörningen igen. Från och med i eftermiddag och fram till måndag så blir det mycket jobba, äta sova. Jag hinner väl med nånting annat också, men det är mycket jobb som jag har att hålla fokus på. 

 

Jag såg nu på min sk arbetsida som finns på nätet att jag redan nu har fått mycket ledigt under vecka 50. Det är ju Musikhjälpen den veckan och därför vill jag ju vara mycket ledig då. Eftersom jag nu vet att jag får ledigt så mycket som jag ville den veckan så vet jag ju också att jag kan ta mig ner till Lund där Musikhjälpenburen kommer att stå i år. Jag har aldrig sett det live så det blir ju en rolig och säkert också mysig upplevelse för mig. Jag gillar ju Musikhjälpen så jävla mycket liksom.

 

Det snurrar en del i mitt huvud nu. Jag tänker på allt möjligt och tankarna liksom blandar sig med varandra. Kansske hänger en del ihop med varandra eller så är det helt olika tankar, beroende på vad jag tänker på. Allt detta vill jag sortera upp och skriva ner, men det är inte så enkelt. Det är ju ganska djupgående tankeverksamhet som jag är inne i just nu. Det gör väl någonstans att jag inte bara kan skriva ner allt hur lätt som helst och sen när man har gjort det så tar man nästa grej och bara skriver ner det. För mig krävs det nog att jag samlar mig lite och mellan varje mer djupgående tanke, innan jag bara hux flux kan skriva ner nästa grej. Det blir ju så mycket hela tiden liksom. Men jag vill ändå få ner allt i text och få ut et på min blogg. Att bara släppa och gå vidareär inet min grej. Att bara låta tankar snurra hela tiden och sen inet komma vidare, det är inte bra heller. Jag vill bli färdig så att jag sen kan gå vidare. Jag vill ju bara leva i nuet och tänka och gå framåt.

 

Hmm...  

Nu snurrar tankarna väldigt mycket i huvudet. Jag har tankar m hur mycket saker som helst. Jag känner att jag bara vill få ner allt i skrft här på bloggen så fort som möjligt. Annars kommer jag själv inte vidare på något sätt. Får jag inte ner allt jag tänker på skrift så kommer jag förmodligen att fastna i grubblerier som innehåller tankar som är helt omöjliga att "vinna" över. Man kommer liksom inte vidare. Man kan ju heller inte backa tiden och få saker och ting ogjorda. Kan jag inte gå framåt och inte bakåt då står man ju bara på ett ställe och stampar. Jag känner att det är farligt nära nu att det ska bli så får mig. 

 

Därför: Nu ska jag försöka blogga om alla tankar jag har och alla dessa insikter som jag har fått den senaste tiden. DETTA ÄR JÄVLAR INTE LITE! Två saker har framförallt gjort att jag har så mycket somjag tänker på, och har kommit till så många insikter. 

 

1. Jag skrev min självbiografi.

Det gjorde att jag helt plötsligt bara förstod varför jag under åren har gjort som jag har gjort när det tex kommer till relationer mad andra männsikor, eller när jag  bara har bestämt mig för att göra något som jag egentligen vet inte är så smart att göra. Alla dessa tankar om vad jag började förstå vill jag nu skriva. Man tar liksom skrivandet vidare till en nivå till. Jag känner att jag måste få ner tankarna skrift. Fixar jag inte det då kommer jag att få svårare att leva på det sätt som jag vill leva. Jag vill tänka nu och framåt. Genom att bara börja skriva ner tanakarna så är jag i nuet. När jag skriver så tänker jag framåt.

 

2. Jag började prata mer med människor om mina tankar

 

 En sak är att skriva om alla tankar man har. Det har jag snart gjort i 10 år nu. Det har varit min väg att gå när det kommer till att jag ska må bra så bra som möjligt. En annan grej är ju att prata med folk som man vekligen litar på om sina tankar. I över ett år nu så har jag prata med några personer om saker som handlar om tankar som jag har haft länge, och också kört fast med. Tankarna har gett mig ångest och jag har känt mig så jäkla dåligt och dum. Varför fattade jag inte bättre liksom. Vissa tankar har också handlat om vad jag upplever att jag har gjort mot andra människor som jag på något sätt har haft en nära relation till. Jag kan länge efteråt ha gått och tänkt att vissa saker som jag gjorde var fel, men nu när jag i över ett års tid har pratat med  några människor om  hur dom har upplevt vissa perioder i livet med mig så har nästan alla sagt att jag inte har gjort några fel, och tycker dom att jag har gjort så förstår man fullt ut varför jag har gjort som jag har gjort. Det har varit skönt att jag har fått dom svaren. Jag inser ju att jag inte behöver känna så mycket kring olika saker som har varit.

Jag tog en tur med tåget idag. Jag ville hälsa på brorsan som bor i Falkenberg. Hans dotter Stella fyller 1 år imorgon och jag gav naturligvis henne en present.

 

 

 

Det var mest chillla som gällde hela dagen. Man käkade gott bara hade det bra. Det är ju ett bra liv.

 

 

Här kommer lite frågor och svar.

Har haft en bra AVSPÄND dag idag med. Detta med maximal avspänning som jag känner just nu är en fantastisk skön känsla. Jag har jobbat på idag och precis som igår så upplevde jag att avspändheten gör att jag klarar av jobbbet bättre. Man blir heller inte så trött. Avspändheten hjälper mig alltså också att spara energi. 

 

Imorgon och på torsdag är jag helt ledig från busskörning. Jag ska ut och åka tåg igen. Mot nya resmål liksom. Vart jag ska får ni veta imorgon. Det är ju bra att jag flyttar på mig. Jag kan ju också flytta på mig. Jag är ju inte ett träd liksom.

Jag försöker fortsätta denna dagen med att hitta maximal avspänning. Det går sådär tycker jag. Jag klarar det, men jag får ofta sig till mig själv att jag ska slappna av mer eller bara ge fan i att skynda mig. 

 

I natt blev jag riktigt rädd. Jag drömde en dröm. Jag vet inte om det var en mardröm eller en trevlig dröm. Jag drömde i alla fall att jag låg naken, på en 6 år äldre kvinna. Jag tänker inte säga hennes namn. När jag är i denna dröm så vaknar jag av en sån jävla hög smäll. Hjärtat håller ju på att stanna på mig och dessutom blev jag ju skit rädd. Jag trodde ju att det var någon utanför min dörr som försökte göra inbrott eller nåt. Typ att någon står utanför och slår en slägga i dörren. Nu vet jag ju ändå att man kommer ju inte in så lätt för det är ju en säkerhetsdörr. Jag vaknade i alla fall av denna enorma smäll som lät som en bomb. Jag fatta först ingenting, men sen går jag ut i halen och ser att min spegel har ramlat ner ifrån väggen. Själva spegelglqaset hade inte gått sönder, men själva ramen och allt annat som håller i glaset delade sig ju och gick sönder. Det är väl bara att kasta denna nu då. 

Efter denna smäll och insikten av att spegeln i hallen är förstörd så tog det lång tid för mig att somna om. Jag hade ju dessiutom blivit så jäkla rädd smällen och det gjorde säkert också att jag hade svårt att somna om. När jag sen vakna i morse och skulle ta mig till jobbet så var jag skittrött. Det gick tillslut bra att jobba i alla fall. 

 

Nu har jag några timmar rast innan det är dags igen. Jag ska fan hålla mig så avspänd och lugn som jag bara kan. Jag känner ju att när jag klarar av att hitta den där maximala avspänningen att jag då mår så himla bra. Jag blir då liksom i ett tillstånd där det bara känns mysigt att jag är jag och ingen annan.

 

Idag har det känts bra precis hela dagen. Jag har varit absolut maximalt avspänd och lugn. Hela tiden har jag tänkt efter först innan jag svarar eller agerar. Jag har gett andra männskor tid när dom har pratat med mig. Ingen stress eller att jag liksom hela tiden är på väg till nästa grej. Jag tar mig tid och jag avslutar hela tiden det jag har påbörjat. Det har bara känts så skönt att jag har hittat mitt max när det kommer till avslappning igen.  Jag har den senaste tiden nämligen känt mig väldigt stressad och spänd, men idag vände det verkligen.

 

Jag hoppas jag håller detta framöver också. Kanske kan jag komma ner på maximal avspänning utan att jag ens tänker på att jag ska slappna av. 

 

Det är väl också så att jag känner en stor inre frid just nu. Jag har liksom gjort vad jag har orkat och kunnat när det kommer till att slutföra mina mål som jag har satt upp, och som jag vill fixa innan 2019. Just nu är det bara att vänta och hoppas på att allt jag har gjort ska räcka. Skulle jag inte klara allt fullt ut innan 2019, då är det ju inte värre än att det bara är så. Jag har gjort så gott jag kan och därför behöver jag ju sen inte ångra eller fundera på att jag skulle gjort så mycket annorlunda. Den känslan gör säkert också att jag nu har hittat den maximala avslappningen.

Har en skön ledig dag. Jag började denna dagen med att ta en promenad på några km. Ville få igång sirkulationen i kroppen.  

 Det är ju fint väder. Känns som sommar ju!! Helt sjukt att det är så i mitten på oktober, men det kanske är något man får vänja sig vid i famtiden. Jag gillar alla fall höstens alla fina färger. 

Jag gillar denna outfit. Jag vet inte exakt varför, men jag tycker bara den är rätt cool. Jag har kommit på mig själv nu att jag har valt denna outfit vid ett tiotal tillfällen sen typ våren 2017. Innan såg jag typ aldrig ut såhär. Jag gillar  denna style, men jag känner samtidigt  att jag kanske skulle försöka hitta något annat som jag känner att jag vill ha vid den typen av tillfällen då jag har valt ha ju  denna outfit som ni ser på bilden ovan. 

 Detta är väl egentligen inget problem för mig.  Jag säger  bara att jag kanske ska försöka variera klädstilen mer när jag har en utekväll eller nåt liknade. Det är ju bara att jag är så dålig på det där med kläder och vilka plagg som passar med varnadra. Men jag får väl testa mig fram lite så kanske jag kommer på något som jag känner att jag trivs lika bra med som detta helsvarta. Det är ju häftigt att få känna sig lite cool ibland.

 

 

Jag känner mig lite tom och jag funderar väl inte på något speciellt just nu. Det känns som att alla tankar jag tänker nu kommer jag ändå inte vidare med. Det var ju en lång dag igår och det är säkert en förklaring till att man känner, och har känt sig lite tom idag. Jag vet ju att känslan snart vänder, kanske redan imorgon. Jag låter mig vara i den där känslan av tomhet just nu. Jag vill alltid vara nära mina känslor och jag vill aldrig kämpa emot det jag faktsikt för stunden känner. På sikt är jag övertygad om att jag mår bra av att bara låta mig känna precis det jag faktsikt känner.

Jag har haft en lugn lördag. Har jag inte sovit så har jag bara slappat med någon bok, podd eller så har jag kollat lite andra bloggar. Jag följer väl inte så många bloggar, men jag kan ibland få för mig att jag ska sitta några timmar och bara titta runt på allt möjligt av sånt som finns i bloggväg. Jag är imponerad av människor som verkar vara så jäkla kretaiva och driftiga. Sånt ser man ju inte bara i bloggar utan även i vloggar eller på Instagram. Vissa verkar ju göra coola, roliga och spännade grejer varje dag. Ibland kan jag önska att jag var så jäkla driftig själv. Jag orkar sällan vara i farten med allt möjligt, i  ett sånt högt tempo och under en långa perioder. Jag tycker det är jätteroligt att se andra vara i farten på det sättet som dom är. Det kan ibland ge mig mcyket inspiration och energi.

En sak som gör mig ledsen och också förbannad när det kommer till tex bloggar, Instagram och Youtube det är allt detta hat som många får utstå dagligen. Jag råkar ibland kolla lite kommentarer och jag undrar egentligen vad hur en människa orkar slösa sin tid på att typ ha så mycket negativa åsikter och skriva så hatiska kommentarer som vissa gör. Även om mycket av det jag läser inte är riktigt till mig så får jag så sjukt dålig energi av det. Mycket av dom hatkommenterarna man läser är ju också på en sån sjuk och äcklig detaljnivå. Det känns dom som att dom som sprider den typen av kommentarer verkligen vill träffa dom ömma punkterna som dom vet är väldigt känsliga för den personen som dom utrycker sitt hat mot. Hur orkar folk bry sig om att sprida detta hat och inte bara ta tag i sitt eget liv och göra något vettigt med det istället. 

Nu är det ju också så för mig dom senaste åren att jag har ju haft möjlighet att träffa några av dessa personer som är stora med sina sociala medier. (Jag träffade ju tex Alexandra igår) Jag kan inte förstå hur någon  kan skriva hat till tex vissa av de personerna som jag har träffat och suttit och pratat med, tex över en lunch. Jag upplever ju på nära håll att dom jag har träffat är hur snälla och goa människor som helst. Detta med alla elakheter och hat som folk sprider gör mig därför ännu mer ledsen och förbannad eftersom jag tycker att folk kan ha så fel i det dom skriver. 

 Ja, många tankar kan man ha om detta med hatiska människor på nätet, men jag väljer att inte fundera så mycket kring dom längre. Det ger mig ju som sagt bara så dålig energi. Bättre att berätta om något som är betydligt roligare och som i alla fall ger mig mer positiv energi. Jag har ju ett ekonomiskt mål som jag vill nå i november. Jag har ett för oktober också, men jag inser nu att jag inte riktigt kommer att fixa detta fullt ut. Men det roliga är att det gör ingenting för i november så får jag förmodligen in så mycket pengar så det täcker upp den delen som jag känner att jag inte fixar nu i oktober. Oktober månad är ju heller inte körd. Jag kan ju fortfarande lyckas med mitt ekonomiska mål under denna månaden. November är ju ändå rätt säker på, även om mycket kan hända tills dess. Sen är det ju bara december kvar, och då kan jag i alla fall redan nu se att jag nog kommer att fixa mitt slutgiltiga mål som jag har satt upp för 2018. Blir allt rätt i slutändan, då spelar ju det ingen roll att jag har misslyckats med några sk delmål på vägen dit. Dessutom sägs det ju att det kan vara bra att misslyckas ibland. Det är ju viktigt att lära sig att hantera motgångar och misslyckanden också. Om man sen ändå lyckas i slutändan, då är ju motgångarna kanske dom som i slutändan har gjort att man har kommit på hur man sen ska göra för att lyckas.