Jag har funderat mycket den senaste tiden. Jag har tex tänkt på om jag är en person som är bra eller dålig på att  ta kritik. Samtidigt kan jag också funderat på om jag är bra på att ta beröm och andras bekräftelse. Spontant skulle jag säga att jag nog är ganska dåligt på att ta både kritik och beröm på något bra sätt. Blir jag kritiserad kan jag ofta bli arg. Det kanske inte alltid märks på mig, men innerst inne är det så. När det kommer till att få beröm och andras bekräftelse så blir jag ofta skenerad och jag skruvar ofta jag lite på mig. När någon tex säger till mig att jag är bra på något så brukar jag ofta säga: Nja...det finns andra som är bättre än mig på detta. Får jag kritik så vet jag att jag ofta tycker att: 1. Den personen som kritisrerar mig har inte med det att göra, eller 2. Personen vet inte vad hen pratar om. Att ja skruvar på mig, blir skenerad och att jag säkert också visar lite osäkerhet när jag får beröm, kan säkert med att göra att jag är, och alltid har varit en väldigt blyg person. Min självkänsla är väl kanske inte den bästa och jag har också genom åren ofta fått höra hur jäkla dålig jag är på typ hur mycket som helst. Därför kanske jag har svårt att tro på den som ger mig beröm och bekräftelse. Jag har ju så ofta fått höra det motsatta liksom. 

 

 Nu säger jag inte att sätten som jag agerar på när det kommer till detta är rätt. Jag påstår inte heller att jag vet till 100% att jag är en person som reagerar på dessa sätt när jag får kritik eller beröm. Detta är bara tankar som kommer upp i mitt huvid just nu. Jag har inte tidigare tänkt så mycket på dessa saker. 

 

Elak eller snäll? 

Jag har ofta fått höra att jag är väldigt snäll, men jag har också fått höra av många att jag är elak och en otrevlig person. Kan man vara både och. Då är jag nog den personen i så fall. Jag tror att jag gärna vill vara en snäll person, men jag strävar inte så mycket efter att andra människor ska tycka om mig. Jag är nämligen rätt övertygad om att hur mycket jag än skulle sträva efter att vara snäll mot alla, så skulle ändå inte alla tycka om mig. Dessutom har jag fått bekräftat hur många gånger som helst att om man är för snäll, då blir man lätt utnyttjad och lurad av dom man är snäll mot. Man ska ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag hart ibland fått höra att jag är en elak person. Flera personer har sagt till mig att jag är en person som tar bort människor i mitt liv som bryr sig om mig och vill vara mina vänner. Det kanske har varit så ibland, men det är ju inte helt oviktigt vad jag själv vill också. Vissa vill man ju inte vara vän med och jag kanske inte heller vill att vissa ska bry sig. Känner jag att jag inte litar på en person av någon anledning så vill jag ju inte ha med personen att göra. Det känns ganska självklart för mig. Jag har ibland gett vissa personer flera chanser, men när jag gång på gång har känt mig sviken så väljer jag till slut att klippa helt och aldrig mer bry mig om dessa personer. Det känns också ganska självklart när jag väl kommer till den punkten att jag bestämmer mig för att klippa. Det är ju ofta något som jag har tänkt på ganska länge innan det väl händer. 

 

Det finns ändå många som tycker att jag är en väldigt snäll person. En del säger att jag till och med är för snäll, men jag känner ju själv att jag helst vill vara det. Även om jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig så känner jag för min egen del att jag mår bra i längden av att försöka vara så snäll som det bara går. Sen finns det ju en gräns. Man kan ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag är inte en perfekt människa. Jag har ju mina svagheter. Men jag jobbar verkligen med mig själv hela tiden för att känna att jag mår bra av allt jag gör. Det gäller att göra saker som känns rätt. Man får lita på magkänslan. Jag vill göra saker som jag på sikt inte får dåligt samvete eller ångest över att jag har gjort. Jag känner mig just nu mer avspänd än någonsin, och även om mitt liv inte är perfekt (det kommer det ju heller aldrig att bli) så är jag för det mesta nöjd och glad. Jag mår bra och jag hittar hela tiden ny kraft och energi. Jag har massor med saker på gång hela tiden och även jag långt ifrån lyckas med allt som jag tänker att jag vill göra så finns de massor av saker som vet att jag kommer att få göra ändå.

 

Man vet aldrig hur livet blir, men jag mår bra oavsett liksom. Jag kan inte alltid hjälpa eller påverka att saker och ting händer mig som inte är så roliga, men jag kan alltid påverka hur jag hanterar allt som händer mig. Jag tror också att lever man bara i nuet så löser man alltid alla grejer på bästa möjliga sätt. Nuet är ju det enda spm jag egentligen kan påverka. 

 

Nu ska jag fortsätta min fredag med att bara fatta att livet är underbart att leva. Jag mår bra och det ska jag fortsätta med att göra.