Nu snurrar tankarna väldigt mycket i huvudet. Jag har tankar m hur mycket saker som helst. Jag känner att jag bara vill få ner allt i skrft här på bloggen så fort som möjligt. Annars kommer jag själv inte vidare på något sätt. Får jag inte ner allt jag tänker på skrift så kommer jag förmodligen att fastna i grubblerier som innehåller tankar som är helt omöjliga att "vinna" över. Man kommer liksom inte vidare. Man kan ju heller inte backa tiden och få saker och ting ogjorda. Kan jag inte gå framåt och inte bakåt då står man ju bara på ett ställe och stampar. Jag känner att det är farligt nära nu att det ska bli så får mig. 

 

Därför: Nu ska jag försöka blogga om alla tankar jag har och alla dessa insikter som jag har fått den senaste tiden. DETTA ÄR JÄVLAR INTE LITE! Två saker har framförallt gjort att jag har så mycket somjag tänker på, och har kommit till så många insikter. 

 

1. Jag skrev min självbiografi.

Det gjorde att jag helt plötsligt bara förstod varför jag under åren har gjort som jag har gjort när det tex kommer till relationer mad andra männsikor, eller när jag  bara har bestämt mig för att göra något som jag egentligen vet inte är så smart att göra. Alla dessa tankar om vad jag började förstå vill jag nu skriva. Man tar liksom skrivandet vidare till en nivå till. Jag känner att jag måste få ner tankarna skrift. Fixar jag inte det då kommer jag att få svårare att leva på det sätt som jag vill leva. Jag vill tänka nu och framåt. Genom att bara börja skriva ner tanakarna så är jag i nuet. När jag skriver så tänker jag framåt.

 

2. Jag började prata mer med människor om mina tankar

 

 En sak är att skriva om alla tankar man har. Det har jag snart gjort i 10 år nu. Det har varit min väg att gå när det kommer till att jag ska må bra så bra som möjligt. En annan grej är ju att prata med folk som man vekligen litar på om sina tankar. I över ett år nu så har jag prata med några personer om saker som handlar om tankar som jag har haft länge, och också kört fast med. Tankarna har gett mig ångest och jag har känt mig så jäkla dåligt och dum. Varför fattade jag inte bättre liksom. Vissa tankar har också handlat om vad jag upplever att jag har gjort mot andra människor som jag på något sätt har haft en nära relation till. Jag kan länge efteråt ha gått och tänkt att vissa saker som jag gjorde var fel, men nu när jag i över ett års tid har pratat med  några människor om  hur dom har upplevt vissa perioder i livet med mig så har nästan alla sagt att jag inte har gjort några fel, och tycker dom att jag har gjort så förstår man fullt ut varför jag har gjort som jag har gjort. Det har varit skönt att jag har fått dom svaren. Jag inser ju att jag inte behöver känna så mycket kring olika saker som har varit.