Många har nu frågat mig om jag tycker att det var värt över 5000 kr. Jag svarar JA. Det var värt varenda krona och ska jag vara helt ärlig så tror jag att jag hade kunnat spendera över 10 000 kr på lunchen med Alexandra om det hade varit något som hade krävts av mig  för att vinna auktionen. Nu räckte det med ca 5000 kr. Jag tror att vissa tänker att det bara var en lunch och om jag nu tycker att detta bara hade varit en lunch, vilken som helst då hade ju naturligvis 5000 kronor varit alldeles för mycket pengar. 

 

För mig handlade besöket i Stockholm om mer än bara en vanlig lunch. Jag gillar ju att åka till Stockholm, pengarna gick till Barncancerfonden och jag får träffa Alexandra som är en person som jag har sett upp till som fan i flera år.  Om jag bara ser till allt detta, då har jag inga problem med att det kostar 5000 kr eller mer. Jag får lite känslan av att många som frågar mig om detta var värt vad det kostade vill att jag liksom ska ångra mig. Jag ska liksom fatta att man inte kan betala 5000 kr för bara en lunch. Jag fått samma fråga efter att jag har gjort liknade saker tidigare. Jag har haft samma känsla då. Man vill liksom påpeka att jag kunde ha gjort något annat för pengarna och att jag nog borde ångra mig. Det verkar som man tror att jag är dum i huvudet som inte fattar att jag lägger mycket pengar på än det ena är det andra. Jag vet vad jag skulle kunna få istället för dom pengarna som jag har bränt till förmån för Musikhjälpen, eller som nu senast för Barncancerfonden. Men jag vill ju göra dom grejerna jag gör, och då betalar jag vad det kostar, och jag har inga problem med att fixa det och göra det. Dessutom har jag blivit en person som ine ångrar saker längre. Jag är i nuet och tänker framåt.

Det viktigaste för mig i livet är att jag mår bra. Jag mår bra av att jag bara kan, och har möjligheten att skänka mycket pengar till välgörande ändamål. När jag väl har budat hem nånting så mår jag bra över att ha något att se fram emot. Vet jag tex att jag ska träffa en person som jag ser upp till som fan. då mår jag ju ännu bättre av att veta att jag snart kommer att få göra detta. När jag väl får göra alla dessa grejer som jag har budat hem till förmån för välgörenhet, och får träffa personer som jag beundrar och ser upp till, då fattar väl vem som helst att jag mår bra detta också. Dessutom vet ju dom man träffar att man har betalat mycket pengar så dom är ju väldigt noga med att ta hand mig på ett sätt så att jag mår bra. Lägger man ihop allt detta så kan man ju inte må annat än bra, och det är viktigt för mig. Jag mår bra över att jag kan. Jag mår bra när jag väl får genomföra dom auktionerna jag vinner. Jag mår ju också bra efteråt när jag tänker tillbaka på vad jag har gjort, vilka jag har fått träffa och vad jag har fått uppleva. Jag njuter och myser av känslorna som det ger mig efteåt liksom. Detta lever jag sen med i nuet och framåt

 

I detta med att jag skänker pengar till välgörenhet och sen får göra roliga saker för  att jag betalar mycket pengar för än det ena än det andra handlar i slutändan om att jag ska må bra. Jag mår bra av många olika anledningar och därför blir ju tex en lunch med Alexandra som jag får för att jag har skänkt mycket pengar till barncancerfonden mer värd för mig än dom där 5000 kronorna som jag har betalat för det. För mig var inte detta bara en vanlig lunch, vilken som helst. Jag betalar ju också för att jag ska må så bra som möjligt. Så man kan ju säga att jag investerar i mig själv.  Alexandra var ju också den snälla och goa tjej som jag alltid har trott att hon är. Jag är ju nu bara så glad hela tiden över att jag fick träffa henne. Detta får mig ju också att må väldigt bra, och det är bara därför jag vill göra det jag gör. JAG VILL MÅ BRA LIKSOM.