Jag känner mig lite tom och jag funderar väl inte på något speciellt just nu. Det känns som att alla tankar jag tänker nu kommer jag ändå inte vidare med. Det var ju en lång dag igår och det är säkert en förklaring till att man känner, och har känt sig lite tom idag. Jag vet ju att känslan snart vänder, kanske redan imorgon. Jag låter mig vara i den där känslan av tomhet just nu. Jag vill alltid vara nära mina känslor och jag vill aldrig kämpa emot det jag faktsikt för stunden känner. På sikt är jag övertygad om att jag mår bra av att bara låta mig känna precis det jag faktsikt känner.

Jag har haft en lugn lördag. Har jag inte sovit så har jag bara slappat med någon bok, podd eller så har jag kollat lite andra bloggar. Jag följer väl inte så många bloggar, men jag kan ibland få för mig att jag ska sitta några timmar och bara titta runt på allt möjligt av sånt som finns i bloggväg. Jag är imponerad av människor som verkar vara så jäkla kretaiva och driftiga. Sånt ser man ju inte bara i bloggar utan även i vloggar eller på Instagram. Vissa verkar ju göra coola, roliga och spännade grejer varje dag. Ibland kan jag önska att jag var så jäkla driftig själv. Jag orkar sällan vara i farten med allt möjligt, i  ett sånt högt tempo och under en långa perioder. Jag tycker det är jätteroligt att se andra vara i farten på det sättet som dom är. Det kan ibland ge mig mcyket inspiration och energi.

En sak som gör mig ledsen och också förbannad när det kommer till tex bloggar, Instagram och Youtube det är allt detta hat som många får utstå dagligen. Jag råkar ibland kolla lite kommentarer och jag undrar egentligen vad hur en människa orkar slösa sin tid på att typ ha så mycket negativa åsikter och skriva så hatiska kommentarer som vissa gör. Även om mycket av det jag läser inte är riktigt till mig så får jag så sjukt dålig energi av det. Mycket av dom hatkommenterarna man läser är ju också på en sån sjuk och äcklig detaljnivå. Det känns dom som att dom som sprider den typen av kommentarer verkligen vill träffa dom ömma punkterna som dom vet är väldigt känsliga för den personen som dom utrycker sitt hat mot. Hur orkar folk bry sig om att sprida detta hat och inte bara ta tag i sitt eget liv och göra något vettigt med det istället. 

Nu är det ju också så för mig dom senaste åren att jag har ju haft möjlighet att träffa några av dessa personer som är stora med sina sociala medier. (Jag träffade ju tex Alexandra igår) Jag kan inte förstå hur någon  kan skriva hat till tex vissa av de personerna som jag har träffat och suttit och pratat med, tex över en lunch. Jag upplever ju på nära håll att dom jag har träffat är hur snälla och goa människor som helst. Detta med alla elakheter och hat som folk sprider gör mig därför ännu mer ledsen och förbannad eftersom jag tycker att folk kan ha så fel i det dom skriver. 

 Ja, många tankar kan man ha om detta med hatiska människor på nätet, men jag väljer att inte fundera så mycket kring dom längre. Det ger mig ju som sagt bara så dålig energi. Bättre att berätta om något som är betydligt roligare och som i alla fall ger mig mer positiv energi. Jag har ju ett ekonomiskt mål som jag vill nå i november. Jag har ett för oktober också, men jag inser nu att jag inte riktigt kommer att fixa detta fullt ut. Men det roliga är att det gör ingenting för i november så får jag förmodligen in så mycket pengar så det täcker upp den delen som jag känner att jag inte fixar nu i oktober. Oktober månad är ju heller inte körd. Jag kan ju fortfarande lyckas med mitt ekonomiska mål under denna månaden. November är ju ändå rätt säker på, även om mycket kan hända tills dess. Sen är det ju bara december kvar, och då kan jag i alla fall redan nu se att jag nog kommer att fixa mitt slutgiltiga mål som jag har satt upp för 2018. Blir allt rätt i slutändan, då spelar ju det ingen roll att jag har misslyckats med några sk delmål på vägen dit. Dessutom sägs det ju att det kan vara bra att misslyckas ibland. Det är ju viktigt att lära sig att hantera motgångar och misslyckanden också. Om man sen ändå lyckas i slutändan, då är ju motgångarna kanske dom som i slutändan har gjort att man har kommit på hur man sen ska göra för att lyckas.