Nu kan man nog säga att man är igång med allt som vanligt igen. Nu har jag mycket att göra och massor med jobb osv..

 

Jag brukar kliva upp ca 04:30. En timme senare börjar det bli dags att gå till jobbet. Väl där så kör man några timmar och då har man att göra typ hela tiden. Sen får jag min rast med några timmar mitt på dagen. Jag hinner göar några små ärenden Ibland gör jag typ ingenting.  Jag vill gärna hinna sova lite innan det är dagas att ta sig till jobbet igen. Det skönt med den långa rasten som jag får mitt på dagen. Jag känner mig typ aldrig trött. Dessutom blev det ju två sjukt långa promenader i helgen och detta gör säkert att  jag känner att jag har bra fart i kroppen nu. Jag har tänkt att försöka gå långpromenader under de flesta av mina lediga dagar i alla fall.

 

Det är bara att köra på med allt, försöka vara nöjd och glad och sen hoppas att myckret blir bra och bäst och väldigt lite, eller ingenting känns dåligt.

 

 

Jag tog mig ut på en långpromenad idag också. Först tänkte jag att jag skulle strunta i det. När jag tittade ut så var det frost och 7 minusgrader. Bara dessa de gjorde ju att jag inte kände för att gå ut överhuvudtaget. Men sen ändrade jag mig och när jag vid lunchtid fick se att termometern var nere på 2 minusgrader samtidigt som det var som solen lyste då kände jag att det nog skulle vara värt att ta en runda på 12 km idag. Så fick det bli och allt kändes lika bra som igår. Jag fick lite blåsor under fötterna och mer ont i benen än vad jag redan hade fick jag också.

 

Jag har annars idag varit och handlat lite. Jag har käkat soppa och pannkakor. Ikväll har jag lite tvätt att greja med i tvättstugan. När jag nu också har varit ute på en 12 km lång promenadrunda idag så borde jag väl sova väldigt gott i natt.

 

Jag gick ut på en långpromenad i morse. Jag kände mig lite förbannad över att jag har börjat gå ner mig och att det beror på att jag den senaste tiden har varit dålig på att röra på mig.

 

Jag känner nu att jag har börjat lära mig mitt nya schema och jag börjar också vänja mig vid hur det känns att jobba efter det. Jag har de senaste dagarna också gott och lagt mig tidigt vilket gör att jag känner mig ganska pigg när jag arbetar. Jag är nöjd med det schemat jag har och jag känner inte att jag skulle vilja ha något annat. Jag har liksom kommit in i allat nu. Kroppen har vant sig. Det kan ibland vara lite svårt att varva ner när man kommer hem på kvällarna, men går man och lägger sig så känns det som att det där med nedvarvningen löser sig också.

 

Det som jag nu bara skulle vilja ha är ändring på  när det kommer till mina rutiner under veckorna av mitt vanliga liv det är att få in lite mer träning, eller bara gå promenader regelbundet. Jag skulle behöva komma igång. Tiden finns ju absolut, emn jag kan bara inte motivera mig. Jag kan känna lite ångest för att jag sitter så mycket still. Jag orkar inte börja nåt, fast jag vet att det kommer att göra mig gott om jag tex bara kunde ta mig ut på en promenad. En promenad där jag bara är ute för att just röra på mig. Nu är jag ändå i ett läge där jag har börjat tänka att det nog vore bättre om jag åtminstone började gå promenader regelbundet. Jag vet att det kommer att kännas bra bara jag kan komma igång. Jag ska bara orka börja.

 

Annars känns de mesta bra nu med jobb och den fritid jag har. Veckorna rullar på. Jag har uppsatta målsättningar som jag jobbar på att fixa. Jag har roliga saker på gång under 2018. Jag trivs bra med mitt arbetschema.. och jag känner att jag har en meningsfull fritid som är värd att kalla för ledighet.

Jag har sovit lite bättre i natt än vad jag gjort dom andra nätterna denna veckan. Annars har jag liksom vaknat mitt i nattten och haft svårt att somna om. I natt vaknde jag till en gång, men jag somnade ganska snabbt igen. När klockan sen ringde så kände jag mig ganska utvilad. Det är nog första gången jag känner så under denna veckan.

 

Nu ska jag snart sitta i en blå buss och köra igen. En sista dag av jobb för denna veckan. Sen får man skön ledig helg. Fredag, Fredag, och Fredag!! Full fart mit helgen!! Men först ska jag ta det lugnt och fint på jobbet.

 

Jag har en period framför mig nu där jag  känner att jag mest väntar på att tiden, dagarna och kanske också månaderna ska gå. Jag har sagt till mig själv att jag ska förändra en hel del på allt möjligt när jag ser till saker som jag inte tyckte var bra med förra året. Jag några målsättningar som jag vill nå. Jag har stort fokus på att mycket av de jag vill fixa ska vara klart innan sommaren i år.  För jag ska de mål jag sätter upp så har jag tänkt att detta kräver del hårt arbete av mig. Fast nu när jag har tänkt lite till på vad som faktiskt krävs av mig så handlar egentligen bara om att låta tiden gå och ha tålamod. Jag behöver ju bara vänta in vissa datum och sen när har jag kanske nåt jag ska göra som typ tar 1 min - 1 timme att fixa. Sen när det är fixat är det oftast bara att vänta igen. Det där som typ tar några minuter eller en timme att fixa det handlar ju inte om något arbete. Därför gäller det ju bara nu att jag väntar och har tålamod. Jag får inte försöka skynda på nåt. Allt måste få ta den tid det tar.  Att fixa de målsättningar jag har, och att jag mycket ska vara klrt innan sommaren känns bara bra. Några månader går fort och känner jag att jag håller på att tappa tålamodet och ite kan vänta så är det ju bar att knyta näven, bita ihop och tänka att bara jag väntar och har tålamod så gör jag de som är mest rätt att göra.

 

Jag känner mig ganska motiverad, även om jag just nu är långt ifrån de resultat jag vill uppnå med alla målsättningar jag har satt upp. Men om jag inte minns fel så kändes det så här förra året också. Jag satte upp mål som kändes helt omöljiga att fixa på typ ett halvår eller ett år. Sen gick tiiden och innan året var slut så hade jag nått varenda uppsatt mål. När man väl ha klarat av n¨got så brukar jag uppleva det efteråt som att det var relativt lätt att få det fixat. Därför kan jag väl tänka så om sånt som jag inte har fixat också. Jag tror att jag får bättre energi av det och dessutom är det väl inget fel att tro på sig själv. De mål jag har känns ju inte på något sätt omöjliga. Jag måste bara hålla i en bestämd budget och vänta på att tiden ska gå. Detta har jag lyckats med många gånger förut och då kan jag ju naturligtvis lyckas igen. Jag har ju genom åren lärt mig hur jag ska göra liksom.

Igår satt jag en stund på kvällen och skrev en ny berättelse till min självbiografi. Jag har några berättelser som jag har gått och tänkt på ett tag och som jag känner att jag villl ta med. Det blir väl mer jobbande med detta framöver. Jag känner att jag vill gå igenom allt de jag har skrivit. Dessutom finns det ju berättelser som jag ska göra en del ändringar i. Kanske väljer jag att ta bort några också. 

 

Jag tänkte ju först att jag var färdig med detta, men sen hände det ju en hel del under 2017. Det känns därför fel att inte få med vissa berättelser från förra året. Så länge jag inte publicerar något så kommer det nog att komma upp nya grejer som ajg känner att jag vill ta med i självbiografin. Om och när jag sen väljer att publicera så vill jag ju känna att jag i mitt berättade befinner mig i nutid. Jag skriver ju om dåtid, men jag vill att berättande upplevs som att självbiogrfin är skriven under den tiden som är för själva publiceringen av den. Är det 2018 så känns det fel att inte ha med nånting av 2017.

 

 

 

 Nytt år är det ju nu. Nya saker som jag känner att jag vill fixa under 2018 har jag redan börjat kämpa med. De mål jag satte upp under 2017 ville jag ju fixa under förra året. Mycket klarade jag av. Jag kanske inte fixade allt på dom sätt jag från början hade tänkt mig, men sånt spelar ju ingen roll. Resultaten blev ju ändå att jag lyckades uppnå mina slutgiltiga mål.

 

Just nu känns det lite som jag får börja om. Jag vill tex få ihop en viss summa pengar igen. Jag har som mål att få ihop summan innan detta året är slut. Detta är det som känns mest rätt att göra. Jag har ju under bara de senaste veckorna bränt väldigt mycket av de pengar som jag under 2017 lyckades spara ihop. Det är ingenting jag är missnöjd med så. Planen var ju att få ihop pengarna för att sen kunna köpa och göra sånt som jag vill göra. Under detta året har jag ju lite saker på gång. Mycket är redan betalt och det känns bra.

 

Men problemet är väl att man vill så mycket hela tiden. Jag har ju sagt att jag under detta året i alla fall ska ge allt jag länge har tänkt att jag vill göra eller köpa en chans. Funkar det så funkar det liksom. Det känns också rätt att göra. Men det känns som att det är så mycket jag behöver göra hela tiden, för att överhuvutaget kunna fixa nånting. När man sen väl lyckas så släpper jag alla spärrar och tänker inte alls på vad som känns mest rätt att göra längre. Då kör jag bara på med sånt jag vill ska hända.  Sen hamnar jag ganska snabb i ett läge där jag måste dra i handbromsen. Just i det läget är jag nu.

 

Det känns lite som jag måste börja om för att lyckas med något nytt igen. Jag är inte pank eller nåt sånt, men det håller ju inte att hur länge som helst bränna mer pengar per månad än vad man får in. Någon gång måste man ju bromsa och man måste ju göra det inte det går rakt åt helvete. Fast jag kan ju säga att jag ska göra rätt många idiotgrejer för att jag ska få ekonomiska problem. Det måste var anågot som slår väldigt fel i huvudet på mig om jag ska känna att jag har ekonomiska problem. Men det kan ju kännas som ett problem när man ändå inte har pengar till att fixa allt som man liksom drömmer om att kunna köpa.

 

Nytt år har det blivit. Jag börjar om med mycket. Pengar är det man hela tiden behöver ha. Hur gärna jag än vill sluta bry mig så känner jag att jag nånstans faktiskt måste bry mig. Jag gör ju heller inte alltid det som känns mest rätt att göra. Ibland släpper alla dom där spärrarna och då behöver man dom där extrapengarna som jag ändå tycker att jag är väldigt bra på att fixa.  Nu kör vi! Nytt år och nya tag!!! Tuffa ekonomiska mål har jag satt upp, men jag tror jag är beredd att göra vad som krävs för att fixa allt jag vill få fixat även under detta året.

 

Det blev lite "nyårsröj" i går och i natt. Idag känns det ändå ganska bra. Jag har sovit ut ordentligt. Sömnbristen som jag hade drabbats av kändes under nyårsfirandet. Jag jobbade ju nyårsafton och även om körningen var bra så hade jag sovit dåligt natten innan och därför var det inte roligt när klockan ringde 04:00 på morgonen sista dagen av 2017. Jag jobbade sen mellan  kl 05:00 och 14:00.

 

Efter jobb så gick jag i princip raka vägen hem och gjorde mig i ordning för nyårsfirande. Min nyårsoutfit blev svart kavaj, vit skjorta, svarta byxor och en rosa slips. Jag kände mig först lite osäker på om detta var en nyåroutfit som jag ville ha, men under gårdagen och natten till i dag så kände jag att detta var en bra outfit som dög för ett nyårsfirande. Jag var inte för fin, men det såg ändå snyggt och stiligt ut. Min outfit funkade liksom.

 

Mina 9 mest gillade lder på min INSTAGRAM under 2017.

Jag sätter ju ofta upp mål och delmål. Nu har det blivit 2018 och jag har flera målsättningar som jag vill nå. Jag har ekonomiska målsättningar där jag vill få ihop en viss summa pengar till ett visst datum. De finns också upplevelser som jag har som mål att få vara med om. För att lyckas med allt så tror jag att jag måste: Jobba hårt, vara målmedveten, vara moiverad, vara rätt så stark psykist och tro på att det man kämpar med att uppnå faktiskt är möjligt att klara av. Ett plus är är väl också att man får vara frisk.

 

Ibland tappar jag motivationen och jag får en massa negativa tankar om att det inte är värt att bry sig. Jag kan känna att det kan vara svårt att hitta motivationen när jag som nu är precis i början av allt de  jag tror jag måste göra för att nå mina upsatta mål. För att inte ge upp så behöver man ju på något sätt bli inspirerad.

 

Något som jag kan inspireras och imponeras av är grymt bra idrottare. Jag kan imponeras av deras förmåga att prestera när det verkligen gäller. Jag blir imponerad av deras förmåga att jobba hårt, bibehålla motivationen och att dom så ofta har ett så starkt psyke. Jag kan inte jämföra mig själv med idrottare som presterar på absolut högsta nivå. Men jag kan låta mig inspireras av de som tex grymt bra idrottare har lyckats med, och lyckas med. Att titta tillbaka på grymma idrottare som har lyckats med helt makalösa prestationer är inte bara nostalgi för mig. Det inspirerar också mig när det kommer till dom saker jag själv vill lyckas med.

 

 

 

 

Jag hoppas att jag under 2018 tänker på vad jag har lärt mig av 2017. Jag vill inte göra om många av dom misstag som jag känner att jag gjorde under detta året. Jag har inte så mycket planerat för 2018. Ett misstag jag tror att jag gjorde under detta året var att jag planerade för mycket. Jag tänker lätt jag hela tiden vill få saker gjort och uppleva mycket roliga grejer. Ett år har ju typ 365 dagar (om det inte är skottår) och jag känner ofta att jag vill få ut så mycket som möjligt av varje dag. Jag kan varje dag se att jag har något att göra. Oftast är det något som jag vill få färdigt så fort som möjligt. Om jag inte väljer att göra något just när jag tänker på det, så sätter jag mig kanske ner och planerar istället. Man fyller liksom almanackan.  Det lätt att glömma att man kanske inte kommer att orka. Kroppen säger ju i från till slut. Huvudet vill ju ofta mer än vad kroppen tål och att försöka få ut max av 365 dagar är ingenting som man ens ska fundera på att försöka få till. Det kan däremot bli en smärtsam upplevelse när man inser att allt bara blev för mycket, och när man kommer till den insikten då kan man ändå inte glädja sig åt sånt som man känner att man fick ut max av.

 

Jag hoppas att 2018 blir ett bättre år för mig än vad detta året har varit. Jag trodde i våras att hur jag än upplever resten av detta året så kommer jag att vara nöjd med år 2017. Jag gjorde ju några sjukt roliga grejer under våren. Jag kunde inte försetälla mig att jag senare under detta året skulle börja må dåligt och drabbas av saker som jag hade svårt att hantera. Det kommer naturligvis att hända mindre roliga grejer under 2018 också. Det gäller väl då att jag kan hantera dessa mindre roliga grejer på ett bra sätt. Jag kan inte alltid välja vad jag drabbas av i livet, men jag kan alltid välja hur jag väljer att hantera sånt som jag drabbas av. Dessutom kan man ju alltid lära sig något av allting.

 

 

Brukar ni ha nyårslöften. Jag brukar alltid ha ett i alla fall. Jag lovar mig själv något på årets sista dag som jag sen ska försöka hålla under det följande året. Jag har känslan av att jag sällan lyckas fullt ut med mina nyårslöften som jag under de senaste åren har haft. Jag kanske i bästa fall lyckas till viss del. När några dagar, veckor eller månader har gått in på det nya året så är det ju lätt att man bara glömmer bort vad det var man faktiskt lovade sig själv under bubbelkvällen på nyårsafton. Förra året vet jag att jag lovade mig själv att jag varje dag under 2017 skulle hitta minst en stund om dagen där jag bara försöker känna mig glad och lycklig. Hur jäkliga dagarna än skulle vara så skulle jag alltid hitta den där stunden där jag känner glädje. Det kan jag nog säga att jag inte har lyckats med. Jag har haft dagar där jag har mått så dåligt så någon glädje har känts ganska omöjligt att känna, men som sagt: Jag glömde väl också av vad jag faktiskt lovade mig själv på nyårsafton 2016. Denna gången får mitt nyårlöfte bli att jag under 2018 ska: GE ALLA MINA DRÖMMAR EN CHANS.

 

Jag har känt länge nu att jag ofta går runt och tänker på väldigt mycket som jag vill göra. Jag får ju inte gjort saker om jag bara tänker på dom. Under 2018 ska jag ta tankarna ett steg framåt och faktiskt titta på vad jag faktiskt kan göra. Orkar jag, klarar jag, vad kostar det osv...

 

Jag tänker nu att jag kan ju i alla fall ha som nyårslöfte att jag faktiskt aktivt ska jobba med sånt som jag går och drömmer om att jag vill göra. De finns ju saker man kan göra för att förverkliga sina drömmar, eller bara fixa så man sen kan göra en helt sjukt kul och rolig grej. Detta får bli mitt nyårslöfte. Ge saker och ting en chans. De finns mycket jag bara går runt och funderar på att jag vill göra, men mer än så gör jag liksom inte. Det där kan man ju ändra på. Kör på och se om det funkar. Funkar det inte så är det ju bara att lägga ner. Skitsamma om jag gör fel eller misslyckas. Försöker jag bara så kommer jag säkert alltid att lyckas med nåt. Lyckas jag med att förverkliga en dröm så är ju det bra liksom. Kan man förverkliga två så är det mycket bra osv...

 

Under detta året så kände jag att jag blev så gott som klar med min självbiografi. Jag hade suttit ganska länge och skrivit på den. I alla fall under hela 2016. Sen blev det ju också några månader in i 2017. När jag kom till punkten där jag kände att nu kan jag nog inte ha så mycket mer att berätta om så kände mig ändå inte helt nöjd. Det känns ändå som att jag inte riktigt blev färdig eftersom jag valde att inte publicera självbiografin så att vem som helst ska kunna läsa den direkt efter att jag ändå kände att den var färdigskriven. Tanken är ju att jag någon dag ska publicera den, men jag kände när jag hade skrivit klart att jag inte bara vill släppa den utan att tänka lite på vad det är jag faktiskt har skapat.

 

Jag funderade mycket på om det finns något syfte med att släppa självbiografin så vem som helst kan läsa den. Jag känner ju att många berättelser är ganska självutlämnade och många av händelserna som jag beskriver handlar också om sånt som har tagit lång tid för mig att bearbeta. Vissa händelser har jag stundtals mått väldigt dåligt över. Skrivandet i sig har ibland känts som ett sätt att berabeta vissa händelser på.

 

Jag vet som sagt inte vad jag ska göra med alla berättelser som jag har skrivit  Just nu ligger allt arkiverat i väntan på att jag ska göra något mer med allt material. Det hände ju även lite saker i mitt liv efter att jag kände mig klar med skapande av nya berättelser till självbiografin. De finns händelser under 2017 som jag känner att jag kanske vill ta med i självbiogrfin. Dessutom dog ju min mamma i höstas. Berättelserna där jag skriver om min mamma är skrivna när mamma var i livet. Man får alltså uppfattningen när man läser dessa berättelser att min mamma fortfarande lever. Väljer jag att publicera så känner jag att jag vill ändra dessa berättelser så att man  som läsare av  min självbiografi faktiskt förstår att min mamma inte lever längre.

 

Sen tänker jag också att allt man nu har skrivit kanske man ändå inte vill publicera och visa för allt och alla. Innan en eventuell publicering så bör jag nog fundera på om det finns något av allt som jag har skrivit som jag bör ta bort.

 

Jag kommer att jobba på med  min självbiografi på något sätt under 2018 också. Jag tror att jag tids nog kommer att publicera den, men det ska kännas bra att publicera. Med tanke på vad jag har skrivit och på vilket sätt jag har valt att berätta på så vill jag verkligen känna mig säker på att jag efter ett publicerande verkligen kan stå för allt jag faktsikt har skrivit. Jag kan ju liksom inte ångra mig och göra en publicering ogjord när jag väl har publicerat. Därför vill jag vara rätt jävla säker på att jag vill publicera innan jag väljer att göra detta.