Jag hoppas att jag under 2018 tänker på vad jag har lärt mig av 2017. Jag vill inte göra om många av dom misstag som jag känner att jag gjorde under detta året. Jag har inte så mycket planerat för 2018. Ett misstag jag tror att jag gjorde under detta året var att jag planerade för mycket. Jag tänker lätt jag hela tiden vill få saker gjort och uppleva mycket roliga grejer. Ett år har ju typ 365 dagar (om det inte är skottår) och jag känner ofta att jag vill få ut så mycket som möjligt av varje dag. Jag kan varje dag se att jag har något att göra. Oftast är det något som jag vill få färdigt så fort som möjligt. Om jag inte väljer att göra något just när jag tänker på det, så sätter jag mig kanske ner och planerar istället. Man fyller liksom almanackan.  Det lätt att glömma att man kanske inte kommer att orka. Kroppen säger ju i från till slut. Huvudet vill ju ofta mer än vad kroppen tål och att försöka få ut max av 365 dagar är ingenting som man ens ska fundera på att försöka få till. Det kan däremot bli en smärtsam upplevelse när man inser att allt bara blev för mycket, och när man kommer till den insikten då kan man ändå inte glädja sig åt sånt som man känner att man fick ut max av.

 

Jag hoppas att 2018 blir ett bättre år för mig än vad detta året har varit. Jag trodde i våras att hur jag än upplever resten av detta året så kommer jag att vara nöjd med år 2017. Jag gjorde ju några sjukt roliga grejer under våren. Jag kunde inte försetälla mig att jag senare under detta året skulle börja må dåligt och drabbas av saker som jag hade svårt att hantera. Det kommer naturligvis att hända mindre roliga grejer under 2018 också. Det gäller väl då att jag kan hantera dessa mindre roliga grejer på ett bra sätt. Jag kan inte alltid välja vad jag drabbas av i livet, men jag kan alltid välja hur jag väljer att hantera sånt som jag drabbas av. Dessutom kan man ju alltid lära sig något av allting.