Efter att Musikhjälpen avslutades i går så har jag många tankar om förra veckan. När jag nu tänker på Musikhjälpen så är jag nöjd med vad jag har bidragit med.

 

Jag är glad över att jag vet att jag kommer att få ett paket skickat till mig i veckan från Musikhjälpen. Det var ett klädesplagg som jag budade hem på en av alla auktionerna. Det var en mössa. Det var nog den dyraste mössan jag någonsin har köpt. Den kostade mig ca 4000 kr, men pengarna går ju till en bra sak och då känns det ändå som ett bra köp.  Det är en svart mössa som det står Musikhjälpen på. Dessutom är den signerad av Hanna Persson som var Musikhjälpens sk ambassadör hela förra veckan. Jag tänker nu att när jag får mössan så ska jag bara lägga undan den och sen plockar jag fram den och tar denpå mig  när det är en Musikhjälpenvecka.

 

Jag budade hem två auktioner som säkert kommer att bli både roliga och spännade upplevelser för mig. Jag känner mig nöjd med vad jag lyckades buda hem dom jag har budat hem och samtidigt känns det bra att jag inte budade hem vissa saker eller upplevelser som jag först tänkte att jag vile haft.

 

En  auktion är jag ledsen för att jag inte lyckades ta. Anja Pärson skänkte ju en ÄKTA GULDMEDALJ till Musikhjälpen som hon hade vunnit på en någon tävling en gång i tiden. Jag får för mig att jag var nära ta den auktionen. Jag kan inte till hundra procent veta hur nära jag va, men om jag ser till vad jag vet så var det väldigt nära att denna guldmedalj hade blivit min.  Jag klantade mig  under den budgivning och tiden tickade väldigt snabbt och sen blev det bara för sent. Mitt sista bud på medaljen blev 25 800 kronor. Det budades snabbt över och när det då var typ 15 sekunder kvar auktionen på guldmedaljen så hade jag tänkt att bara chockhöja från mina 25 800 kr till 40 000 kr. Men telefonen slant i handen på mig när jag skulle trycka in beloppet, och sen var det som sagt för sent göra nånting. Medaljen blev såld för 26 100 kr. Det känns lite jobbigt att jag inte klarade att fixa den. Tänk om mitt tänkta sista bud hade gjort att jag hade blivit en guldmedalj rikare. Man vet ju aldrig vad vinnaren av auktionen hade lagt för ett maxbud på medaljen. Vinnaren kanske redan hade lagt ett bud på 50 000 kr och då hade jag ju i tagit medaljen ändå. Men en sak är nog rätt säker: Hade jag inte klantat mig med telefonen utan fått igenom mitt sista bud så hade ingen hunnit att buda över mig om mitt bud (som jag inte lyckades med) hade råkat vara det högsta. Jag vet inte om medaljen heller hade varit en bra investering. Men det hade i alla fall varit coolt att ha den i sin ägo. Nu får jag bara acceptera att jag förlorade. När man förlorar då fårman ingen guldmedalj.

 

Jag känner nu att jag bör släppa väldigt många tankar som har med Musikhjälpen att göra.  Jag är nöjd med hur jag har varit med och bidragit i veckan. Jag behöver inte tänka att jag ville få gjort mer.  Jag är nöjd med de auktioner som jag har klarat av att buda hem.Allt kommer att bli fett nice att få uppleva. Jag får ocså bara acceptera att jag missade en fet guldmedalj. Jag fick ju så mycket annat som jag är nöjd med ändå. Då ska man inte vara ledsen över sånt som man inte fick.

 

Nästa år??

 

* I vilken stad kommer buren att stå nästa år?

* Vilka blir programledare nästa år?

* Vad blir det för tema nästa år?

* Hur mycket pengar samlar man in till en bättre värld under nästa års Musikhjälpen?

 

 

Då var det måndag igen. En ny vecka och när jag vaknade i morse så kändes det tomt. Det kändes så eftersom Musikhjälpen nu är över för denna gången.

 

I dag vill jag få gjort massor. Jag har skickat i väg lite paket som människor  har köpt av mig de senaste dagarna.

Jobbat har jag gjort. Nu har jag rast några timmar innan jag ska jobba igen. Ikväll vet jag att jag har tvättstugan och den får jag inte missa. Med det nya "jobbschemat" så får jag boka tvättstugan på kvällen istället. 

 

Jag har också lite texter att skriva som jag också vill bli klar med innan 2018. Det känns som jag får rappa på lite med dom. För jag vill verkligen hinna med dessa texter med berättelser. Nu har veckan startat och nu vill jag bara få massor med saker gjort.

 Musikhjälpen är slut för i år. Jag har funderat i ett år på vad jag vill med en enda vecka. Jag längtar redan nu till nästa Musikhjälpen. Jag brinner ju för Musikhjälpen. Jag får så mycket energi av detta program. Jag tror verkligen att på att pengarna som kommer in till Musikhjälpen under en vecka gör skillnad för väldigt många människor. Det är något med Musikhjälpen som gör att jag släpper några "spärrar" och gör vad jag kan för att människor som har det svårt ska få leva i en bättre värld.

 

 

Jag tycker att jag har gjort vad jag kan. Jag har bidragit med ganska mycket pengar. Jag känner mig nöjd och jag kommer alltid att vilja göra massor för Musikhjäpen. Varje år har jag Musikhjälpenvecka i bakhuvudet. Jag kan stundtals gå runt i en bubbla och bara tänka på vad jag vill göra för Musikhjälpen under den veckan som det pågår. När jag sen har gjort vad jag kan och Musikhjälpen är avslutad så känner jag att jag har varit del av något som är så sjukt mäktigt och stort. Man har varit med och bidragit med pengar som kommer att  hjälpa andra människor till att få ett bättre liv. Radiohjälpen kommer att kunna fördela pengar till organisationer som sen kommer att ju jobba med att rädda liv på människor. Över 70 miljoner blev deti år. Den summan är ju så mäktig. Där ser man vad vi människor kan åstakomma om vi bara går samman och kämpar för en bättre värld tillsammans.

 

Nu är man inne på sista dygnet. Nu kör jag Musikhjälpen med full kraft!! Nu kör vi ända in i mål.

 

 

 

 

 

 

Jag fortsätter i dag med att  kolla många timmar på Musikhjälpen. 

 

 Jag kan också säga att jag har lagt upp två auktioner under Musikhjälpen. När dessa auktioner är avslutade så går pengarna automatiskt till Musikhjälpens insamling 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är just nu hemma på rasten. Jag har jobbat några timmar nu på morgonen. Om några timmar ska jag ta mig tillbaka till jobbet igen.

 

 

Då var man uppe igen. Jag har fått i mig lite yoghurt. Äter jag något mer så känns det just nu som jag bara kommer att kräkas upp det. I går kväll kändes det jobbigt. Jag hostade mycket, hade ont i halsen och jag tappade typ andan i samband med att jag hosta. Hur länge ska detta hålla på? Jag har väl varit lite sjuk och dålig nu i tre veckors tid. De hela tiden: Halsont, hosta och i samband med att jag hostar mycket så känns det som jag sätter i halsen och tappar andan. Sen släpper det efter några sekunder och jag känner att jag kan andas normalt igen. Lite bättre har jag väl blivit om jag jämför med hur det var för tre veckor sedan, men jag vill att detta ska släppa helt och jag vill bara att det ska göra det nu. Jag orkar inte ha det så här.

 

Jag kände även  igår kväll att jag pendlade mycket mellan att tagga upp ordentligt och sen när man känner sig lite glad och har mycket energi så kommer jag kanske på något som gör mig ledsen och då känner jag att jag bara vill ge upp med allt för att jag helst plötsligt mår så dåligt. Jag kan försöka förklara detta när jag kommer hem på rasten senare i dag. Nu ska jag tagga till jobbet. Ut i kylan och vandra genom stan och sen ska man jobba på med busskörningen igen.

 

Det är en bra vecka detta. Jag känner att jag har bra energi. Jag grejar mycket, jobbet känns bra och jag älskar att det är en musikhjäpenvecka.

 

 

Skön förmiddag av arbete har jag haft. Bara 3 timmar av körning. Nu har jag typ rast i över 5 timmar. Det är ju bara att gå hem och "softa" och självklart kollar jag då på Musikhjälpen.

 

Började jobba på nya schemat i går. Jag trodde det skulle kännas äldigt  tufft, men det gjorde det inte alls. Jag gick upp tidigt och kom sen i god tid till jobbet. Jag var nog lite extra skärpt och på hugget i går. Man har ju lite nya rutiner som man vill komma in i så fort som möjligt.

 

 

1. Tidigare har jag ju kört 8-10 timmar och haft något kort rast. När jag nu får börja med att köra 4-5 timmar och sen får en lång rast så gör det att det känns som man bara jobbar halvtid. När man sen går tillbaka till jobbet efter rast då känns det lite som man börjar om på en ny arbetsdag. När man börjar köra efter rast igen så kör man ju återigen 4-5 timmar och sen får man gå hem och ha kvällen ledigt.

 

2. En annan grej som jag tror gör att det känns som att en arbetsdag går snabbt det är att jag jobbar på tider då jag kör i rusningstrafik. Det blir liksom ingen dötid nu. Man har att göra hela tiden och det är mer att göra på dessa arbetspass som jag nu har fått än ad jag hade är jag tidigare körde vardagskvällar.   Resultatet av hur jag jobbar nu är att man känner att tiden går väldigt fort.

 

Nu har jag ju bara jobbat en dag på detta schemat, men det kändes väldigt bra i går, trots att jag hade ett tufft arbetspass. Jag har nog valt rätt schema. Nu ska jag tagga till jobbet igen. Nu kör vi!!!

 

 

Nu börjar mitt Musikhjälpen. Hela veckan, dygnet runt!

 

 

Ny vecka och helt nya tag som gäller nu!! Detta kan bli en tuff vecka på många sätt. Idag börjar jag köra på nya schemat. Vad som händer då är att jag måste gå upp sjukt tidigt morgonen. Jag har megalånga raster, men jag slutar aldrig sent på kvällen. Jag är ganska mycket ledig, men när jag väl jobbar då får jag jobba tufft. Vissa dagar kommer nog att kännas väldigt långa. Man kommer att vara mörbultad i kroppen och huvudet kommer att snurra och säkert också låta som en bingohall när man är har genofört en dag på jobbet.

 

Nu kommer jag och få ett arbetsliv som jag inte har haft på flera år. Det är bara att köra på och hoppas att det kommer att kännas så bra som jag innan har tänkt att det kommer att ändå kommer att kännas med detta schemat. Jag är ju som sagt ledigt ganska mycket, och jag sätter stort värde på ledigheten. Därför tror jag detta blir kommer att kännas bra för mig. Det var mycket ledigheten och hurden låg på under veckorna som gjorde att jag valde detta schemat som jag  alltså i dag ska börja köra efter.

 

 Mådde ganska dåligt. Fick några hostattacker och sen kom det där att jag har svårt att andas i några sekunder. Det är jobbigt att detta aldrig helt vill släppa. Jag har ju haft det så länge nu. Jag hoppas det släpper ordentligt snart. Det är jobbigt och gå runt med vetskapen om att om jag börjar hosta så tappar jag samtidigt andan. Det är så det känns i alla fall.

 

Det var ju alla fall skönt att få vara ledig. Jag fick gjort ganska mycket under lördagen, fast jag orkar bara göra lite åt gången hela tiden. Jag grejar lite..och sen måste jag vila innan jag orkar fotsätta lite till. Jag förmodar att jag blir trött ganska fort för att jag känner mig lite sjuk och dålig.

 

Jag fick skrivit en hel del texter. Jag har några blogginlägg (jag vet inte exakt hur många) som jag vill få skrivit klart och publicerade innan detta året är slut. Det vore dåligt och jag inte fixade alla dom som jag går och tänker på just nu att jag vill skriva ner och publicera. Under kvällen i går fick jag skrivit en hel del. Det kändes skönt.

 

Det blev en lugn hemmakväll i går. Jag orkar ju inte göra så mycket just nu. Det enda rätta är bara att vara hemma, ta det lugnt och greja så mycket som jag orkar. Jag tänker ibland att jag vill göra mer än vad jag gör, men jag inser att det bästa är att bara göra det som känns mest rätt just nu. Det som känns mest rätt att göra är ju kanske inte alltid vad man helst skulle vilja göra, men jag tror att gör jag det som känns mest rätt för mig så ångrar jag mig inte, eller mår dåligt över att jag gjorde något annat.

 

 Har sovit dåligt i natt. Fick ett hostanfall och direkt efter det så kändes det som jag inte fick någon luft. I morse var uppe ganska tidigt. Jag hade tvättstugan på morgonen. Medans maskinerna i tvättstugan gick för fullt så satte jag mig vid datorn och fortsatte skriva på mina blogginlägg som jag tänker att jag vill få klart innan detta året är slut. Jag skrev klart många blogginlägg under förmiddagen. Under förmiddagen fick jag också gjort en hel del annat. Jag fick städat, tvättat och handlat. När jag inte grejade med något av de där så skrev jag på mina blogginlägg som jag har tänkt på länge att jag ska skriva ner.