Det blir nog mycket skrivande på min självbiografi idag. Jag har några berättelser som jag har funderat på ganska länge nu och jag får ta och sätta mig ner och skriva ner detta nu. Det blir lätt att man skjuter skrivandet framför sig och bara funderar. Jag behöver fundera en del på vissa berättelser, men samtidigt kan man inte bara strunta i skrivandet för det är väldigt mycket kvar, och det är nog mer kvar än vad jag egentligen vet just nu. 

 

Jag mår mycket bättre idag än vad jag har gjort tidigare. Jag har ju tagit hand om mig själv och inte gjort så mycket under denna veckan. Det tror jag var bra för mig. Jag sagt nej till en hel del och det känns bara bra. BARA brytt mig om mig själv den senaste tiden. Det har varit bra för mig.

 

Jag tar det ganska lugnt nu. Jag kör lite buss, men annars gör jag inte så mycket. Jag njuter mest av solen, slappar kollar lite film, och visst gör jag väl lite mer än de jag just nämnde, men jag vill inte göra så mycket annat just nu.

 

Jag orkar inte heller. Jag orkar liksom inte bry mig när det hela tiden känns som inget blir som jag vill. När jag i helgen blev lite sjuk också då kände jag  att det var dags att bara skita i allt som man har att göra eller har  tänkt att göra och istället se till att ta hand om sig själv på bästa möjliga sätt.

 

Jag orkar inte bry mig. Under några dagar nu så har jag mest bara sovit, slappat, ätit och jobbat. Jag bryr mig inte ens om det vardagliga "trökgörat". Ingenting blir ju roligt längre när jag hela tiden blir så frustread över minsta lilla problem som jag ska hantera. Jag tänker inte utveckla detta mer heller för då blir jag bara ännu mer förbannad. Jag tar just nu bara dagarana som dom kommer och bryr mig fan inte om någonting. De är nog det bästa jag kan göra när det känns som det gör just nu. Jag mår ändå ganska bra så. Jag är inte deprimerad eller nåt sånt. Jag har nog mest bara tappat mitt tålamod. De är så många olika saker just nu som är så extremt tålamodsprövande och jag har inget tålamod kvar.  Allt tar för lång tid och jag orkar inte bry mig och samtidigt få vänta hur länge som helst liksom. Därför bry jag mig inte mer just nu för då behöver jag inte ha något tålamod heller.

 

 

 

Jag har tänkt att jag ska spela pingis ikväll. Det blir nog mitt sista för denna säsongen. Jag kände ju redan förra veckan att jag inte hade den där spelglädjen som jag tycker är viktig att man har. Genom åren har det väl också varit så att pingissängen börjar lida mot sitt slut när det närmar sig maj. Det kanske inte är slut för dom som lirar som proffs. Dom får ju lite leva med träning och pingis nästan året om, men för oss vanliga pingisspelare så är liksom säsongen slut snart.  Jag kan tänka mig att ta tag i det igen någon gång i augusti igen.

 

Jag ska träna ett pass ikväll också, men sen kan jag nog säga med 75% säkerhet att säsongen är slut för min del. Jag kan ändå inte säga säkert att det blir så för är det något jag har lärt mig genom åren när det kommer till pingisen så är det att jag ofta väljer att träna om jag om det finns möjlighet till det. Jag stänger aldrig dörren när det kommer till pingisen. Jag bestämmer aldrig något först som jag sen håller på stenhård. Jag försöker alltid vara väldigt flexibel.

 

 

Hade feber och tryckande huvudvärk hela dan. Det kändes som blodet i mig kokade och som om huvudvärken skulle spränga hela hjärkontoret. Natten mellan söndag och måndag blev ju också ganska hemsk. Jag vaknade till typ varannan timme och jag kände hur varm jag  var, fast ändå kunde jag frysa. Det var sjukt, bokstavligt talat.

 

Ingen feber längre, men den tryckande huvudvärken fanns kvar och den var med mig under hela måndagen. Jag pinade mig igenom ett arbetspass. Jag sjukskriver mig aldrig bara för huvudvärk, hur jävlig den än må vara. Det gick inte över under natten. Jag kröp i säng direkt när jag kom hem från jobbet. Klockan var väl då 22:30, men jag somnade nog inte förrän 03:30. Huvudvärken var så jävligt så den höll mig sådär jobbigt vaken. Jag vill bara somna och i 999 fall av 1000 så gör jag det direkt när jag går och lägger mig efter ett vanligt arbetspass. Nu har jag haft två nätter i rad utan tillräckligt med sömn. Hatar det!!

 

Idag började jag med att ta mig till apoteket. Skönt att dom öppnade redan klockan 08:00. Jag köpte Treo och nu hoppas jag fan att huvudvärken försvinner.

 

Jag känner mig mycket bättre idag. Skönt att man känner att man blir bättre och bättre. I söndags var det ju riktigt illa och igår var det illa, men ändå bättre och idag är det nästan bra.

 

Nu kan allt bara bli bättre. Det finns så mycket den senaste tiden som har gått rakt åt helvete för mig, och nu blev jag sjuk också. Nu kan det väl inte bli värre. Logiskt sett borde ju allt bli bättre nu.

 

Jag har ganska länge stått och stampat på ett och samma ställe nu och jag vill verkligen komma ur detta. Jag tror att mitt problem är att jag går runt och tänker för mycket istället för att bara göra vissa saker. Jag har naturligtvis gjort saker tidigare utan att tänka och man har kommit på sen att det kanske inte vara det smartaste man har gjort. Man borde liksom ha stannat upp och funderat en gång till om man säger så. Det misstaget har vi väl alla gjort.

 

Det gäller väl att man inte krånglar till det. När man väl får något gjort så kan jag bli förbannad över att jag inte fixade det med en gång. När jag väl gör det så tar det kanske 30 minuter och det kanske inte ens är frågan om att det kostar några pengar. Dessutom kan jag göra vissa saker redan nu som kostar en hel del pengar. Jag blir arg på mig själv när jag inte orkar ta tag i vissa saker. Man kommer ju på vad mycket onödigt tänkade man har ägnat sig åt bara för att man har haft svårt att ta ett beslut och sen bara göra det man bestämmer sig för. Jag går däremot runt och tänker, typ varje dag på att jag ska fixa det och det. Men man kan ju inte fixa något genom att bara tänka på det. Det förändrar ju ingenting.

 

Jag har tänkt nu att jag ska skriva ett ordentligt "kontrakt" med mig själv. Jag vil i alla fall ha vissa datum  när något måste vara fixat, annars får jag sluta fundera på det. Jag ska verkligen gå igenom ordentligt inne i mitt huvud vad jag vill få gjort under den närmaste framtiden. Jag gör min lista och sätter upp konkreta och specifika strategier på hur jag ska lyckas med de jag vill. Jag tror att det funkar. Jag måste i alla fall våga prova.  Det handlar inte så mycket om att ha några planer för framtiden. Det handlar mer om att jag inte ska tänka så mycket på vad jag vill få gjort. Det är ju bättre att jag fiunderar på vad som faktiskt krävs för att jag ska få gjort någonting. Har jag sen vad som krävs så är det ju bara att fixa det. Jag behöver ju inte vara rädd för att misslyckas om jag innan har gjort allt jag kan för att lyckas. Sen är det väl också så att man måste misslyckas ibland för att man ska komma till insikt och stanna upp och tänka vad man ska göra för att lyckas. Man kommer kanske inte på det om man inte har misslyckats.

 

Jag har gjort många fel den senaste tiden och jag har börjat må ganska dåligt av det. Jag har under en tid nu haft en tendens att bara se möjligheterna och köra på dom. Det är inget fel i det, men när nästan allt inte riktigt blir som man vill då ska man nog sätta sig ner och göra en ordentlig analys av vad man bör göra annorlunda. Man måste ju samtidigt som man ser möjligheterna vara ödmjuk inför dom hinder och svårigheter som också uppstår i de saker som man väljer att göra.

 

 

 

 

 

 

 

 Idag är det fredag och det brukar ju vara kul, men när jag vakna i morse så var jag mest förbannad. Jag var förbannad på mig sälv och ingen annan. Jag är arg för att typ ingenting går som jag vill. Jag väntar på att allt möjligt ska hända. Försöker jag skynda på saker så rör jag bara till det, eller så kör jag skiten ur mig. Oavsett om jag gör något deller bara väntar så känns det inte bra. Det stör mig så ända in i helvete.  Jag har inte ens kunnat pressa ner mig i vikt. Jag tycker själv att jag just nu väger för mycket och jag hade ju en period där jag faktiskt kämpade med det där och jag gick väl ner en del, men inte tillräckligt. Nu har jag haft en period där jag i princip fullständigt har skitit i det. Jag har snarare gått upp i vikt nu och så kan det ju inte fortsätta. Jag vet inte om jag orkar göra så mycket åt det, men jag måste ju för annars blir man ju som en valross som verkligen inte orkar göra ett förbannad skit.

 

Jag skrev lite på min självbiografi i natt, men jag kom inte loss. Jag får väl hoppas att det snart känns bättre med skrivandet igen. Jag får köra hårt med självbiografin oavsett hur det känns. Om ca 8 månader ska min självbiografi vara färdig (enligt vad jag har bestämt) och då vill jag inte sitta här och vara jävligt förbannad över att jag har misslyckats med målet att bli klar i år med självbiografin.

 

De finns mycket som inte går som jag vill just nu och när jag var ute på min PW i morse så var jag väldigt förbannad. Det kanske var bra det  Det blir ju mer fokuserat då och vill man gå ner i vikt igen så får man nog fan köra PW och inte någon mesig promenad. Sanrt blir det väl både gym och löprundor igen. Jag vill verkligen inte ställa mig på vågen igen och se det jag fick se, eller något som är värre än det jag  senast fick se när jag stod på vågen.

 

Jag har tränat lite pingis ikväll. Jag spelade inte så dåligt, men jag känner liksom igen spelglädje. När jag missar en boll så hänger jag ganska mycket med huvudet och det känns också mer frustrerande än vanligt. Det tar emot för mycket och jag orkar inte riktigt kämpa som jag brukar göra. Motivationen och spelglädjen finns inte.

 

Pingissäsongen är ju snart slut också. Jag ska i alla fall köra ett pass på tisdag också, men sen blir det nog ingen mer pingis på några månader. Jag spelade ändå inte jättedåligt ikväll, men det där intresset för att spela pingis just nu är bara som bortblåst.

 

 

 

 

 

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det bra även om jag tycker att jag de senaste dagarna har jobbat ganska mycket. Fast tittar jag på antal dagar och timmar så är det ju inte mycket alls. Så varför känns det då som man har jobbat mer än vad man egentligen har gjort? Är det för att man har tuffa dagar när man väl är på jobbet eller har man litegrann tröttnat på det jobb man har? Snart ska jag iväg och jobba igen, men sen blir jag ledig en dag. På fredag jobbar jag också, men sen får jag en ledig lördag och söndag. Jag kan inte tycka att jag jobbar så mycket, inte denna veckan i alla fall.

 

Jag mår bra och så och jag trivs med livet just nu. Jag kan känna att jag blir glad för väldigt lite. Igår tex så kom det fram en person till mig och sa att hon bara älskar min blogg. Naturligvis blir jag bara glad över det. Jag kan vakna på morgonen och bara vara glad över att solen skiner och att nu äntligen på riktigt har blivit vår. Har det väl blivit vår så blir det snart min "favvoårstid också, sommar.

 

Även om jag känner mig nöjd med det lilla och mår bra så har jag ju också mina bekymmer och problem. De finns mycket just nu som inte riktigt blir som jag vill och har tänkt mig, men vad de än må¨vara så har jag en jäkla tro på att allt ordnar sig snart till det bättre ändå. Jag kämpar ju på med allt och ibland måste man bara jobba och jobba och greja och greja, och sen blir det väldigt bra när man blir färdigt. Det viktigaste för mig är ju ändå att jag mår bra, och det gör jag.

 

 

 

 

Jag sitter och lyssnar på radioprogrammet Kaliber. Det är en dokumentär som handlar om mordet på Lisa Holm.

 

 

I November förra året åkte jag upp till Kinnikulle och Blomberg. Jag ville lägga en blomma och tända ett ljus vid den minnesplats som finns där.

 

 

HÄR kan ni läsa mitt inlägg från förra året när jag besökte Blomberg.

Vila i frid Lisa Holm.