Idag är det fredag och det brukar ju vara kul, men när jag vakna i morse så var jag mest förbannad. Jag var förbannad på mig sälv och ingen annan. Jag är arg för att typ ingenting går som jag vill. Jag väntar på att allt möjligt ska hända. Försöker jag skynda på saker så rör jag bara till det, eller så kör jag skiten ur mig. Oavsett om jag gör något deller bara väntar så känns det inte bra. Det stör mig så ända in i helvete.  Jag har inte ens kunnat pressa ner mig i vikt. Jag tycker själv att jag just nu väger för mycket och jag hade ju en period där jag faktiskt kämpade med det där och jag gick väl ner en del, men inte tillräckligt. Nu har jag haft en period där jag i princip fullständigt har skitit i det. Jag har snarare gått upp i vikt nu och så kan det ju inte fortsätta. Jag vet inte om jag orkar göra så mycket åt det, men jag måste ju för annars blir man ju som en valross som verkligen inte orkar göra ett förbannad skit.

 

Jag skrev lite på min självbiografi i natt, men jag kom inte loss. Jag får väl hoppas att det snart känns bättre med skrivandet igen. Jag får köra hårt med självbiografin oavsett hur det känns. Om ca 8 månader ska min självbiografi vara färdig (enligt vad jag har bestämt) och då vill jag inte sitta här och vara jävligt förbannad över att jag har misslyckats med målet att bli klar i år med självbiografin.

 

De finns mycket som inte går som jag vill just nu och när jag var ute på min PW i morse så var jag väldigt förbannad. Det kanske var bra det  Det blir ju mer fokuserat då och vill man gå ner i vikt igen så får man nog fan köra PW och inte någon mesig promenad. Sanrt blir det väl både gym och löprundor igen. Jag vill verkligen inte ställa mig på vågen igen och se det jag fick se, eller något som är värre än det jag  senast fick se när jag stod på vågen.