Jag tar det ganska lugnt nu. Jag kör lite buss, men annars gör jag inte så mycket. Jag njuter mest av solen, slappar kollar lite film, och visst gör jag väl lite mer än de jag just nämnde, men jag vill inte göra så mycket annat just nu.

 

Jag orkar inte heller. Jag orkar liksom inte bry mig när det hela tiden känns som inget blir som jag vill. När jag i helgen blev lite sjuk också då kände jag  att det var dags att bara skita i allt som man har att göra eller har  tänkt att göra och istället se till att ta hand om sig själv på bästa möjliga sätt.

 

Jag orkar inte bry mig. Under några dagar nu så har jag mest bara sovit, slappat, ätit och jobbat. Jag bryr mig inte ens om det vardagliga "trökgörat". Ingenting blir ju roligt längre när jag hela tiden blir så frustread över minsta lilla problem som jag ska hantera. Jag tänker inte utveckla detta mer heller för då blir jag bara ännu mer förbannad. Jag tar just nu bara dagarana som dom kommer och bryr mig fan inte om någonting. De är nog det bästa jag kan göra när det känns som det gör just nu. Jag mår ändå ganska bra så. Jag är inte deprimerad eller nåt sånt. Jag har nog mest bara tappat mitt tålamod. De är så många olika saker just nu som är så extremt tålamodsprövande och jag har inget tålamod kvar.  Allt tar för lång tid och jag orkar inte bry mig och samtidigt få vänta hur länge som helst liksom. Därför bry jag mig inte mer just nu för då behöver jag inte ha något tålamod heller.