Då var det ny vecka igen. Jag har lite busskörning att ta tag i och jag ska försöka att inte greja så mycket med massa annat. Helgen har varit bra. Lite bubbel blev det och en megalång promenad lyckades jag också avverka.

 

 

 

Ganska länge nu har det varit grejande från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Varenda dag den senaste tiden har det känts som jag har haft det så. Ibland går man ju ut på kvällen också efter en hel dag av grejande. När man sen kommer hem och ska lägga sig på morgonen så inser man att man har varit vaken i 24 timmar utan sömn. Den känslan är bara öhhh...jag vill inte ha det så, men jag har svårta att komma ur det där man att jag hela tiden grejar så jag blir helt slut.

 

Jag vill ändra mig och tagga ner liksom. Jag sagt detta förut, men nu SKA jag verkligen "tagga" ner. Det blir ju bara rundgång liksom. Bara för att jag grejar hur mycket som helst så får jag ännu mer att greja med eftersom jag har svårt att tagga ner. N'är man sen har grejat med allt så kommer man på att man måste göra ännu mer och så fortsätter man så utan att stanna upp och fundera på vad man faktiskt vill göra egentligen.  Jag har aldrig varit en person som vill ha mycket att göra. Jag vill mest ta det lugnt, ha det bra och göra mycket av sånt som jag tycker är roligt. Gör det nu då!!! Det finns ju alldeles säkert också hälsorisker med det där att greja för mycket och om det händer mig något bara för att jag inte taggade ner i tid då är ju allt grejande inte värt en enda minut.  Det är ju inte pengarna som hindrar mig från att inte kunna göra de jag vil och prioritera sånt som jag mår bra av. Jag har ju massor av tid att hitta på nästan vad som helst. Jag har ju ingen familj med många barn. Jag har inte ett stort hus som har en stor trädgård som man måste sköta. Jag har inte ens en bil som jag behöver bekymra mig över. Jag tittar inte så mycket på tv heller så nog fan finns det tid över i mitt liv till att göra massor av sånt som man tycker är kul. Det som jag ägnar mycket tid åt är busskörningen, men jag jobbar ändå inte mer än någon annan som jobbar heltid.

 

Det som stör mig lite är att jag ägnar för mycket tid åt massor av sk vardagligt "trökgöra" Jag käner alltid att jag vill göra något annat än att hålla på med alla dessa ständigt återkommande grejer som städ, tvätt, disk, handla mat osv. Sen är det ändå så att jag vill fixa och greja lite med allt de där "trökgörat". Jag vill liksom ha ordning och reda i mitt hem, men samtidigt så borde det ju inte vara så svårt att bara strunta i allt de där vardagliga och bara bry sig en eller två dagar i veckan. Skulle jag välja att ta tag i allt som jag har att göra när det kommer till städ, tvätt, disk och handla mat så skulle jag kunna fixa allt de där och gå från kaos till ordning och reda på under 2 timmar. Jag har fått för mig att när jag går och pysslar med allt vardagligt "trökgöra" lite varje dag så gör jag mindre av sånt som jag verkligen vill göra. Så ska man väl inte ha det??

 

Slutsats av detta lite röriga inlägget blir: Jag vill tagga ner mitt grejande från tidigt morgon till sen kväll, men samtidigt vill jag göra mer av sånt som jag verkligen tycker är roligt och som jag gillar att hålla på med. Det känns ju som att jag lever ett liv där jag lätt skulle kunna hitta massor av tid till att verkligen göra de jag vill. Då är det väl dags att göra det nu då. Livet är ju på ett sätt ganska meningslöst, men det gäller ju att göra något meningsfullt med det meningslösa livet.

Har haft en ganska lugn dag. Jag vill ju inte göra för mycket. Jag vill mest skriva på min självbiografi och känna att jag kommer framåt med den liksom. När jag är färdig med den så lär jag väl få mycket att göra igen. Tittar man sig omkring och lyssnar lite så finns det ju alltid något man kan göra. Tittar man varje dag så kan man ge sig fan på att man får mycket att göra, men just nu är principen för mig att jag ingenting ser och ingenting hör och då slipper man ju att göra en hel del.

 

Idag har jag varit ute på en promenad i alla fall. Fint väder var det så jag gick en runda på nästan 12 km. Jag gick samma varv som jag vandrade förra söndagen. Jag tror jag var lite snabbare denna gången.

 

 

 Shit vad mycket jag har skrivit och grejat med min självbiografi de senaste dagarna. Jag blir lite snurrig i huvudet av allt för normalt sett så funderar jag inte så mycket bakåt. Jag vill ju helst tänka i nuet, och lite framåt går väl bra också, men helst bara i nuet. De mesta blir så mycket lättare och mer avspänt då.

 

Jag märker också när jag träffar nära vänner att jag pratar mycket om sånt som har varit. Det går inte alltid att koppla bort självbiografin även om jag inte alltid sitter och jobbar med den. Jag hoppas inte mina nära vänner tröttnar på mig för att jag nu är så uppe i min egen historia. Jag försöker tagga ner det lite när jag tex träffar mina vänner, men ibland är det ju svårt att inte komma in på självbiografin när man typ sitter och "susar" om ditten och datten i livet.

 

Jobbar en del med busskörningen gör man också. Jobbet gör ju att jag ibland inte riktigt orkar, eller hinner  sitta här skriva så mycket som jag skulle vilja göra. Jag trivs bra med jobbet så. Jag vill inte byta schema och jag har inga onormalt långa dagar, vilket känns skönt. Allt "rullar" på om man säger så.

 

 

Jag känner annars att jag  lätt kan släppa jobbet när jag blir ledig. Är jag på jobbet då tänker jag bara jobb, men när man väl har lämnat grejerna på jobbet och har slutat för dagen, då kan jag ganska lätt sluta bry mig om blå bussar, vad jag ska mata in i bijettmaskinen och vilken linje jag ska köra. Det spelar inte så stor roll hur arbetsdagen har varit. Jag kan lätt lämna allt bakom mig och inte bry mig när jag väl blir ledig.

 

Jag är glad att jag besitter den förmågan att bara släppa allt när jag själv vill det. Visst pratar man jobb ibland med någon, och träffar man en kollega på sin fritid så kan det väl bli lite jobbsnack, men jag tycker ändå att jag är bra på att tagga ner jobbsnacket och tankar kring busskörningen när jag väl är ledig. Jag vill inte att det ska bli för mycket kring det där. Jag måste ju jobba för att kunna tjäna mina pengar, men jag vill ha en distans till vem jag är och vad jag sysslar med. Blir det för mycket jobb då är ju risken att man sitter här om några år och undrar vad man gjorde med livet. Jag jobbade mycket, men vad är det med det då?

Jag satt ganska länge igår och skrev på min självbiografi. Det blev mycket text och jag funderade lite på om det verkligen ska vara nödvändigt att gå igenom allt i vissa historier som jag väljer att berätta. Jag kommer fram till att jag nog måste gå igenom ganska mycket frång början. Jag vill ju att andra än bara jag själv ska kunna förstå mina handlingen i min självbiografi. Som jag ser det så kan jag då inte bara hoppa över vissa saker när tex känner att det är lite segt att skriva om. Det är lite segt eftersom jag själv kanske inte tycker det alla berättelser är så hima intressanta. Vissa händelser spelar ju idag ingen roll överhuvudtaget. Därför blir detta lite segt ibland.

 

Det 'är väl lite så med självbiografier också. Vissa kapitel som man har läst i andras självbiografier kan vara riktig sega att läsa igenom. Men för att förstå handlingen så måste man gnata sig igenom texten.

 

Jag är ändå nöjd över att jag skriver lite varje dag på min självbiografi. Jag tror fortfarande på att jag kommer att bli färdig, och jag ska bli det innan detta året är slut. Det kan bli en del sga stunder framöver också, men sen när jag är färdig då kommer jag nog vara väldigt nöjd med resultatet. Då spelar det ju sen ingen roll att det känns lite segt just nu.

 

 

Jag fick deklarationen igår i brevlådan. Jag har redan nu på morgonen hunnit att deklarera. Det är ju så enkelt att göra det. Dessutom kollar jag ju inte så noga. Jag skulle kanske få dra av för något som jag nu missar för att jag bara skriver på och inte bryr mig så mycket. Men jag tänker liksom att om jag skulle kunna få tillbaka något mer än det som redan står på deklarationen när jag får den så är det förmodligen för lite pengar för att det ska vara värt att lägga ner något arbete på att kolla upp det, och sen försöka dra av det.

 

Beloppet jag får tillbaka i år är ganska bra ändå. Man kan ju nästan säga att man varje år har lite sparade pengar som man sen får ut för att man har betalat lite för mycket i skatt. Denna gången var det ganska bra och genom åren så har jag alltid fått tillbaka några tusenlappar. Pengarna som jag får tillbaka kommer också lagom till min semester och några räkningar kan jag betala med de pengar som jag får tillbaka på skatten. Det blir mer pengar över till tex party, skumpa och .....

 

 

Tänkte tipsa om en riktigt bra bok om man skulle vara intresserad av mordet på Olof Palme. Den heter "MORDGÅTAN OLOF PALME" och är skriven av Gunnar Wall. Man får en bra genomgång av utredningarna kring mordet. Är man intresserad av mordet på Palme. Det är ju perfekt läsning om man tex sitter på tåget eller flyget och har en lång resa framför sig. Man kanske inte tar palmeutredningar på allvar längre, men fundera kring mordet kommer man väl alltid att göra. Man kan säga att denna boken ger en del svar på frågor som man nog aldrig kommer att få några svar på.

 

 

Jag har inte bara en blogg. Jag har Snapchat också. Jag heter dannebloggen där.

 

 

Snart dags att tagga till jobbet. Det har blivit lite skrivande på självbiografin nu under förmiddagen. Jag hade lite svårt att hitta rätt formuleringar kände jag så jag kommer nog senare att ändra ganska mycket, men nu är i alla fall en historia till nerskriven, och det känns bra.

 

Ett problem som jag annars har med mitt skrivande är att jag kan gå och fundera på en berättelse som jag kanske inte riktigt befinner mig i rätt "läge" för att skriva just nu. Jag kanske i min tänkande kan formulera mig bra och jag kan känna att så som jag tänkte om en viss berättelse ska jag skriva ner den när det väl är dags att skriva just den berättelsen. Det svåra är ju att komma ihåg vad man har tänkt. Det kanske hinner gå några veckor innan jag befinner mig i rätt läge för att skriva ner den. Jag orkar ju liksom inte greja parallellt med alla berättelser som jag vill ta med i min självbiografi. Jag kan ju skriva stödord när jag väl komer på något bra om något som jag har tänkt att skriva längre fram, men det känns ju samtidigt som jag har fullt upp med det jag just för stunden sitter och skriver. Detta känns därför väldigt svårt, fast jag tror nog att jag fixar det ändå. Detta blir nog skitbra när det blir färdigt.

 

 

Jag har fixat mig lite lunch. Det blev piroger idag. 

 

 

Jag var ute på en liten promenadrunda. Ca 3 km blev det. Den kändes lite seg för jag hade ju under söndagen varit ute på en megalång promenad på nästan 12 km och jag hade väl under måndagen inte återhämtat mig. Fast jag ångrar inte att jag gick ut. Jag såg massor av vårtecken och fint väder var det ju också. När man gicköver Dalbobron så kunde man se hur tåget från Göteborg rullade in över järnvägsbron och kranarna som man också kan se tydligt när man står på Dalbobron var i full gång med någon typ av arbete.  Jag jobbade ju en hel del under måndagen också så när jag kom hem mitt i natten igår efter att ha varit vaken sen typ 08:00  så var man ganska trött och mörbultad i kroppen, men det får man ta.

 

Har tagit det ganska lugnt idag. Jag vill inte känna av något som ens påminner om hur jag kände mig igår. Bara att fortsätta tagga ner liksom.

 

Jag har ändå varit ute på en ganska lång promenad idag. Jag gick det där varvet som jag har gått hundratals gånger tidigare, men nu var det ett tag sedan. Varvet är 12 km och går genom stan, Onsjö, Brätte, Öxnered, Blåsut, Dalbobron och ner till stan igen.

 

 

Idag har jag varit trött på riktigt. Det kan man nog lugnt säga. Det va som att kroppen sa ifrån att nu räcker det, och då lyssnar jag på den signalen när jag väl får den. Man ska inte underskatta när ens kropp säger ifrån för det kan straffa sig rätt ordenlig. Idag har det varit mycket sova och vila för min del. Jag har fått gjort litegrann, men när man verkligen inte orkar mer då är det bara att släppa allat och ta det väldigt lugnt. Det har jag lärt mig av tidiagre erfarenheter.

 

Igår grejade jag ju ganska mycket med vardagligt "trökgöra". Sen var det ju busskörning i 8 timmar, men jag slutade kl 20:30. Efter det hängde jag lite med en kompis innan det blev lite utgång också. Party hela natten och innan jag går hem klockan 07:00 på morgonen så vet jag ett mataffären är öppen. Det finns ju ett ställe här i stan som har färskt bröd även på lördag. Jag går dit och handlar lite frukost som jag sen går hem och sätter mig och äter. Nu har jag typ varit vaken i 24 timmar utan att sova överhuvudtaget.

 

Jag går och lägger mig typ kl 08:00 i morse ( då har jag varit vaken sen fredag kl 08:00) Jag sover till kl 12:00 och sen drar jag på mig lite kläder och åker ut till Överby köpcentrum. Där köper jag bara ett par byxor. Jag känner där och då att jag är för trött så någon mer shopping orkar jag inte med. Jag får kanske den första signalen av kroppen där på Överby om att det är dags att tagga ner lite. Jag åker hem snabbt igen, slänger mig i sängen och sover några timmar till. Sen går jag upp ca kl 18:00, gör några burgare som blir riktigt goda. Jag gör ingen skit utan jag lagar verkligen mina hamburgare ordentligt.

 

Ibland kan jag känna att jag är väldigt snäll mot vissa människor. Ibland vill man ju göra mer för vissa än vad man i normala fall brukar göra. Det händer att man ställer upp för folk mer än vad man egentligen behöver göra. Förhoppningsvis ställer man upp för att man själv vill det, men vad ska man göra när man har börjat tveka och kanske också ångrar lite att man faktiskt har gjort väldigt mycket för en annan person? Jag ångrar att jag har varit för snäll just nu, och jag försöker fundera ut vad jag ska göra för att detta inte ska bli väldigt fel.

 

Det känns som att hur jag än vänder och vrider på detta så kommer jag att må dåligt över det jag sen väljer att göra. Bara för att jag en gång i tiden var snäll och ville hjälpa en människa så hamnar jag nu i ett läge som jag vet att jag inte tror att jag  kommer att kunna ta mig ur på ett bra sätt.

 

Läget är liksom som så att jag känner att jag inte längre vill finnas till på samma sätt som jag tidigare har gjort för en viss person. Anledning är att jag just nu mest känner att personen som detta handlar om utnyttjar att jag är, och har varit snäll. Jag sträcker ut en hand och sen blir jag av med hela armen känns det som.

 

Under ganska lång tid nu har jag varit snäll och ställt upp för en viss person på alla möjliga sätt. Jag har också lovat att jag ska göra mer grejer för personen framöver. Jag ställer upp för att jag vill vara snäll och dessutom är det ju också så att personen som jag tänker på har gjort saker för mig som jag är väldigt tacksam över att hen har gjort. Men just nu vill jag ändå backa och inte riktigt hålla vad jag tidigare har lovat. Orsaken är att jag känner mig sviken, lurad, blåst och på ett sätt utnyttjad av just den person detta handlar om. Jag vet ju också att det finns personer som tycker man ska utnyttja mig om jag väljer att vara snäll. Jag tycker också att hen har ljugit ganska mycket för mig den senaste tiden.  När man kommer på att det är så då vill man ju bara backa och inte ställa upp på samma sätt som man tidigare kanske har gjort, eller bara har lovat att man ska göra.

 

Mitt problem med detta är att hur jag än gör nu så känns det som om jag kommer att må dåligt. Det ska man ju inte behöva göra. Jag kan ju fortsätta ställa upp och göra allt de som jag tidigare har sagt att jag ska göra för den här personen, men då gör jag ju saker som jag egentligen inte vill och då mår jag ju tillslut dåligt eftersom jag går emot min egen vilja. Jag skulle kunna strunta i att i fortsättningen ställa upp för den här personen. Jag skulle kunna helt bara skita i vad jag tidigare har lovat, men då¨känns det ju som jag helt plötsligt blir ganska elak, och när jag känner så då mår jag dåligt bara för det. Dessutom är det väl så att om man skämmer bort någon så blir personen som blir bortskämd förmodligen besviken när hen helt plötsligt inte får så mycket längre. Jag kommer då kanske att få skit för att jag inte gör lika mycket som tidigare och sen skär det sig mellan mig och personen detta handlar om det kan ju bli en ganska jobbig situation att hamna i.

 

Hur jag än vänder och vrider och vad jag än tänker att jag ska göra framöver så känns det inte bra inom mig. Jag önskar just nu att jag aldrig hade ställt upp så mycket som jag gjorde för då hade jag ju inte fastnat i denna "fällan" som jag nu har gjort. Jag skulle ju kunna prata med personen som detta handlar om och berätta precis som jag känner, men det kräver ganska mycket mod från min sida och så modigt är jag inte.

 

När jag grubblar och funderar över detta på vad jag ska göra framöver så tror jag att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet och  fatta ett beslut när jag väl står inför valet om jag ska ställa upp eller inte. Jag får väl bara försöka hantera hur jag känner när jag väl har gjort det jag har gjort, oavsett vad jag väljer att göra. Jag måste tänka på att jag gör som jag vill och det är ju frivilligt om jag vill göra mycket för en annan person eller inte. Därför gör jag ju som jag vill. Jag får väl må dåligt ett tag om det nu blir så att jag kommer att göra det.

 

 

 

Idag har jag bara gjort massor av sånt där vardagligt "trökgöra". Städat, tvättat, diskat osv... Det är ganska tråkigt att greja med massa sådana saker som är ständigt åtekommande jobb. Jag tycker det är mycet roligare att greja och jobba med saker som man har att göra med i någon period, och sen när man är färdig så behöver man aldrig mer göra det där igen.

 

Jag har inte varit ute på någon promenad idag och det lär inte bli något heller. Får gå mer till helgen när jag är helt ledigt istället.

 

Snart är det dags att börja jobba igen efter några dagar av ledighet. Igår hälsade brorsan och hans flickvän på mig. Dom ville ge mig en present eftersom jag fyllde år för ett tag sedan. Jag fick ett presentkort på kläder. Det behövs ju alltid. Brorsan berättade för mig att han förmodligen ska åka till Amsterdam nu till helgen. Där ska han hålla i en kurs eller liknade som uteslutande handlar om träning och sånt. Han måste prata engelska under hela kursen som varar i 2 eler 3 dagar. Jag har inte riktigt koll, men allt har ju med det han håller på att utbildar sig till att göra i alla fall. Det var inte 100% klart igår att han skulle åka, men så gott som klart var det. Lite märkligt det där att det inte är jätteklart samma vecka som kursen äger rum, men så är det. Brorsan har aldrig gjort något sånt här förut, men han har ju koll. Dom som har anlitat honom hade ju inte frågat om han kan ta det om dom inte hade varit säkra på att han kommer att klara av det. Det är ju ändå en kurs med 20 stycken deltagare och där varje person har betalat ca 7000 kronor för att få vara med.

 

Idag har jag varit ute lite på min dagliga promenad. Jag har lite ont efter gårdagens pingisträning, men det klarar man av att ha. Dagen efter är det ändå rätt skönt att känna att man har tränat. Känslan av att inte ha tränat på länge tycker jag är mycket värre för då känner man ju sig så jäkla seg och sunkig liksom.

 

 

Nu är det massagestol och fotboll som gäller. Ha en trevlig kväll!