Det börjar bli kallare ute. Vintern börjar väl närma sig nu. Jag känner att jag har slarvat lite med klädermna när jag går ut. Jag har fått för mig att det räcker att jag går ut med soporna i för tunna kläder så får jag lite halsont eller blir småförkyld dagen efter. Jag är ändå glad över att det inte har fallit något snö än. Jag hoppas varje år att man ska slippa snön, men det kommer alltid för eller senare, tyvärr är det alltid så. 

 

Annars gillar jag denna årstiden som nu har infunnit sig. Jag gillar att det blir lite mörkare redan under eftermiddagen. Kylan och om det faller snö är väl inget jag gillar, men bortsett från de så tycker jag allt just nu känns ganska mysigt och desstom känns det naturligare för mig att bara tagga ner och ta det ganska lugnt.

 

 

 

 Jag har bestämt mig för att inte göra så mycket mer i år. Jag orkar liksom inte bry mig mer nu. Jag har fått gjort mycket under året och jag har tjänat bra med pengar. Men allt tar på krafterna också och det är inte värt att greja för mycket så att man vid ett senare tillfälle går in i den där väggen. Man får ju jobba på med busskörningen, en förövrigt blir det väldigt lugnt ett tag framöver för min del. Nu är det bara dags att tagga ner och det passar ju på något sätt bra när det närmar sig december, advent, jul och allt sånt. Det som skulle kunna få mig att göra lite mer i år är väl om hantverkarna som har lovat att hjälpa mig med mina renoveringsplaner hör av sig och säger att dom har tid nu, innan jul. Men det känns inte som det kommer att hända, men manvet ju aldrig. 

 

 

Igår kom ju domen mot den man som var åtalad för mordet på Lisa Holm. Nerijus Bilevicius dömdes till lagens strängaste straff, livstids fängelse för mord. Min personliga åsikt är att hade han inte blivit dömd för mordet på Lisa Holm så  hade det varit en skandal. Det är ju liksom ingen tvekan om att det är rätt person som har blivit dömd.

 

När jag igår tittade på nyheterna i samband med att domen hade kommit så fick jag se ett reportage från bla det Cafê där Lisa Holm jobbade. Det paratdes lite om körsbärsträdet som är planterat i närheten av caféet. Jag såg på tv:n att den blomma som jag hade lagt där när jag besökte Blomberg såg lika fin ut nu som när jag la blomman där vid körsbärsträdet för två veckor sedan. Det låter ju lite märkligt att en blomma kan se lika fin ut nu som för två veckor sedan, men det var det jag såg i alla fall, och jag känner ju igen blomman liksom.

 

 

Helgen är över, men jag är ledig imorgon också. Rätt skönt så klart. 

 

Jag har kollat mycket på pingis i helgen. Kul att Kristian Karlsson spelade så bra.  Även Anton Källberg tyckte jag spelade  bra under dessa socdagar. Anton går ju fram som en raket nu. Kul att det har kommit fram en Svensk nu som redan i så unga år går in och tar för sig och spelar så bra mot den ena världsliraren efter den andra.

 

 

I helgen har jag inte bara kollat på pingis utan jag har också skrivit mycket på min självbografi. Nu skriver jag mycket om den tiden då jag gick i skolan. Jag kan konstatera att det finns några berättelser som jag känner att jag måste gå till botten med och liksom reda ut för mig själv. Hur var det egentligen, hur tänkte jag då och hur tänker jag kring allt nu? Saker som tidigare har känts lite jobbiga att leva med blir helt plötsligt inte alls så jobbiga och allt verkar bero på att jag sitter här och skriver ner och går igenom allt med mig själv. Det är en spännade resa detta med skrivandet om mitt liv.  

 

 

 

 

 

 

 

 

Såg en jättefin regnbåge när jag jobbade idag. 

 

Detta har varit en ganska tråkig vecka när jag tänker efter. Jag har mest jobbat och ägnat mig åt lite vardagligt "trökgöra". Annars har jag nästan inte gjort nånting.

 

Denna fredag verkar inte bli mycket roligare den heller. Det spörregnar ute och jag har snart massor av jobb att ta tag i. Jag har en sk sjukt lång dag av busskörning. Skönt att man kan sova på morgonen i alla fall. Jag har ett ganska bra körpass, men det är ju tufft när man ska befinna sig på jobbet i nästan 11 timmar. 

 

Jag går fortfarande runt och väntar. Undra när hantverkarna som ska hjälpa mig med renoveringen här hemma hör av sig? Det väntar jag på och har väntat på ganska länge nu. En gubbe har varit här och tittat lite och han sa att han hör av sig, men det var flera månader sen nu. Jag har tänkt att jag ska ringa själv, fast förmodligen kommer jag bara att få svaret att man inte hinner nu och att man inte kan säga exakt när dom kan komma hem till mig och hjälpa mig. Det är liksom ingen idê att jag ringer och frågar, jag kommer ju att få vänta i alla fall.

 

Jag vill ju inte heller anlita några andra hanverkare än dom jag har pratat med. Jag vet att dom jag har pratat med är bra och tar jag bara någon annan föra att jag inte orkar vänta så kanske de jag anlitar gör ett riktigt skitjobb och sen står man där och känner sig lurad eller nåt. Det känns därför bättre att vänta på de hantvrekarna som jag verkligen vet är bra. Sen är det ju tråkigt att gå runt så här och bara vänta, men det får man väl ta. Det kunde ju varit betydligt värre liksom. 

 

 

 

 

 

Godmorgon tänkte jag säga såhär efter lunchtid. Jag har sovit gott. Jag hade en lång dag av arbete igår och när man sen kom hem mitt i natten så slocknar man ganska snabbt bara man går och lägger sig. 

 

Skrotnisse och hans vänner är en serie som jag tittat mycket på när jag var liten. Jag kan även nu när jag är stor ibland titta på denan serien. Jag tycker nästan att det är roligare att se den nu på äldre dar om jag säger så. Jag sitter alltid med ett leende på läpparna när jag ser denna serie där varenda docka ser ut som Albert Einstein. Ha ha...

 

 

 Del 1

 

 

 

Jag har skrivit jättemycket hela helgen på min självbiografi. Det känns hur bra som helst. Jag har haft ett riktigt bra "flow" med skribvandet liksom. Jag har aldrig tidgare skrivit så mycket under två dagar  som jag nu har gjort. Jag har också fått bekräftat för mig själv denna helgen att jag mår bra av att sitta här och skriva min självbiografi.

 

Jag mår inte dåligt över att skriva om saker som  har varit. Även om det finns mycket i mitt liv som har varit jobbigt. Men jag mår inte dåligt över att ta upp dessa händelser som kanske var lite jobbiga när de hände, och en tid efteråt. När jag sitter här skriver så vet jag ju samtidigt att jag har börjat att bearbeta. Att jag klarar att skriva ner den ena tuffa händelsen efter den andra är bra gjort av mig. Bearbetandet kommer att göra att jag kan släppa allt skit och sluta fastna i grubblerier. Dessutom tänker jag inte längre tanken att jag ska sluta skriva på min självbiografi. Jag vet inte hur många gånger jag under de månader som jag nu har suttit här skrivit har tänkt att jag bara ska skita i detta. Det är för svårt och tar för lång tid har jag ofta tänkt. Att jag inte har gett upp beror väl på att jag hela tiden någonstans har känt att om jag bara slutför detta så kommer detta att bli jävligt bra. Jag har också tänkt mycket på att jag fan ska klara detta och den känslan vinner hela tiden över känslan jag har om att jag ska ge upp allt och bara avbryta.

 

Nu känner jag inte alls att jag vill ge upp. Jag känner mer att detta kommer snart att vara klart. Håller jag detta tempot med skrivandet under en till två dagar per vecka så har jag snart skrivit klart min självbiografi. Dessutom känner jag ju att allt jag hittills har skrivit är så jävla bra, samt att det bästa av allt är att jag mår bra av att skriva och inte tvärtom.

 

Idag har jag grejat mycket med min självbografi. Jag kände attt jag ville läsa igenom allt som jag hittills har skrivit. Det har blivit väldigt mycket för det tog faktskt några timmar för mig att läsa igenom, och jag är inte färdig på långa vägar än. En grej som kändes riktigt coolt efter att jag hade läst igenom allt det var att jag märkte att jag hade släppt väldigt mycket av sånt som kanske har varit lite jobbigt för mig tidigare. Jag har inte tänkt på att jag faktiskt har lyckats släppa ganskas många av dom berättelser som jag nu har suttit här i några månader och skrivit. Att jag har kunnat släppa och har slutat att fastna i grubblerier om sånt som har varit tror  är övertygad  beror på att jag just bara har suttit här och på ett ärligt sätt skrivit om saker som har hänt i mitt under mitt liv. Jag kände också när jag idag satt här och bara läste att jag inte skulle klara av att skriva om dessa berättelser en gång till. Det känns som jag liksom har glömt ganska mycket, eller bara släppt det och gått vidare.Jag har tänkt färdigt och hittat en del svar kanske som jag tidigare har funderat mycket på. Mycket av det jag sitter och skriver om har jag grubblat på i många år. Stundtals har det varit riktigt tufft. Nu känner jag helt plötsligt hur jag bara kan släppa och sluta grubbla på den ena händelsen efter den andra. Jag rensar liksom ur de gamla genom att sitta här och skriva min självbiografi. Så känns det nu.

 

Jag har ju sen länge vetat att detta med skrivandet kommer att vara bra för mig rent mentalt på ett eller annat sätt. Men idag var det nog första gången som jag kände att detta skrivandet verkligen har varit bra för mig. texten blir liksom min psykolog som man sitter här och bearbetar saker med och syftet är ju sen att det ska få mig att må betydligt bättre. Man ska liksom sluta fastna i grubblerier i framtiden. Cool feeling nu när jag kände att detta med skrivandet funkar när jag nu har lyckats släppa så mycket händelser som har varit ganska tuffa att leva med och gå runt och tänka på tidigare.  

 

Jag har idag också skrivit en hel del mer på min självbiografi. Efter att jag fick den där positiva känslan tidigare idag av att läsa de som så här långt är färdigt så har jag hittat ny inspiration till att sitta här och skriva mycket mer. Detta kommer att bli jävligt bra när jag blir färdig!  Fasen va sjukt att texten kan bli som min  psykolog och att jag nu känner att det funkar så bra som jag från början  ville att detta skulle göra med mitt skrivande om hela mitt liv, oavsett om jag skriver om mig som liten eller stor.

 

 

Nu tror jag nog att jag vet vad jag får för schema typ nästa år. Det är inte bekräftat om jag säger så, men jag har frågat runt lite vad andra har sökt. Dessutom har jag frågat dom som läser och sätter in förarna de olika grupperna till varje schema, och en av dom har sagt att jag får det schemat jag sökte som första alternativ. Därför kan jag nog vara ganska säker på vad jag kommer att få flör schema nästa år även om jag liksom inte har fått det på "papper" än.

 

 

 

Hade en lång dag av arbete igår och jag var inte hemma förrän strax före midnatt.  Nu står jag på jobbet igen klockan 10:00 på morgonen. Lite tufft ju. Normalt sett är det inte så, men jag ska sitta på ett möte som vi har på jobbet. Det är ett 3 timmar långt möte och sen får jag en rast innan jag ska köra buss några timmar också. Jag slutar strax efter 19:00 ikväll och det är ju betydligt tidigare än vad jag brukar sluta på fredagar. Skönt att man får komma hem och ha kvällen och sen också helgen helt ledig.

 

 

 

Jag har under en tid nu gjort ett försök att komma ur några av mina "dumma" vanor som man så ofta tenderar att fastna i. Det kan vara att man småäter för ofta eller bara sitter stilla för länge i bussen iställlet för att ta den där bensträckaren som man inte ska underskatta. Alla möjliga dåliga vanor som jag tidigare haft har jag lyckats komma ur och istället har jag gjort något som jag känner att jag på sikt kommer att må bättre av. 

 

Man är ju en vanevarelse, men jag vill bryta det där och vara mer flexibel liksom. Det är inte så lätt för man vill gärna gör sånt som man känner sig trygg med och som man alltid har gjort. Förändringar känns ju ibland som det värsta som finns, men när man väl gör en förändring så känner i alla fall jag ofta att det var det bästa jag har gjort på länge. Det kan handla om vad som helst. Bara att man tar siog till en plats där man inte brukar vara kan kännas bra. Att befinan sig där man alltid är kan också kännas bra, men byter man plats så kan det kännas bra också och det gäller väl att man vågar prova.

 

Jag kan inte ändra allt över "en natt". Men tar lite i taget och hela tiden försöker vara mer öppen för att ändra mina rutiner i vardagen så tror jag på sikt att allt kommer att kännas riktigt bra.Bara att jag nu äter "bättre" nu känns bra. Förut åt jag ju kanske för stora portioner och det skulle gärna vara läsk till maten och hade jag något till efterrätt så tryckte jag i mig det också. Nu har jag sedan länge ätit  lite mindre och jag  dricker mer vatten istället för läsk samtidigt som jag mer och mer struntar i den där efterrätten. Ibland kan man ju gotta sig lite med sånt och vräka på lite, men jag vill inte att det ska bli någon vana. Jag vill inte fastan i massa dåliga vanor som jag på sikt inte tror att jag mår bra av. Skita i nattmackan är ju något som jag vet att jag mår bra av och det finns väldigt myckte annat också. Man ska ju må bra och ha mycket roligt i livet. Vad finns det annars för mening med allt?

 

  

 

 

Jag gjorde en liten utflykt idag till det kaféet där Lisa Holm arbetade. Jag ville åka dit för att tända ett ljus och lägga en blomma till minne av Lisa Holm. Jag ville också på plats fundera och försöka förstå vad som faktiskt hände den där kvällen i juni ( 7 juni ) då Lisa försvann. Jag köpte också ett bröd och några bullar när jag besökte kafêet  på Blomberg.

 

 

 

 

Jag har tränat lite ikväll igen. Det kändes bra även detta passet och jag är riktigt nöjd även om jag var väldigt seg i börja av kvällens träning. Men sen lossnade det och det började stämma rätt bra.

 

Jag körde någon fotarbetsövning och en oregelbunden övning. När man kör oregelbudna pingisövningar så får man tänka lite mer än om man tex kör en övning där man bara vill hålla fokus teknik och fotarbete. Den oregelbudna övningen gör att man även får fokusera lite mer på själva bollen och var den kommer eftersom man inte exakt vet det i förväg. När man kör en regelbunden övning då vet man exaktn var på bordet bollen kommer och då är det ju lättare att håla fokus på hur man ska utföra dom slag man tränar på när man kör den regelbudna övningen.

 

Matcherna som jag spelade idag stämde ganska bra också, även om jag känner att jag borde kunna spela ännu lite bättre. Fast man har väl inte riktigt fysiken som krävs för det.