Six pics to end....
Dapa Deep
Danne - Oktober🍁🍂🤎
Photodump
Varför skulle jag bry mig?
Något som jag har varit trött på i många år det är när folk inte kan ta ett nej. Eller tjatar om och om igen om samma saker, för att försöka få mig att ändra ett tydligt nej till ett ja.
Jag säger nej till massor med saker varje månad. Jag är väl medeveten om att jag har väldigt lite skyldigheter och jag får säga nej till hur mycket som helst. Vill jag inte göra något som någon frågar mig om, så skiter jag i det, om jag inte är skyldig att göra det. Om jag dessutom inte kommer att tjäna några pengar på det...varför skulle jag då bry mig? Finns det tex inga pengar och tjäna, då lägger jag ju mycket hellre min tid i pingishallen. Eller så träffar mina fina syskonbarn. Detta kan jag ju säga utan att tveka och alla borde ju kunna förstå mig i det, men ändå tycker jag att jag ofta stöter på männsikor som inte bara kan ta ett nej.
En annan grej som kan irritera mig det är när jag säger jag, men samtidigt påpekar jag att det kommer att kosta pengar. Det är väldigt få personer mitt liv som är så nära mig så att jag kan tänka mig att ställa upp och göra saker, utan att ta bra betalt för det. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av folk att det jag vill betalning är ett överpris och att det inte är värt att betala mig den summan. Då tänker jag bara: Självklart har alla rätt att tycka det, men vill man inte betala mig så är jag bara glad att jag skiter i det. Jag har många gånger bara sagt en på tok för hög summa...för att jag ska slippa göra det. Sen om någon är beredd att betala det jag vill ha, då kanske det är värt att göra det. Men jag ska ha pengarna först. Innan jag ens lyfter ett finger och bryr mig det minsta lilla. Vad folk sen tycker om det skiter jag fullständigt. Där har du dealen. Take it or leave it.
I framtiden kommer jag att fortsätta sig nej till massor med saker. Det ingår ju i livet att säga nej. Hur skulle ens liv se ut om jag hade gått med på allt som folk genom åren har velat att jag ska göra. Jag hade ju inte kunnat få kontroll över mitt eget liv. Jag har också genom åren fått nej av massor med människor. Det är ju bara att ta det, släppa det och gå vidare. Jag tycker inet att det är svårt, men det irriterar mig på folk som bara inte kan fatta att ett nej är nej. Hur svårt kan det vara att fatta det? Varför skulle jag bry mig om saker jag inte vill göra eller tycker är viktiga? I längden skulle jag ju må skit om ajg brydde mig om saker som jag inte ens vill tänka på. Är jag inte skyldig att bry mig så får jag ju göra som jag vill. Fatta det, släpp mig och gå vidare!
CLUEE NEWS - CAMILLA GERVIDE
Kommer bara upprepa.
Jag har två olika blogginlägg i tankarna. Inget av dom känns så roliga att skriva och tänker jag efter så vet jag att ajg har skrivit om dessa saker förr. Jag kommer bara att upprepa vad jag tidigare har sagt och det är så tröttsamt. Sen känns det ju också för jävligt att man inte bara kan få slippa bli utsatt för vissa saker.
Detta blogginlägget hade jag tänkt skulle handla om alla dessa människor som de senaste två veckorna har tagit på mig på ett sätt som jag inte har tyckt känts helt ok. Men skriver jag om detta igen så kommer jag ju bara att upprepa vad jag har skrivit i ett annat blogginlägg för max ett år sedan. Jag vet inet exakt när det var, men nu säger jag bara att flera personer har den senaste tiden tagit på mig på ett sätt som jag inte har gillat. Det känns obehagligt, men jag vet sällan vad jag ska säga när det händer. Det är svårt att bara säga ifrån, men jag måste väl börja göra det och verkligen säga ifrån när det inte känns ok. Det är väl inte svårare än så egentligen, men ändå säger jag inet så mycket när det händer och jag känner att jag inet gillar det. Mer än så ska jag inet skriva om det nu för då upprepar jag mig bara. Jag skriver ett nytt inlägg om detta när det händer igen och när ajg den gången har sagt ifrån på ett sätt som inte ens en idiot kan missuppfatta. Jag vill inte att alla tar på mig. Vissa får det, men många får det fan inte och jag måste nog börja säga ifrån bättre och inte bara stå eller sitta och vrida mig och känna obehag.
Det andra blogginlägget som jag tänkte skriva hade jag tänkt skulle handla om alla dessa värdelösa jävla nollor som kommer fram till mig på stan och bara vill jävlas rent allmänt. Jag gör ju som jag alltid gör när detta händer: Jag filmar med telefonen och sen säger dom som blir filmade att jag inte får det, men det skiter ju jag i. Jag fortsätter filma i alla fall och det spelar ingen roll vad folk säger eller hotar med. Ju mer dom pratar med mig, ju mer gör dom bort sig framför kameran.
Detta är ju också något som jag har skrivit om tidigare och skulle jag skriva ett inlägg om alla tankar jag har kring detta, så skulle jag ju åpterigen bara upprepa va jag tidigare har sagt. Jag säger bara: Vill du inte bli filmad av mig...jävlas inte med mig då.
Jag kommer säkert i framtiden skriva blogginlägg om alla dessa männsikor gör saker mot mig som jag helst bara skulle vilja få slippa. Men just nu har jag inet så mycket jag vill säga om det. Jag ska nog tänka lite mer och inte skriva i de stunder då jag är som mest förbannad över vad jag har blivit utsatt för. Så är det ju lite just nu och jag gör därför klokast att vänta tills jag har lugnat mig. Eller bara gjort något åt saken som faktiskt hjälper.
Leif Mannerström
Stockholm 💛🩷
Kom på att jag hade mycket att göra.
Det har ju varit skönt att vara ledig helgen. Det blev ju lite marknad och sen en lugn kväll under lördagen. Igår så kom jag på under morgonen att jag hade mycket att göra. Jag tänkte på massor med saker som jag ville få fixat innan denna veckan kommer igång. Spontant tänkte jag bara att nu måste jag sätta fart. Samtidigt tänkte jag att jag inte får glömma att ta paus, vila och äta. Jag orkar liksom inte köra skiten ur mig och sen vara helt slut på kvällen. Jag har ju ganska mycket jobb och annat att ta tag i under denna veckan. Så det hade ju kanske inte blivit någon skön start på denna veckan, om jag hade grejat för mycket under helgen. Är man helt ledig från busskörning så är det ju inte svårt att hitta tid för vila och återhämtning. Så det var jag noga med att tänka på. Det känns också bra redan nu att jag är ledig nästa helg också. Dessutom slutar jag tidigt på torsdag och är ledig på fredag. Så allt de där känns bra redan nu.
Detta veckan är det mycket fokus på pengar också. Jag kommer att ligga ut med väldigt mycket och min tanke är ju att jag ska tjäna på detta längre fram i år. I slutet på december så kanske jag kommer i närheten av det ekonomiska målet som jag har för i år. Jag har ändå svårt att tro att jag kommer att klara det, men jag vill ändå göra allt jag kan för att inte känna i efterhand att jag kunde ha gjort så mycket annorlunda. Jag kan ju ändå inte göra mer än så gott jag kan. Bara jag mår bra i allt jag gör så är det väl bara att köra på och göra vad man tror är bäst. Sen vad som var bäst vet man ju alltid efteråt.
Oktobermarknad.
Jag har haft en dag av en rundvandring på Oktobermarknaden i Vänersborg. Jag köpte inte så mycket. Jag hittade inte riktigt det jag sökte efter och jag hade också bestämt mig för att jag ska inte köpa något som jag verkligen inet vill ha eller känner att jag behöver. Så det blev inte så många inköp på årets marknad.
Jag köpte några Labubus. Det är ju något man verkligen behöver.
Annars är det ju alltid trevligt att gå runt på markanden och vissa år så gör man dom där bra fynden som man ofta kan vara nöjd med i åratal. Ett bra fynd är något billigt som ändå håller väldigt hög kvalitet. Det tycker jag är det bästa med denna markanden. Att man just kan hitta riktigt bra grejer, utan att det kostar hur mycket pengar som helst.
Dapa Deep
Felicia - Sugar High
Vill nästan inte göra nånting.
Dagarna går och jag gör inte så mycket. Jag vill nästan inte göra nånting. Jag tänker ofta tankar som: Jag skiter i det. Jag tar det en annan dag. Jag kan vakna på morgonen och tänka att jag ska göra både det ena och det andra, men den senaste tiden har jag ändå inet fått så mycket gjort. Inte mycket har känts motiverande och som det känns nu som kommer jag säkert att tänka som jag gör, minst detta året ut.
Jag är inte deprimerad och jag mår inte dåligt. Jag känner bara inet för att göra så mycket och om jag dessutom vet att jag inet kommer att tjäna så mycket pengar på det jag gör, då känns det ännu mer motiverande. Just nu vet jag iet hur ajg ska komma ur mitt lite negativa tänkande. Det får väl bara vara som det är ett tag. Sen tar jag säkert tag i mer saker igen. Ny energi hittar man säkert igen.
Något som ändå känns motiverande och kul just nu det är pingisen. Jag trivs bra i pingishallen och det har känts bra att spela sen jag kom tillbaka efter en tids uppehåll och sjukdom. Det är också roligt att träffa alla klubbkamrater och på dom senaste träningarna som jag har varit på så har det varit mycket folk i pingishallen och tränat. Det gör ju att det blir ett bra tempo och man känner ju då att man får ut mycket av varje träningspass. Jag hoppas att jag tränar på nu, utan några långa uppehåll. Jag hoppas också att känslan av att det är roligt och att jag är motiverad håller i sig och vara länge.
Jag jobbar idag och imorgon också och sen får ajg min ledig helg. Det är ju oktobermarknad i Vänersborg så jag går förmodligen ut och kollar in den på lördag. Det blir väl lite shopping också. Jag tänker alltid inför denna markanden att jag inte ska handla så mycket. Sen märker jag varje år att jag köper på mig en hel del i alla fall. Mycket behöver jag säkert inte, men av någon anledning så köper dessa grejer ändå. Nu har jag ju väldigt mycket räkningar i oktober. Dessutom vill jag spara en hel del pengar under resten av året. Så jag får väl försöka tagga ner med shopping på årets markand, men man hittar ju alltid saker som man blir sugen på att köpa. Då tycker jag det är svårt att stå emot. Man lever ju bara en gång.
Bilder - 2025 10 21
Zara Larsson.
Väntans tider.
Jag gör inte så mycket just nu. Det känns som jag mest går runt och väntar på några få saker. Väntans tider är det väl just nu. Förövrigt känner jag mig ganska tom. jag har ingen lust att göra så mycket.
Jag jobbar ju på, men jag väntar mest på att jag ska få söka nytt schema och sen kommer man ju börja köra på det från mitten på december. Det är bara att vänta och undertiden får man bara jobba på. Jag kommer inte heller att kunna ta ut så mycket ledighet under resten av året. Så jag kommer att få jobba på lite mer nu mot slutet av detta året, än vad jag jag kanske har gjort hittills i år. Jag har varit bra på att söka och ta ledigt för att jag bara vill må så bra som möjligt och inte känna att jag jobbar för mycket. Men nu har jag inte så mycket mer ledighet att ta ut och då får man ju jobba på. Jag måste ju tjäna mina pengar.
Jag har ju lite gett upp mina mål för i år. Jag orkar ju inte bry mig om en resa till. Jag vill mest gå för att spara pengar, men det ekonomimålet som jag hade för i år tror jag ändå inte att jag kommer att kunna sätta. Men jag vill komma så nära målet som möjligt med de förutsättningarna jag har just nu. Men jag vill ju bara att detta året ska ta slut så att jag kan se tydligt hur jag ligger till ekonomiskt och kunna bestämma mig för hur jag ska gå vidare med det ekonomiska målet som jag har för nästa år. Klarar jag nästa års mål, då kvittar det att jag att jag misslyckas i år. Sen kan jag ju fortfarande klara årets mål, men har jag bara en jävla tur.
Det är mycket med pengarna just nu. Jag vill bara få vissa saker betalda, men jag får vänta. Jag vill få in pengar så jag kan lägga allt på plats att köra på en planerad budget, men jag får vänta. Jag vill få fart på min konst för att jag ska få in alla jävla pengar som just nu bara ligger och väntar på mig. Just nu hinner jag inte för jag har ju dagar av ganska mycket jobb framöver.
Väntans tider. Det är bara att vänta och försöka tänka positivt.
Frisk, men trött.
2025 10 19
Jag är så jäkla trött nu. Jag känner mig mörbultad i kroppen och snurrig i huvudet. Jag har ju varit lite sjuk och dålig ett tag, men nu känner jag mig i alla fall frisk igen. Jag har grejat mycket under denna veckan med allt möjligt och en hel del busskörning har det ju också varit. Därför är det väl inte så konstigt att jag känner mig så trött som jag gör nu.
Jag är nöjd med denna veckan. jag har spelat två bra pingispass. Jag har kommit framåt med min konst. Jag har full kontroll på mina pengar och det gör att jag ger mig själva chansen att göra något bra av ekoniomin i slutet på månaden. Jag har nog gett upp det målet som jag hade för i år, men jag vill ändå göra något riktigt bra så jag ändå kan bli nöjd med vad jag har åstadkommit. mellan oktober och december.
Just nu vet jag inte hur jag sak orka ta tag i nästa vecka, men tar jag dagarna som dom kommer så löser sig nog saker och ting ändå. Det kanske räcker att få sova gott i natt och sen kanske man känner sig lite piggare redan imorgon. Just nu är jag bara skittrött och jag orkar inte ens tänka på vad jag har att göra sen.
Nu ska jag snart sova. Först ska jag bara: Ta upp tvättten från tvättstugan, ta en dusch, borsta tänderna och läsa. Några andra saker orkar jag inte bry mig om, men det känns skönt att jag börjar nästa vecka med två lediga dagar på raken. Det kan man ju inte vara missnöjd med.
6 bilder - 2025 #instagram
Nu mår jag ganska bra.
Nu har jag börjat må bättre. Jag har ju annars hittills under oktober känt mig ganska risig. Jag har varit sjuk och jag har inte haft nnågon lust att ta tag i nånting. Jag har fastnat i många negativa tankar och det har känts som att vad jag än gör så stöter jag på problem. Eller så ser jag för många problem för att jag är inne i en negativ spiral som snurrar så fort så jag har svårt att komma ur den. Det har varit ganska jobbigt och alla dessa skitkänslor började när ajg kom hem från budapest. Det var "pest" liskom.
Men under denna veckan och framförallt idag så har jag känt att allt börjar vända till det bättre. Jag tänker mer positivt och jag känner mig inte lika sjuk och dålig som jag gjorde för ca 2 veckor sedan Jag har också fått mer energi och lust att göra mer saker igen. Denna veckan var det ju också kul att komma igång med pingisen igen. Spelet kändes ganska bra, trots att jag inte hade tränat på några veckor. Två bra pass denan veckan blev det, och jag är nöjd med båda.
När jag tränade igår så träffade jag även en spelare som jag typ inte har sett på över 10 år. Det var Matilda och hon är en spelare som jag tränade mycket med på den tiden då jag tränade pingsis som mest. Det var kul att träffa henne igen och det kändes som hon tyckte att det var roligt att träffa mig också. Ibland vet jag ju inte hur vissa av alla dessa pingislirare känner när dom ser mig. Jag tror inte alla gillar mig, även om det idag aldrig finns någon anledning att älta sånt som kanske inet var vbra förr. Nu tror jag ändå att just Matilda är tacksam för allt de som jag har gjort för hennes pingis, men jag blir ändå alltid lite nervös när jag träffar någon i pingishallen som jag kanske inte har haft kontakt med på många år.
Denna veckan kommer jag ju också att lyckas med med de steg som jag vill sätta. Det är klart redan nu och det känns skönt när jag i skrivandets stund har ganska mycket jobb kvar att ta tag i under helgen.
Det känns bra att jag bara mår bättre igen. Jag gillar ju hösten och brukar må som bäst när vi är mitt i den, men den senaste tiden har jag inte känt så och det har oroat mig lite. Nu hoppas jag på en vändning.
EN STÖKIG PHOTODUMP
Dapa Deep
R.I.P Ace Frehley
Sky…🌄 #instagram
Behåll lugnet och övertänk inte.
Onsdag (2025 10 15)
Jag körde ett pingispass ikväll. Jag har ju inte spelat på några veckor och jag har ju också varit lite sjuk och då har jag inet velat spela.
Jag tyckte ändå att spelet kändes ganska bra. Trots sjukdom och en längre tids frånvaro från pingisen. Jag körde ganska enkla övningar. Jag försökte hålla mig så avspänd som möjligt och fokuserade mest påa tt försöka hitta träffen i dom olika slagen. Innan passet så sa jag till mig själv att jag skulle fokusera på några få saker, varken mer eller mindre.
1. Behåll lugnet.
2. Övertänkt inte.
3 Fokus på bollen (titta noga på bollen)
Jag kände att jag klarade dessa tre saker bra ikväll och pingisen kändes inte dålig ikväll. Däremot kändes det inte jätteroligt att spela. Jag fick bita ihop lite för kunna hålla koncentrationen under hela passet. När passet var slut så gick jag snabbt ut i omklädningsrummet och ville bara åka hem.
Men jag ska försöka träna på nu. Någonstans innerst inne så tycker jag ju att det är kul att spela pingis.
This is… #instagram
Björnes babbel - Otto Ekevi
Har ingen lust med nånting.
Förra veckan misslyckades jag med att gå 70 000 steg på en och samma vecka. Igår orkade jag bara inte bry mig. Jag har känt mig lite sjuk och dålig sen jag kom hem från Budapest. Jag jobbade hela helgen. När jag hade kommit hem från jobb så var jag ändå på väg att gå ut på en sista runda som då hade gjort att jag hade satt dom sista stegen. Men jag tänkte bara massor av negativa tankar och det blev helt enkelt så att jag bara stannade hemma. Jag orkade inte bry mig denna gången och det måste vara den första veckan på flera år som jag inte ens får ihop 70 000 steg på en och samma vecka. Så kan det bli. Ibland orkar man bara inte bry sig fullt ut. Sen har jag ju varit ute på flera promenader under veckan. Jag gillar ju också att vara ute på hösten. Förra veckan var det ju flera soliga dagar och när jag var ute under lördagskvällen så var det ju en ganska varm och mysig höstkväll. Så jag har ju rört mig under veckan, men det var inte tillräckligt för att jag ska känna mig helt nöjd. Men jag orkade ju som sagt inte bry mig mer.
Jag har sen ca två veckor tillbaka tappat energin. Jag har ingen lust att göra nånting och tar jag tag i något så gör jag det mest för att jag känner att jag måste. Dessutom blir jag ganska fort trött efter bara lite grejande. Jag har väl tappat energin för att jag för ett tag sen bestämde mig för att det blir ingen fjärde resa i år. Dessutom har jag insett sen en tid tillbaka att jag inte kommer att klara mitt ekonomiska mål som jag hade satt upp för 2025. Däremot känner jag att jag vill spara och lägga fullt fokus på att spara ihop en summa, innan detta året är slut. Jag har vant mig vid tanken att om jag bara göra så gott jag kan nu med dom förutsättningar jag har, då får jag vara nöjd med det. Sen kommer jag ju kanske att känna mig lite besviken att jag inte nådde hela vägen fram.
Samtidigt har jag ju sen länge även ett ekonomiskt mål för nästa år. Det känner jag att jag kan klara om jag bara lyckas spara en viss summa under detta året. Jag tänker ju att om jag sätter nästa års mål med ekonomin, då kvittar det att jag misslyckas under detta året. När jag tänker så, då känns det lite mer motiverande att kämpa vidare med sparandet.
October autumn vibes❤️🍂
AC/DC - Shot In The Dark
#borg
Markus Aujalay
P3 ID - Prinsessan Madeleine.
Det är ju mina pengar.
Något som jag har tröttnat på sen länge det är när jag får kommentarer om vad jag väljer att göra med mina pengar. Jag är också trött på alla dessa kontrollfrågor som jag ofta får när jag har bestämt mig för vad jag vill göra med mina pengar. Hittlls i år har jag varit med om sånt hur ofta som helst. Det känns ibland som att vissa utgår ifrån att jag har pengar som jag egentligen inte ska ha. Hur har du råd med detta? Var har du fått så mycket pengar ifrån? Varför lägger du så mycket pengar på detta? Du skulle ju tjäna mer om du gjorde detta istället? Detta är exempel på frågor som jag är trött på att få och som jag ibland bara svarar något helt annat på, än hur det egentligen ligger till. För jag tycker inte att folk har med det att göra. Jag vill göra vad jag vill för mina pengar, och jag har ju sällan skyldighet att svara korrekt på alla dessa frågor man får. Jag fattar mina egna beslut och ta ansvar för dom. Jag gör det jag gör och sen hoppas jag att jag blir nöjd. Jag är sällan intresserad av att bersätta vad jag tidigare har gjort för att få in pengar. Jag vill BARA tänka framåt när det kommer till pengarna.
Jag har råd med saker för att jag jobbar och sparar pengar. Jag tjänar pengar på att jag jobbar. Jag grejar med min konst. Jag säljer alla möjliga grejer som jag tidiagre kanske har köpt för en billig peng. Jag kanske har vunnit pengar. Jag har ibland gjort enstaka jobb som jag har fått en engångsumma för. Men jag orkar ju inte alltid bry mig om att berätta detta för alla som frågar. Och även om jag skulle berätta så har jag varit med om flera gånger att jag får massor av följdfrågor på alla mina svar. Man tröttanr ju tillslut. En del verkar ju heller inte tro mig när jag säger att jag har en livsitutaion där det är ganska lätt för mig spara pengar. Sen är det ju så att i slutändan får jag väl i princip göra vad jag vill med mina pengar. Så länge jag håller mig inom lagens gränser.
Sen detta med vad jag tjänar på om jag gör på ett annat sätt istället...jag skiter oftast i det. Jag gör ju vad jag vill och betalar vad det kostar om jag tycker att det är värt det. Sen att andra inte tycker att det är värt att tex göra restaurangbesök och betala 8000 för det, det skiter jag i. Jag gör det för att jag vill det. Jag bryr mig inte om jag kan få ut mer av att göra något annat för tex 8000 kr. Jag tänker sällan så. Vill jag göra något så betalar jag vad det kostar, om jag har råd med det.
Jag kan också vara trött på vissa företag som ställer massor med frågor om var jag har fått alla pengar ifrån, eller vad jag ska ha alla pengar till som jag kanske vill få ut. Jag förstår ibland att dom måste fråga och att "systemet" som dom har att rätta sig efter begär att frågor måste ställas, men ofta känner jag att jag behöver ha en plan för att kunna få som jag vill ha det när det kommer till att göra saker för pengar som är mina som jag har tjänat ihop på ett helt korrekt sätt. Ibland blir det också lite löjligt att behöva svara på vissa frågor. Ibland tycker ju vissa att jag bollar med mycket pengar, men personligen kanske jag tycker att det är ganska blygsamma summor. Och även om jag skulle tycka det är mycket pengar, så har jag inget emot att bränna cash om jag verkligen vill ha någonting. Har jag bara råd med det så har jag inga problem med det.
Jag har liksom tröttnat på alla dessa frågor och kontroller och olika typer av begränsningar som jag tycker att jag ofta får rätta mig efter, eller bara behöva få frågor om. Sen är det väl ändå någonstans också bra att kontroller görs. Ingen ska ju kunan få ut pengar som dom inte har rätt till. Så i slutändan kanske jag bara måste lära mig att acceptera att jag får vissa frågor. Däremot kommer jag alltid att tycka att dom flesta ska glömma sin värk i hjärtat över hur jag tjänar mina pengar och vad jag väljer att göra för dom. Jag är sällan intresserad av att svara på alla frågor om detta. Det är heller inte så att jag har något att dölja för att jag inte vill svara. Jag tycker bara inte det är intressant att prata med folk om. Innerst inne tycker jag att dom flesta bara ska skita i: Hur jag tjänar mina pengar, hur mycket pengar jag har möjlighet att spara och vad jag väljer att göra för mina pengar. Oavsett vilka frågor jag får så kommer jag nog inte att svara speciellt ärligt på dom ändå.
Om jag skriver ett blogginlägg om pengar så skriver jag bara om det för min egen skull, och då väljer jag ju själv vad jag vill berätta. Sen går jag vidare och jag bryr mig inte så mycket om något som jag tidigare har gjort med pengar. Jag funderar mest på vad jag vill göra framöver, men det är ju långt ifrån alla som jag vill prata med det om. Och jag vill ju absolut inte svara på massor med frågor om det. Det har jag ju sen länge tröttnat på.
Dapa Deep
Otto's Insight
Några legender i samma blogginlägg!
Björn Borg
Nicklas Lidström
Ingemar Stenmark
Jan-Ove Waldner
Oktober 2024 #instagram
🇹🇭2010 #instagram
Kapten Mat
Har ont och är trött.
Jag går igenom några dagar nu som inte är roliga. Jag har ont i flera delar av kroppen och jag känner mig ofta väldigt trött. Jag försöker slappna av och ta det så lugnt jag kan. Jag hade tänkt att spela lite pingis denna veckan, men det blir inget eftersom jag känner mig lite sjuk. Jag vet inte ens om jag orkar ta några promenadrundor och gör jag inte det heller då lär jag ju inte göra dom där 70 000 stegen som jag brukar fixa varje vecka. Det var länge sedan jag misslyckades med det, men känner jag mig som jag gör nu...resten av veckan så tror jag inet att jag orkar gå ut och gå tillräckligt mycket heller. Eller så tar jag tag i det för är det något jag inte vill misslyckas med så är det målet med antal steg (minst 70 000) per vecka.
Att jag mår som jag mår just nu tror jag beror på den ganska intesniva period som var inne i under september och i början av oktober. Jag jobbade ju på som vanligt, men jag var ju i Stockholm och kort efter det var det Göteborg och galen utekväll. Sen var det Bokmässan i Göteborg. Sen följde jag upp med en resa till Budapest och när ajg kom hem hade jag ytterligare en galen utekväll i Göteborg. Jag har säkert glömt något mer som jag har gjort den senaste tiden, men jag tror att kroppen har sagt ifrån lite och därför mår jag väl inte så bra just nu.
Jag har bestämt mig att jag kommer att "chilla" resten av året. i fortsättningen kommer jag bara fokusera på att spara pengar och sen får jag se om jag når det ekonomiska målet som jag har för i år. Känslan just nu är väl att jag inte klarar av det, men jag ska göra allt jag kan tills året är slut och ge upp när det faktiskt inte är möjligt att göra mer under 2025. Jag får helt enkelt se hur jag ligger till 1 jaunuari 2026. Sen ska jag fundera på hur jag ta allt vidare. Så känns mest rätt att göra just nu.
Så jag vet väl nu att jag inte kommer att klara av alla de mål som jag satte upp för detta året. Det blir inte fyra resor. Jag är ändå nöjd med tre, även om resan till Budapest inte riktigt motsvarade mina förväntingar. Bokmässan, Stockholm och fira en väns födelsedag på ett lite galet sätt ingick också i mina mål för i år och alla dom är ju fixade. När det gäller sparamålet så ska jag nog vara nöjd omm jag till slutet på december kan få ihop hälften av den summan som jag först satte upp som mål. Jag inser nu att göra jag det så får jag vara nöjd och acceptera det. Även om det kommer att kännas som ett misslyckande. Att jag inte heller väljer att åka på en fjärde resa beror helt på att jag har svårt att hitta motivationen och glädjen som jag vill känna, för att en resa ska kännas värd att göra. Jag tänker inet göra resan för görandets skull. Jag känner att jag vill ha något roligt syfte med en eventuell resa. Känner jag mig dessutom lite sjuk och dålig, då blir ju aldrig någon resa bra. Det tycker inte jag i alla fall.
Hoppas jag snart mår bättre. Fram till dess får jag väl bara fortsätat chilla och ta dagarna som dom kommer. Göra så gott jag kan och försöka må så bra som möjligt. Tänker man bara positivt så brukar saker och ting lösa sig. Eller hur?
Inte motiverad.
Just nu känner jag mig inte speciellt sugen på att göra nånting. Jag saknar motivation. Sen ajg kom hem från Budapest har jag liksom saknad det där intresset att ta tag i saker och ting. Jag har mest känt att jag skulle vilja gå och lägga mig och inte kliva upp förrän motivationen till att ta tag i saker och ting kommer tillbaka. Att jag göra minsta lilla ärende känns jobbigt just nu och dessutom har jag j´haft en helg där jag har känt mig lite sjuk och dålig. Nu känns det bättre, men jag har svårt att hitta inspiration och bli motiverad.
Jag är trött på allt just nu. Jag gör typ bara vad jag känner att jag måste. Skulle jag ge mig iväg på en ny resa så tror ajg inte jag skulle känna någon glädje i den upplevelsen, även om jag hela året har sagt och haft en vilja att göra 4 utlandsresor på ett år.
Men efter Budapestresan (som kanske inte blev så bra som jag hade hoppats på) så känner jag mig inte alls taggad på att dra igen. Även om jag sen tidigare har en plan för nästa resa. Men om glädjen inet finns där och motivationen som gott som obefintlig, då kommer det nog inte att vara värt, varken pengar eller dom saker jag får uppleva. Det kommer kort sagt inte bli bra och då tror jag att det bästa jag kan göra är att skita i det. Jag känner mig inte motiverad just nu och för mig är det nog en viktig känsla som måste infinna sig om jag ska göra saker som för mig är lite utöver det vanliga. Det viktigaste av allt är ju att jag mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. Ingenting alls. Det är något som jag är väldigt säker på.
Budapest 🇭🇺
Tididigare i veckan (onsdag - Fredag var jag ute på min tredje resa för i år. I våras besökte jag ju Prag och i somras var jag i Bryssel. Denna gången hade jag bestämt mig för att åka till Budapest.
Jag gjorde som jag har gjort tidigare att jag åkte ner till Göteborg dagen innan (i tisdags) avresan. Som vanligt hade jag bokat rum på Landvetter Airport Hotel. Jag hade ju en jobbdag under tisdagen, men jag åkte ner på kvällen och det känns ju alltid bra att vara på plats istället för att behöva åka ner till Göteborg mitt i nattten.
Jag checkade in ca 19:30 på kvällen och klockan 21:00 hade jag bokat bord nere i restaurangen. Jag beställde en burgare med pommes.
God burgare. Dippen tror jag var chilimajonäs och den var jag mindre förtjust i.
I onsdags Var det upp tidigt som gällde. Planet skulle lyfta klockan 07:40 och jag vill alltid vara inne på terminalen och i alla fall kolla vart jag ska ta vägen när jag ska checka in bagage osv... Så jag gick upp typ 05:00 och tog väl i princip bara på mig och checkade ut från hotellet. Jag åt ingen frukost eller nånting.
Planet lyfte i tid och jag skulle åka till Warsava för att sen flyga därifrån till Budapest. Flygresan gick bra. Inga förseningar eller nånting.
Jag har för mig att jag landade i Budapest 12:30 och sen hade jag bokat en transfer som skulle ta mig till mitt hotell. Ibis styles Center. Vanligt enekelt standard hotell. Jag hade allting som jag tycker att man bheöver. Varken mer eller mindre. Hotellet tror jag låg ganska centralt även om jag inte riktigt lärde mig var själva "hjärtat" av Budapest var.
Jag gjorde faktiskt inte så mycket i Budapest. Jag chillade mycket på hotellet. Gick ut och käkade och kollade in stan genom att promenera runt några timmar under onsdagen. På kvällen och natten var jag ute, men hitta egentligen inget ställe som jag ville hänga på och det blev mest att spana in stan nattetid och sen gå tillbaka till hotellet igen. Under torsdagen var jag ute ganska mycket under dagen, men under kvällen och natten chillade jag mest på hotellrummet.
Under fredagen handlade det ju mest om att chilla på hotellet och sen checka ut klockan 12:00. Sen gick ajg ut på stan käkade lite för att sen bli hämtade av min transfer som skulle ta mig tillbaka till flygplatsen. Det var ju dags att åka hem igen. Transfern kom lite tidigare än vad som från början var sagt och jag fick berättade för mig att det berodde på trafiken. Det skulle kanske ta lite längre tid att köra än normalt för i Ungern är det tydligen så att måndag-torsdag så jobbar många och går i skolan till 16:00, men på fredag så slutar många 14:00 och då är det väl inet så konstigt att det blir mer trafik där i några timmar. Nu gick det ganska smidigt att komma till flygplatsen och sen lyfte planet i tid och jag var på väg hem igen. Men jag skulle ju byta i Warsava även på hemvägen och där lyfte planet mot Göteborg över en timme efter utsatt tid. Sen struntar jag väl i det för det kändes egentligen bara skönt att vara på väg hem och jag hade ju inga direkta tider och passa.
Jag kan väl avsluta med att säga att jag är nöjd med min resa, men samtidigt lite besviken. Jag hade nog förväntat mig mer av Budapest. I alla fall nattlivet där. Men det var ganska öde och dött. Nu var det ju vardag och sen är det ju höst, så det kanske inte är så konstigt att det inte händer så mycket i Budapest vid denna årstiden och på vardagskvällar. Men jag hade nog förväntat mig lite mer.
Jag kan ändå rekomendera Budapest som resmål. Detta var ju första gången som jag var där och det kändes helt ok, men jag tror inte jag kommer att åka tillbaka någon gång i framtiden. Men funderar ni på att åka till Budapest och aldrig har varit där tidigare, då tycker ajg ni ska köra på det. Det är ju fint där och jag kan också tänka mig att upplevelsen av den stan blir roligare om man inte åker ensam.
Samanfattning. Jag är i det stora hela nöjd. Det var ok, men jag tror inte att jag kommer att bli sugen i framtiden på att göra ett andra besök. Jag har varit på bättre resor och reser jag mer i framtiden så känns det just nu som jag hellre kör på dom. Jag är ändå glad att jag åkte och besökte denna fina stad som Budapest ändå är.
Dapa Deep
Björn Borg
Kapten Mat
Ge en present eller inte.
Jag har funderat länge på om jag ska ge en viss person en present när hen fyller år. Denna personens födelsedag är inte riktigt än, men inom en snar framtid. Jag har tänkt och tänkt och jag vet inte om det är rätt att ge personen en present. Jag vet inte ens vad personen innerst inne tycker om mig. Vi är liksom inte nära vänner eller något sånt. Men jag känner ändå att jag vill ge bort en present till den här personen. Jag har lite beslutångest för jag vet ju inte riktigt hur min gest kommer att tolkas. Jag vill ju bara vara snäll, men jag har varit med om att sånt har landat fel och personer börjar prata och säga att jag ger personen en present av helt andra anledningar än vad det faktsikt handlar om. Jag känner ju bara att jag vill vara snäll. Punkt slut.
Jag kommer nog att ge bort min present till den här personen. Vill någon sen missuppfatta så kan jag ju bara säga som det är. Jag ville bara vara snäll.
99 bilder - Bokmässan 2022 - 2025
Det var bara bättre att gå åt olika håll.
För ca 15 år sedan så träffade jag en person som jag klickade ganska bra med. Hon hade följt mitt bloggande ett tag och sen stötte vi ihop på stan och då frågade hon om vi inte kunde ses. Det ena ledde till det andra och sen utvecklades en vänskapsrelation. Vi kände väl också efter att vi hade träffats några gånger på olika sätt att vi hade ungefär samma ambitioner och mål i livet. Jag upplevde ändå att vi var ganska olika som personer, men det var kanske därför vi funkade ganska bra tillsammans. Jag upplevde i alla fall att vi strävade mycket efter samma saker i livet och vissa saker kunde vi göra tillsammans, och på så sätt förmodligen få ut ett bättre resultat än om vi hade gjort samma grejer för oss själva. Vi pratade mycket på nätterna om olika saker som vi ville göra och vi pratade ännu mer om specifika strategier om vi i detalj skulle förverkliga våra drömmar och nå alla möjliga mål. Jag lärde mig mycket av henne och allt vi gjorde tillsammans.
Det som sen hände för ett år sedan ungefär var att själva vänskapsrelationen skar sig på olika sätt. Jag och min vän har säkert olika syn på vad det var som hände, men vi kom i alla fall till en punkt där vi bara kände att båda skulle må bättre av att gå åt olika håll och inte träffas mer.
Jag kommer inte i detta inlägg att avslöja vem personen är eller hänga ut någon på något sätt. Jag kände bara att jag ville skriva av mig, min version och hur jag tänker kring allt. Mest för att jag ska känna att jag får ev avslut på allt mitt tänkande. Jag vill släppa alla tankar jag ändå går och bär på om den här personen och jag tror att jag lättast kan göra det om jag skriver av mig. Jag har inte velat skriva så mycket tidigare för jag ville se hur allt faktiskt skulle bli. Men nu har det gått över ett år sen vi sågs. Jag och min dåvarande vän har inte träffast sen dess och vi har inte ens stött på varandra efter den dagen vi valde att gå åt olika håll. Skulle vi någon gång stöta på varandra så är jag rätt säker på att vi bara skulle titta bort och gå förbi varndra. Eller bara gå åt olika håll igen. Därför känns det nu som rätt tid att skriva om detta och kanske bara få ett litet avslut och kanske kunna lätta på ångest och eventuella skuldkänslor. Jag kan ju bara prata för mig. Min version och hur jag ser på allt som hände. Det är så jag kommer att lägga fram det i detta blogginlägg.
Jag kände på riktigt att det började skära sig för kanske 2 år sedan. Vi hade pratat länge om att göra en affär tillsammans. Problemet var att vi inte var riktigt övererens om hur mycket pengar var och en skulle gå in med. Från början tyckte jag att vi hade gått om tid att få allt att gå i lås, men sen blev det ont om tid mot slutet och satt vi liksom i skiten. Allt detta rann ut i sanden och ingen av oss kände sig speciellt motiverad till att kämpa med en ny grej eller något likande. Vi förlorade inga pengar, men vi tyckte båda att vi missade världens chans att tjäna ganska bra. Jag tror sen att vi båda brast i våran komunikation med varandra. Vi var båda lite besvikna och vi hade svårt att prata med varandra om det. Våran vänskap sattes liksom på prov och relationen blev inte bättre. Det kändes mest infekterat och vi hade svårta att komma vidare.
Det gick en tid och jag började känna mig mer besviken för andra saker också. Många saker som hade hänt mellan mig och min vän sen tidigare och detta började jag tänka på igen. Jag hade länge tyckt att min vän inte hade hållit vad hon lovade och jag tyckte att det förstörde för mig. Jag kände att jag inte kunde lita på att hon skulle leverera och då vågade jag inte bry mig om vissa saker som jag innerst inne trodde skulle bli bra, om vi bara kunde känmpa tillsammans och dra åt samma håll. Mycket hade ju funkat så bra sen tidiigare och jag hade väl kanske blivit bortskämd med det. När jag nu upplevde att det inte var så bra, så var det lätt att bara kännas sig besviken. Även om jag naturligtvis också har en del i allt som inte blev så bra. Allt var inte min väns fel. Jag har också gjort massor med fel.
Jag kände mer och mer att vi drog åt olika håll och saker som vi hade pratat tidigare om att göra tillsammans försökte jag genomföra, men i slutändan så tycker jag att jag blev mer ensam i allt jag gjorde. Jag blev väl också lite arg inombords när helt plötsligt kände att jag inte kunde lita på min vän fullt ut. Hon har ju naturligvis rätt att göra som hon vill, men jag ville få gjort saker som vi hade pratat om att göra tillsammans, men jag upplevde att intresset från hennes sida hade svalnat. Där skar det sig kanske mellan oss lite till och sen kommer det kanske mer grejer som bara läggs på och tillslut hamnat vi i ett läge där vi hade svårt att prata med varandra. Vi kunde sitta i samma soffa, men vi tittade mest i våra telefoner då.
Jag började också känna att jag blev mer kritiserad för saker. Kritiken kom allt oftare och det går väl till en viss gräns och sen blir man ledsen och börjar tycka och kritisera en del tillbaka. Från min sida kanske inte allt jag sa inte var så genomtänkt. Det gjorde säkert också att min vän blev väldigt ledsen och sen kunde vi liksom inte komma ur det där negativa babblet om varandra. Fast vi sa alltid allt till varandra och vi höll allt vi sa mellan oss, utan att prata med någon annan om vad vi kände och tyckte. Det är ändå något som känns bra när jag tänker tillbaka på den här tiden.
Jag hoppades länge på att allt bara skulle bli bättre, men det blev det inte. Jag blev bara ledsen, besviken och förbannad. Alla känslor blandade sig i olika omgångar. Jag mådde absolut inte bra av det och jag visste inte vad jag skulle göra för att det skulle bli bättre. Jag mådde skit både när vi sågs och när vi var ifrån varandra. Jag hade svårt att fokusera på saker som jag ville eller kände att jag behövde göra. En känsla jag har nu är att både jag och min vän kanske kände väldigt mycket prestationsångest och vi lovade kanske varandra för mycket och där någonstans tappade vi båda glöden och det här intresset av att kämpa tillsammans. Det kändes som vi kom till en punkt där dom enda alternativen var att försöka komma till ett avslut på allt som vi hade att göra med varandra.
Jag känner att det är svårt att peka på något exakt som var orsaken till att det inte funkade mellan mig och min vän. Vi hade nog för många problem med varandra som gjorde att det blev för svårt och jobbigt att försöka relationen att funka och bli bra igen. Jag är idag övertygad om att det bara var bättre att gå åt olika håll. Jag mådde ju inte bra av att kritisera henne på det sättet som jag gjorde och hon mådde ju inte bra av att få ta massor med skit av mig. Det påverkade mig och jag kunde inte vara mig själv i hennes närhet. Det var ju inte roligt att träffas längre. Det enda jag tillslut kunde se det var att båda behövde gå åt olika håll och inte träffas mer. Jag tror att vi båda kände att ska vi må bättre så får vi bara skita i varandra och gå vidare, var och en på sitt håll.
Idag vet jag inte så mycket om hur det är med min vän. Jag ser henne fortfarande som en vän, fast vi inte träffas. Jag hoppas att det går bra för henne och jag tror säkerta tt det gördet och kommer att göra det framöver. Hon är ändå en person som är beredd att offra väldigt mycket för att lyckas med sina mål. Där vågar ho också göra mycket mer än mig.
Jag hoppas att jag någon kan känna glädje över de vi hade som tidigare var bra. Vi gjorde ju väldigt mycket bra saker tillsammans och jag lärde mig mycket. Därför vill jag hellre vara kvar i en känsla av glädje till allt som var bra, istället för att tänka på det sorgliga att det inte funkade och kunde fortsätta vara bra. Men den glädjen känner jag inte just nu, men någon dag i framtiden hoppas jag ändå att jag kan känna så. Som jag gör med mycket annat som jag har gjort i livet.
