Något som jag har varit trött på i många år det är när folk inte kan ta ett nej. Eller tjatar om och om igen om samma saker, för att försöka få mig att ändra ett tydligt nej till ett ja. 

 

Jag säger nej till massor med saker varje månad. Jag är väl medeveten om att jag har väldigt lite skyldigheter och jag får säga nej till hur mycket som helst. Vill jag inte göra något som någon frågar mig om, så skiter jag i det, om jag inte är skyldig att göra det. Om jag dessutom inte kommer att tjäna några pengar på det...varför skulle jag då bry mig? Finns det tex inga pengar och tjäna, då lägger jag ju mycket hellre min tid i pingishallen. Eller så träffar mina fina syskonbarn. Detta kan jag ju säga utan att tveka och alla borde ju kunna förstå mig i det, men ändå tycker jag att jag ofta stöter på männsikor som inte bara kan ta ett nej. 

 

En annan grej som kan irritera mig det är när jag säger jag, men samtidigt påpekar jag att det kommer att kosta pengar. Det är väldigt få personer mitt liv som är så nära mig så att jag kan tänka mig att ställa upp och göra saker, utan att ta bra betalt för det. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av folk att det jag vill betalning är ett överpris och att det inte är värt att betala mig den summan. Då tänker jag bara: Självklart har alla rätt att tycka det, men vill man inte betala mig så är jag bara glad att jag skiter i det. Jag har många gånger bara sagt en på tok för hög summa...för att jag ska slippa göra det. Sen om någon är beredd att betala det jag vill ha, då kanske det är värt att göra det. Men jag ska ha pengarna först. Innan jag ens lyfter ett finger och bryr mig det minsta lilla. Vad folk sen tycker om det skiter jag fullständigt. Där har du dealen. Take it or leave it. 

 

I framtiden kommer jag att fortsätta sig nej till massor med saker. Det ingår ju i livet att säga nej. Hur skulle ens liv se ut om jag hade gått med på allt som folk genom åren har velat att jag ska göra. Jag hade ju inte kunnat få kontroll över mitt eget liv. Jag har också genom åren fått nej av massor med människor. Det är ju bara att ta det, släppa det och gå vidare. Jag tycker inet att det är svårt, men det irriterar mig på folk som bara inte kan fatta att ett nej är nej. Hur svårt kan det vara att fatta det? Varför skulle jag bry mig om saker jag inte vill göra eller tycker är viktiga? I längden skulle jag ju må skit om ajg brydde mig om saker som jag inte ens vill tänka på.  Är jag inte skyldig att bry mig så får jag ju göra som jag vill. Fatta det, släpp mig och gå vidare!