Nu mår jag ganska bra.
Nu har jag börjat må bättre. Jag har ju annars hittills under oktober känt mig ganska risig. Jag har varit sjuk och jag har inte haft nnågon lust att ta tag i nånting. Jag har fastnat i många negativa tankar och det har känts som att vad jag än gör så stöter jag på problem. Eller så ser jag för många problem för att jag är inne i en negativ spiral som snurrar så fort så jag har svårt att komma ur den. Det har varit ganska jobbigt och alla dessa skitkänslor började när ajg kom hem från budapest. Det var "pest" liskom.
Men under denna veckan och framförallt idag så har jag känt att allt börjar vända till det bättre. Jag tänker mer positivt och jag känner mig inte lika sjuk och dålig som jag gjorde för ca 2 veckor sedan Jag har också fått mer energi och lust att göra mer saker igen. Denna veckan var det ju också kul att komma igång med pingisen igen. Spelet kändes ganska bra, trots att jag inte hade tränat på några veckor. Två bra pass denan veckan blev det, och jag är nöjd med båda.
När jag tränade igår så träffade jag även en spelare som jag typ inte har sett på över 10 år. Det var Matilda och hon är en spelare som jag tränade mycket med på den tiden då jag tränade pingsis som mest. Det var kul att träffa henne igen och det kändes som hon tyckte att det var roligt att träffa mig också. Ibland vet jag ju inte hur vissa av alla dessa pingislirare känner när dom ser mig. Jag tror inte alla gillar mig, även om det idag aldrig finns någon anledning att älta sånt som kanske inet var vbra förr. Nu tror jag ändå att just Matilda är tacksam för allt de som jag har gjort för hennes pingis, men jag blir ändå alltid lite nervös när jag träffar någon i pingishallen som jag kanske inte har haft kontakt med på många år.
Denna veckan kommer jag ju också att lyckas med med de steg som jag vill sätta. Det är klart redan nu och det känns skönt när jag i skrivandets stund har ganska mycket jobb kvar att ta tag i under helgen.
Det känns bra att jag bara mår bättre igen. Jag gillar ju hösten och brukar må som bäst när vi är mitt i den, men den senaste tiden har jag inte känt så och det har oroat mig lite. Nu hoppas jag på en vändning.
EN STÖKIG PHOTODUMP
Trackback
