Jag har några "regler" som jag alltid försöker följa när jag ska investerar. Jag tror att jag genom åren har varit bra på att hålla mig till vissa principer när det kommer til vad jag vill investera i. Jag gör liksom inga undantag. Oavsett marknad eller vad folk runt omkring mig säger.  Det känns viktigt för jag vill ju tjäna pengar och inte förlora dom. Jag tror att dom regler jag sätter upp för mig själv har räddat mig många gånger från att förlora allt för mycket pengar.

 

 

* Jag investerar aldrig i något som jag inte förstår till 100%. Inte en aktie, inte ett projekt, inte i något som någon annan säger till mig. Om jag inte kan förstå eller förklara: Hur jag tjänar pengar på det, vilka riskerna är, varför det ska gå upp i värde. Har jag inte dom svaren, då investerar jag inte. Jag bryr mig inte överhuvudtaget, oavsett vad andra tycker eller säger om det. Jag har tappat räkniningen på hur många gånger jag har hört från andra att jag borde göra si eller så med mina pengar, och sen har det som har sagts visat i  efterhand vara helt åt helvete. Att jag inte bryr mig har räddat mig hur många gånger som helst från att förlora pengar. 

 

* Jag säljer aldrig i panik. När jag ser att något sjunker i värde som ajg har invetsrat i, då gör ajg ingenting. Det är det bästa sättet att tjäna pengar på och jag har ofta märkt att det går bättre för mig närdet är någon finanskris eller liknade. Man ska ha pengar och sitta still när markenden sjunker. Sånt händer, men det är bara att ta det lugnt. Då ordnar det sig alltid till det bästa. Det är min erfarenhet i all fall. Man förlorar ju oftast mest pengar på att sälja vid fel tillfälle. Investera fel gör man sällan om man vet till 100% vad man har investerat i och varför det går upp värde. 

 

* Jag investerar alltid regelbundet, oavsett hur allt ser ut runtomkring mig. Det regelbudna gör att man blir mindre känslig för om markanden går upp eller ner. Dom regelbudna investeringar är sånt som jag tror jag tjänar mest på i längden. Det tar ju bort det är jäkla tänkandet på när det är rätt eller fel läge att investera. Man kör bara på med sånt man vet funkar och jag har inte förlorat några större pengar på det hittills. 

 

 Jag fokuserar mest på mitt ekonomimål och jag insåg igår att någon resa eller liknade kommer jag nog inte att kunna åka iväg på under denna semestern. Det kan funka senare i år, men jag kommer inte att kunna unna mig någon resa under min semester. Det har jag blivit rätt säker på nu. 

 

Jag prioriterar ju mitt sparande i första hand  och jag vet ju att om jag bara kör på som jag har planerat, så kommer jag att klara av detta. När jag tänker på det så känns det ändå värt att avstå från mycket annat och tex bara ha en semester på "hemmaplan". 

 

 

 

 

Jag grejar på med min konst, även på min semester. Det nya arbetssättet som jag nu har kört på med i drygt en månad funkar jättebra. Jag tjänar minst lika mycket pengar som tidigare, men jag behöver inte jobba med det varje dag. Hur mycket konst jag än har att leverera så kan jag ta det mer i min egen takt nu och jag förlorar inga pengar på det. Bara jag inte slutar greja helt, så rullar pengarna in. Så det känns bra. 

 

Däremot så skulle man ju kunna investera större i konst och kanske på sikt kunna tjäna riktigt bra på det. Jag vet bara inte om jag vågar och jag vill heller aldrig investera och dra på för stort med nånting som jag egentligen inte kan så mycket om. Jag är ju ingen konstnär och jag är inte konstexpert. När jag säger att min konst går bra, så är det ändå inte mycket pengar jag tjänar. Men jag fortsätter eftersom jag just tjänar pengar på det. Under helgerna brukar det vara som mest lönsamt för mig. Varför vet jag inte, men så är det i alla fall. 

 

Men om jag tänker lite utanför min "comfortzone" och när smygtittar lite på vad vissa andra gör som investerar i konst, och som också i slutändan tjänar väldigt bra på det så är jag helt övertygad om att konst för många handlar bara om att tjäna pengar. Man köper inte ett dyrt konstverk för att man tycker att det är en vacker tavla. Man vill bara tjäna pengar och så tänker jag ju också när det kommer till min konst. Jag hade aldrig brytt mig om att greja med något konstprojekt om jag ite hade tjänat pengar på det. Den dagen jag märker att jag inte klarar det, då lägger jag av direkt. För mig handlar det bara om pengar och jag är övertygad om att det är så för många andra också. 

 

Grejen är ju också att om man lägger en ansenlig summa pengar på ett kontverkt så blir ju det en tillgång som inte syns på samma på samma sätt som tex pengar på ett konto eller fastigheter som du äger. Tavlan kan stiga i värde och under tiden den gör betalar man inte en enda krona i skatt. Det känns också som att konstmarkanden är liten och kontrollerad. Det är inte så svårt att tjäna bra pengar på en tavla som man har köpt för en större summa pengar. Har man lyckats komma över en dyr tavla som man dessutom har lyckats få upp värdet på, då väljer vissa att donera den till något museum. Donationen är avdragill på det nya värdet. 

 

Jag kan ärligt säga att jag inte exakt förstår hur jag ska göra för att komma så långt med min konst och det är ju därför jag får kämpa mer för småpengar än vad dom får göra som typ redan har väldigt mycket pengar och som förstår hur systemet fungerar. Jag har fattat att man kan göra väldigt mycket, men jag vill veta vad jag håller på med när jag investerar i nånting. Och det som jag hittills har gjort är bara det jag förstår mig på. 

 

Det känns som att det alltid är så när man tittar på hur man ska göra för att tjäna betydligt mer pengar. Man måste ha pengar för att kunna tjäna mer. Har man inte så mycket då gynnar inte systemet den som jobbar lite tuffare och hårdare för att tjäna mer pengar. Det känns inte rättvist, men sånt är livet. 

 

För ett tag sedan satt jag på ett ställe och småpratade lite med en person om: Inkomster, skatter och pension. Jag var väl inte så himla intresserad, men jag kan ju lyssna på vad någon säger. Bara den person inte pratar för mycket om det hen är intresserad av. Det blir ju så jävla tråkigt när man inte är intresserad själv. 

 

Hur som helst så kom vi in på inkomstskatt och den här personen sa då att dom flesta som jobbar i Sverige betalar mer inkomstskatt än vad dom behöver. Han som jag pratade med sa att han hade löst det med något som heter löneväxling. Han menade på att detta var det enklaste sättet att på ett helt lagligt sätt minska sin skattebörda. Han menade väl i princip att fler borde göra det och att jag var dum som inte hade valt löneväxling. Man gör det ju på ett helt öppet och det är ju tillgängligt för dom flesta människor idag som är anställda. 

 

Som jag förstår så funkar löneväxling så att istället för att ta ut en del av din lön i pengar så väljer du att växla den mot en förmån. Det vanligaste tror jag är tjänstepension. Du väljer helt enkelt att ta ut mindre i lön och låter arbetsgivaren betala in mer till din pension istället. Skillnaden är väl att lönen beskattas med upp till 50% marginalskatt. Pensionsinbetalningen gör det väl inte på samma sätt. Det innebär att samma pengar räcker längre om den går via pensionen om den hamnar på ditt lönekonto först. Pengarna i pensionen växer skatteuppskjutet, under hela den tiden som pengarna är placerade. Man betalar skatten när man väljer att ta ut pengarna som är inbetalda i pensionen, och som jag har förstått det och enligt vad han som jag då pratade med (och som verkade ha tänkt en del på detta) så kommer marginalskatten troligtvis bli betydligt lägre.  

 

Jag tvivalar inte på att han jag pratade med ha rätt. Jag kanske också fattat fel i några detaljer i det jag just skrev om detta med löneväxling och tjänstepension. Staten har väl designa detta systemet för att uppmintra till att fler ska ha ett långsiktigt sparande och det inget fuskt eller nånting med detta. Det är ju precis vad reglerna tillåter. Dom flesta arbetsgivare erbjuder sina anställda att använda sihg av löneväxling, men många som har möjlighet till det, frågar aldrig efter det. Det är väl också för att man inet vet så mycket om det osv.. Jag själv visste inte så mycket om detta tidigare, men ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte så mycket om det heller.  Jag tänker att jag ska ändå fråga på mitt jobb om detta är något som man erbjuder. Inte för att jag har tänkt att bry mig om det sen. Jag är bara nyfiken och det kan vara kul att veta om några på mitt jobb gör på detta viset.

 

En anledning till att jag inte kommer att bry mig om att använada mig av löneväxling eller ens tycker att det är något för mig är för att det är ett system som bara gynnar dom som är anställda och är högavlönade. Det känns som att det bara är en liten del av befolkningen som gynnas av att bry sig om "löneväxling" och som jag också fattar det så behöver ju inte en arbetsgivare erbjuda det.

 

Även om jag idag kan se att något skulle kunna vara bra för mig att göra, och som jag sen kanske skulle tjäna på när jag går i pension så bryr jag mig aldrig om att typ investara och tänka på hur ag kommer att ha det med pengar när jag går i pension. Som jag ser det så är ju pensionen en gansak liten del av ens liv och den dagen jag väljer eller då jag kanske  måste gå i pension, då får jag väl ta dom eventuella problem som kommer då. Av flera olika anledningar så tror jag inte att jag kommer att ha så dåligt med pengar när jag blir gammal, men man vet ju heller inte om man ens kommer att leva och få uppleva något som jag kan kalla för pension. Det är ju en anledning till att jag inte bryr mig nu om hur nånting blir när jag blir gammal. Jag vill ju mest leva här och nu och för mig är ju pensionen så långt bort från nuet som jag i nuläget kan kan komma. Om det nu kommer en dag då jag går i pension då har man väl förmodligen i bästa fall, max 15 år kvar att leva.Allt utöver det är väl bara en bonus. Det tycker jag är för få år och ligger för långt fram i tiden för att det ska kännas viktigt för mig att bry mig om det inom mina närmaste år som jag förhoppningsvis har framför mig. Jag kan liskom inte se någon mening med att tänka på min pension nu och om man nu väljer att göra nånting nu som man typ bara har nytta av när man blir gammal, så känns det ju som att risken är för stor att man inte ska ha någon nytta sånt man väljer att göra.    Det kan ju också hända att man blir väldigt gammal, men om man då samtidigt kanske är sjuk och man kanske inte ens vet vad man heter, då känns det ju som att det är skitsamma vad man har att bolla med när det kommer till pengar och vad man tidigare har gjort för att få en bra pension. 

 

Jag känner också nu att om jag blir gammal, men håller mig: Pigg, frisk och fräsch så vill jag gärna jobba på. Jag tror kroppen faktiskt mår bättre av det i längden om man kan vara igång även om man tex är mellan 65 och 70. Om jag har fattat det rätt så är det ju dessutom så att om man kan jobba några år extra, efter det året som man har möjlighet att ta ut sin pension, så gör det att man får ut betydligt mer om man väljer att vänta och fortsätta jobba. När jag för något år sen kollade lite mer ingående på det där så märkte jag at några år extra kunde göra ganska många tusenlappar mer i månaden på pensionen. Dessutom tror jag ju som sagt att man mår betydligt bättre av jobba på när man blir äldre och kan jag göra det så ser jag ingen nackdel med att vänta med att plocka ut pensionen. Samtidigt är det som sagt inget som har med min pension att göra som jag bryr mig om idag. Jag stöter ibland på människor som pratar väldigt mycket om vad dom ska göra när dom går i pension, men jag tycker sällan det blir så som vissa genom åren har sagt. Dessutom tycker jag att livet är för kort för att man ska bry sih och kanske oroa sig för pensionen. D>et kan jag lätt skita i och inte oroar jag mig heller. 

 

Saker idag som ändå skulle kunan vara en pensionsförsäkring för mig det är ju tex min lägenhet. Jag bor ju i en bostadsrätt och säljer jag så får jag ju loss en hel del pengar. Säger vi sen att jag väljer att flytta till en hyresrätt, då kan jag ju placera och investera en del av dom pengarna i saker som ajg tror ger bra avkastning, och det kan man ju se som en pensionsförsäkring om man vill. 

 

En annan grej skulle kunna vara det konstprojket som jag håller på med. Jag som jag ser det nu så är det ett livstidsprojekt. Om jag lyckas fullt ut som jag har tänkt mig då  pågår ju detta till minst den dagen jag går i pension. Tanken är ju att jag ska få pengar att jobba för mig och jag ska inte behöva jobba så mycket för konstpengarna. Värdet stiger ju även om jag blir sjuk eller tar semester och om ajg som sagt lyckas med min konst precis så som jag drömmer om, då skulle det kunna vara min pensionsförsäkring. 

 

Men det är också så att jag bryr mig faktsikt inte om min pension eller ens vad som kommer att hända med mig när jag blir en gammal gubbe. Jag hoppas att jag kan jobba på även när ajg blir gammal. Idag är det så att jag känner också två personer som är över 80 år och dom jobbar hur mycket som helst. Det verkar också vara det som gör att dom håller sig: Friska och mer levande. Kroppen mår bra av att vara igån, speciellt när man blir äldre. Så för min del så hoppas jag att jag i alla fall kommer till en punkt i livet där jag till 100% får bestämma själv om jag vill gå i pension eller inte. Samtidigt är det inget som jag funderar på just nu. Jag tycker livet är för kort för att jag ska orka bry mig. Dessutom har jag lärt mig att man aldrig ska oroa sig för framtiden. Dom riktiga problemen i ens liv blir ändå alltid dom som man aldrig ens kan föreställa sig. Och även man skulle råka ut för något som man innan kände på sig, så blir det ändå inte exakt på det viset som amn kanske hade oroat sig för. Därför behövar man inet bry sig om något annat att leva i nuet. Det är ju bara nuet jag faktiskt kan veta något om.