Ännu en arbetsvecka är över. Skön ledig helg och det första jag tänker på är jag under helgen ska genomföra två sköna långpromenader. På mitt jobb går nu ännu en "grupp" på semester, men jag får jobba på i två vedckor till. Jag kan erkänna att jag räknar ner nu. Denna veckan kändes också lite tuffare än den förra, men det är ju ändå ganska lugnt att köra på sommaren, så jag brukar säga att jag har lite mini-semester på jobbet också. 

 

Under helgen ska jag som sagt röra mig mycket. Jags ska försöka "kötta" och leverera lite konst också. Jag har kommit efter som fan där nu och jag vill få in alla cash som just nu bara ligger och väntar på mig. Den nya arbetsmetoden som jag har påbörjat nu känns redan bra och jag kör på med att fasa ut det gamla. Funkar det så är det ju bara att köra på. 

 

Sommaren är en skön årstid. Allt känns mer avslappnat på något sätt. Nu är ju min "favvoårstid" hösten, men jag klagar sällan på sol och värme. Man gnäller ju för så mycket annat väder, så jag har lovat mig själv sen länge att jag aldrig ska klaga på den svenska sommarens solskensdagar. 

 

 

 

 Jag tittar som sagt på alla möjliga resor. Stundtals tänker jag att jag ska göra en resa som jag aldrig har gjort förut. Som det känns nu så tänker jag att jag måste våga gå utanför min "comfortzone". Samtidigt tänker jag att åker jag till Prag, Bryssel eller Stockholm så blir risken mindre att jag ångarar mig. Jag ångarde ju resan till Budapest förr året och det förstörde ju också till viss del förra årets ekonomimål. 

 

Jag tänker också att det bara är lättare att strunta i de mesta vad resor heter och bara fokusera på ekonomin. Samtidigt vill jag resa och uppleva saker. Jag är ganska säker på att det kommer att funka, men det finns ändå en lite rädsla för att en eller två resor ska kosta mer än vad jag har räknat med. Då misslyckas jag ju med sparmålet. Gör jag det så tror jag inet tat jag komer att förlåta mig själv. 

 

Det som känns bra är att allt med som har med ekonmin att göra har gått bra i år. Jyst nu går också konsten jävligt bra. Jag hinner inet leverera så mycket som jag skulle vilja göra nu, men det positiva är pengarna bara ligger och väntar på mig. Det gör inget om jag ijet orkar greja så mycket med konsten på ett tag. Så fort jag börjar greja igen så rullar pengarna in och i slutändan förlorar jag absolut ingenting på det. Dessutom har jag nu börjat fasa ut det gmla arbetsättet med konsten och jag kommer att fortsätta göra det, fast i ganska långsam takt. Jag vill inte ha för bråttom. Allt måste ske naturligt i min värld. Jag tror också att det nya arbetsättet som jag har börjat jobba med nu, kommer att generera mer pengar än vad det skulle ha gjort om jag inet ändrar arbetsätt. 

 

Jag är nöjd med balansen i allt jag gjorde ungder förra veckan. Jag lyckades kombinera jobb, träning och allt annat som jag ville få gjort förra veckan. Jag hittade också tid för vila. Jag hittade också mycket tid till att läsa och skriva. Det kändes bra och jag ska nog försöka lägga upp denna veckan på ungefär samma sätt. Jag behöver ju inte ändra på något som känns så bra det kan göra. Jag är inte så välplanerad just nu, men jag vet att jag kommer att ha mycket att göra ändå. Det är bara att se sig omkring varje dag. Sen är det bara att köra på. Man får bita i det sura äpplet om det behövs. Längta till semestern gör jag, oavsett hur mycket eller hur lite jag har att göra just nu. 

 

 

 

 Jag tänkte ta upp en grej som nog är helt mänsklig av folk att göra, men som jag är otroligt trött på och som också i många fall kan kännas lite obehaglig. Speciellt när man innan känner att man förmodligen kommer att få utstå massor med skit, fast jag egentligen inte gör något annat än sätter gränser och står upp för mig själv. 

 

När jag gör något (oavsett vad) så är det ganska ofta som vissa typer av människor ofta frågar mig, eller till och med kräver av mig att jag ska göra ännu mer i det jag redan gör. Ofta räcker det inet med det jag faktiskt redan gör. Och ibland känns det som vad jag än gör eller hur mycket jag än får gjort, så får jag ofta höra att jag inte gör tillräckligt och jag borde göra mer. Jag förstår ofta att människor är på mig på detta sättet. Speciellt när jag är ny på nånting och kanske hamnar i något där jag spenderar tid, eller bara stöter på många nya människor. Jag är så trött på att det alltid är samma sak. Folk vill alltid att man ska göra hur mycket som helst, men när jag stäler frågan vad dom själva gör, eller varför dom inet bara kan ta tag i det dom vill att jag ska göra själva, då får man antigen höra att dom har så mycket att göra eller så blir dom ställda av min fråga och kan iet svara alls.  

 

Oavsett vad jag gör och även om jag är nöjd med mitt liv och har mycket tid över att göra vad jag vill med så kan ingen komma ifrån att dygnet bara har 24 timmar. Så är det för alla liksom. Jag har också mcyket att göra. Jag har ett jobb att sköta och när man kommer hem s¨är det inte alltid man orkar göra så mycket annat. Jag har heller inet mer tid till att greja hur mycket som helst med saker, bara för att jag kanske kommer hem tidigt efter en arbetsdag, eller är helt ledig. från busskörningen. 

 

Bara för att jag gör nånting, så betyder inte det att jag automatiskt vill göra ännu mer inom det specifika området. Jag gör ju som jag vill och oavsett vad folk tycker att jag borde göra, så måste jag ingenting. Många som håller på såhär och tjatar på andra borde nog rannsaka sig själv lite och fundera på vad dom själva gör, innan dom börja be eller ställa krav på vad andra ska göra. Jag sätter ju mina gränser i mitt liv och min personliga uppfattning är att folk som tjatar mycket p andra och tycker att dom hela tiden ska göra mer, och aldrig tycker att andra gör tillräckligt, dessa människor tar ofta på sig för mycket som dom sen inte pallar med att slutföra. Det blir för mycket och sen är dom stressade och blir lätt arga för att andra inte ställer upp för dom. Sätter du gränser för dig själv och lär dig att säga nej till saker, så är jag övertygad om att det också blir lättare att förstå andras gränser och också acceptera att man ibland får nej när man frågar folk om nånting. 

Jag är ju bara en människa och man har ju bara en viss nivå av orka och tid. Jag har ju också massor med saker som jag vill göra, men mycket av dessa saker handlar ju inte om att hjälpa andra med diverse saker som dom tycker att jag ska göra. Så vill inte jag leva mitt liv och jag måste heller inte bry mig bara för att andra försöker kräva att jag ska göra nånting. 

 

Jag väljer själv vad jag prioriterar. Jag vet väl på ett ungefär min begränsningar och jag kan se möjligheter med att göra saker, men alla möjligheter som kan finnas, är inte alltid värda min uppmärksamhet. I slutändan är det alltid viktigt att jag mår bra och det kommer jag aldrig att göra om jag låter andra styra för mycket över vad jag ska göra och bara finna mig i det utan att säga ifrån.

 

Sen är det ju också så att jag upplever ofta att folk ber mig om saker som jag inte kommer att tjäna pengar på. Då känner jag ofta att varför skulle jag bry mig överhuvudtaget. Det blir ju ännu lättare att prioritera annat som jag faktiskt tjänar pengar på och jag brukar ju också säga att:Jag lägger ju hellre timmar på träning i pingishallen, än göra något som jag inte tjänar några pengar på. Det gäller väl inte i alla lägen, men väldigt ofta. Får jag inte betalt så vill jag ju mest bara göra saker som jag brinner för eller bara känns viktiga för mig. Det tycker jag känns rätt och kan jag leva efter det så har jag svårt att tro att jag kommer att må dåligt av det.

 

När jag sätter gränser och står upp för mig själv så är det tydligen väldigt provocerande för vissa typer av människor. Jag tror också att dessa personer har svårt att dra tydliga gränser i sitt eget liv. För mig är det en förutsättning för att jag ska må bra.