Idag började jag en tuff period som kommer att hålla på till minst fredag nästa vecka. Jag har massor med jobb och är bara ledig en dag. Jag vet hur mycket jag kommer att orka eller hur ajg kommer att må. Misstaget jag har gjort är väl att jag har tittat för långt fram, vad jag har att göra. Jag borde tänka mer på det jag ofta tjatar om: Att det brukar funka att leva i nuet och ta en sak i taget. Var lugn och avspänt. Sov ordentligt och var verkligen ledig dom timmarna då jag faktiskt är det. 

 

Jag tror att jag kommer att fixa denna tuffa perioden av mycket jobb och annat. Det är ju bara att ta sig igenom den. Det som kanske kan oroa mig lite det är ju att jag vet att jag har mycket att göra nu, och sen kommer det ju alltid upp saker som man inet har räknat med också. Bara idag har jag fått utstå massor med saker som jag inte alls var förberedd på. Det har känts lite jobbigt att tänka på detta nu efteråt. 

 

 

Jag gillar fortfarande denna tiden på året. Det känns som det fortfarande är höst och hösten är ju min "favvoårstid". Bara man slipper snön så är jag nöjd liksom. Jag skulle ändå säga att det är vinter nu. November är vinter för mig, oavsett vad det är för väder, men jag är glad över att höstkänslan fortfarande infinner sig. Jag trivs bra i alla känslor jag får och allt känns bara mysigt och lugnt. 

Jag tänkte inför denna veckan att jag inte skulle ha så mycket att göra. Man kan ju alltid hitta på saker att greja med, men efter förra veckans alla turer fram och tillbaka så känner jag nu att jag bara vill ha en mysig och lugn vecka. Jag ska ju jobba ganska mycket, men igår tog jag ju ledigt den sista delen av arbetspasset och nu är jag ledig tisdag och onsdag. Sen har jag busskörning under 4 dagar på raken, men passen är helt ok att jag köra. 

Jag vill spela pingis och köra minst tre pass denna veckan. Jag hoppas att fler av mina klubbkamrater är sugna att spela. Förra veckan blev det "bara" två pass för min del. Jag spelade tisdag och onsdag. I torsdags fick jag känslan av att ingen ville spela och jag är liksom inte den som tjatar eller jagar någon. Jag bara accepterar och så får det bara vara som det är. Det är lugnt liksom. 

 Ekonomin

Jag har ju varit lite fundersam kring min budget och om jag kommer att klara hålla den som jag har planerat för denna månaden. Jag kände när jag liksom hade gjort klart allt och bara skulle börja leva efter den att jag kanske var lite för tuff mot mig själv. Nu när det har gått nästan två veckor så känns det bättre och jag tror att jag kommer att få till det som jag vill i slutet på november. Denna veckan får jag dessutom in lite extrapengar som jag i början av denna månaden inte hade räknat med. Därför fick jag lite nytt hopp och jag känner mig lättad över att den ångest jag kände bara vände från en dag till en annan. Nu är jag ganska nöjd över att jag var lite hård mot mig själv. Håller jag i så som jag har tänkt mig så kommer ju både november och december bli mina bästa ekonmiska månader på hela detta året. Även om ajg kanske inet kommer att klara av det målet jag hade för 2025, så kan jag i alla fall vara nöjd över att jag gjorde verkligen allt jag kunde. Det blir liksom lättare att gå vidare, även om allt kanske inte riktigt blir som jag vill. 

 

 Detta blev en ganska tuff och jobbig vecka. Jag visste ju detta innan den började att den skulle kännas. Jag har försökt att bara vara i nuet och sen ta tag i saker och ting i rätt ordning och i lugn och ro. Mycket busskörning har det varit och den jobbigaste dagen var i fredags. Många timmar av körning och inte inte så mycket paus och raster. Just det passet jag hade då är nog det längsta och tuffaste på mitt nuvarande schema. Jag har detta passet imorgon också, men då har jag tagit ledigt på den sista delen av arbetspasset. Det gör ju att jag kommer hem betydligt tidiagre, även om själva arbetstiden blir intensiv när man väl är igång. Mycket körning och kort rast. Men jag sklutar ju tidigt då i alla fall och sen är jag ledig tisdag och onsdag. 

 

Jag ändå ganska nöjd med hur jag har tagit mig igenom denna veckan. Jag har ju fått mycket gjort och jag har också tränat mycket pingis. Två pass pingis blev det denna veckan. Jag ville köra ett tredje också, men i torsdags var det ingen av mina träningskompisar som ville köra. Därför blev det inget.  Hoppas i alla fall att jag orkar köra på med många pingispass framöver. Det blir ju lättare då att ta sig igenom de tuffa veckorna som jag ibland kommer att ha.

 

Vad jag vet nu så har jag ganska mycket jobb att ta tag i ända fram till mitten på december och jag har inte möjlighet att ta så mycket ledig som jag tidigare har gjort under hela detta året. Så då är det ju bara att jobba på och sen kan man ju hoppas på att man får vara lite mer ledig när det kommer lite storhelger eller liknade. Snart är det ju dags att söka nytt schema också. Då får man ju se om jag ska försöka få till en större förändring på mina arbetstider eller om jag ska söka ett schema som är ungefär likvärdigt med det jag har idag. Jag vet inet riktigt vad jag vill än, men när allt ligger framför mig så brukar jag kunna bestämma mig för vad jag vill. Sen får man ju se vad man får. Det kan ju bli något helt annat än det jag söker. Det kan man i alla fall inte helt utesluta. 

 

Nästa vecka har jag väl mer än normal arbetsvecka och jag slutar ju som sagt tidigt imorgon, innan två lediga dagar. Jag har ju sen helgjobb, men det ska väl gå bra att ta sig igenom det. Jag har heller inte så mycket inplanerat och då brukar det ju vara ganska lugnt. Jag hoppas som sagt att jag orkar och vill spela mycket pingis. Sen vill jag bara må bra och inte fastna i massor av tänkande och grubblande. Bra är väl om man tänker på att inte bry sig, om man inte tror att man kan göra något åt saken. 

 

 

Vissa frågar mig ibland varför jag inte har hört av mig på länge. Jag brukar då vara ganska rakt på sak och säga att om man vill mig något så kan man ju själv höra av sig till mig. Själv har jag inte så stort behov av att höra av mig till folk om jag inte vill något specifikt. Så min motfråga blir ofta: Varför har du inte hört av dig? Jag kan ibland fundera på varför vissa tycker att jag alltid ska vara den som hör av mig. En förklaring som jag ofta får är att man har så mycket att göra. Då brukar jag svara att jag har ju också mycket att göra, men känner jag att jag vill något så hör jag av mig. Men jag kontaktar sällan folk bara för att "blatjata". Sånt tycker jag bara är tråkigt, men tycker fortfarande att dom som frågar mig om varför jag inte har hört av mig på länge, dom kan ju bara höra av sig till mig. Är det någon nära vän, anhörig eller liknade så får man gärna höra av sig till mig. Det tycker jag är bättre att man gör istället för att fråga mig om varför jag inte har hört av mig till dom. Frågar man mig det så kommer jag bara att säga att man kan höra av sig till mig istället för att bara vänta i flera månader på att jag ska höra av mig. 

 

Jag vet inte om det kan vara så att vissa människor har ett behov av att vara eftersökta och vill att andra ofta ska höra av sig till dom. För min egen del spelar det ingen roll. Vill man mig något kan man höra av sig och sen väljer jag om jag ska bry mig eller inte. Vissa verkar tycka att jag ska vara den som alltid hör av mig, men jag förstår inte varför dessa människor inte bara hör av sig till mig när man känner att man vill mig något. Jag kontaktar personer på olika sätt om jag känner att jag vill dom något. Det är ju egentligen inet svårare än så. 

 

 

Hittils under denna veckan så har jag kört två pingispass. Det har känts helt ok. Stundtals spelar jag ganska bra, även om jag kommer in i perioder där jag spelar för försiktigt och har för dåliga servereturer. Jag tror jag måste våga spela ut lite mer och i varje enskilt slag satsa på det jag väljer att göra. 

 

Det finns också stunder i träningspassen där jag nästan inte bryr mig eller i alla fall skiter i att kämpa. Det finns kanske två situtationer där jag lätt skiter i det. 

 

1. När tränaren lägger in en övning som jag inte tror på. Jag har så svårt att bry mig om övningar som jag inte känner gör någon nytta. Jag kanske tycker att det inte händer på match. Det kan också vara övningar som innehåller för många detaljer i en samma bollduell. För många punkter som man ska placera bollen på, eller för mycket detaljer om vilka olika slag man ska göra från varje punkt. Blir det för mycket man behöver tänka på när det gäller plecering och slag i samma övning, då kämpar jag inte för jag tror helt enkelt inte på sådana övningar. Det måste vara mer matchlikt. Annars tycker jag i princip att det är helt meningslöst att träna på det. Jag säger inte att jag har rätt när jag tänker så, men det är så jag känner när någon säger att vi ska köra vissa typer av övningar som inte tror funkar eller har något syfte. Sen kanske det ändå är så att vissa övningar som jag inte tror på, egentligen är jättebra. Det kanske bara är jag som inte alltid fattar. 

 

2. När jag i matcher kommer in i en dålig trend och känner att jag har svårt att komma ur den.  Jag har den senaste tiden haft lite svårt att kämpa på träningarna: När det har varit matchspel, där jag under någon del i matcherna börjar känna att jag behöver höja min nivå ganska ordentligt för att kunna vinna den. Där blir det lite för många negtaiva tankar och jag ger lätt upp itsället. Det där är ju fel, men jag har svårt att samla ihop mig när jag kännar att jag direkt måste spela bättre annars kommer ajg att förlora. När ajg spelar dåligt då tror att det oftast är min servereturer som är för dåliga. Det är ju pingisens mittfällt, så ligger man efter i det spelet så är edt svårt att komma igen. Man har ofta också ett dåligt försvarsspel när man har dåliga servereuter. Så det bästa jag kanske kan göra när jag kommer in i en lite dålig trend, det är att fokusera på mina servereturer och försöka få dom bra. Sen kanske allt annat löser sig. Samtidigt är det lätta att man övertänker och försöker spela för svårt. Då funkar det ju inte i alla fall. och när jag hamnar i den där skiten i mitt spel så orkar jag sällan kämpa och jobba mig tillbaka in i en match. 

 

Men jag tycker ändå att det är roligt att träna pingis och det är ju bra för min hälsa, även om jag kanske inte alltid kämpar och ger allt jag har vid pingisbordet. 

 

 

 

Jag är väldigt nöjd med helgens grejande. Jag fick mycket gjort och det kändes bra att få fixat saker som jag länge har skjutit framför mig. Det kändes som att om jag bara kom igång så gick mycket av sig själv sen och det var roligt att greja och se resultatet en timme senare. Så den senaste helgen blev en helg som jag är mer nöjd med än väldigt många andra under hela detta året. Om jag ser till hur mycket jag fick gjort och hur mycket pengar jag förhoppningsvis tjänar i slutet på månaden så kommer jag inte att ångra helgens grejande. Men jag får ju som sagt se vad som lönar sig om några veckor. 

 Det har blivit november och för mig är denna månaden början på vintern. Vintermånaderna för mig är november - mars. Jag gillar inte vintern. Jag tycker det är den sämsta årstiden av de 4 som finns. Hösten är ju den årstiden jag gillar bäst och jag hoppas nu att höstvädret och den känslan jag nu har av att det är höst håller i sig. Hoppas det inte kommer någon snö alls. Sen vet jag ju att det kommer att göra det. Men jag hoppas att hösten håller i sig ett bra tag till. Gärna hela jävla vintern. 

 

 Planerna som jag har inför vintern handlar mycket om pengar. I november och december så vill jag kom så nära årets mål som möjligt. Jag tror inte jag kommer att klara det, men jag gör så gott jag kan nu och sen får jag helt enkelt nöja mig med det resulatatet som det blir. Som det är just nu så ligger jag ute med väldigt mcyket pengar och min tanke är att jag ska tjäna på detta redan i slutet av november och sen tror jag att det blir ännu bättre i december. Så är planen, men jag är fan inte säker på att det hjälper. Jag känner att jag kunde ha taggat ner lite med alla cash i oktober. Denna månaden får jag tänka lite mer på utgifterna än vanligt, annars kommer inte min plan för december att hålla.  Dessutom är jag inet säker på att ajg har gjort rätt beslut. Det kan visas sig att det var bättre att tagga ner lite, men jag kan inte veta allt och det är alltid lättare att veta vad man borde ha gjort efteråt. Det jag vet nu är att jag skulle ha taggat ner lite med utgifterna i Prag och Bryssel. Dessutom hade det varit bättre ha struntat i resan till Budapest. Då hade jag ju haft ett bättre utgångsläge inför denna vinter, men gjort är gjort och jag kämpar ju med vad jag har, just nu. Mer kan jag inte göra liksom. Dessutom har jag ju planer för nästa år när det kommer till ekonomin och det finns ingenting som säger att jag inte kan klara allt jag vill göra då. 

 

Det är bara att tänka positivt och fokusera på allt som är bra. Då tror jag allt löser sig till det bästa. Hoppas också att det inte kommer för mycket snö under vintern. Håller höstkänslorna i sig under större delen av vintern, då kommer jag att må bra och det kommer också att vara lättare att sträva efter alla mål som ajg hela tiden sätter upp. 

 

Något som jag har varit trött på i många år det är när folk inte kan ta ett nej. Eller tjatar om och om igen om samma saker, för att försöka få mig att ändra ett tydligt nej till ett ja. 

 

Jag säger nej till massor med saker varje månad. Jag är väl medeveten om att jag har väldigt lite skyldigheter och jag får säga nej till hur mycket som helst. Vill jag inte göra något som någon frågar mig om, så skiter jag i det, om jag inte är skyldig att göra det. Om jag dessutom inte kommer att tjäna några pengar på det...varför skulle jag då bry mig? Finns det tex inga pengar och tjäna, då lägger jag ju mycket hellre min tid i pingishallen. Eller så träffar mina fina syskonbarn. Detta kan jag ju säga utan att tveka och alla borde ju kunna förstå mig i det, men ändå tycker jag att jag ofta stöter på männsikor som inte bara kan ta ett nej. 

 

En annan grej som kan irritera mig det är när jag säger jag, men samtidigt påpekar jag att det kommer att kosta pengar. Det är väldigt få personer mitt liv som är så nära mig så att jag kan tänka mig att ställa upp och göra saker, utan att ta bra betalt för det. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av folk att det jag vill betalning är ett överpris och att det inte är värt att betala mig den summan. Då tänker jag bara: Självklart har alla rätt att tycka det, men vill man inte betala mig så är jag bara glad att jag skiter i det. Jag har många gånger bara sagt en på tok för hög summa...för att jag ska slippa göra det. Sen om någon är beredd att betala det jag vill ha, då kanske det är värt att göra det. Men jag ska ha pengarna först. Innan jag ens lyfter ett finger och bryr mig det minsta lilla. Vad folk sen tycker om det skiter jag fullständigt. Där har du dealen. Take it or leave it. 

 

I framtiden kommer jag att fortsätta sig nej till massor med saker. Det ingår ju i livet att säga nej. Hur skulle ens liv se ut om jag hade gått med på allt som folk genom åren har velat att jag ska göra. Jag hade ju inte kunnat få kontroll över mitt eget liv. Jag har också genom åren fått nej av massor med människor. Det är ju bara att ta det, släppa det och gå vidare. Jag tycker inet att det är svårt, men det irriterar mig på folk som bara inte kan fatta att ett nej är nej. Hur svårt kan det vara att fatta det? Varför skulle jag bry mig om saker jag inte vill göra eller tycker är viktiga? I längden skulle jag ju må skit om ajg brydde mig om saker som jag inte ens vill tänka på.  Är jag inte skyldig att bry mig så får jag ju göra som jag vill. Fatta det, släpp mig och gå vidare!

Jag har två olika blogginlägg i tankarna. Inget av dom känns så roliga att skriva och tänker jag efter så vet jag att ajg har skrivit om dessa saker förr. Jag kommer bara att upprepa vad jag tidigare har sagt och det är så tröttsamt. Sen känns det ju också för jävligt att man inte bara kan få slippa bli utsatt för vissa saker. 

 

Detta blogginlägget hade jag tänkt skulle handla om alla dessa människor som de senaste två veckorna har tagit på mig på ett sätt som jag inte har tyckt känts helt ok. Men skriver jag om detta igen så kommer jag ju bara att upprepa vad jag har skrivit i ett annat blogginlägg för max ett år sedan. Jag vet inet exakt när det var, men nu säger jag bara att flera personer har den senaste tiden tagit på mig på ett sätt som jag inte har gillat. Det känns obehagligt, men jag vet sällan vad jag ska säga när det händer. Det är svårt att bara säga ifrån, men jag måste väl börja göra det och verkligen säga ifrån när det inte känns ok. Det är väl inte svårare än så egentligen, men ändå säger jag inet så mycket när det händer och jag känner att jag inet gillar det. Mer än så ska jag inet skriva om det nu för då upprepar jag mig bara. Jag skriver ett nytt inlägg om detta när det händer igen och när ajg den gången har sagt ifrån på ett sätt som inte ens en idiot kan missuppfatta. Jag vill inte att alla tar på mig. Vissa får det, men många får det fan inte och jag måste nog börja säga ifrån bättre och inte bara stå eller sitta och vrida mig och känna obehag. 

 

Det andra blogginlägget som jag tänkte skriva hade jag tänkt skulle handla om alla dessa värdelösa jävla nollor som kommer fram till mig på stan och bara vill jävlas rent allmänt. Jag gör ju som jag alltid gör när detta händer: Jag filmar med telefonen och sen säger dom som blir filmade att jag inte får det, men det skiter ju jag i. Jag fortsätter filma i alla fall och det spelar ingen roll vad folk säger eller hotar med. Ju mer dom pratar med mig, ju mer gör dom bort sig framför kameran. 

 

Detta är ju också något som jag har skrivit om tidigare och skulle jag skriva ett inlägg om alla tankar jag har kring detta, så skulle jag ju åpterigen bara upprepa va jag tidigare har sagt. Jag säger bara: Vill du inte bli filmad av mig...jävlas inte med mig då.

 

Jag kommer säkert i framtiden skriva blogginlägg om alla dessa människor gör saker mot mig som jag helst bara skulle vilja få slippa. Men just nu har jag inte så mycket jag vill säga om det. Jag ska nog tänka lite mer och inte skriva i de stunder då jag är som mest förbannad över vad jag har blivit utsatt för. Så är det ju lite just nu och jag gör därför klokast att vänta tills jag har lugnat mig. Eller bara gjort något åt saken som faktiskt hjälper.