Jag kom på mig själv här om kvällen att jag ofta ligger och tänker på vad jag ska säga när, eller om jag träffar vissa personer. Det kan vara vilka som helst, men varför ligger jag så ofta och tänker på saker som jag vill få sagt, till personer som jag inte ens vet om eller när jag kommer att träffa. 

 

Sen är det väl också så att även när jag träffar dessa personer så kommer jag ändå inte ihåg vad det vad det var  som jag en kväll låg och tänkte på att jag skulle säga. Samtalen kan ju handla om vad som helst och själv har man bara legat och tänkt på framtiden som man egentligen vet så lite om. Så återigen är det väl bättre att vara nuet och dom eventuella samtal som man har med folk blir nog bättre om man inte har tänkt för mycket innan på vad man ska säga. Eller blir det bättre? Jag tror inte det. Jag känner mig ju lugnare när jag lever i nuet och då blir väl också samtal mer lätta att hänga med på för dom jag pratar med. 

 

Som sagt: Det känns lite onödigt att ibland tänka så mycket på vad man ska säga om man kanske träffar vissa personer. Det kan ju lätt bli att man oroar sig för att man ska säga något dumt och göra bort sig. Bara för att man är rädd för det så får jag för mig att det just blir så att man gör bort sig. 

 

En sak som jag har blivit bättre på de senaste åren är att när jag samtalar med folk så lyssnar jag också mer på vad folk säger. Jag lyssnade förr också, men jag tror att jag ofta också kunde fundera på vad folk tänkte om mig istället för att lyssna till 100%. Det är ju bättre om man bara lyssnar. Folk tycker ju och tänker ändå, oavsett vad tror. 

 

 

 

 Jag har en ganska bra arbetsvecka. 4 dagar jobb och 3 dagar på raken, ledigt. Jobbdagarna är ganska långa, men jag klagar inte om jag har ledigt från fre- sön. Jag haft flera veckor nu av ganska "softa" arbetsveckor. Jag vet egentligen inte om jag har någon tuffare arbetsperiod under sommaren. Tittar jag på alla veckor så känns dom ganska lugna. Helgen vecka 30 går jag ju dessutom på semester. Så mycket känns ganska bra när det kommer till arbete och ledighet. Nu gäller det ju bara att få till lite bra och coola resor också. 

 

Denna veckan lär jag inte komma framåt med nånting som har med alla mina mål att göra. Jag är rätt säker på att det kommer att stå stilla.  Både under denna och nästa vecka. Det känns som att skulle jag försöka göra något för att komma framåt så kommer jag bara att ta flera steg tillbaka och dessutom blir risken väldigt stor att jag misslyckas totalt med mitt slutgiltiga mål som jag har för 2025. Jag får bara vara i nuet och må bra där jag befinner mig just nu. Det känns på något sätt ganska enkelt, även om jag samtidigt vill ta tag i saker och få gjort allt roligt som jag just nu bara tänker på som fan. 

 

 

 

 Jag har den senaste tiden varit väldigt noga med att hålla min planerade budget. Jag har börjat förstå att jag under ganska lång tid nu måste vara ganska tuff mot mig själv. Ibland kan det vara jobbigt att förstå mer än innan. Jag vill ju boka och komma iväg på nya resor, men jag tror inte jag vågar göra så mycket just nu. Jag inser också att jag om en till två månader kan vara kvar på samma punkt som jag är nu när det kommer till att kunna boka och åka på nya resor. Sparandet är lugnt, men dessa pengar vill jag ju inte bränna för en tidigast nästa år. 

 

Jag har nu räknat lite fram och tillbaka och en jobbig slutsats som jag har kommit fram till det är att det kanske inte blir några resor när jag har min sommarsemester. Jag har vetat om detta hela tiden, men nu ser det liksom mer uppenbart ut. 

 

Samtidigt så kan jag ju fixa nånting, men då blir det mer av sådana resor som ligger längre ner på min "lista". Det blir kanske inget av det jag helst skulle vilja göra. Det är också lite jobbigt att inse. Jag kan ju dra ner ambitionerna och resa under semestern. Eller så har jag bara lite mer tålamod och väntar tills jag kan göra mer av sånt som ligger högre upp på min "lista". Eller så kommer jag på något som gör att semestern blir hur bra som helst. Allt känns möjligt, men också omöjligt. 

 

Ska jag få till de resor som jag helst vill göra i år, då kanske jag får vänta till hösten. Det känns ok och det kan ju bli en väldigt rolig höst och vinter. Men samtidigt skulle jag vilja kunna göra något bra över sommaren också. Det kommer ju att bli mycket att göra i slutet av året för att kunna fixa allting annars. Det gäller ju att jag pallar med. 

 

Jag vill och jag ska verkligen göra allt för att klara alla mina mål. Jag tror fortfarande att jag gör det om jag bara inte har för bråttom utan bara jobba systematiskt framåt och håller detta levande. Men ju länge tiden går, ju mer och mer förstår jag. Det känns inte alltid så motiverande. Ibland är det lätt att tänka att: Jag lossar på alla sparpengar nu, fixar resorna så fort jag kan och fixar allt sparande sen. Det kan strategi kan funka, men gör jag så då är jag rädd för att jag kommer till insikten med att jag inte klarar av att spara dom pengar jag vill ha i slutet av december. 

 

Det känns som att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet. Det är något som nästan alltid funkar och det enda som stör mig är att jag ofta glider ifrån nuet och försöker få ett större grepp över framtiden än vad jag klarar av. Det är väl det som sen gör att det blir jobbigt. Men jag ska kämpa på med allt och jag ger fan aldrig upp.

 

 

 Jag har en ledig helg, men den senaste tiden har jag ju haft flera "softa" arbetspass. så jag har känt mig typ lite ledig även om jag har suttit bakom ratten och kört. Även om jobbet stundtals kan kännas tufft så har arbetet känts ganska lugnt att kämpa på med den senaste tiden. Jag har också känslan av att jobbande kommer att kännas ganska behagligt framöver också. Sen kan man ju aldrig veta förstås. Det kan ju räcka med en annan tuffare dag så kan det sen kännas som om man har haft det så under en lång period. Samtidigt har jag ju jobbat så länge med busskörning nu så man hittar väl sätt att jobba på som gör att de mesta känns lugnt och bra i alla fall. Rutinen hjälper mig att fokusera på de som är viktigast och förövrigt så kan man skita i väldigt mycket annat som jag tycker är mindre viktigt. För är det något jag har lärt mig under alla år så är det att allt kan man verkligen inte bry sig om. Då skulle man inte kunna jobba och må bra överhuvudtaget. Det viktigaste är ju alltid att man mår bra liksom. 

 

Konsten har gått jäkligt bra de senaste dagarna. Jag skrev ju ett inlägg i torsdags där jag sa att min konst brukar gå som bäst under sommaren och dom senaste dagarna har jag fan fått det bekräftat. Jag har under helgen tjänat mer pengar på min konst än vad jag normalt gör på mer än en vecka. Jag tror att detta är den period i år som jag har tjänat mest på min konst. Det bara att hoppas på att det håller i sig och att det fortsätter, minst hela sommaren. Det känns som att bara jag jobbar på med min konst och hittar lite inspiration, så tjänar jag bra på det. Men jag sparar ju inga "konstpengar" längre och jag har heller inget mål med min konst. Så jag har svårt att bry mig till 100%. Det känns inte lika viktigt som vissa andra saker som jag kämpar med just nu. Jag har ju flera saker där jag faktiskt har specifika mål som jag vill uppnå. Dom känns mycket viktigare nu och jag tänker på dom många timmar varje dag. 

 

 Jag vill ta mig iväg på en ny resa så snart som möjligt, men just nu funkar det inte att ens boka nånting. Jag känner att jag behöver vänta. Dessutom kan jag inte ta så mycket ledigt under den närmaste perioden. Jag får helt enkelt vänta till semestern, fast när jag nu vet jag ändå inte om jag kan göra så mycket för att fixa någon resa, och åka under den perioden  som jag har semester. Jag har ju så många mål och jag vill vara säker på att jag klarar alla och då känner att jag behöver säkra upp allt med pengar först. Jag orkar liksom inte jobba ännu hårdare med att få loss pengar än vad jag har gjort dom senaste månaderna. Jag vill ju heller inte låna pengar för att klara alla mål. Jag tycker att hela grejen med att göra allt faller med lånade pengar. Jag kommer liksom inte kunna sätta lika stort värd på allt som jag har klarat av. Dessutom hatar jag att bygga luftslott och visa upp en falsk bild på hur jag har det och lever mitt liv. Ska jag fixa mina drömmar så känns det viktigt för mig att också förverkliga dom med pengar som jag själv jobbar in och tjänar. 

 

Jag har tappat lite fart när det kommer till att greja med min konst. Jag har sen länge inte alls känt mig lika taggad och het på det som jag var för några år sedan. I dom stunder jag jobbar på med det, då går det bra. Vad jag minns av andra somrar så har jag tjänat mest på min konst under sommaren. Jag kan se att det kan bli så nu också, men jag vet inte hur mycket jag kommer att greja med detta framöver. 

 

Jag har inte slutat greja och leverera konst. Är jag igång med det så tycker jag som sagt att det går ganska bra. Men jag skiter liksom i det mer nu än tidigare. Jag har pengar kvar av allt jag har tjänat på min konst genom åren. Dom kommer ju att ta slut snart om jag inte väljer att snart börja spara allt som jag tjänar på konsten igen. Jag tror att det kommer att bli så att jag gör det, då när pengarna från det jag har tjänat tar slut. Jag har svårt att sluta helt med min konst, och jag ser heller ingen anledning till att sluta greja med konst om jag tjänar pengar på det. Däremot kommer jag nog inte ha något mål med min konst. Det blir bara jobbigt och sen tror jag också att det blir tråkigare att jobba på med. 

 

Jag tänker ibland att jag bara borde sluta med allt som har med konst att göra. Släpp det bara, men med tanke på vad detta i slutändan har hjälpt mig så är det ju värt att hålla på med. Mina tankar slutar alltid där och det är väl därför detta lever vidare.