Under eftermiddagen kände jag mig ganska trött och väldigt snurrig i huvudet. Under kvällen kändes det bättre. Jag har mestadels bara haft en lugn lördag. Jag har känt mig lite snurrig i huvudet och stundtals tappade jag nästan balansen. Kommer den känslan så är det nog bäst att ta det lugnt bara vara. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna dag ha känts som en återhämtningsdag. Jag har ju jobbat ganska mycket under denna veckan. Jag har kastat mig ur sängen klockan 04:00 på morgonen, och sen jobbar man på och gör annat. När jag nu har blivit ledig så känner man sig lite snurrig och tom. Det känns därför som jag mest försöker bli människa igen, under större delen av dagen. Sen är det ju alltid gott att man är ledig tre dagar på raken. Dessutom är det ju helg och fint sommarväder. Så jag ska inte klaga, även om jag är trött och mörbultad  i kroppen. 

 

Jag har lite steg att ta igen för jag har inte rört mig så mycket under denna veckan. Jag började därför denna dagen med en långpromenad på ca 12 km. Nu ligger jag liksom mer rätt med antal steg i benen och därför kan jag ta smårundor, imorgon och på söndag. Jag är noga med att klara av mina mål med antal steg per vecka och det är jag glad för att jag har den disciplinen på mig själv. 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag tänker ju mycket nu på alla mål jag har för i år. Det är säkert tjatigt för många som läser min blogg, men för mig är detta så viktigt och jag vill tänka och skriva mycket om detta under hela året. Jag tänker att om jag funderar mycket på detta och vad jag behöver göra för att lyckas med allt så känner jag mig mer trygg i allt jag sen väljer att göra. 

 

Jag har massor kvar att göra om jag ska nå mina mål för detta året, men just nu känns ändå mycket väldigt bra. Jag har ju nästan ett halvår på mig och jag har mer än hälften av alla pengar som jag tror att jag behöver ha. Dessutom har jag ju avverkat en resa av dom 4 utlandsresorna som jag vill fixa i år. Även om jag kanske får vänta längre än vad jag först hade tänkt mig så tycker jag mig se att jag hinner innan året är slut ändå. Jag får bara ha lite is i magen och jobba systematiskt framåt. 

 

Man kan säga att jag har 8 olika delmål. Ett i fixat och det var ju resan till Prag. Av dom övriga 7 delmålen så känner  att 6 av dom handlar om saker som jag kan påverka till 100% själv. Det sjunde beror till viss del på vad hen vill, men jag tror att jag kan påverka det till 90% själv ändå. 

 

Även om jag har massor av delmål kvar och inte exakt vet just nu hur jag ska göra för att fixa allt så tror jag väldigt mycket på att jag kommer att klara detta. Jag behöver ju inte veta allt just nu. Det räcker ju egentligen med att jag har koll på ett delmål i taget. Jag vet ju det stora målet för i år och sen tror jag ju att det räcker med att jag är grymt fokuserad på nuet. Det är ju i nuet som det dyker upp "hinder" som man behöver ta sig över, eller möjligheter som är greppbara. Jag märker ju också att tar jag det bara lugnt i detta och jobbar på som planerat, så växer saker och ting fram för mig. Jag kommer på saker efterhand. Jag behöver ju heller inte fixa några mål förrän jag känner att det är sista chansen att hinna med. Det sista målet jag har av alla 8:a, kan jag ju vänta med till nyårsafton. Jag behöver ju aldrig ligga före med nånting. Bara jag ligger precis rätt med pengar och i tid, så är ju mitt slutgiltiga mål möjligt att nå. 

 

På något sätt känns detta bra. Jag har så många chanser att fixa allt på och jag har flera olika alternativ att jobba in detta på. Bara jag är i nuet och gör vad jag tror på så har jag en starkt känsla av att jag kommer att lyckas fullt ut. Det är inte för sent än i alla fall. 

 

 Det är nuet som gäller. Jag tänker på nya resor varje dag och andra mål som jag har. Det bara det att jag kan inte göra så mycket för att fixa nånting just nu. Jag känner att jag tidigast kanske kan göra nåt i slutet av juni. Under vecka 26 kommer det ju in pengar var och varannan dag. Just nu vågar jag inte plocka ut några pengar och boka resor eller fixa andra grejer som kräver att jag ligger ute med pengar. Jag får vänta, men jag är inte säker på att jag vill göra så mycket i slutet på juni heller. Jag vill ju inte sabba nånting annat för att jag kanske dra iväg på en resa "för tidigt"

 

Allt känns ändå ganska bra. Jag tror fortfarande att jag kommer att klara av alla mina mål som jag har för detta året. Jag tycker mig nu se fler möjligheter till lösningar än vad jag såg för bara någon vecka sen. Jag kanske är lite trög ibland och dålig på att räkna, men det känns bättre att bara vara i nuet och sen vad jag kan göra i stunden. Funderar jag för mycket på hur jag ska lösa allt under hela året så blir det bara snurrigt och för mycket för mig. Jag får ta en sak i taget och jobba med vad jag har, i nuet. En resa har jag ju avverkat och jag har tre utlandsresor kvar som jag vill åka innan detta året är slut. Det som känns extra bra nu är att jag har bestämt mig för vart jag ska åka på mina kommande resor. Det är ju ändå ett steg framåt att jag har bestämt mig och känner mig trygg med det. Kommer jag iväg på dessa resor som tror jag det blir hur bra som helst. 

 

Jag vågar inte plocka ut för mycket pengar och tänka att jag fixar tillbaka mer pengar sen. Jag har ju också ett sparmål för i år och jag känner inte för att spara mer i månaden än vad jag har gjort under detta halvåret. Jag vill fortsätta året ut, på samma sätt som jag hittills har gjort. Det har ju funkat och då vill jag inte ändra på det. Jag håller mig till vad jag har planerat och vad jag minst känner att jag måste  göra. Håller jag mig inte till den arbetsmetoden, då tror jag inte att jag kommer att orka fixa allt. Hälften av alla pengar som jag vill spara ihop i år sitter ju på mitt konto nu. Resan till Prag är avverkad. Allt har gått precis som jag har planerat till denna dag. Det har funkat för att jag lever och verkat i nuet. Det är bara att fortsätta så. Detta är nog det bästa jag kan göra. 

 

 

 

 

 Jag kom på mig själv här om kvällen att jag ofta ligger och tänker på vad jag ska säga när, eller om jag träffar vissa personer. Det kan vara vilka som helst, men varför ligger jag så ofta och tänker på saker som jag vill få sagt, till personer som jag inte ens vet om eller när jag kommer att träffa. 

 

Sen är det väl också så att även när jag träffar dessa personer så kommer jag ändå inte ihåg vad det vad det var  som jag en kväll låg och tänkte på att jag skulle säga. Samtalen kan ju handla om vad som helst och själv har man bara legat och tänkt på framtiden som man egentligen vet så lite om. Så återigen är det väl bättre att vara nuet och dom eventuella samtal som man har med folk blir nog bättre om man inte har tänkt för mycket innan på vad man ska säga. Eller blir det bättre? Jag tror inte det. Jag känner mig ju lugnare när jag lever i nuet och då blir väl också samtal mer lätta att hänga med på för dom jag pratar med. 

 

Som sagt: Det känns lite onödigt att ibland tänka så mycket på vad man ska säga om man kanske träffar vissa personer. Det kan ju lätt bli att man oroar sig för att man ska säga något dumt och göra bort sig. Bara för att man är rädd för det så får jag för mig att det just blir så att man gör bort sig. 

 

En sak som jag har blivit bättre på de senaste åren är att när jag samtalar med folk så lyssnar jag också mer på vad folk säger. Jag lyssnade förr också, men jag tror att jag ofta också kunde fundera på vad folk tänkte om mig istället för att lyssna till 100%. Det är ju bättre om man bara lyssnar. Folk tycker ju och tänker ändå, oavsett vad tror.