Jag kom på mig själv här om kvällen att jag ofta ligger och tänker på vad jag ska säga när, eller om jag träffar vissa personer. Det kan vara vilka som helst, men varför ligger jag så ofta och tänker på saker som jag vill få sagt, till personer som jag inte ens vet om eller när jag kommer att träffa. 

 

Sen är det väl också så att även när jag träffar dessa personer så kommer jag ändå inte ihåg vad det vad det var  som jag en kväll låg och tänkte på att jag skulle säga. Samtalen kan ju handla om vad som helst och själv har man bara legat och tänkt på framtiden som man egentligen vet så lite om. Så återigen är det väl bättre att vara nuet och dom eventuella samtal som man har med folk blir nog bättre om man inte har tänkt för mycket innan på vad man ska säga. Eller blir det bättre? Jag tror inte det. Jag känner mig ju lugnare när jag lever i nuet och då blir väl också samtal mer lätta att hänga med på för dom jag pratar med. 

 

Som sagt: Det känns lite onödigt att ibland tänka så mycket på vad man ska säga om man kanske träffar vissa personer. Det kan ju lätt bli att man oroar sig för att man ska säga något dumt och göra bort sig. Bara för att man är rädd för det så får jag för mig att det just blir så att man gör bort sig. 

 

En sak som jag har blivit bättre på de senaste åren är att när jag samtalar med folk så lyssnar jag också mer på vad folk säger. Jag lyssnade förr också, men jag tror att jag ofta också kunde fundera på vad folk tänkte om mig istället för att lyssna till 100%. Det är ju bättre om man bara lyssnar. Folk tycker ju och tänker ändå, oavsett vad tror.