Jag har den senaste tiden varit väldigt noga med att hålla min planerade budget. Jag har börjat förstå att jag under ganska lång tid nu måste vara ganska tuff mot mig själv. Ibland kan det vara jobbigt att förstå mer än innan. Jag vill ju boka och komma iväg på nya resor, men jag tror inte jag vågar göra så mycket just nu. Jag inser också att jag om en till två månader kan vara kvar på samma punkt som jag är nu när det kommer till att kunna boka och åka på nya resor. Sparandet är lugnt, men dessa pengar vill jag ju inte bränna för en tidigast nästa år. 

 

Jag har nu räknat lite fram och tillbaka och en jobbig slutsats som jag har kommit fram till det är att det kanske inte blir några resor när jag har min sommarsemester. Jag har vetat om detta hela tiden, men nu ser det liksom mer uppenbart ut. 

 

Samtidigt så kan jag ju fixa nånting, men då blir det mer av sådana resor som ligger längre ner på min "lista". Det blir kanske inget av det jag helst skulle vilja göra. Det är också lite jobbigt att inse. Jag kan ju dra ner ambitionerna och resa under semestern. Eller så har jag bara lite mer tålamod och väntar tills jag kan göra mer av sånt som ligger högre upp på min "lista". Eller så kommer jag på något som gör att semestern blir hur bra som helst. Allt känns möjligt, men också omöjligt. 

 

Ska jag få till de resor som jag helst vill göra i år, då kanske jag får vänta till hösten. Det känns ok och det kan ju bli en väldigt rolig höst och vinter. Men samtidigt skulle jag vilja kunna göra något bra över sommaren också. Det kommer ju att bli mycket att göra i slutet av året för att kunna fixa allting annars. Det gäller ju att jag pallar med. 

 

Jag vill och jag ska verkligen göra allt för att klara alla mina mål. Jag tror fortfarande att jag gör det om jag bara inte har för bråttom utan bara jobba systematiskt framåt och håller detta levande. Men ju länge tiden går, ju mer och mer förstår jag. Det känns inte alltid så motiverande. Ibland är det lätt att tänka att: Jag lossar på alla sparpengar nu, fixar resorna så fort jag kan och fixar allt sparande sen. Det kan strategi kan funka, men gör jag så då är jag rädd för att jag kommer till insikten med att jag inte klarar av att spara dom pengar jag vill ha i slutet av december. 

 

Det känns som att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet. Det är något som nästan alltid funkar och det enda som stör mig är att jag ofta glider ifrån nuet och försöker få ett större grepp över framtiden än vad jag klarar av. Det är väl det som sen gör att det blir jobbigt. Men jag ska kämpa på med allt och jag ger fan aldrig upp.