29 december
Jag är ganska säker nu på att jag kommer att klara mitt mål som jag har få i år med mitt konstprojekt. Det är så gott som klart nu. I början av veckan gick allt väldigt smidigt och fort och det gjorde att jag kände mig ganska säker på att
detta delmålet kommer att lägga sig klockrent rätt!
Det känns väldigt bra för jag har ju haft mina tvivel och jag har varit på väg att ge upp många gånger fram till nu. Men jag har kämpat och varit lite envis och nu har jag fått lön för mödan. Nu känns det ju betydligt lättare att fortsätta. Det kommer
säkert också att vara roligare att jobba på med detta nästa år när jag liksom tycker att jag har kommit över 2023 års "spärr".
Jag har ju fått ta en del skit för att jag håller på med detta. Vissa hånar mig och säger att det jag gör är helt meningslöst. Nu tycker jag ju inte att det är meningslöst att göra saker som jag tjänar pengar på, om jobbet man lägger ner i slutändan är
värt pengarna. Så blev det ju faktiskt nu. Det finns också människor som har blivit sura på mig för att jag tjänar pengar på detta. Varför vet jag inte, men det kanske handlar om avundsjuka. Jag är ju egentligen ingen konstnär, men ändå tjänar jag
pengar på min konst. Det sticker väl i ögonen på vissa människor.
Många har också blivit sura över att jag inte berättar så mycket om vad mitt konstprojekt handlar om och vad jag konkret faktiskt gör. Vissa tror också att jag ljuger om detta och dom tror inte ens att det finns ett konstprojekt som jag jobbar med. Anledningen
till att jag inte vill säga så mycket om vad jag exakt gör är att jag att i den stunden som jag berättar så vet att många kommer att vilja förstöra detta för mig. Varför ska jag låta någon göra det? Bättre att bara köra på och tjäna mer
och mer pengar och när allt är färdigt så kommer alla att som vill kunna få se det slutgiltiga konstverket som kommer att vara värt ganska mycket pengar. Sen är ju allting relativt beroende på vad man anser att mycket pengar är. Dettta är i alla
fall något som jag vill jobba på med i lugn och ro och så länge jag inte har något konstverk att visa upp så kommer jag heller inte att visa själva skapandet av det.
Nu har jag i kommit en bra bit på väg och eftersom jag nu klarade av årets mål med det så ska det bli otroligt roligt att fortsätta. Jag kommer att skapa mer konst, tjäna mer pengar och fortsätta spara allt jag drar in på detta. Fan va bra det känns när man når något av dom mål man har. Den känslan är svår att beskriva, men jag mår jävligt bra den.
27 December
Ibland undrar jag hur folk tänker. Eller om folk inte kan tänka alls. Under de senaste veckorna har jag fått massor av frågor om allt möjligt och dessutom har det varit fler än vanligt som har kommit fram till mig på stan eller liknade. Man
frågar om man får ta en bild, men det kan också handla om annat. Många är jättesnälla, men en del människor kan vara riktigt äckliga och vill dessutom jävlas.
Den senaste tiden har jag som sagt fått fler meddelanden och mer folk än vanligt typ ropat Dannebloggen efter mig. Ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket. Folk är ju som dom är, oavsett vad jag tycker om det. Håller jag på med sociala medier
som jag gör så kanske det inte är så konstigt att saker och ting är som dom är.
Om någon vill ha en bild med mig så ställer jag allt som oftast upp, men det händer att jag säger nej till det också. Ibland kommer det ju fram folk och jävlas och sen är dom så fräcka att dom frågar om dom kan få en bild med mig. Hur tänker folk
där? Jag säger naturligtvis nej till bilden eftersom jag upplever att personen är dum i huvudet och dessutom har hen kanske äcklat sig på ett sätt som jag inte tycker är ok. När jag har sagt nej, så är det nästan mer regel än undantag att
folk börjar tjata om att få ta en bild. Jag fortsätter säga nej i hopp om att den som har frågat ändå ska respektera att jag inte vill. Vissa kanske fattar, men dom flesta blir sura och det är inte helt ovanligt med olika typer av: Kränkningar,
personangrepp och hot efter att dom har fått nej eller inget svar alls. När jag har fått utså den där skiten så är jag i alla fall glad över att jag inte ställde upp på det personen ville mig.
Jag brukar som sagt ställa upp om någon vill ha en bild, men ibland vill man ju inte och jag måste ju inte bry mig och jag behöver heller inte förklara varför jag inte vill synas på bild med vissa personer. Vissa har jävlats med mig förr, andra är
äckel när dom kommer fram eller så vet jag något om dom som gör att jag inte vill synas med dom på bild. Jag tycker inte det är så konstigt att jag ibland säger nej, även om jag för de mesta ställer upp när någon frågar. Dom flesta som frågar om en bild är ju snälla och trevliga när dom frågar.
Sen finns det dom som inte ens frågar om en bild tillsammans med mig. Dom kommer fram och ställer sig bredvid mig och bara tar bilden. Jag hinner liksom inte säga något. Det tycker jag är ganska fräckt och det signalerar brist på respekt
för andra människor. Jag kan väl ändå säga att det tillhör inte vanligheterna att folk gör så och jag har hittills inte haft något emot att vara med på bild med dom som har gjort så. Men jag tycker ändå att man kan fråga mig först och sen faktiskt
lyssna på vad jag svarar. Jag hade förmodligen sagt ja till den där bilden och jag tycker att det är väldigt dåligt att inte fråga först. Jag kanske borde säga det till dom som gör på det viset, men samtidigt blir man ju lite ställd varje gång
det händer. Det kan vara svårt att hinna tänka och sen säga det man sen tänker. Allt går ju ofta så jävla fort.
Jag också det senaste halvåret fått mer meddelanden än vanligt. En del har konkreta frågor om saker och andra verkar bara vilja få kontakt och prata med mig. Jag svara nästan aldrig och det beror ju typ alltid på att jag inte är intresserad
av vad dom som kontaktar mig vill mig. Jag tycka att om jag inte svarar så borde vem som helst fatta att jag inte är intresserad, men det blir ofta övertydligt att så inte är fallet.
Samtidigt fortsätter jag bara att inte svara när vissa skriver om och om igen. Blir det för jobbigt så blockar jag och sen har jag för de mesta fått vara ifred. Grejen är ju att jag väljer ju själv om jag vill svara och jag har ju rätt
att blocka vem jag vill, när jag vill och jag behöver inte komma med någon förklaring på varför eller nånting. Jag har genom åren fått mycket skit för att jag inte svarar och för att jag blockar. Eller så får jag kritik för att jag inte släpper
in vissa personer i mitt liv som på olika sätt önskar att få vara en del av det. Det får väl vara så. Jag bryr mig inte om sånt heller. Dom flesta som följer mig är jag inte intresserad av att varken träffa eller ha något med att göra. Jag
tycker inte det är så konstigt att jag tänker så och jag kan även här undra hur folk tänker när dom inte verkar fatta varför jag inte bryr mig. Tänk om man skulle säga ja till allt som folk har frågat mig om genom åren. Livet skulle ju inte gå
att leva på något behagligt och bra sätt då. Det ingår ju i livet att säga nej, eller inte bry sig alls. Jag kan tycka att det är en mänsklig rättighet att ha rätten att få säga nej. Det är ändå väldigt lite i mitt liv som jag måste säga ja till.
Ibland kan jag önska att fler människor förstår och respektera det.
Vill jag inte vara vän med en viss person, eller om jag inte är intresserad av att ha nånting med en person att göra, då bryr jag mig inte. För mig är sådana är saker inget annat än självklara. Jag har genom åren fått utså massor
med skit och olika typer av kränkningar p.g.a. att jag bara väljer bort människor som jag inte vill ha i mitt liv. Själv bryr jag mig inte speciellt mycket om någon inte vill vara vän med mig, och blir jag dissad på något sätt,
oavsett vad det handlar om så får man ju någonstans bara acceptera och gå vidare. Jag känner att jag måste kunna ta det och respektera när någon inte är intresserad av mig och vad jag vill. I alla fall när det handlar om olika
typer av relationer till andra människor. Jag tycker nog att det är något som man måste förstå.
Jag kommer inte att bry mig i fortsättning heller om människor som jag inte vill ha i mitt liv. Jag kommer inte att bry mig om vad dessa människor tycker eller vill att jag ska göra. Jag bestämmer själv och jag har min fulla rätt som en fri människa
att säga nej till vem som helst. Jag är nöjd med dom människorna som finns i min närhet idag och är det något jag är extra glad över så är det att jag inte har någon människa i mitt liv som jag inte vill ha där. Jag kan släppa in nya personer
i mitt liv, men jag har inget tålamod över för folk som ger mig massor av negativ energi. Livet är för kort för att man ska orka bry sig och ha tålamod med sånt folk. Är du snäll och är någon som jag ser upp till, då finns det en chans att du får vara en del av mitt liv, om du själv vill det.
För att jag ska må bra så anser jag att det är så jag måste tänka, och så gott jag kan leva efter.
PewDiePie
33 bilder!
Nyårsmeny - Leif Mannerström
Vecka 52
Sista rycket får det väl bli denna veckan. Jag har busskörning i 4 dagar och sen är jag ledig dom 3 sista dagarna av 2023. Allt som jag vill fixa under detta året och som inte är fixat hittills, måste ju sättas denna veckan. Det känns som jag har mycket att göra, fast jag tror att det blir en sådan vecka där jag känner att inget tar så lång tid. Bara jag sätter igång och grejar, så brukar det ordna sig. Det är bara att köra. På söndag är det nyårsafton. Gott Nytt År!
Julafton.
Då har det blivit julafton och spontant så känner jag att det är skönt att få vara ledig från jobb. Dom senast åren har jag ofta jobbat just på julafton. Jag har inget emot det egentligen. Om jag får välja så jobbar jag gärna julafton om jag sen får vara ledig nyår och den helgen istället. Så har det ofta varit tidigare, men i år är det kanske bättre. Jag är ledig på nyårsafton också. Jag ska sen upp och jobba dagen efter så jag kan ju ändå inte göra så mycket med min ledighet. Samma är det med denna helgen. Jag jobbar en del i mellandagarna, så jag kan inte göra överdrivet mycket annat ändå.
Julafton är annars en dag som jag har lite blandade känslor kring. Jag gillar att tänka tillbaka på tidigare år och vad jag har gjort på julafton. I barndomen har jag många fina minnen just från jul och jag kan nog ärligt säga att många vuxna tog hand om mig under just julhelgen och såg till att jag fick en bra jul som alla barn borde få ha under hela sin uppväxt. Tyvärr finns det väl för många barn som inte upplever någon bra jul.
Jag kan tänka mig att många barn tvingas uppleva att tex deras pappa dricker för mycket, blir arg och i värsta fall kanske slår mamman. Det finns ju också många barn som har skilda föräldrar och kanske känner av att föräldrarna bråkar om dem och man vet kanske inte ens var man är välkommen på jul. Oavsett vad det bråkas om så tycker man ofta som barn att det är ens eget fel och man lägger lätt skulden på sig själv. För som barn tycker man ju om både sin mamma och pappa. Jag vet att många föräldrar i denna situation har svårt att släppa stoltheten och bara göra det som är bäst för barnen. Av allt jag känner till kring detta så tycker jag att jag märker av detta ego tok för ofta och, speciellt kring jul. Det gör mig väldigt ledsen.
För min egen del så känner jag ändå att jag ofta har haft en bra jul. Det enda sorliga jag kan komma på det är att min mormor dog på julafton och det var en person som stod mig nära och som ofta såg till att jag som barn fick just den där julaftonen som alla barn borde få uppleva. Detta med att min mormor dog just denna dagen kommer upp i mitt minne varje jul. Jag varken kan eller vill sluta tänka på henne.
Jag tycker annars det är mysigt med julafton. Varje år ser jag till att jag har mycket mat hemma på julhelgen. Det skulle väldigt sorgligt om jag sitter utan mycket mat på julafton. Jag har däremot inget emot att sitta själv på julafton. Det känner jag i alla fall mig inte ledsen över. Jag brukar också kolla mycket på TV på julafton. Är jag hemma så missar man ju aldrig: Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och Svensson, Svensson. Denna julafton kommer det ju också att vara Jul med Astrid Lindgren på TV. Filmen: "Tomten är far till alla barnen" Kommer väl som kvällsfilm idag. Så julafton 2023 kommer jag att minnas som en mysig jul i min ensamhet.
Hoppas ni alla får en fin julhelg. God Jul!
Traditioner?
Imorgon är det julafton. För många är det kanske någon slags tradition. Vissa saker göra man varje år på tex jul eller nyår. Eller så kanske många är som mig. Jag har ingen direkt tradition med julen som jag är så noga med att hålla på. Om jag ändå ska komma på nånting så kanske det är att jag gärna äter mat som man på många sätt förknippar med julen. Jag brukar också fylla upp kylskåpet så jag har mycket mat kring jul och mellandagar. Det skulle kännas hemskt om man sitter med för lite mat på jul. Det känns sorgligt på något sätt.
Förövrigt så är jag inte så mycket för traditioner och tänka att vissa grejer ska återkomma. Jag gillar att göra saker som jag tycker om att göra och om det sen är tradition eller inte, det tänker jag inte så mycket på.
Jag kanske har upplevelser varje år som man kanske ändå nu skulle kunna kalla för lite tradition. Det är ju i alla fall saker som dom senaste åren har varit ständigt återkommande för mig.
1. Resa till Stockholm.
2. Bokmässan
3. Musikhjälpen.
Stockholm är en stad som jag gillar. Jag har under en jäkla massa år nu besökt Stockholm minst en gång per år. Egentligen vet jag inte vad det är som får mig att trivas så bra där, men det är kanske något med den "viben" jag känner när jag är där. Det har hänt flera gånger att jag har åkt till Stockholm utan att jag har något planerat överhuvudtaget. Det blir ofta bra ändå. Jag har varit i Stockholm en gång i år, och nästa år blir det igen. De mesta är redan nu planerat inför den resan. Även om datumen för min vistelse inte är bestämd ännu. Jag tror aldrig att jag kan tröttna på Stockholm och jag vill hålla på den traditionen att åka dit minst en gång per år. För mig blir det ju en stor grej eftersom jag bor i den förhållandevis lilla staden Vänersborg.
Bokmässan i Göteborg är något som ag har besökt varje år (med undantag för pandemiåret 2020) sen 2017. Jag tror att jag har varit minst en dag på alla bokmässor sen just 2017. Det började med att jag år 2016 blev så arg på mig själv att jag inte befann mig på den mässan då. Jag såg massor av filmer och bilder i olika sociala medier, och där blev jag jäkligt sugen på att själv vara. I ren ilska så tänkte jag att där ska jag fan befinna mig nästa år och så fort jag såg att man kunde köpa biljetter till 2017 års Bokmässa så gjorde jag det snabbt som fan, utan att tveka. Jag har nu också redan fixat mig ett guldkort för nästa år. Bokmässan äger ju rum i slutet av september och början på oktober varje år. Så man får väl säga att jag är ute i god tid. Det är ju så att man kan köpa guldkortet lite billigare om man köper det nu. Om det skulle bli så att jag inte besöker mässan trots att jag har ett kort som gäller för fyra dagar och typ fri tillgång till allt som finns att se och uppleva, så får jag ju bara acceptera det och liksom ta den smällen. Jag gillar ändå när jag är ute i god tid med saker. Det sprider sig ett lugn i kroppen som jag mår bra av.
Musikhjälpen och den veckan är nog min "favvovecka" på året. Jag älskar hela syftet och bara hela grejen att man kan ställa upp en glasbur på ett torg och sen kör man fett grym underhållning bra information om ett problem i världen som man samlar in pengar till, i 144 timmar, live i P3 och på SVT-Play. Musikhjälpen är en häftig apparat som jag har varit återkommande varje år sen 2008. Själv började jag följa Musikhjälpen och bidra på olika sätt 2015. Där och då fastnade jag för det programmet och nu kan man nästa säga att jag har Musikhjälpen som ett intresse och en hobby. Även om jag försöker tagga ner det under dom 51 veckorna som inte Musikhjälpen. Genom åren har jag i snitt skänkt ca 14 000 kr varje år. Det jag skänkte som mest ett år var 37 000 kr. Ett annat år skänkte jag 40 000 kr, men sen tog jag tillbaka 20 000 kr eftersom det jag då betalde för aldrig levererades. Det var inga problem med att få tillbaka pengarna. Jag har alltid haft en bra kontakt med radiohjälpen och dom är bra att ha att göra med. Dom förstod varför jag ville ha tillbaka pengar, och sen tog det ca en vecka så satt 20 000 kr på mitt konto. Ett annat år fick jag ett erbjudande att köpa en kamera som Therese Lindgren hade skänk till förmån för Musikhjälpen. Den var utlagd som en auktion när auktionen var avslutat så hade jag lagt det andra högsta budet, men hen som "vann" auktionen kunde i slutändan inte betala och då frågade man mig om jag vill köpa den för det budet som jag hade lagt. Jag tackade nej och sen vet jag om den där kamera fick någon ägare som Therese Lindgren hade skänkt. Programmet Musikhjälpen är en svensk version av det nederländska radio- och TV-formatet Serious Request.
Under årets Musikhjälpen så fick jag en idê som jag tror skulle kunna göra så att Musikhjälpen får in en ansenlig summa pengar. Vi pratar väldigt mycket pengar, men jag ska lugna mig lite i vad jag säger. Men det var i alla fall en idê på ett engagemang som jag kände väldigt starkt för att det här skulle jag kunna göra för Musikhjälpen. Landar det bara rätt så kan det bli väldigt mycket pengar in till Musikhjälpen. Tyvärr kom jag på detta i söndags och det var ju sista dagen då av detta årets Musikhjälpen, så jag kände att ska det bli av så får jag väl köra på detta 2024. Jag vill ändå tagga ner lite just nu. Det är långt kvar till nästa Musikhjälpen och redan om några månader så kanske jag inte vill längre. Men jag kan ju fundera och vända vrida på mitt tänkta engagemang. Hoppas detta pågår i många år till. För är det någon tradition som jag vill hålla på så är det vad jag ägnar mig åt vecka 50 varje år. Då lyssnar jag, kollar på och engagerar mig i Musikhjälpen. För mig är detta en av årets höjdpunkter.
P3 ID - Camilla Läckberg
Konstprojektet?
Hur går det med konstprojektet? Jag kämpar med att sätta det ekonomiska målet som jag har för i år med det. Det känns som att jag aldrig kan vara säker på om jag fixar detta eller inte, men som det känns nu så tror jag inte att jag sätter mitt lilla
delmål så tidigt som till nyårsafton. Det kan gå, men då får jag nog ha lite tur.
Det fattas inte mycket pengar, men jag tror inte att jag kommer att klara att dra in dom pengarna som jag vill ha nu på 1,5 vecka. Jag behöver nog januari på mig också för att sätta detta som jag kallar för ett ganska stort delmål.
Jag har kämpat med konstprojektet länge nu. Jag vet inte exakt hur många år jag har kört på med detta, men det måste väl vara minst 2 år. Det stora målet är för stort just nu så skulle jag inte ha alla dessa delmål att jobba efter så skulle jag ha gett
upp för länge sen. Många andra saker som jag kämpar och har mål med, där är det ändå så att jag börjar se slutet under nästa år. Men konsten lär jag nog få hålla på med i ganska många år med för att jag ska nå det slutgiltiga målet som jag har just
nu. Det går inte att säga att detta kommer jag att klara för då vore jag dum i huvudet. Jag kan bara säga att jag försöker varje dag att nå mina små delmål och jag kommer framåt varje vecka. Framgången mäter jag i rena pengar och det går ju också
snabbare att tjäna pengar på detta nu än vad det gjorde när jag började. Man lär sig hela tiden och man hittar sätt att jobba mer effektivt. Det svåra är att orka med. Man känner ju att det är väldigt mycket jag ska göra under ganska många år framöver.
Det är ju inte konstigt om man med jämna mellanrum funderar på att ge upp. Jag skulle ju också kunna göra mycket annat med dom pengar som jag har tjänat på det hittills.
Jag har ändå svårt att lägga av med det. Jag tjänar ju ändå pengar nästan varje dag på detta. Det är ju också ganska roligt att lilla jag som egentligen inte är en konstnär kan tjäna pengar på min konst. Jag har svårt att sluta när jag stundtals kan tjäna
ganska bra pengar på detta. Dessutom är det ju så att när man klarar varje delmål som man sätter upp, så blir man ju extra peppad och känner sig motiverad att fortsätta jobba på med konsten.
Det är många som hånar mig och skrattar åt mig för att jag håller på med detta. Dom vet ju inte exakt att det är ett konstprojekt jag grejar med och dom vet ju heller inte hur mycket pengar jag har tjänat och lyckats spara ihop på detta. Så dom får väl
skratta åt mig eller vara sura. Jag skiter dom liksom. Det som kan vara lite roligt det är ju att en del av dom som kanske hatar mig, kan vara samma personer som hjälper mig att tjäna pengar på detta.
Många har frågat mig om mitt konstprojekt och vad det egentligen exakt är. Jag brukar bara svara att jag har inspirerats av Pippi Långstrump.
Jag kommer att ha många år kvar och mycket kvar att göra med konstprojektet om jag ska nå mitt slutgiltiga mål med detta. Jag är inte säker på att jag orkar med det. Jag är heller inte säker på att jag är rätt ute om jag ska tänka i ett framtidsperspektiv. Många
gånger tänker jag att på att ge upp och bara använda pengarna till något helt annat. Typ: Resor, fester, snygga kläder och god mat. Man har för många hinder att ta sig över i detta, även om jag också kan se många möjligheter. Man vill
ju inte ge sig när man ser att det jag gör ändå ger resultat i form av rena pengar. Jag är ingen konstnär, men ändå kan jag tjäna på sånt som jag ser som jag tycker är konst, även om jag vet att inte alla skulle hålla med.
Albatraoz - Raggar-Ren
Två veckor kvar av 2023.
Ca 2 veckor kvar på detta året. Jag har ganska bra jobbveckor kvar. Både denna veckan och nästa så jobbar jag 4 dagar och är ledig 3. Dessutom är jag ledig både jul och nyårshelgen. Jag har inga planer direkt för jul och nyår. Jag kommer nog att hålla mig hemma. Vila och slappa. Jag är rätt säker på att jag kommer att behöva all den vila jag kan få inför allt som jag vet och tänker att jag ska göra nästa år.
Denna veckan är det ganska mycket ekonomi för min del. Jag ska försöka få allt på plats innan julhelgen. Det är det sista jag gör med ekonomin och sen kan jag veta hur allt blev. Hur nära mina mål kom jag osv. Jag vet ungefär hur allt blir och jag är nöjd, även om jag inte riktigt fick ekonomin som jag helst ville. Någonstans känner jag mig som sagt ändå nöjd. Jag har det nog bra och jag kan ju säkert göra en hel del nästa år för att kompensera upp detta året. Så jag ska inte klaga. Allt i livet handlar ju heller inte om pengar och jag är glad att jag inte låser alla tankar kring investerande och sparande av pengar. För att man ska må bra så måste man ju unna sig lite också. Jag har ju konstprojektet kvar att jobba med nästa vecka också.
Jag hoppas jag slipper känna av allt för mycket stress och sådan skit inför jul och nyår. Jag vill mest bara ta det lugnt med allt. Vara i nuet och bara göra en sak i taget, utan att behöva skynda mig med nånting. Vissa saker har jag kört för hårt med under lång tid nu och jag kan inte säga att jag mår bra av det. Jag gillar när jag får mycket på gjort, men inte på bekostnad av att jag känner mig sliten av allt grejande. Dessutom är det lite obehagligt att greja med pengar när det nu för tiden alltid handlar om så mycket pengar. Det är mycket pengar för mig i alla fall och jag känner att går något fel så kan det ju bli en jävla ekonomiska uppförsbacke som kan bli jobbig att ta sig ur. Jag kan erkänna att jag är inte kaxig nu för allt blir helt plötsligt så tydligt för mig hur lätt asaker och ting kan gå fel och vad för många felbeslut kan få för konsekvenser. Dessutom är jag lite på min vakt för vissa människor försöker ju bråka och förstöra för mig. Man bråkar ju inte om det värdelösa. Man bråkar om sånt som är värdefullt.
Sen känns det väl ändå lite positivt. Jag vet ju att jag själv inte är en person som försöker förstöra för vad andra människor bygger upp. När jag går och lägger mig på kvällen så vet jag att jag har gjort saker på ett hederligt och korrekt sätt. Jag har inte utnyttjat, lurat eller förstört för någon. Med den vetskapen så somnar jag gott. Om jag ens skulle försöka förhindra eller förstöra för andra, så att bra saker inte kommer att kunna genomföras, då skulle jag inte kunna se mig själv i spegeln och jag skulle inte somna gott. Dessutom tror jag att om man bara gör rätt för sig och håller sig till att tjäna pengar på ett hederligt sätt som inte förstör för andra, då finns en större chans att faktiskt lyckas med det man gör och vill uppnå på sikt. Dessutom mår man ju bra för att man sover ju gott om natten.
God Jul!
Morgan Wallen - Last Night
Söndag (2023 12 17)
Under denna veckan har jag känt mig lite trött och slö. Jag har struntat i mycket av sånt som jag annars brukar göra under veckorna. Jag har inte gått lika många promenadrundor som jag brukar göra och jag har inte spelat någon pingis överhuvudtaget. Jag
har kämpat med min konst och jag är ganska nöjd med resultaten för denna veckan. Jag har varit ledig mycket från busskörningen, även om jag har jobbat sjukt mycket under denna helgen. Men totalt har jag ju bara haft 3 arbetsdagar
på hela denna veckan. Det har varit skönt och jag blir ju ledig imorgon också så jag får en mjukstart på julveckan.
Jag kollat och lyssnat mycket på Musikhjälpen under denna veckan. Jag har också bidragit med lite pengar och jag kanske kommer att trycka in mer under nästa vecka. Det finns ju auktioner att buda på efter att Musikhjälpen har avslutats.
Men nu är ändå själva program slut för i år. Jag gillade årets Musikhjälpen. Jag tyckte att många saker var bättre nu än vad det har varit under dom senaste åren. Sen tycker jag väl fortfarande att det pratas väldigt mycket om alla dessa digitala bössor
och vad man kan vinna om man trycker in pengar i dessa bössor. Chansen att man som givare ska vinna nånting för att man skänker pengar på det sättet är ju ändå väldigt liten och det är väl därför jag inte bryr mig om att trycka in pengar på det sättet.
Jag vill inte spela med mina pengar. Sen är det väl inget fel med digitala bössor. Cash kommer ju in och väldigt många mer kan ju vara med och bidra. Men personligen tycker jag att många som gör reklam för sina bössor pratar om dom som att chansen
är större än vad den faktiskt är att vinna det som lottas ut. Sen förstår jag samtidigt att man göra det. Syftet med Musikhjälpen är ju att det i slutändan ska komma in så mycket pengar som möjligt. Klart att man vill att så många som möjligt ska
få en känsla av att möjligheterna är enorma, bara man är med och skänker pengar.
Från min sida kan det också kännas lite konstigt när jag ser den ena kändisen efter den andra som är inne i Musikhjälpen-buren och bidrar på olika sätt. Jag har sett kändisar varje dag som jag tidigare har träffat i olika sammanhang. Det är heller inte
ovanligt att jag ser flera personer som jag har träffat, samtidigt i buren. Då snurrar det ordentligt i huvudet på mig. Egentligen är väl inte detta något att tänka på, men det är väl bara att det känns lite overkligt att jag har haft möjlighet att
träffa så många människor som man tidigare bara har drömt om att få hänga med. Inom mig känns det lite vemodigt också. Det är kanske min lite låga självkänsla som hoppar på mig i detta. Jag kan tänka att jag inte har gjort mig förtjänt av att
träffa alla dessa (på många sätt) coola personer. Det kan vara jobbigt att låsa sig vid alla dessa tankar, men det är väl ändå inget som jag direkt tänker på under alla andra veckor som det inte är Musikhjälpen.
Jag gillar i alla fall mest Musikhjälpen för att man kan skänka pengar via auktioner och om jag lyckas lägga högsta budet så bidrar jag ju med pengar till en bra sak, samtidigt som jag själv kan få nånting för att jag har varit snäll och skänkt
pengar. Jag hade aldrig pumpat in så mycket pengar som jag har gjort genom åren om inte auktionerna hade funnits till förmån för Musikhjälpen. Det kan jag lätt erkänna att det är så jag tänker.
Jag kommer nog aldrig att tröttna på det programmet. Det är ändå en fin vecka som återkommer i december varje år. Massor med människor går samman och bidrar på olika sätt för att det ska komma in pengar som i slutändan går till en bra sak. Det går
ju aldrig att säga att det är något fel med det. Dessutom är det ju coolt att det går att göra ett fett underhållande program som i slutändan drar in nästan 60 miljoner kronor. I LOVE MUSIKHJÄLPEN!
Tankar om årets Musikhjälpen
Jag har kollat mycket på Musikhjälpen under denna veckan. I helgen blir det väl mera lyssning eftersom jag jobbar då. Jag kanske hinner hem till så att jag kan se utsläppet av programledarna på söndag. Hade jag planerat lite innan så hade jag haft möjlighet att vara på plats i Växjö och se detta live, men jag tror ändå att det var bra att jag inte brydde mig. Jag känner att jag behöver vila mer och bara göra dom saker som jag sen länge har tänkt att jag vill få gjort.
Jag håller mig till vad jag har sagt tidigare. Musikhjälpen och programledarna pratar väldigt mycket om olika bössor och att om man skänker minst 50 kr så är man med och tävlar om nånting. Man märker tydligt också att dom flesta kändisar som är med och bidrar, gör det med digitala bössor där man då gör reklam för vad man har chans att vinna om man lägger pengar i just deras bössa. Det är inget som jag bryr mig om, utan ska jag vara med och skänka pengar så budar jag på auktioner. Jag vill mer vara med på dom villkoren att det är den som skänker mest pengar för nånting som får det som bidras med. Det är detta jag tidigare har gillat med Musikhjälpen att man kan vara med och skänka pengar och sen får man något tillbaka för att man har gjort det, om man nu budar hem en auktion. Lyckas man inte lägga högsta budet på en auktion, då kostar det ju ingenting. Jag har hittat några auktioner som jag har varit intresserad av, men jag tänker att det måste vara något jag verkligen vill ha för att jag i slutändan ska försöka lägga en högre summa på det. Just nu finns det nog bara en auktion av allt som jag hittills har sett som jag kan tänka mig att försöka buda hem, och som jag är beredd att spendera en större summa pengar på.
Jag tänker efter mer nu än vad jag gjorde förr och jag är noga med att se till helheten. Det räcker inte med att jag vill träffa en person eller uppleva nånting. Om jag i slutändan vill ha nånting till en större summa pengar så måste det var nånting som jag verkligen vill göra och med en person som jag gärna vill träffa. Det är så jag tänker nu i alla fall. Jag kanske också är lite "mätt" på mycket av sånt som har med Musikhjälpen att göra. Idag räcker det med att njuta av programmet och bara tycka att Musikhjälpen är något fint som gör så att en hel del människor får ett betydligt bättre liv än vad dom annars hade fått.
Blev på dåligt humör.
Det skönt att ha några lediga dagar mitt i veckan. Tisdag - Fredag är jag helt fri ifrån busskörning. Sen kan jag väl säga till alla er som inte unnar mig ledighet att jag kommer att få jobba: Juldagen, Annandag jul och Nyårsdagen.
I början av denna veckan så blev jag på riktigt dåligt humör. Det var en känsla av både misslyckande och klantighet som liksom tog sig igenom hela min kropp. Jag missade en grej som jag hade kunnat tjäna en del pengar på och som jag också hade lovat mig själv att ha koll på och försöka slå till i exakt rätt sekund. Efteråt insåg jag att det inte hade kostat speciellt mycket pengar, men jag hade verkligen tjänat på det och i alla fall känt mig betydligt lugnare hela denna veckan. Jag missade allt med det och det gjorde mig så jävla förbannad ju mer jag tänkte på detta efteråt. Jag blev på riktigt jävla dåligt humör och det höll i sig länge. Jag vet inte om det riktigt har gott över än, men det känns väl lite bättre idag i alla fall. Ibland blir bara saker så fel och sånt är väl livet antar jag. Det jobbigaste är att jag blev på så dåligt humör så att när andra saker gick emot som jag normalt inte bryr mig så mycket om, så kändes det också jobbigt. Att vara på dåligt humör förgiftar mig på något sätt.
Det bästa man kan göra är ju att bara släppa det och så fort man fastnar i dessa grubblerier om som handlar om sånt som bara får mig på dåligt humör och inte ger mig något positivt tillbaka är att tänka i nuet. Verkligen bara nuet. Tex: Nu sitter jag och skriver, jag fokuserar på varje bokstav i varje ord i just detta blogginlägg och jag tänker fan inte på något annat. Eller om man sitter i köket och äter så kan man bara tänka på hur maten smakar och typ titta ut genom fönstret och se om det är mycket snö, samtidigt som man njuter av att man inte behöver jobba på några dagar. Leva, vara och tänka i nuet är nog det bästa man kan göra i alla lägen, så fort man fastnar i grubblerier och tänker tankar som är helt omöjliga att vinna över.
Ikväll startar Musikhjälpen❤️💚
Ikväll börjar Musikhjälpen igen. En vecka där man bara "köttar" dygnet runt och på söndag när programledarna har klivit ur buren så har det troligtvis kommit in minst 50 miljoner kronor. För egen del har jag väl bidragit med ca 100 000 kr, totalt
på 5 år. Jag gillar programmet. Jag tycker det är fett coolt att man ställer upp en bur på ett torg och sen kör man underhållning dygnet runt i en vecka. Man samlar in sjukt mycket pengar och allt går till en bra sak. Musikhjälpen är ju en häftig
"apparat".
Jag kommer att följa Musikhjälpen. Jag är ledig ganska mycket, men jag har ju ett jobb där jag kan lyssna hur mycket jag vill på radion också. Så även om jag inte kan titta hur mycket som helst, så kan jag ju alltid lyssna och hänga med. År 2018 så
besökte jag Musikhjälpen när buren stod på torget i Lund. Jag kommer inte att besöka Växjö där buren står uppställd i år. Jag är ju mycket ledig under denna veckan så möjligheten har jag ju, men jag är inte så sugen på att se detta live som jag
gjorde 2018. Det räcker med den gången i Lund.
Kramas lite med Peg Parnevik.
Jag får se om jag skänker några pengar i år. Jag har tycker att Musikhjälpen dom senaste åren mer och mer har gått ifrån det där med att ha många officiella auktioner, och istället verkar man satsa mer på tävlingar och utlottningar.
Typ: Om man lägger minst 50 kr i en digital bössa så har man chansen att vinna någonting. Det jag gillade mest med Musikhjälpen under dom åren när jag valde att skänka ganska mycket pengar det var ju att man då hade väldigt många
coola auktioner att välja och vraka bland. Jag vet ju inte hur det blir i år, men fortsätter man så som jag upplever att man har gjort sen typ 2020, då är jag inte så sugen på att vara med och bidra. Jag kommer i alla fall inte bry mig om att
lägga 50 spänn i en bössa och liksom spela med mina pengar. Ska jag skänka någon större summa, då är det auktionerna som gäller.
Det kanske ändå blir så att jag hittar någon auktion som jag gärna vill ta hem och då kommer jag väl att försöka vinna den eller dom budgivningarna. Vissa personer skulle jag gärna vilja träffa och ser jag en chans att få göra det genom att buda hem
en Musikhjälpen-auktion, då har jag inget emot att vara med och skänka en hel del pengar igen. Jag har redan under förra veckan sett några auktioner som jag skulle kunna tänka mig at försöka buda hem. Det kommer ju säkert upp fler under veckan.
Samtidigt känns det lite som att jag har gjort mitt när det gäller Musikhjälpen. Jag har också upplevt som senaste åren att den typen av auktioner som innehöll upplevelser som jag budade kanske budade hem 2015 - 2019, inte riktigt har kommit tillbaka.
Sånt som jag verkligen gillade att göra då, finns liksom inte längre som en auktion för Musikhjälpen. Finns likande grejer så har dom mer gått över till dom digitala bössorna som jag inte är intresserad av att bry mig om. Jag kommer som sagt att
följa Musikhjälpen, men jag kanske inte kommer att skänka så mycket pengar. Samtidigt vet man aldrig med mig. Är det något jag har lärt mig genom åren så är det att jag ändå kan skänka mycket pengar, trots att jag innan har sagt att jag inte ska
göra det.
Här är några av dom MUSIKHJÄLPEN-AUKTIONER som jag har lyckats buda hem tidiagre år.
Hemma hos Sandra Beijer.
År 2016 så upplevde jag min första Musikhjälpen-auktion. Till förmån för Musikhjälpen 2015 så lade jag högsta budet på en auktion som gick ut på att jag fick komma hem till författaren och bloggaren Sandra Beijer. Hon bodde då vid det tillfället
på Södermalm i Stockholm. Hon bjöd på hemmagjord pizza och vi hängde några timmar i hennes kök och pratade om allt möjligt som händer och hade hänt i våra liv. Mysig trevlig kväll med bra snack och gott käk liksom.
År 2017 lyckades jag buda hem hela 3 auktioner som innehöll upplevelser till förmån för Musikhjälpen 2016.
Den första auktionen som jag genomförde det året var en träff med Peg Parnevik. Jag åkte upp till Stockholm under en dag i april 2017 och hängde med Peg under en dag i den Musikstudio som hon jobbade i.
Några dagar efter träffen med Peg så åkte jag upp till Stockholm igen. Då träffade jag två killar som på den tiden drev olika inspirationskonton på Instagram där varje konto började med "MEN WITH.. Dessa konton hade flera miljoner
följare och auktionen gick ut på att jag skulle gå runt i Stockholm med dessa killar och köpa på mig lite snygga kläder. Sen valdes en outfit som jag sen skulle visas upp på ett av alla dessa Instagram-konton.
Någon månad efter dom två besöken i Stockholm så var det dags för ett tredje besök. Denna gången skulle jag käka middag på restaurang Tjoget tillsammans med Artisterna Little Jinder och Rebecca och Fiona. Jag åkte från hotellet i Stockholm
till Tjoget i limmo och sen blev det middag med mycket alkohol och festandet slutade någon gång mitt natten med att jag gick tillbaka till mitt hotell från Spy Bar på Stureplan.
Våren 2018 var det dags igen för ännu en utekväll i Stockholm tillsammans med damer och då blev det också en hel del alkohol den kvällen. Då var det en träff med: Sofi Fahrman, Klara Doktorow och Tove Norström.
År 2019 så träffade jag Peg Parnevik igen. Den gången gick auktionen ut på att jag skulle hänga Backstage på någon av hennes gig , tillsammans med hennes "crew". Jag valde den spelningen som hon skulle köra på Liseberg i Göteborg.
Jag hängde backstage under några timmar och fick se Pegs gig från baksidan av scenen.
År 2020 började ju pandemin och allt kring det här jävla coronaviruset. Men det började ju i mars. I januari det året så budade jag hem en auktion där jag fick träffa influencern Alexandra Nilsson.
Den gången fick jag åka till Södertälje och prova ut kläder som jag sen fick ta med mig hem. Det handlade om ett värde av ca 19 000 kr. Alexandra hade jag ju också träffat två år tidigare över en lunch i Stockholm. Den gången var det
också en auktion, men då till förmån för Barncancerfonden.
Här är en liten video som Alexandra skapade från den dagen i där jag och hon träffades i Södertälje.
Jag vet att jag har missat att skriva om några auktioner som jag har budad hem genom åren, men det här var i alla fall några av dom jag har gjort. Jag har nog skänk över 100 000 kr till Musikhjälpen, sen 2015. Vi får se hur mycket mer det blir i framtiden.
En av årets programledare för Musikhjälpen (mh23) heter Sofia Dalén. Henne träffade jag förra året i Stockholm. Det var då en Musikhjälpen-auktion som jag hade budat hem år 2021. Vi
hängde och gick på Nationalmuseum, tog en fika osv.. Några timmar myshäng helt enkelt. Kul att hon är en av dom tre som ska leda Musikhjälpen i år. Sofia är en jättetrevlig och bra tjej.
Klockan 20:00 ikväll startar Musikhjälpen och sen rullar det på hela denna veckan, dygnet runt. Jag kommer i alla fall att följa detta med stort intresse. Jag älskar Musikhjälpen!
Jobbhelg - Vecka 50
Oj! Jag hade mycket busskörning i helgen. Typ 11 timmars "jobbhäng" tre dagar i rad. Jag räknar med fredagen som helgjobb också. Det gick bra i alla fall. Jag har jobb imorgon också, men sen är jag ledig 4 dagar på raken. Efter
den ledigheten så är det helgjobb igen som gäller.
Konstprojektet gick också riktigt bra i helgen. Jag fick in alla pengar som jag hade som veckomål. Jag måste minst sätta denna summa varje vecka fram till nyår om jag ska nå mitt mål med konsten som jag har för i år, och nu känns det ändå lättare
att kämpa vidare med detta. "Uppförsbacken" blir liksom inte lika lång att ta sig upp på.
Det känns också som att jag har lättare för att dra in pengar på min konst och göra jobbet när jag samtidigt är igång med många andra saker, så som: Busskörning, pingis och promenadrundor.
Vecka 50
Nästa vecka blir jag ju ledig mer än vad jag jobbar. Det är ju Musikhjälpen då och det kommer jag säkert att följa intensivt. Jag har också tänkt att spela 3 pass pingis och sen ska jag maxa skiten hur konstprojektet. Lite busskörning blir det
ju som sagtockså. Måndag, lördag och söndag. Så ser planerna ut för livet just nu.
Frågan är ju fri.
Mer snö har fallit och jag undrar hur det ska gå att jobba i detta väder, idag och under helgen. Man får ta det försiktigt och köra lugnt och fint. Säkerheten går ju före allt annat. Tänk på det om ni ska ut i trafiken i detta vädret.
Jag har varit ledig onsdag och torsdag denna veckan. Jag har känt mig ganska trött, men jag har ändå lyckats få gjort saker. Vardagliga saker och sen grejar jag ju med min konst och spelar pingis. Jag vet fortfarande inte om det går att få in alla pengar som jag vill ha för min konst nu i december. Det känns som det krävs för mycket av mig, samtidigt som jag känner att det fan inte är omöjligt. Ibland vågar jag inte riktigt göra det jag tror krävs. Jag försöker i alla fall och jag kämpar hela tiden. Jag tänker på detta i hur många timmar som helst varje dag. Jag får se om jag når det ekonomiska målet. Jag kan verkligen inte vara säker på nånting när det kommer till detta med konsten. Det har jag lärt mig under den tiden som jag har hållit på med detta.
Pingis har jag spelat två pass denna veckan. Jag hade kunnat kört igår också, men har ju som sagt känt mig lite trött på sistone och jag hade ingen lust att komma hem sent på kvällen och sen veta att jag har massor av jobb i några dagar framöver efter det. Det är ändå så att tränar jag två pass på en vecka så är jag nöjd. Det kändes mer rätt med en vilodag igår.
Frågorna har "haglat" sen jag började med pingisen i augusti. Jag har ju i princip sagt nej till allt och en fråga som jag har fått massor av gånger nu, det är om jag vill vara med och spela i något av serielagen. Denna veckan har jag fått den frågan två gånger till och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt nej till just det. Frågan är ju fri, men jag är inte intresserad att vara med. Jag har massor av förklaringar på varför jag inte vill. Jag ska inte skriva om allt det där för det har jag nog redan gjort i tidigare blogginlägg, men jag ska försöka förklara lite vad jag själv vill med pingisen.
Jag tränar pingis idag för att jag ska må bra. Jag har inte gått tillbaka till pingisen i Trollhättan BTK för att hjälpa till med deras verksamhet. Jag åker till pingishallen för att jag vill träna och ha kul med alla träningskompisar som finns där. Detta är det enda som är viktigt för mig idag. Pingisträningen för mig är ungefär som att man går till gymmet. Man går tid kör ett pass och sen åker man hem. Jag betalar en avgift för att få träna och nyttja lokalen. Jag vill verkligen inget annat och jag vet mer än väl att jag heller inte behöver göra något annat. Sen är det ju också så att jag har ingen licens och det måste man ha för att få spela tex seriematcher. Dessutom är jag bara medlem i Trollhättan BTK. Jag är inte spelklar för dom. Jag står för antingen Vargöns IK eller Vänersborg BTK. Jag vet inte vilket, men jag bryr mig inte för jag är ändå inte intresserad av att tävla. Allt detta talade jag om för dom som frågade och det var första gången som jag kände att jag behövde säga det där. Jag vetat om detta hela tiden, men inget sagt. Jag har ju bara varit intresserad av min egen träning och då är detta det enda jag bryr mig om, men under denna veckan kände jag bara att jag nog behöver säga något mer än bara nej.
December känns annars ganska mysig. Jag har hittills läst och skrivit ganska mycket. Jag kollar även en del på Youtube och SVT-play. Det känns lätt och lite mysigt att göra sådana saker under denna tiden på året. Kallt, mycket snö och mörkt under större delen av dygnet. Jag kryper lätt tillbaka lite och försvinner in i mina egna tankar. Detta får mig ändå att må bra i slutändan.
Kör hårt.
Jag känner mig mörbulatad och har ganska ont i kroppen nu. Jag är också väldigt trött och vet ibland inte ens hur jag ska orka stå på mina ben. Det är ju lite tuffare att jobba på med busskörningen nu. Även om jag har ganska bra arbetsveckor i december så är jag just nu inne i en tuff arbetsperiod som man känner av lite extra när man kommer hem. Jag spelar ju pingis också och i träningshallen har jag spelat skiten ur mig dom senaste gångerna. Man får lite ont i kroppen, även om det känns skönt också på något sätt. Jag kör också hårt med konstprojektet nu och jag har gett mig fan på att jag ska sätta mitt ekonomiska mål som jag har med det för i år. Det finns en liten chans att jag klarar av det under denna månaden. Håller jag i detta arbetet som jag har gjort under dom senaste dagarna, då grejar jag det nog, men det är ju svårt att göra lika mycket varje vecka. Där kan det falla, men jag ska kämpa och verkligen göra allt jag kan. Kör hårt liksom.
Det är många tankar nu som snurrar i mitt huvud. Jag försöker fokusera på några få saker och göra dom bra. Mycket annat som jag vill få gjort får jag väl ta tag i nästa år. Jobbar jag på med busskörningen, spelar pingis minst två gånger i veckan och kämpar som fan med min konst...då känner jag att jag får vara nöjd med hur jag avslutade 2023. Jag har planer för nästa år, men ingenting är väl klart, men jag funderar mer på sånt i janurai.
