Under denna veckan har jag känt mig lite trött och slö. Jag har struntat i mycket av sånt som jag annars brukar göra under veckorna. Jag har inte gått lika många promenadrundor som jag brukar göra och jag har  inte spelat någon pingis överhuvudtaget. Jag har kämpat med min konst och jag är ganska nöjd med resultaten för denna veckan.   Jag har varit ledig  mycket från busskörningen, även om jag har jobbat sjukt mycket under denna helgen. Men totalt har jag ju bara haft 3 arbetsdagar på hela denna veckan. Det har varit skönt och jag blir ju ledig imorgon också så jag får en mjukstart på julveckan. 

 

 

Jag kollat och lyssnat mycket på Musikhjälpen under denna veckan. Jag har också bidragit med lite pengar och jag kanske kommer att trycka in mer under nästa vecka. Det finns ju auktioner att buda på efter att Musikhjälpen har avslutats. 

 

Men nu är ändå själva program slut för i år. Jag gillade årets Musikhjälpen. Jag tyckte att många saker var bättre nu än vad det har varit under dom senaste åren. Sen tycker jag väl fortfarande att det pratas väldigt mycket om alla dessa digitala bössor och vad man kan vinna om man trycker in pengar i dessa bössor. Chansen att man som givare ska vinna nånting för att man skänker pengar på det sättet är ju ändå väldigt liten och det är väl därför jag inte bryr mig om att trycka in pengar på det sättet. Jag vill inte spela med mina pengar.  Sen är det väl inget fel med digitala bössor. Cash kommer ju in och väldigt många mer kan ju vara med och bidra. Men personligen tycker jag att många som gör reklam för sina bössor pratar om dom som att chansen är större än vad den faktiskt är att vinna det som lottas ut. Sen förstår jag samtidigt att man göra det. Syftet med Musikhjälpen är ju att det i slutändan ska komma in så mycket pengar som möjligt. Klart att man vill att så många som möjligt ska få en känsla av att möjligheterna är enorma, bara man är med och skänker pengar. 

 

Från min sida kan det också kännas lite konstigt när jag ser den ena kändisen efter den andra som är inne i Musikhjälpen-buren och bidrar på olika sätt. Jag har sett kändisar varje dag som jag tidigare har träffat i olika sammanhang. Det är heller inte ovanligt att jag ser flera personer som jag har träffat, samtidigt i buren. Då snurrar det ordentligt i huvudet på mig. Egentligen är väl inte detta något att tänka på, men det är väl bara att det känns lite overkligt att jag har haft möjlighet att träffa så många människor som man tidigare bara har drömt om att få hänga med. Inom mig känns det lite vemodigt också. Det är kanske min lite låga självkänsla som hoppar på mig i detta. Jag  kan tänka att jag inte har gjort mig förtjänt av att träffa alla dessa (på många sätt) coola personer. Det kan vara jobbigt att låsa sig vid alla dessa tankar, men det är väl ändå inget som jag direkt tänker på under alla andra veckor som det inte är Musikhjälpen.

 

 Jag gillar i alla fall mest Musikhjälpen för att man kan skänka pengar via auktioner och om jag lyckas lägga högsta budet så bidrar jag ju med pengar till en bra sak, samtidigt som jag själv kan få nånting för att jag har varit snäll och skänkt pengar. Jag hade aldrig pumpat in så mycket pengar som jag har gjort genom åren om inte auktionerna hade funnits till förmån för Musikhjälpen. Det kan jag lätt erkänna att det är så jag tänker. 

 

 Jag kommer nog aldrig att tröttna på det programmet. Det är ändå en fin vecka som återkommer i december varje år. Massor med människor går samman och bidrar på olika sätt för att det ska komma in pengar som i slutändan går till en bra sak. Det går ju aldrig att säga att det är något fel med det. Dessutom är det ju coolt att det går att göra ett fett underhållande program som i slutändan drar in  nästan 60 miljoner kronor. I LOVE MUSIKHJÄLPEN!

  

  

 

Jag har kollat mycket på Musikhjälpen under denna veckan. I helgen blir det väl mera lyssning eftersom jag jobbar då. Jag kanske hinner hem till så att jag kan se utsläppet av programledarna på söndag. Hade jag planerat lite innan så hade jag haft möjlighet att vara på plats i Växjö och se detta live, men jag tror ändå att det var bra att jag inte brydde mig. Jag känner att jag behöver vila mer och bara göra dom saker som jag sen länge har tänkt att jag vill få gjort. 

 

Jag håller mig till vad jag har sagt tidigare. Musikhjälpen och programledarna pratar väldigt mycket om olika bössor och att om man skänker minst 50 kr så är man med och tävlar om nånting. Man märker tydligt också att dom flesta kändisar som är med och bidrar, gör det med digitala bössor där man då gör reklam för vad man har chans att vinna om man lägger pengar i just deras bössa. Det är inget som jag bryr mig om, utan ska jag vara med och skänka pengar så budar jag på auktioner. Jag vill mer vara med på dom villkoren att det är den som skänker mest pengar för nånting som får det som bidras med. Det är detta jag tidigare har gillat med Musikhjälpen att man kan vara med och skänka pengar och sen får man något tillbaka för att man har gjort det, om man nu budar hem en auktion. Lyckas man inte lägga högsta budet på en auktion, då kostar det ju ingenting. Jag har hittat några auktioner som jag har varit intresserad av, men jag tänker att det  måste vara något jag verkligen vill ha  för att jag i slutändan ska försöka lägga en högre summa på det. Just nu finns det nog bara en auktion av allt som jag hittills har sett som jag kan tänka mig att försöka buda hem, och som jag är beredd att spendera en större summa pengar på. 

 

Jag tänker efter mer nu än vad jag gjorde förr och jag är noga med att se till helheten. Det räcker inte med att jag vill träffa en person eller uppleva nånting. Om jag i slutändan vill ha nånting till en större summa pengar så måste det var nånting som jag verkligen vill göra och med en person som jag  gärna vill träffa. Det är så jag tänker nu i alla fall. Jag kanske också är lite "mätt" på mycket av sånt som har med Musikhjälpen att göra. Idag räcker det med att njuta av programmet och bara tycka att Musikhjälpen är något fint som gör så att en hel del människor får ett betydligt bättre liv än vad dom annars hade fått. 

 

 

Det skönt att ha några lediga dagar mitt i veckan. Tisdag - Fredag är jag helt fri ifrån busskörning. Sen kan jag väl säga till alla er som inte unnar mig ledighet att jag kommer att få jobba: Juldagen, Annandag jul och Nyårsdagen. 

 

I början av denna veckan så blev jag på riktigt dåligt humör. Det var en känsla av både misslyckande och klantighet som liksom tog sig igenom hela min kropp. Jag missade en grej som jag hade kunnat tjäna en del pengar på och som jag också hade lovat mig själv att ha koll på och försöka slå till i exakt rätt sekund. Efteråt insåg jag att det inte hade kostat speciellt  mycket pengar, men jag hade verkligen tjänat på det och i alla fall känt mig betydligt lugnare hela denna veckan. Jag missade allt med det och det gjorde mig så jävla förbannad ju mer jag tänkte på detta efteråt. Jag blev på riktigt jävla dåligt humör och det höll i sig länge. Jag vet inte om det riktigt har gott över än, men det känns väl lite bättre idag i alla fall. Ibland blir bara saker så fel och sånt är väl livet antar jag. Det jobbigaste är att jag blev på så dåligt humör så att när andra saker gick emot som jag normalt inte bryr mig så mycket om, så kändes det också jobbigt. Att vara på dåligt humör förgiftar mig på något sätt. 

 

Det bästa man kan göra är ju att bara släppa det och så fort man fastnar i dessa grubblerier om som handlar om sånt som bara får mig på dåligt humör och inte ger mig något positivt tillbaka är att tänka i nuet. Verkligen bara nuet. Tex: Nu sitter jag och skriver, jag fokuserar på varje bokstav i varje ord i just detta blogginlägg och jag tänker fan inte på något annat. Eller om man sitter i köket och äter så kan man bara tänka på hur maten smakar och typ titta ut genom fönstret och se om det är mycket snö, samtidigt som man njuter av att man inte behöver jobba på några dagar. Leva, vara och tänka i nuet är nog det bästa man kan göra i alla lägen, så fort man fastnar i grubblerier och tänker tankar som är helt omöjliga att vinna över.  

 

 

 Oj! Jag hade mycket busskörning i helgen. Typ 11 timmars "jobbhäng" tre dagar i rad. Jag räknar med fredagen som helgjobb också.   Det gick bra i alla fall. Jag har jobb imorgon också, men sen är jag ledig 4 dagar på raken. Efter den ledigheten så är det helgjobb igen som gäller.  

 

Konstprojektet gick också riktigt bra i helgen. Jag fick in alla pengar som jag hade som veckomål. Jag måste minst sätta denna summa varje vecka fram till nyår om jag ska nå mitt mål med konsten som jag har för i år, och nu känns det ändå lättare att kämpa vidare med detta. "Uppförsbacken" blir liksom inte lika lång att ta sig upp på. 

 

Det känns också som att jag har lättare för att dra in pengar på min konst och göra jobbet när jag samtidigt är igång med många andra saker, så som: Busskörning, pingis och promenadrundor. 

 

Vecka 50

Nästa vecka blir jag ju ledig mer än vad jag jobbar. Det är ju Musikhjälpen då och det kommer jag säkert att följa intensivt. Jag har också tänkt att spela 3 pass pingis och sen ska jag maxa skiten hur konstprojektet. Lite busskörning blir det ju som sagtockså. Måndag, lördag och söndag. Så ser planerna ut för livet just nu. 

Mer snö har fallit och jag undrar hur det ska gå att jobba i detta väder, idag och under helgen. Man får ta det försiktigt och köra lugnt och fint. Säkerheten går ju före allt annat. Tänk på det om ni ska ut i trafiken i detta vädret. 

 

Jag har varit ledig onsdag och torsdag denna veckan. Jag har känt mig ganska trött, men jag har ändå lyckats få gjort saker. Vardagliga saker och sen grejar jag ju med min konst och spelar pingis. Jag vet fortfarande inte om det går att få in alla pengar som jag vill ha för min konst nu i december. Det känns som det krävs för mycket av mig, samtidigt som jag känner att det fan inte är omöjligt. Ibland vågar jag inte riktigt göra det jag tror krävs. Jag försöker i alla fall och jag kämpar hela tiden. Jag tänker på detta i hur många timmar som helst varje dag. Jag får se om jag når det ekonomiska målet. Jag kan verkligen inte vara säker på nånting när det kommer till detta med konsten. Det har jag lärt mig under den tiden som jag har hållit på med detta. 

 

Pingis har jag spelat två pass denna veckan. Jag hade kunnat kört igår också, men har ju som sagt känt mig lite trött på sistone och jag hade ingen lust att komma hem sent på kvällen och sen veta att jag har massor av jobb i några dagar framöver efter det. Det är ändå så att tränar jag två pass på en vecka så är jag nöjd. Det kändes mer rätt med en vilodag igår. 

 

Frågorna har "haglat" sen jag började med pingisen i augusti. Jag har ju i princip sagt nej till allt och en fråga som jag har fått massor av gånger nu, det är om jag vill vara med och spela i något av serielagen. Denna veckan har jag fått den frågan två gånger till och jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många gånger jag har sagt nej till just det. Frågan är ju fri, men jag är inte intresserad att vara med. Jag har massor av förklaringar på varför jag inte vill. Jag ska inte skriva om allt det där för det har jag nog redan gjort i tidigare blogginlägg, men jag ska försöka förklara lite vad jag själv vill med pingisen. 

 

Jag tränar pingis idag för att jag ska må bra. Jag har inte gått tillbaka till pingisen i Trollhättan BTK för att hjälpa till med deras verksamhet. Jag åker till pingishallen för att jag vill träna och ha kul med alla träningskompisar som finns där. Detta är det enda som är viktigt för mig idag. Pingisträningen för mig är ungefär som att man går till gymmet. Man går tid kör ett pass och sen åker man hem. Jag betalar en avgift för att få träna och nyttja lokalen. Jag vill verkligen inget annat och jag vet mer än väl att jag heller inte behöver göra något annat. Sen är det ju också så att jag har ingen licens och det måste man ha för att få spela tex seriematcher. Dessutom är jag bara medlem i Trollhättan BTK. Jag är inte spelklar för dom. Jag står för antingen Vargöns IK eller Vänersborg BTK. Jag vet inte vilket, men jag bryr mig inte för jag är ändå inte intresserad av att tävla. Allt detta talade jag om för dom som frågade och det var första gången som jag kände att jag behövde säga det där. Jag vetat om detta hela tiden, men inget sagt. Jag har ju bara varit intresserad av min egen träning och då är detta det enda jag bryr mig om, men under denna veckan kände jag bara att jag nog behöver säga något mer än bara nej. 

 

December känns annars ganska mysig. Jag har hittills läst och skrivit ganska mycket. Jag kollar även en del på Youtube och SVT-play. Det känns lätt och lite mysigt att göra sådana saker under denna tiden på året. Kallt, mycket snö och mörkt under större delen av dygnet. Jag kryper lätt tillbaka lite och försvinner in i mina egna tankar. Detta får mig ändå att må bra i slutändan. 

 

 Jag känner mig mörbulatad och har ganska ont i kroppen nu. Jag är också väldigt trött och vet ibland inte ens hur jag ska orka stå på mina ben. Det är ju lite tuffare att jobba på med busskörningen nu. Även om jag har ganska bra arbetsveckor i december så är jag just nu inne i en tuff arbetsperiod som man känner av lite extra när man kommer hem. Jag spelar ju pingis också och i träningshallen har jag spelat skiten ur mig dom senaste gångerna. Man får lite ont i kroppen, även om det känns skönt också på något sätt. Jag kör också hårt med konstprojektet nu och jag har gett mig fan på att jag ska sätta mitt ekonomiska mål som jag har med det för i år. Det finns en liten chans att jag klarar av det under denna månaden. Håller jag i detta arbetet som jag har gjort under dom senaste dagarna, då grejar jag det nog, men det är ju svårt att göra lika mycket varje vecka. Där kan det falla, men jag ska kämpa och verkligen göra allt jag kan. Kör hårt liksom. 

 

 

 

 

Det är många tankar nu som snurrar i mitt huvud. Jag försöker fokusera på några få saker och göra dom bra. Mycket annat som jag vill få gjort får jag väl ta tag i nästa år. Jobbar jag på med busskörningen, spelar pingis minst två gånger i veckan och kämpar som fan med min konst...då känner jag att jag får vara nöjd med hur jag avslutade 2023. Jag har planer för nästa år, men ingenting är väl klart, men jag funderar mer på sånt i janurai. 

 

Idag är det 15 år sedan som jag startade denna bloggen. Jag har publicerat över 13 000 inlägg. Jag tycker allt som oftast att det är kul att blogga. Det skönt att få skriva om vad man tänker på. Stundtals har jag tänkt att jag ska sluta, men jag har ändå fortsatt. Jag tycker att det är roligt att blogga och jag mår bra av det. Under detta året har jag också kommit till insikt med att jag inte lika lätt fastnar i depressioner och sådan skit. Skriver jag och läser mycket så känns det som att jag håller mig på en stabil mental nivå. Dessutom har jag väldigt lätt för att fullständigt skita i vad folk tycker och tänker om mig. Allt detta i kombination får mig att må väldigt bra. 

 

Det också gillar med skrivandet det är när allt omkring mig bara försvinner och i ett fullständigt "rus" så lyckas jag kanske skapa inlägg efter inlägg som jag efteråt blir väldigt nöjd med. När den känslan infinner sig så blir det också otroligt kul att fortsätta blogga.

 

 

Idag har väl Dannebloggen och allt kring mig mer gått över i att folk påminner mig om mina andra sociala medier. Folk som kommer fram och pratar eller ropar Dannebloggen på stan säger idag ofta att dom följer mig på TikTok. Det är ju inte denna bloggen som folk förknippar mig med längre. I början var det ju så. Då hade jag ju inte ens TikTok, eller Instagram. Då var det många som var på mig om vad jag hade bloggat om och oftast sa folk att dom gilla vad jag gjorde och man tycket att jag bara skulle fortsätta. När jag började blogga för 15 år sedan så var det hett med bloggar. Det var en annan tid. Jag tror att det är bloggen som har lagt grunden till mycket av allt som händer kring mig, även om många idag inte bryr sig om dannejohansson.se, och vad lägger ut här nu för tiden. Men jag har heller aldrig brytt mig om sånt. Jag bloggar bara för att jag tycker att det är roligt och för att jag vet att jag mår bra av det. Det är därför jag vill ha den kvar. Jag har aldrig brytt mig om hur många som följer mig. Jag har aldrig tänkt på hur jag ska göra för att utveckla min blogg eller andra s.k. sociala medier som jag har. Bara genom att jag skriver mycket så lär jag känna mig själv på ett bra sätt och det tror jag inte att jag hade gjort om jag inte hade haft bloggen. Andra sociala medier har jag bara för att jag tycker det är roligt. I slutändan vill jag bara må bra och göra sånt som jag tycker är kul. Även om allt som har hänt kring mig och mina sociala medier inte alltid har känts så positiva, så kan jag ändå tycka att i det stora hela så har det varit bra för mig att jag har haft min blogg. 

Jag var ledig igår och jag är också ledig från busskörningen under denna helgen. I går grejade jag väldigt mycket med allt möjligt som jag typ inte hade hunnit med tidigare under denna veckan. Även i natt blev timmarna väldigt intensiva för mig. Så idag har jag tagit det väldigt lugnt och jag kommer att fortsätta med detta även imorgon. Jag behöver stanna upp och reflektera. På den punkten befinner jag mig just nu. 

 

Jag har naturligtvis en del del busskörning att ta tag i under denna månaden också. I det stora hela så är jag nöjd med hur schemat ser ut vecka 49 - 52.

 

Nästa vecka jobbar jag helgen, men jag är ledig onsdag och torsdag. Vecka 50 jobbar jag också helgen, men totalt jobbar jag bara 3 dagar på hela denna veckan. Det blir skönt att vara ledig så mycket för jag vet att den helgen som jag jobbar under vecka 50, stundtals kommer att kännas ganska tuff. Jag är ledig både jul och nyårshelgen jag får jobba en hel del under mellandagarna. 

 

 

Vecka 50 drar ju Musikhjälpen igång och det är ju något jag som jag dom senaste åren har följt ganska intensivt under dom dagarna som detta pågår. Jag får se hur mycket jag engagerar mig i år, men jag har redan sett att det ligger några auktioner uppe där slutsumman då skänks till Musikhjälpen. Jag har redan varit inne och lagt lite bud är och där och på så sätt kan man ju säga att man är med att bidrar, även om man inte i slutändan skulle lyckas lägga det högsta budet på dessa auktioner. Man är ju med att budar upp priset och så länge den som lägger det högsta budet betalar, så blir det ju pengar in till Musikhjälpen. Det är ju pengar som i alla fall går till en bra sak och det har jag svårt att tycka att det är något fel med. 

 

 

---

Igår satt jag och räknade på vad jag exakt måste dra in i pengar på min konst för att jag ska nå målet som har får i år. Det är ju ett delmål så jag kommer jag ju att fortsätta även nästa år, oavsett hur det blir i december. Men det är väldigt mycket jag vill göra med detta och då känns det lättare att jobba vidare om jag lyckas med mina delmål. Efter räknandet igår så inser jag att det kommer att bli tufft att nå målet för 2023, men att jag kommer att vara väldigt nära att lyckas om jag nu inte skulle klara det. Det känns lite surt, men jag har bestämt mig för att göra allt jag: Kan, orkar och vågar. Jag ska verkligen försöka få in alla pengar och i slutet av månaden så vill jag i alla fall få en känsla av att jag gjorde i alla fall så gott jag kunde. Jag är lite irriterad på mig själv att jag kanske inte har gjort mer sen tidigare, fast samtidigt vet jag egentligen inte vad jag skulle ha gjort annorlunda heller. Sen är det inte omöjligt för mig att nå målet. Jag kör på och ser var det slutar. Det kommer inte att fattas mycket pengar och jag skulle kunna trycka in pengar som jag tjänad på annat, rakt in i konstprojektet och på så sätt klara det ekonomiska målet. Men då känns det ju samtidigt inte som att det är något konstprojekt längre. Hela grejen med detta är ju att jag s:ka Skapa konst, leverera och få pengar för den. Där är ju kärnan i hela projektet och det ska jag ägna mig en del åt i december. 

 

 Vad har jag gjort den senaste tiden. Det känns som jag jobbar mycket och sen försöker jag planera in pingisträningar och grejandet med min konst. Mycket jobb och kämpande är det hur jag än vänder och vrider. Busskörningen känns ju lite tuffare nu när man får kör i snö. Samtidigt tänker jag att det är samma för alla och det är bara att hålla sig avspänd och ta det lugnt. Jag tycker det går bra att jobba på även i detta vädret som är nu. Allt får ta den tid det tar och så får man tänka på säkerheten i första hand. 

 

Jag har kört ett pass pingis ikväll och jag tränade även i måndags. Jag ska gå ut med en fråga i våran s.k. "klubbchat" på Facebook och fråga om någon vill träna imorgon. Då har jag ju kört tre pass under denna veckan, och för mig är det mer än godkänt.  Nu är jag inte säker på att någon är sugen på att köra en fredag. Det brukar vara lite svagt intresse, men det räcker ju med att en lirare vill spela med mig, så kan jag ju genomföra ett pass i alla fall. Klubben har även en bollmaskin och den skulle jag ju kunna ställa upp på ett bord så kan jag ju köra helt själv också. Man kan ju också träna servar, men jag kanske innerst inne inte är så sugen på att stå i hallen helt ensam och träna pingis en fredagkväll. Fast samtidigt är det ju bra att "smygträna" lite. 

 

Konstprojektet är något som jag annars tänker på hur mycket som helst nu. Det är så lite kvar till det målet jag har satt upp för i år. Ändå känner jag att jag behöver göra lite mer varje vecka än vad jag normalt gör. Hoppas jag kan lägga in en spurt snart och verkligen få lön för mödan. Det vore så kul att få sätta detta delmålet. Då blir det ju säkert lättare att kämpa på med konsten nästa år. 

 

 

 

Ikväll blev det ingen pingis, fast jag hade möjlighet till det. Jag känner att jag behöver vila lite. Imorgon hinner jag inte spela pingis, så jag hoppas att några vill lira på torsdag, kanske också på fredag. Jag vill träna mycket pingis och det vet alla klubbkamrater om. Men alla verkar inte fatta att jag bara vill träna och inte är intresserad av att göra något annat. Igår fick jag en fråga om jag hade licens. Man kan ju enkelt säga att har man ingen lincen så får man inte spela turneringar och seriematcher i pingis. 

 Enda anledningen till att man ställer den frågan det är att man egentligen undrar om jag vill vara med och spela seriematcher eller tävlingar. Det är jag övertygad om. Jag har sagt nej hela tiden, men ändå frågar vissa om och om igen. Man formulerar frågorna på lite olika sätt, men jag vet att det handlar bara om att man vill att jag tex ska spela seriematcher så att vissa andra spelare ska få slippa. Svaret från min sida är fortfarande nej. Jag tror inte att jag kommer att ändra mig i framtiden. Det som känns bra är att jag vet att ingen kan tvinga mig. Jag bestämmer själv och jag får ändå vara med i pingisen och träna så mycket jag vill. 

Annars är det lugnt. Jag har två jobbdagar kvar och sen är jag ledig fre-sön. Jag har dessutom sökt lite ledig några dagar i december och det har gjort att hela arbetchemat för december känns ganska lugn. Jag är ju dessutom både ledig jul och nyårshelgen. 

Ekonomin är redan på plats som jag vill ha den. Jag behöver inte göra ett skit mer under denna veckan, men ändå kommer det att rull in mer pengar. Det är bara att luta sig tillbaka och må för jävla bra. 
 

Skönt med en helt ledig helg och jag har tagit det väldigt lugnt. Jag har tagit det löjligt lugnt. På ett sätt känns det bra, fast på ett annat sätt lite fel. Det finns nog något inom mig som säger att man hela tiden ska något att jobba med och ta tag i. Gör man nästan ingenting under en hel helg så får jag lätt en känsla av att det är något fel med det. Jag tror också att jag tidigt i barndomen ofta fick höra av många vuxna att man inte ska vara slö. Man ska jobba och man ska göra det hårt, för det är då man kommer framåt i livet. 

 

Idag vet jag ju att det är skitsnack. Det finns ju många människor som kämpar varje dag för sin och andras existens, men ändå kommer dom aldrig framåt. Man gör samma saker dag ut och dag in och livet går runt runt. Sen inser många att dom gjort samma sak i många år. Sen blir man sur och bitter för att man tycker att man inte har fått chansen att förverkliga sina egna drömmar. Då kan ju jag ställa mig frågan varför man gör allt det där som man nog ändå innerst inne inte vet kommer att göra så att man kan förverkliga dom drömmar man har. Jag ska inte vara för hård här. Man måste ju jobba och betala sina räkningar, och i dessa tider med stigande räntor, elpriser och annat så har många det tufft. Men jag är glad för att jag inte har kört fast i ett liv där jag inte kan ha en helt ledig helg där jag typ inte behöver göra nånting.

 

Jag har mest slappat, kollat tv, ätit gott och sovit. Jag har också grejat lite med min konst och det är väl det som gäller för mig nu under resten av året. Jag vill så gärna nå det ekonomiska målet som jag har för i år med min konst. Det är väldigt nära redan nu och det är väl fortfarande så jag kommer att klara eller misslyckas med minsta möjliga marginal, men jag ska göra vad jag kan för att sätta målet och jäklar vad bra det kommer att kännas om jag lyckas. 

 

Snön har fallit och lagt sig på marken i Vänersborg nu. Kallare har det också blivit. Jag gillar inte snö. Det får gärna vara vinter, men det får gärna vara en snöfri vinter under större delen av den årstiden. Nästa vecka ska jag jobba 4 dagar. Jag ska försöka spela pingis 3 dagar nästa vecka. Ska jag jobba hårt med nånting så får det bli med min konst. Annars kör jag på som vanligt eller så gör jag nästan ingenting. För jag inser ju efter denna helgen att det är rätt skönt att bara "softa" bort några lediga dagar. För mig kanske det är så att det känns extra bra, eftersom så många genom åren har sagt till mig att jag måste: Jobba mer, hjälpa till mer och slöa mindre. När jag har skitit i vad vissa har sagt så har dom blivit arga, men jag mådde ju bra ändå.  Att jag bara gör tvärtom och ändå tjänar bra med pengar nu,  är ju bara en bekräftelse på att jag vet vad som är bäst för mig och att jag gör rätt som bara skiter i vad andra vill att jag ska göra.

Jag har grejat mycket med ekonomin idag. En hel del av dom pengar som jag trodde att jag skulle få in nästa vecka har jag redan fått under denna veckan. November är annars en månad då jag alltid som mest utgifter. Varje år är det så. Under alla andra månader på året så är jag inte ens i närheten av den summan av utgifter som jag typ alltid får i november. Sen känns det ändå lugnt. Jag har en stabil och bra ekonomi och jag skulle väl kunna ha 50% mer i utgifter än vad jag har nu och ändå kunna fixa det. Jag är nöjd med hur jag får det i december, även om jag idag mest har gjort saker med min ekonomi som känns bäst för mig just nu. Det bli svårt att lösa vissa saker i december, som jag kanske vill göra. Samtidigt orkar jag inte fundera för mycket på framtiden. Det börjar bli så mycket pengar för mig som jag bollar med just nu och då tror jag stenhårt på att det bästa jag kan göra är att barra vara agera i nuet. Magkänslan säger det och då kör jag på det. 

 

Konstprojektet just nu handlar också mycket om ekonomi. Jag vill få in en viss summa pengar på det innan detta året är slut och nästa vecka har jag tänkt att sätta mig ner och räkna och försöka lägga upp någon bra plan för hur jag ska göra för att nå det delmålet som jag har med detta. Jag tror att det kan gå, även om jag aldrig kommer att känna mig säker på det förrän det är klart. Det skulle vara så häftigt om jag fick in alla pengar som jag behöver innan nästa år. Jag tror att jag kommer att få jobba lite mer och annorlunda med min konst än vad jag hittills har gjort, men jag ska verkligen försöka fixa detta. Typ lite mer än en månad ska man väl orka med att köra hårt med konsten. Får jag in alla cash så kommer det ju att vara värt varenda jävla minut. 

 

Under denna veckan har jag jobbat och vissa pass har känts ganska tuffa. Därför har det varit skönt att bara har haft tre dagar av jobb. Jag har spelat en hel del pingis under denna veckan. Jag har fått frågan igen om jag vill hjälpa till som tränare. Jag tror det är fjärde gången sen i augusti som jag får den frågan. Denna gången upplevde jag att frågan ställdes lite på ett "smygande" sätt. Man sa att styrelsen höll på att undersöka om det finns folk i klubben som har gått tränarkurser eller utbildningar som gör att man kan utbilda tränare. Det man sa till mig var att jag skulle skriva ett mail till våran ordförande där jag skulle redovisa för vilka olika tränarutbildningar jag har genomfört och fått godkända. 

 

Jag har ju gått 4 tränarkurser i pingis och 1 kurs för att kunna utbilda dom som går dom 2 första av dom 4 kurser som fanns i pingisen på den tiden som jag höll på som mest. Idag ser det väldigt annorlunda ut när det kommer till hur förbunden i pingis jobbar med tränarutbildningar eller domarutbildningar. Jag har ingen kunskap om hur saker och ting funkar idag, och ärligt talat så är jag inte så intresserad av att veta något heller. 

 

Jag kan ju säga direkt att jag kommer inte att skicka något mail på vad jag har gjort sen tidigare, för jag är ändå inte intresserad av att vara tränare, eller för den delen hålla i tränarkurser. Man menade också på att om jag skickar detta mailet så skulle jag få ta del av vad förbunden har för typ av kurser som man kan få gå. Utbildning är ju aldrig fel. Det är jättebra, men detta gäller ju dom som är tränare och jag har ju sagt tidigare att jag inte vill vara tränare och det står jag fortfarande fast vid. Jag är övertygad om att detta med att man ville att jag ska skicka iväg et mail på vad jag har gjort sen tidigare i pingisen, bara är ett försök att locka mig till att i framtiden ställa upp som tränare för klubben. Det är inget jag är intresserad av och därför kommer jag inte ens att skicka ett mail. Jag är av åsikten är jag pingisspelare så ska jag inte blanda det med att hjälpa till som tränare. Skulle jag helt sluta själv att spela, då kanske man kan bli tränare, fast då har jag ändå svårt att tro att jag kommer att sätta mig på en tränarutbildning. Så seriös tränare kommer jag nog aldrig att bli, och jag vill inte heller. 

Nu ska jag nog slappa mycket resten av veckan. Jag har fått gjort allt som jag vill få gjort under denna veckan. På måndag ska jag jobba igen, men fram till dess så blir det mest: Chilla, äta gott och bara tänka på att jag i alla fall mår bra. Jag umgås ju också bara med människor som vill att jag ska må bra. Det är jag så tacksam för. 

 

 Nu grejar jag mycket med allt möjligt. Jag är ju inne i en period med lite mindre jobb nu och då är det kanske typiskt mig att ta tag i massor med saker hela tiden när jag kör mindre buss. 

 

Hittills under denna veckan så har jag lyckats ta tag i många saker som jag länge har haft på en "lista" över saker som jag ska ta tag i senare. Vissa saker skjuter man väl alltid lite framför sig för att det kanske inte känns viktigt just nu. Det är i alla fal skönt att inte ha så överdrivet mycket jobb med busskörningen nu. Jag är mer ledig och jag har också tagit ledigt vissa dagar för att det är skönt att tex vara ledig tre dagar på raken istället för två. Förra veckan tog jag ju ledigt två dagar och det gjorde sen att jag blev ledig fyra dagar på raken. 

 

Jag har spelat ganska mycket pingis den senaste tiden. Jag tog en vilodag igår. Även om jag hade tid och möjlighet att spela så tror jag att det är bra om jag vilar från spelandet och dessutom planerar det lite på förhand. Jag vill behålla spelglädjen och drivet som jag har inom mig när det kommer till pingisen. Jag har ju spelat tillräckligt mycket pingis under mitt liv för att veta att man kan spela så mycket så att man kommer till en punkt där man tycker att precis allt med pingisen bara är skit. Jag försöker hela tiden ta vara på den erfarenheten jag har och göra allt bra i pingisen som jag kanske inte har gjort så bra tidigare. Nu gör jag om och försöker göra rätt. Jag kan inte allt och jag vill lära mig mycket mer om pingis. Dessutom blir jag fortfarande nervös inför en träning eller när andra spelare som jag bryr mig om ska spela matcher där jag hoppas att det går bra för dom. När man känner allt detta, då tror jag att det är dom rätta känslorna som man måste ha för att tycka att det är kul med pingis. 

 

Konstprojektet går sjukt bra nu. Jag har bestämt mig för att försöka kämpa in det målet jag har för i år med min konst. Jag ska jobba så hårt jag bara orkar för att få in alla pengar som jag vill tjäna på detta i år. Jag är så nära nu och då blir man ju mer taggad på att köra ända in i kaklet. Jag har varit lite tveksam om det ska gå och jag kan aldrig vara helt säker på att det kommer att gå, men det går ju så bra nu och det finns ingenting som talar för att det ska gå sämre under dom närmaste veckorna. Det är bara att köra på, fixa målet med konsten som fan och sen unnar jag mig lite bubbel i vinternatten.