Under denna veckan har jag känt mig lite trött och slö. Jag har struntat i mycket av sånt som jag annars brukar göra under veckorna. Jag har inte gått lika många promenadrundor som jag brukar göra och jag har  inte spelat någon pingis överhuvudtaget. Jag har kämpat med min konst och jag är ganska nöjd med resultaten för denna veckan.   Jag har varit ledig  mycket från busskörningen, även om jag har jobbat sjukt mycket under denna helgen. Men totalt har jag ju bara haft 3 arbetsdagar på hela denna veckan. Det har varit skönt och jag blir ju ledig imorgon också så jag får en mjukstart på julveckan. 

 

 

Jag kollat och lyssnat mycket på Musikhjälpen under denna veckan. Jag har också bidragit med lite pengar och jag kanske kommer att trycka in mer under nästa vecka. Det finns ju auktioner att buda på efter att Musikhjälpen har avslutats. 

 

Men nu är ändå själva program slut för i år. Jag gillade årets Musikhjälpen. Jag tyckte att många saker var bättre nu än vad det har varit under dom senaste åren. Sen tycker jag väl fortfarande att det pratas väldigt mycket om alla dessa digitala bössor och vad man kan vinna om man trycker in pengar i dessa bössor. Chansen att man som givare ska vinna nånting för att man skänker pengar på det sättet är ju ändå väldigt liten och det är väl därför jag inte bryr mig om att trycka in pengar på det sättet. Jag vill inte spela med mina pengar.  Sen är det väl inget fel med digitala bössor. Cash kommer ju in och väldigt många mer kan ju vara med och bidra. Men personligen tycker jag att många som gör reklam för sina bössor pratar om dom som att chansen är större än vad den faktiskt är att vinna det som lottas ut. Sen förstår jag samtidigt att man göra det. Syftet med Musikhjälpen är ju att det i slutändan ska komma in så mycket pengar som möjligt. Klart att man vill att så många som möjligt ska få en känsla av att möjligheterna är enorma, bara man är med och skänker pengar. 

 

Från min sida kan det också kännas lite konstigt när jag ser den ena kändisen efter den andra som är inne i Musikhjälpen-buren och bidrar på olika sätt. Jag har sett kändisar varje dag som jag tidigare har träffat i olika sammanhang. Det är heller inte ovanligt att jag ser flera personer som jag har träffat, samtidigt i buren. Då snurrar det ordentligt i huvudet på mig. Egentligen är väl inte detta något att tänka på, men det är väl bara att det känns lite overkligt att jag har haft möjlighet att träffa så många människor som man tidigare bara har drömt om att få hänga med. Inom mig känns det lite vemodigt också. Det är kanske min lite låga självkänsla som hoppar på mig i detta. Jag  kan tänka att jag inte har gjort mig förtjänt av att träffa alla dessa (på många sätt) coola personer. Det kan vara jobbigt att låsa sig vid alla dessa tankar, men det är väl ändå inget som jag direkt tänker på under alla andra veckor som det inte är Musikhjälpen.

 

 Jag gillar i alla fall mest Musikhjälpen för att man kan skänka pengar via auktioner och om jag lyckas lägga högsta budet så bidrar jag ju med pengar till en bra sak, samtidigt som jag själv kan få nånting för att jag har varit snäll och skänkt pengar. Jag hade aldrig pumpat in så mycket pengar som jag har gjort genom åren om inte auktionerna hade funnits till förmån för Musikhjälpen. Det kan jag lätt erkänna att det är så jag tänker. 

 

 Jag kommer nog aldrig att tröttna på det programmet. Det är ändå en fin vecka som återkommer i december varje år. Massor med människor går samman och bidrar på olika sätt för att det ska komma in pengar som i slutändan går till en bra sak. Det går ju aldrig att säga att det är något fel med det. Dessutom är det ju coolt att det går att göra ett fett underhållande program som i slutändan drar in  nästan 60 miljoner kronor. I LOVE MUSIKHJÄLPEN!