Har bara tagit det väldigt lugnt idag. Jag har känt mig lite trött, men jag mår i alla fall bra. Jag låg kvar ganska länge i sängen i morse.  Det var skönt att bara sova tills man vaknar och sen ändå bara ligga kvar i sängen för att det bara känns så gott. 

 

Idag har jag annars städat och bara sett till att få lite ordning och reda. Jag har haft det lite rörigt i mitt hem under hela veckan. Ibland orkar man ju bara inte bry sig. Eller jag kanske ska säga att det går till en viss gräns och sen kan jag inte se röran längre. Då måste jag liksom bara få ordning och då röjer jag på av bara farten, men i perioder så kanske jag inte bryr mig överhuvudtaget. Nu har jag i alla fall fint och ordning och reda i mitt hem. 

 

Jag mår annars bra och jag tänker mycket på att jag är glad för det. Jag tycker att jag idag följer så många i sociala medier som med jämna mellanrum berättar öppet om att dom inte mår så bra. För min egen del så kanske jag många gånger förtränger att jag också har saker som jag inte mår så bra över, men även om så är fallet så känner jag inget behov av att öppet berätta om allt på mina sk plattformar som tex blogg, Instagram eller Youtube. Om detta är bättre eller sämre för mig...det vet jag inte, men jag känner ändå att jag mår ganska bra nu och då är ju allt som det ska vara. 

 

Äntligen lite ledig från jobbet. Idag börajde jag typ 04:30 och slutade ca 13:30.   Jag började tidigt som  När jag sen kom hem från jobbbet så fick jag i mig lite mat och sen bara jag kröp i säng och sov bort resten av eftermiddagen. Jag har liksom slutade med att kämpa emot och bara greja på när jag är på tok för trött. Kroppens sk signaler har jag nog blivit bättre på att känna av. Jag var uppe och skutta 03:30 i morse. Inte konstigt att man blir trött runt mitten på eftermiddagen då. 

 

 Ikväll fick det bli en promenadrunda och nu i skrivandets stund så har jag denna veckan lyckats få ihop 50 000 steg. Jag vill allt nå 70 000 steg i veckan och då tänker jag bara så logiskt jag kan. Jag gör 10 000 steg imorgon och lika många på söndag och sen har jag fixat denna veckans mål också

 

 Nu känns de mesta bra. Det känns "göttt" och vaa ledig. Jag har sökt lite ledigt längre fram i denna månaden och den ansökan har redan beviljats. När den ledigheten komer så faller den samman med den ordinarie ledigheten och då får jag ju många dagar på rad. Dessutom såg jag att under den där perioden då jag blir ledig lite mer så har jag väldigt bra arbetspass, då få dagar som jag ska jobba under den perioden. Så mycket känns bra med januari månad. Jag har typ fått ordning på allt och jag kännner ingen oro eller stress över nånting. 

 

Nu ska jag har en trevlig helg! Hoppas ni får det också.

Jobbar på gör man. Jag har haft ännnu en megalång dag av arbete. Imorgon är det fredag och full fart mot helgen i alla fall. Jag har en jobbdag imorgon också, men jag slutar tidigt, så för mig som ofta slutar sent som kommer det att kännas som jag har en ledig fredag, plus denna helgen som snart kommer. Det blir skönt. 

 

Idag har jag annars försökt att planera lite inför min lilla resa som jag snart ska göra. Jag ska ju i denna månaden träffa Alexandra Nilsson och jag funderar på hur jag ska göra med allt som jag behöver fixa inför den här "träffen". Ska jag ta tåget, boka hotel? Ska jag hyra bil, boka eller inte boka hotel? Vad är bäst för mig att göra. Jag är inet säker på nåt, men jag får väl försöka tro nånting. Fixar det på nåt sätt, det gör jag ju. Det lugnt liksom. Jag kan bara inte bestämma mig. Det är altid så med mig. När jag står inför mer än ett val (vilket man typ gör jämt) så drabbas jag ofta av beslutsångest. Det är ju aldrig roligt att i efterhand komma på att jag borde ha gjort på ett annat sätt. Samtidigt lär man sig ju så jävla mycket på att göra fel. Jag känner också att jag vill vara en person som vågar göra fel. För visar det sig att det sen inte var så fel, då brukar det man har gjort bli så sjukt jävla bra så att man knappt tror att det är sant. 

Ännu en dag är över. Jag har jobbat. 10 timmar arbetstid och över 12 timmars häng på jobbet om man räknar med raster. 

När jag kom hem så bytte jag om direkt och gick en promenad på ca 5 km. 

När jag kom hem igen så käkade jag lite och samtidigt körde jag en liten live på Instagram. 

Nu är det dags att sova. Imorgon ringer klockan 04:00 och sen väntar en lika lång arbetsdag som jag har avverkat idag. Det känns att man lever. Det kan man ju lugnt säga. 

Lite tom, trött och vilsen. Eller vilsen kanske inte rätt ord. Det kanske mer känns som jag är på väg nånstans, utan att veta vart. Detta blir så tydligt för mig när jag har dagar då jag tänker mycket och bara känner att jag måste vinna över alla dessa tankar. Jag har kanske ett behov av att hitta alla svar. Svar på frågor som jag egentligen vet att jag inte kan vara säker på, även om jag skulle sitta och klura på dom i timmar. Idag kan man lugnt säga att jag har haft en sådan dag. En dag då tankarna nästan tar över kroppen. Det känns obehagligt, men jag kan inte sluta tänka.

 

Jag förstår mer än nånsin vikten av att vara i nuet och ta en sak i taget. Jag mår illa när bara jag börjar tänka för långt fram på saker som jag har att göra, eller om jag i nuet försöker göra för många saker på för kort tid. Jag behöver tid och det jag påbörjar känns bäst att avsluta innan jag börjar med nästa grej. Det känns bra att jag tänker så.

 

Ändå kommer tankarna på att jag måste tänka på vad jag har att göra om typ 2 veckor, 1 månad eller vad vill jag med 2020. Jag tänker ibland att jag helt vill stanna upp, men jag gör det aldrig. Undrar varför jag aldrig klarar det? Svaret är väl att man bara känner att vissa saker måste man göra. Vardagliga saker, jobba och sen vill jag ju göra mycket av sånt som jag vet att jag mår bra av. Det går väl liksom inte bara att ta en paus från allt de där.  

 

En del säger till mig att jag inte kan vara nöjd med mitt liv. Jag får höra att jag jagar nånting mer och nåt bättre än vad jag har just nu, men ingen har nånsin kommit med ett enda exempel på vad det skulle vara. Jag har ju så sent som idag kommit till insikt med att jag känner mig lite vilsen. Kanske är detta som typ många andra redan har sett, det bara att jag har inte fattat det tidigare.

 

Hej!

Jag har inte bloggat på några dagar. Jag har haft så mycket jobb och jag har prioriterat det, plus  slappande och promenader.  

Jag har köpt mig en ny dator. Jag har ju tidigare sagt att jag ska köpa lite bättre grejer, så som telefon, kamera och dator. Med ny dator så känns det väldigt skönt att sitta och tex blogga. Jag har också dom senaste dagarna suttit och försökt lära mig allt som finns att utforska på min nya bärbara "grej" Jag tar det lugnt och kollar en sak i taget. Det roligt att ha lite nytt att pilla med. Jag tycker ju också att det är väldigt roligt att blogga och med ny dator så kommer det säkert kännas ännu roligare. 

 

Annars mår jag bra. Jag grejar på med allt möjligt och möjligheterna att kunna göra många roliga saker i år är många. Min ekonomi är bättre än någonsin och det känns bra att jag nu inte går runt och är missnöjd med att jag inte har den ekonomin som jag hela tiden har velat. Det har blivit mycket bättre än vad jag trodde att det skulle bli och det sjuka är att jag kommer förmodligen gradvis bara få det bättre och bättre under hela 2020. Jag kan ju naturligtvis inte veta säkert, men jag har lärt mig så mycket av alla misstag som jag tidigare har gjort med mina pengar. Det känns som att jag borde kunna få nytta av allt jag har lärt mig. 

Mycket känns bara väldigt bra nu och den känslan vill jag leva på och vara nära så mycket som det bara går. 

Jag fortsätter med mina promenader. Jag har denna veckan hittills lyckats få ihop minst 10 000 steg varje dag. Det känns bra i kroppen och dom dagarna som jag har känt mig lite trött eller illamående så har den där dagliga promenaden gjort att jag efteråt har mått mycket bättre. 

Jag känner mig ganska taggad på 2020. Jag har saker på gång och jag vill väldigt mycket.  Just nu försöker jag ändå ta det ganska lugnt. Min "magkänsla" säger mig att det nog är bäst att jag inte har för bråttom. Allt får ta den tid det tar och det viktigaste är alltid att jag mår bra, oavsett vad jag väljer att göra eller inte göra. 

 

När jag började med att blogga så insåg jag ganska tidigt att jag bör försöka sätta mig in i vad jag får skriva och inte. När blir det förtal? Vad säger egentligen lagen och hur ska man tolka den? Efter att nu i många år ha försökt få grepp om vad som är förtal och inte, så kan jag säga att frågorna om vad som är förtal och inte och hur man ska tolka det som står i lagen inte alltid är helt självklara för mig.

 

Jag tycker ofta att det är svårt att få grepp om vad som är förtal och inte. För mig känns det som att de många gånger är en helt juridisk fråga. Det är i alla fall inte självklart att det blir ett förtal om man tex utpekar någon som brottsling eller på något sätt baktalar en person. Personligen har jag ändå alltid valt att vara försiktig med vad jag skriver. Jag har ofta som princip när det gäller allt som jag lägger ut i mina sk sociala medier att är jag det minsta osäker på om jag vill publicera, då väljer jag att inte göra det. Jag har också sagt sen länge att jag vill bara publicera sånt som jag känner att jag kan stå för. Både nu och över tid. De finns absolut inlägg som jag tidigare har skapat på min blogg som jag kanske inte idag skulle publicera. Men jag känner att det viktigaste är att jag över tid kan stå för vad jag har valt att publicera. Även om de finns inlägg som jag idag inte skulle välja att publicera på samma sätt som jag tidigare har gjort så kan jag ändå lätt stå för vad jag gjorde tidigare. Tidigare tyckte jag så, idag tycker jag något annat. Jag kan stå för det, samtidigt som jag kan ändra åsikter.  Sen finns det säkert några inlägg på min blogg som jag helt ångrar att jag publicerade, men när jag tänker på hur många de kan tänkas vara så handlar det om mindre än 10 publiceringar i alla mina sociala medier. Bara på de jag har publicerat här på bloggen så har jag ju över 11 000 publiceringar, på över 11 år av bloggande. Om jag ångrar max 10 inlägg av 11 000, då är ju detta inte mycket att ångra. Det är liksom skitsamma.   Oavsett vad jag har publicerat så har jag alltid varit väldigt försiktigt. Bättre att ligga under "gränsen" än att överstiga den.

 

Men, för att återgå till det jag tänkte skriva om, nämligen brottet förtal så kan vi ju titta på vad lagen säger.

 

 

 

Jag delade upp lagstexten i två stycken och om jag bara läser det första stycket så tycker jag det är ganska lätt att veta vad som skulle kunna vara förtal och inte, men läser man andra stycket då känner jag för min del att mycket inte är självklart om vad som skulle kunna vara förtal och inte. 

 

VAD BETYDER ALLT DETTA EGENTLIGEN? Av allt som jag genom åren har tagit reda på om detta så drar jag följande slutsatser. 

 

Det känns som att ska något ens vara i närheten av att vara ett förtal enligt lagen så måste man sprida något om en viss identifiread person. Man måste peka ut någon. Jag kan tex inte förtala någon anonym person. Utalar jag mig om en anonym person, då har jag svårt att tro att det är förtal. Det måste vara en utpekad person för att brott om förtal ska bli auktuellt. Uppgiften som man går ut med måste dessutom innebära att man pekar ut en person som brottsling eller klandervärd. Dessutom måste dessa uppgifter om att någon är brottslig eller klandervärd få en viss spridning. 

 

Som jag sa förut så känns det ganska självklart vad brottet förtal innebär om man tittar på lagtexten i första stycket. Men läser man det andra stycket så tolkar i alla fall jag lagen som att det kan finns omstädigheter som gör att man kan peka ut en person som både brottsling och klandervärd, utan att man kan dömas till ansvar för vad man har lämnat uppgifter om. Som jag tolkar det så kan man inte bara säga. Det är förtal, det är inte förtal. Det står ju i lagtexten att om han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för uppgiften som lämnas, och om det visar sig att det var försvarligt att lämna ut uppgifter, då skall ej dömas till ansvar. 

 

Jag ska nu inte sitta här krångla till det mer om vad brottet förtal faktsikt är, men jag tycker genom åren att det har varit viktigt att för min egen de och så gott jag kanl försöka tolka vad man faktiskt får skriva och gå ut med i sina sociala medier. Sen är jag inte sån som person att jag har något behov av att peka ut folk och lämna ut uppgifter om andra som tex har begått brott mot mig eller ägnat sig åt andra svinaktigheter. Det finns ju många andra sätt än att använda sina sociala medier till att sprida uppgifter på. Skulle jag tex berätta något för en journalist (vilket har hänt att jag har gjort) och denne väljer att göra något med mina uppgifter som jag lämnar, då kan jag i slutändan aldrig bli ansvarig för att dessa uppgifter har fått spridning och blir ett förtal. Om uppgifter tex publiceras i en tidning då faller ju allt på en ansvarig utgivare. Man ser ju också ofta att tex tidningar går ut med uppgifter, namn och bild på personer där man påstår att en viss person tex har begått ett brott utan att den utpekade personen har blivit dömd för det. Som jag tolkar det så hävdar tidningarna ofta att deras uppgifter är försvarliga att gå ut med eftersom det finns ett allmänintresse av deras uppgifter. Jag som eventuell uppgiftslämnare kan ju dessutom vara anonym, och en tidning får aldrig enligt lagen röja mig som källa . Denna rätt har jag ibland använt mig av och de finns exempel på uppgifter som jag har tipsat tex en tidning om som har spridit sig den vägen, men jag själv har aldrig gått ut i mina egna sociala medier om vilka dessa uppgifter är. Dessutom har jag aldrig själv spridit dessa uppgifter på något annat sätt än just som ett nyhetstips. 

 

Sen är det ju också så att det finns något som heter yttrandefrihet. Rätten att berätta om sin egen upplevelse av en viss händelse. Den enskilde individens rätt till yttrandefrihet sträcker sig ganska långt. Rimligtvis står det var och en fritt att berätta om saker som man själv har blivit utsatt för. Sprider man inte uppgifter om något annat än hur man själv har upplevt något som man har blivit utsatt för, då kan detta vara försvarbart och jag kan tycka att det borde vara något som faller undertill just  yttrandefrihet. Alltså den enskilde invidens rätt till yttrandefrihet. Det är ändå här jag tycker att det blir svårt för mig som icke juridiskt utbildat att bedöma var gränsen mellan ytrrandefrihet och förtal/grovt förtal går. När jag själv känner att jag hamnar ungefär där med tex mitt bloggande, då är jag väldigt försiktig med vad jag publicerar. är jag osäker, då publicerar jag inte. Det känns som en bra strategi att hålla sig till. 

 

Det har hänt att jag har blivit hotat av personer som säger att man ska anmäla mig för förtal om jag skulle gå ut med vissa uppgifter. Det där skrämmer inte mig överhuvudtaget. Dom personerna som har hotat mig med detta har samtididigt också sagt att dom aldrig har gjort nånting, trots att dom vet att jag kan bevisa att det jag tex har konfronterat dom med är sant. Jag tänker alltid som så att har man inte gjort nåt så behöver man aldrig vara rädd för att bli dömd för nånting. En ren lögn eller en överdrift kommer ofta fram i en eventeull rättegång. Jag som anklagad för ett brott kommer ju att ha en försvarare och tillsamans med denne kommer ju vi att vända och vrida på allt så att så mycket som möjligt blir till fördel för mig och till nackdel för målsägande. Om den målsägande ljuger eller överdiver om det minsta lilla så är jag rätt övertygad om att försvaret kommer att ifrågasätta trovärdigheten, inte bara i det som är en lögn eller en överdrivt, utan man kommer att ifrågsätta hela målsägandes trovärighet i allt hen säger och har sagt.

 

När det gäller dom hot som jag har fått på mig när det handlar anmälan om förtal så är det värt att notera att jag har blivit hotat innan jag ens har skrivit nånting. Jag kanske inte ens har tänkt att publicera nånting, ändå blir jag hotat. Jag kan bara säga till er som har hotat att mig kan inte skrämma till tystnad. Tycker jag att det värt att publicera nånting så gör jag det. Samtidigt känner jag sällan ett behov av att peka ut någon som tex har begått ett brott mot mig. Jag vet ju att jag kan skriva om det i alla fall. Jag har ju min utan tvekan rätt att skriva om en anonym person och då är det vad jag vet helt omöjligt att jag ska kunna sätta dit mig för förtal. 

 

Det känns också som ett riktigt "långskott" att jag ens skulle kunna bli åtalad för något som jag publicerar på mina sociala medier. Jag är alltid väldigt försiktigt med att lägga ut andra än mig själv, oavsett vad jag väljer att tex skriva om. Dessutom hör jag ju på många av er som har hotat mig om anmälan att ni inte vet ett skit om vad ni babblar om. Det känns också ganska allvarligt att det finns personer som försöker hindra mig från att använda mig av min rätt till yttrandefrihet. 

 

Några exempel på när jag blev hotat om att bli anmäld för förtal det var när jag satt och jobbade med min självbiografi. Många visste ju egentligen inte vad jag satt och skrev, men ändå försökte vissa skrämma mig till tystnad. Jag har efter detta pratade med både advokat och polis och jag har då frågat om det verkligen är tillåtet att försöka skrämma mig till tystnad på sådana sätt sm vissa gjorde. Jag fått en del intressanta svar på detta och sen har man också sagt att jag nog inte behöver vara orolig. Det ska ändå till väldigt mycket för att en anmälan om förtal/grovt förtal ska gå hela vägen till åtal och en fällande dom. 

 

Oavsett vad jag tror mig veta eller inte veta om vad jag får publicera så kommer jag ändå att hålla mig till den principen att jag ska vara försiktig med vad jag lägger ut. Jag har inget behov av att berätta om vilka svin som gör saker mot mig som tex är brottsliga. Jag har ju ändå alltid rätt att tex skriva om hur jag upplever en viss händelse om jag bara skriver om själva händelsen och inte hänger ut någon person med tex namn och bild. Yttrandefriheten sträcker sig ganska långt, och det tänker jag alltid ha i åtanke. Det är i alla fall inte så enkelt att man bara kan säga: Det är förtal och det är inte förtal, men jag tycker ändå alltid att man ska vara försiktig med vad man publicerar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är det bara kvällen kvar av 2019. När jag tittar tillbaka på detta året så känner jag mig ganska nöjd. Jag lyckats ju få bra snurr på ekonomin igen. Det var kul att träffa Peg på Liseberg och Bokmässan i september var mysig. Jag hade avspänd helg i Stockholm och Musikhjälpen levererade ett riktigt bra program i år. 

 

Jag är ganska förväntansfull inför 2020. Jag har inte så mycket planerat just nu, men jag vill ju  väldigt mycket med 2020 och jag har bestämt mig för att göra mer och tänka mindre. Med tanke på vad jag har för nyårlöfte också, så får man ju försöka vara driven och kreativ. 

 

Jag kommer säkert att besöka Bokmässan även nästa år. Jag har i alla fall redan köpt ett kort så att jag kan springa ut och in på mässan 2020 i 4 dagar. Det kommer ju också ett Musikhjälpen i slutet av året och jag har svårt att tro att jag inte kommer att bry mig om det. 

 

En sak som jag har på gång och som förmodligen blir av i början av året det är att jag ska träffa Alexandra Nilsson igen. Jag budade  ju hem hennes auktion som hon bidrog med i årets Musikhjälpen.  Jag har träffat Alexandra en gång förut. (hösten 2018) Det ska bli kul att få träffa henne igen. 

 

 

Jag tror att det kan bli ett väldigt roligt 2020 om jag håller mitt nyårslöfte. Jag har och kommer att ha mycket att se fram emot, samtidigt som jag hoppas att jag kommer att må väldigt bra av att jag unnar mig saker med jämna mellanrum, under en helt år.  Det blir liksom oftare nånting annat än den vanliga "vardagslunken" som man ofta hamnar i för mycket och är länge. Till 2020 så ska jag i alla fall försöka ändra lite på det där med att bara göra sånt som jag typ alltid gör.  

I slutet av september i år gjorde jag ett besök på Bokmässan i Göteborg. 

 

Precis i början av sommaren 2019 så åkte jag ner till Göteborg för att träffade Peg Parnevik. Hon skulle köra ett gig på Liseberg och jag hade under Musikhjälpen-veckan år 2018 budad hem en auktion som innebar ett backstage häng på ett av Pegs alla gig, nånstans i Sverige. Jag valde då Göteborg och Liseberg eftersom det blev närmast för mig.