När jag började med att blogga så insåg jag ganska tidigt att jag bör försöka sätta mig in i vad jag får skriva och inte. När blir det förtal? Vad säger egentligen lagen och hur ska man tolka den? Efter att nu i många år ha försökt få grepp om vad som är förtal och inte, så kan jag säga att frågorna om vad som är förtal och inte och hur man ska tolka det som står i lagen inte alltid är helt självklara för mig.

 

Jag tycker ofta att det är svårt att få grepp om vad som är förtal och inte. För mig känns det som att de många gånger är en helt juridisk fråga. Det är i alla fall inte självklart att det blir ett förtal om man tex utpekar någon som brottsling eller på något sätt baktalar en person. Personligen har jag ändå alltid valt att vara försiktig med vad jag skriver. Jag har ofta som princip när det gäller allt som jag lägger ut i mina sk sociala medier att är jag det minsta osäker på om jag vill publicera, då väljer jag att inte göra det. Jag har också sagt sen länge att jag vill bara publicera sånt som jag känner att jag kan stå för. Både nu och över tid. De finns absolut inlägg som jag tidigare har skapat på min blogg som jag kanske inte idag skulle publicera. Men jag känner att det viktigaste är att jag över tid kan stå för vad jag har valt att publicera. Även om de finns inlägg som jag idag inte skulle välja att publicera på samma sätt som jag tidigare har gjort så kan jag ändå lätt stå för vad jag gjorde tidigare. Tidigare tyckte jag så, idag tycker jag något annat. Jag kan stå för det, samtidigt som jag kan ändra åsikter.  Sen finns det säkert några inlägg på min blogg som jag helt ångrar att jag publicerade, men när jag tänker på hur många de kan tänkas vara så handlar det om mindre än 10 publiceringar i alla mina sociala medier. Bara på de jag har publicerat här på bloggen så har jag ju över 11 000 publiceringar, på över 11 år av bloggande. Om jag ångrar max 10 inlägg av 11 000, då är ju detta inte mycket att ångra. Det är liksom skitsamma.   Oavsett vad jag har publicerat så har jag alltid varit väldigt försiktigt. Bättre att ligga under "gränsen" än att överstiga den.

 

Men, för att återgå till det jag tänkte skriva om, nämligen brottet förtal så kan vi ju titta på vad lagen säger.

 

 

 

Jag delade upp lagstexten i två stycken och om jag bara läser det första stycket så tycker jag det är ganska lätt att veta vad som skulle kunna vara förtal och inte, men läser man andra stycket då känner jag för min del att mycket inte är självklart om vad som skulle kunna vara förtal och inte. 

 

VAD BETYDER ALLT DETTA EGENTLIGEN? Av allt som jag genom åren har tagit reda på om detta så drar jag följande slutsatser. 

 

Det känns som att ska något ens vara i närheten av att vara ett förtal enligt lagen så måste man sprida något om en viss identifiread person. Man måste peka ut någon. Jag kan tex inte förtala någon anonym person. Utalar jag mig om en anonym person, då har jag svårt att tro att det är förtal. Det måste vara en utpekad person för att brott om förtal ska bli auktuellt. Uppgiften som man går ut med måste dessutom innebära att man pekar ut en person som brottsling eller klandervärd. Dessutom måste dessa uppgifter om att någon är brottslig eller klandervärd få en viss spridning. 

 

Som jag sa förut så känns det ganska självklart vad brottet förtal innebär om man tittar på lagtexten i första stycket. Men läser man det andra stycket så tolkar i alla fall jag lagen som att det kan finns omstädigheter som gör att man kan peka ut en person som både brottsling och klandervärd, utan att man kan dömas till ansvar för vad man har lämnat uppgifter om. Som jag tolkar det så kan man inte bara säga. Det är förtal, det är inte förtal. Det står ju i lagtexten att om han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för uppgiften som lämnas, och om det visar sig att det var försvarligt att lämna ut uppgifter, då skall ej dömas till ansvar. 

 

Jag ska nu inte sitta här krångla till det mer om vad brottet förtal faktsikt är, men jag tycker genom åren att det har varit viktigt att för min egen de och så gott jag kanl försöka tolka vad man faktiskt får skriva och gå ut med i sina sociala medier. Sen är jag inte sån som person att jag har något behov av att peka ut folk och lämna ut uppgifter om andra som tex har begått brott mot mig eller ägnat sig åt andra svinaktigheter. Det finns ju många andra sätt än att använda sina sociala medier till att sprida uppgifter på. Skulle jag tex berätta något för en journalist (vilket har hänt att jag har gjort) och denne väljer att göra något med mina uppgifter som jag lämnar, då kan jag i slutändan aldrig bli ansvarig för att dessa uppgifter har fått spridning och blir ett förtal. Om uppgifter tex publiceras i en tidning då faller ju allt på en ansvarig utgivare. Man ser ju också ofta att tex tidningar går ut med uppgifter, namn och bild på personer där man påstår att en viss person tex har begått ett brott utan att den utpekade personen har blivit dömd för det. Som jag tolkar det så hävdar tidningarna ofta att deras uppgifter är försvarliga att gå ut med eftersom det finns ett allmänintresse av deras uppgifter. Jag som eventuell uppgiftslämnare kan ju dessutom vara anonym, och en tidning får aldrig enligt lagen röja mig som källa . Denna rätt har jag ibland använt mig av och de finns exempel på uppgifter som jag har tipsat tex en tidning om som har spridit sig den vägen, men jag själv har aldrig gått ut i mina egna sociala medier om vilka dessa uppgifter är. Dessutom har jag aldrig själv spridit dessa uppgifter på något annat sätt än just som ett nyhetstips. 

 

Sen är det ju också så att det finns något som heter yttrandefrihet. Rätten att berätta om sin egen upplevelse av en viss händelse. Den enskilde individens rätt till yttrandefrihet sträcker sig ganska långt. Rimligtvis står det var och en fritt att berätta om saker som man själv har blivit utsatt för. Sprider man inte uppgifter om något annat än hur man själv har upplevt något som man har blivit utsatt för, då kan detta vara försvarbart och jag kan tycka att det borde vara något som faller undertill just  yttrandefrihet. Alltså den enskilde invidens rätt till yttrandefrihet. Det är ändå här jag tycker att det blir svårt för mig som icke juridiskt utbildat att bedöma var gränsen mellan ytrrandefrihet och förtal/grovt förtal går. När jag själv känner att jag hamnar ungefär där med tex mitt bloggande, då är jag väldigt försiktig med vad jag publicerar. är jag osäker, då publicerar jag inte. Det känns som en bra strategi att hålla sig till. 

 

Det har hänt att jag har blivit hotat av personer som säger att man ska anmäla mig för förtal om jag skulle gå ut med vissa uppgifter. Det där skrämmer inte mig överhuvudtaget. Dom personerna som har hotat mig med detta har samtididigt också sagt att dom aldrig har gjort nånting, trots att dom vet att jag kan bevisa att det jag tex har konfronterat dom med är sant. Jag tänker alltid som så att har man inte gjort nåt så behöver man aldrig vara rädd för att bli dömd för nånting. En ren lögn eller en överdrift kommer ofta fram i en eventeull rättegång. Jag som anklagad för ett brott kommer ju att ha en försvarare och tillsamans med denne kommer ju vi att vända och vrida på allt så att så mycket som möjligt blir till fördel för mig och till nackdel för målsägande. Om den målsägande ljuger eller överdiver om det minsta lilla så är jag rätt övertygad om att försvaret kommer att ifrågasätta trovärdigheten, inte bara i det som är en lögn eller en överdrivt, utan man kommer att ifrågsätta hela målsägandes trovärighet i allt hen säger och har sagt.

 

När det gäller dom hot som jag har fått på mig när det handlar anmälan om förtal så är det värt att notera att jag har blivit hotat innan jag ens har skrivit nånting. Jag kanske inte ens har tänkt att publicera nånting, ändå blir jag hotat. Jag kan bara säga till er som har hotat att mig kan inte skrämma till tystnad. Tycker jag att det värt att publicera nånting så gör jag det. Samtidigt känner jag sällan ett behov av att peka ut någon som tex har begått ett brott mot mig. Jag vet ju att jag kan skriva om det i alla fall. Jag har ju min utan tvekan rätt att skriva om en anonym person och då är det vad jag vet helt omöjligt att jag ska kunna sätta dit mig för förtal. 

 

Det känns också som ett riktigt "långskott" att jag ens skulle kunna bli åtalad för något som jag publicerar på mina sociala medier. Jag är alltid väldigt försiktigt med att lägga ut andra än mig själv, oavsett vad jag väljer att tex skriva om. Dessutom hör jag ju på många av er som har hotat mig om anmälan att ni inte vet ett skit om vad ni babblar om. Det känns också ganska allvarligt att det finns personer som försöker hindra mig från att använda mig av min rätt till yttrandefrihet. 

 

Några exempel på när jag blev hotat om att bli anmäld för förtal det var när jag satt och jobbade med min självbiografi. Många visste ju egentligen inte vad jag satt och skrev, men ändå försökte vissa skrämma mig till tystnad. Jag har efter detta pratade med både advokat och polis och jag har då frågat om det verkligen är tillåtet att försöka skrämma mig till tystnad på sådana sätt sm vissa gjorde. Jag fått en del intressanta svar på detta och sen har man också sagt att jag nog inte behöver vara orolig. Det ska ändå till väldigt mycket för att en anmälan om förtal/grovt förtal ska gå hela vägen till åtal och en fällande dom. 

 

Oavsett vad jag tror mig veta eller inte veta om vad jag får publicera så kommer jag ändå att hålla mig till den principen att jag ska vara försiktig med vad jag lägger ut. Jag har inget behov av att berätta om vilka svin som gör saker mot mig som tex är brottsliga. Jag har ju ändå alltid rätt att tex skriva om hur jag upplever en viss händelse om jag bara skriver om själva händelsen och inte hänger ut någon person med tex namn och bild. Yttrandefriheten sträcker sig ganska långt, och det tänker jag alltid ha i åtanke. Det är i alla fall inte så enkelt att man bara kan säga: Det är förtal och det är inte förtal, men jag tycker ändå alltid att man ska vara försiktig med vad man publicerar.