Borde jag sätta upp arbetstider även när jag är hemma? Efter en viss tid på kvällen så skiter jag allt. Ibland kanske man bara ska besluta sig för att bara släppa det man håller på med eller ser att man vill få gjort. De mesta kan ju vänta till en annan dag. Det är ju tex ingen som dör om jag inte diskat innan jag kryper i säng för att sova för natten. 😊😊

Det har gått några timmar sen jag kom hem från jobbet. Det känns som om det var för typ 30 minuter sedan. Jäklar vad tiden har gått fort ikväll! Jag har grejat med allt möjlig sedan jag kom hem. Detta efter att ha haft en lång dag av busskörning ( som kändes bra). Mitt grejande blir s om jag vill. Många saker har dom senaste dagarna fallit på plats på sätt som gör att jag är mer än nöjd! Jag känner "flow" och glädje över att mycket just nu går så snabbt och lätt att fixa. Sen vet jag att det kan vända snabbt. Detta har jag hela tiden i bakhuvudet. 

Imorgon har jag mer jobb. Jag ska upp klockan 04:00.  Sen kör jag väl stenhårt hela dagen, fast jag hoppas att jag kan känna mig maximalt avspänd ändå. Jag vill bara behålla denna känslan som jag har nu, och har haft hela dagen.  Jag hoppas att känslan av maximal avspändhet, och glädjen över att mycket verkar bli som jag vill bara håller i sig och vara länge. Motgångar och att man har riktigt fel ibland kan man lära sig mycket på, men man vill ju må bra och lyckas med saker så mycket som möjligt. 

Det är ju när jag lyckas med saker som jag i slutändan förverkligar drömmar. Det är just att leva sina drömmar som är meningen med livet. Det tycker jag i alla fall. 

 

Tomokazu Harimoto - Koki Niwa

 

Chen Meng - Zhu Yuling

 

Ma Long - Fan Zhendong

Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet! 

Jag är ju pigg och fräsch efter en hel  del promenader och mycket  ledighet. Idag kände jag mig också maximalt avspänd, i alla lägen. Saker som ofta kan få mig irriterad eller stressad hanterade jag med att bara vara maximalt avspänd. Inget av allt som man har att hantera när man kör buss gjorde mig idag mer spänd, arg eller stressad. Jag bara tog allt med ro och jag kände att jag mådde bra på jobbet. 

Idag var jag nog väldigt nära det där som man kan kalla en optimal arbetsdag.  Jag var maximalt avspänd och jag mådde bra och jag var glad över att det var så fint väder. 

 Då var det måndag och nya vecka igen. Jag har massor av jobb. Nu börjar väl en period av ganska mycket arbete i bussen. Jag kommer nog att jobba på som schemat ser ut och inte söka så mycket ledig på ett tag framöver. Hoppas att  jag orkar med denna veckan på ett bra sätt. Jag kommer nog att vara rätt snurrig i huvudet när jag promenerar hemmåt efter tordagens arbete. Då har jag ju gjort ca 40 timmar på 4 dagar. 

 

Jag hoppas också att jag fortsätter ha tålamod så att jag håller min tänkta budget. Jag vet av erfarenhet att jag lätt kan börja känna att det är dags att unna sig lite mer när man har kämpat länge med nåt, speciellt när man har jobbat mycket och sen ska ta den där lediga helgen. Man tänker typ: Jag har varit så duktig, jag lever bara en gång, det där målet jag har kommer jag nog att fixa ändå. Kör bara!!  

Men alla dessa tankar ska jag fan inte låta ta över och få sabba för mig. Det finns inget sen för denna grejen längre. Det måste göras nu, annars fixar jag det nog inte. Sen är liksom inget alternativ. 

Jag har kämpat i snart 1,5 år med att komma rätt och få allt som jag vill ha det. Nu är det ju ca 2 månader kvar...sen har jag räknat med att jag ska vara färdig. Om jag har kämpat och jobbat stenhårt med att få loss pengar till sparandet i 1 år och 4 månder... då ska jag ju inte sluta innan jag har fixat de 2 sista månaderna. Risken blir ju då att jag får börja om med nya 1 år och 6 månader. Jag orkar ju inte bry mig om denna grejen en gång till. 

 

Rastlösheten som jag kände igår var på max och jag är lättad idag att jag inte lät rastlösheten ta över på ett negatvift sätt. Det positiva igår var att jag fick mycket gjort. Jag grejade ju från tidig morgon till sen kväll och jag hade nästa ingen paus alls. Det var bara full fart framåt. Att jag bara körde på berodde säkert på att jag kände mig så jäkla rastlös så jag höll på att klättra på väggarna. 

 

Jag jobbar mycket när jag har mina arbetsdagar. Jag promenerar mycket vilket säkert gör att jag får mer energi som jag ofta känner måste komma ut. Jag får svårt att sitta still när jag så ofta är ute och promenerar flera mil i veckan. Allt detta känns som positivt. Jag vill vara på "tårna".Greja mycket och fixa saker. Jag orkar mycket mer och känner mer energi lust att göra saker för att jag är ute och rör på mig. Jag får en idê eller någon anna ger mig en idê.  Sen vill jag se hur långt mina tankar funkar i verkligen. Vad kan jag i slutändan fixa. Vilka målsättningar kan jag nå. 

 

Nu har jag som målsättning att fixa privatekonomin. Jag räknar med att jag får kämpa med till slutet på maj. Det är inte roligt, men i slutändan kommer det att kännas bra när jag har lyckats få allt som jag vill ha det. Jag tänker inte ge mig förrän jag får som jag vill. Även om detta med mitt ekonimimål säkert är en stor orsak till att jag känner mig så rastlös, så är det värt att känna av rastlösheten om det nu ändå är så att jag når mitt mål i slutändan. 

 

Annars när det gäller detta ekonomimålet så har jag ibland lite tur. Jag har vid flera tillfällen under detta året  sett att jag har fått in pengar som jag liksom inte har kunnat förutse eller räknat med. Jag kanske har gjort nånting eftersom jag får in pengarna, men ibland är det bara en ren tillfällighet att jag lyckas tjäna pengar på det. Ibland kanske jag också har köpt något billigare som jag på förhand trodde skulle kosta mer och då har jag ju tjänat lite på det också. Jag tror egentligen inte på slumpen och att turen löser mina saker som jag vill fixa. Men det kanske kan vara så att grejar man bra, inte ger upp och är noga så kanske man har turen med sig i större utsträckning. Jag tror också stenhårt på att hälften av allt man lyckas med är just  tur, och detsamma gäller för alla andra. Själv kan jag ibland också tänka att precis ALLT som jag lyckas med på något sätt bara är ren tur, men att jag tänker så kan nog ha med min lite dåliga självkänsla att göra.

 

Ekonomimålet är det som gäller nu i alla fall. För mig är det extremt klart att jag vill fixa min ekonomi på precis det sätt som jag vill ha den. Efter det kan jag gå vidare med andra saker som handlar om att kunna fixa sånt som jag drömmer om. Jag kan fortsätta att jobba på med att förverkliga drömmar. Jag tycker ju nånstans att det är det livet går ut på.

 

Jag har många drömmer och jag tror att jag tids nog kommer att kunna förverkliga alla. Allt jag vill uppleva och fixa borde inte ta så lång tid, om det nu är på dom sätt som jag tror att det är.

 

 

 

 

 

 

 

Idag är det exakt 2 år sedan som terrordådet på Drottninggatan i Stockholm ägde rum.  Jag  minns att jag jobbade vid den tiden som det hände och jag satt i bussen och lyssnade på radion. Där berättades det då att en lastbil hade kört in i Åhlénshuset på på Drottninggatan.  Det tog ju inte lång tid innan det rapporterades om att detta var ett terrordåd. Det förstod man ju ganska snabbt efter att man hade hört talas om vad som hade hänt. 

Jag hade dagen innan ( den 6 april) varit i Stockholm och jag tänkte att det var ju tur att jag inte beslöt mig för att stanna flera dagar utan att jag bara åkte upp och hem igen samma dag. Risken att jag skulle ha befunnit mig på Drottninggatan just den tiden då terrordådet skedde hade väl inte varit så stor, men på något sätt kom detta med Drottninggatan väldigt nära mig. Jag hade ju ändå befunnit mig i Stockholm dagen innan detta fruktansvärda händer. 

Jag kände mig lättad för min egen skull. Att jag inte hade befunnit mig i Stockholm, just den dagen kändes skönt och sen gick mina tankar till offren och deras anhöriga. 

Veckan efter terrordådet åkte jag återigen upp till Stockholm. Detta hade för min del varit planerat sen länge. Jag åkte upp till Stockholm för att jag skulle shoppa kläder och då var det ju fullt med blommor och ljus i närheten och vid platsen där lastbilen hade rammat Åhlénshuset. När jag såg detta på plats så gick naturligtvis mina tankar återigen till alla dom som hade blivit offer för detta fruktansvärda som hade hänt på Drottninggatan i Stockholm. 

MINA EGNA BILDER. APRIL 2017

 

En promenadrunda på 12 km har jag avverkat idag också. Det känns bra att jag har fått gjort de, men ute på varvet kändes det segt och tufft att gå rundan. Jag tror att gårdagen spökade lite för mig. 

 

Jag grejade väldigt mycket under hela dan igår. Trots detta kände jag mig rastlös och otillräcklig. Jag tänkte hela tiden att jag ville något mer.  Det där något mer kan jag inte göra för då sabbar jag för mig. Jag sabbar sånt som jag har som slutgiltigt mål.  Att jag inte kunde göra mer gjorde att jag kände mig otillräcklig. Så vände det och vred i huvudet på mig mest hela dagen igår. Alla dessa känslor kändes tufft att hantera och det var väl svårt att bara bli fri från allt över en natt. Därför kände jag väl av det lite idag också. 

 

Nu är det ändå så att jag inte känner mig så rastlös längre. Jag har gått en bra promenad i fin vårsol. Mycket mer orkar jag inte idag. Dessutom har jag massor med jobb nästa vecka. Den perioden av mycket jobb startar ju imorgon. nu är det riktigt mycket vila och slappa som gäller under resten av denna söndag. Känner jag mig otillräcklig idag  så är nog det bara ett täcken på att ag är överdrivet självransakande. Jag är nöjd med denna veckans grejande. Jag nöjer mig så och tänker inte mer på det. Punkt slut där liksom. 

 

Ma Long - Koki Niwa

 

Tomokazi Haimoto - Fan Zhendong

Hej! 

Jag har nog grejat hela denna dag utan någon paus. Jag har hela tiden kommit på nya saker att ta tag i. Jag har bara fått en tanke och sen har jag känt att jag inte vill skjuta nåt framför mig. Ta tag i det direkt så blir det gjort och känns bättre sen. Typ så har jag tänkt hela denna "saturyay"

 

Det har väl säkert med min rastlöshet att göra som idag har varit totalt. Jag tror inte man kan känna sig mer rastlös än vad jag har gjort idag. Jag försöker övervinna den genom att bara greja och greja. Det känns ändå positivt att jag har svårt att bara sitta still och inte göra ett skit.Det blir ju i alla fall lite fart på mig.

 

 Bara inte rastlösheten tar över kroppen och jag helt tappar skallen.  Det viktigaste för mig just nu är ju ändå att jag inte låter nånting sabba det jag har planerat för min privatekonomi. Det är lite jobbigt att ändå känna av rastlöshet. Jag vill ju göra så mycket och en hel del kostar ju mer pengar än vad jag just nu kan bränna. Jag har ju pengarna, men jag kan ju inte använda dom för jag behöver jag ju för att jag få det privatekonomiska läge som jag just nu kämpar för. 

 

Jag kämpar på ett sätt emot min rastlöshet. Jag försöker dämpa den genom att greja med allt möjligt, samtidigt känns det som jag bara dämpar den för stunden. När jag sen slappnar av då kommer den tillbaka och lägger sig på max. Rastlösheten blir då total och tänker jag inte efter ordentligt så kan jag lätt sabba för mig.

Imorgon kommer det ändå att kännas bra för då kommer jag att vakna upp till en söndag där jag säger: Så bra att jag inte sabba för mig igår heller. Shit va bra jag mår av det idag!!  

 

Rastlösheten är nog på max just nu. Kan jag bara "vinna" över den så gör det egentligen ingenting att jag känner mig rastlös varje dag. Det kan ju faktiskt vara positvit med den känslan. Även om det inte är det så kommer allt att kännas jäkligt bra när jag har klarat av ekonomimålet och samtidigt då vet att jag inte har låtit rastlösheten vinna över mig.

Idag har jag haft mycket tid till att tänka. Jag har ju inte direkt gjort något idag, mer än att vara i mina tankar.

 

Jag gick en långpromenad under förmiddagen. När jag går mina promenader så är det inte ovnligt att jag kommer på en lösning på tex ett problem som jag har. Eller så kommer jag på att den lösning jag trodde var bra, inte alls är det. Då kanske det också är så att det inet finns någon lösning. Vissa saker kommer man aldrig att förstå, men jag gillar att fundera över saker och sen se hur långt jag kan ta mina tankar i verkligheten.

 

Det låter kanske lite överdrivet att jag skulle hitta lösningar på problem eller bara komma till massor av insikter som bara göra att jag tänker annorlunda och ändrar åsikt om saker och ting. Men det är egentligen inte så konstigt att man tänker som bäst när man tex är ute och promenerar. Man har ju tiden att fundera när man är ute promenerar ... eller bara sitter på en havsklippa. Tiden finns inte när man jobbar som fan, eller grejar med allt möjligt på sin fritid. Är det full fart och saker man som man gör kanske inte ens handlar om att slappa och ta hand om sig själv på ett bra sätt, ja då finns inte tiden att tänka på hur man ska lösa några problem heller. 

När jag ibland lyssnar på folk som berättar om alla möjliga problem som dom kanske inte hittar några lösningar på så tänker jag ofta den där tanken att dom borde ta den där promenaden. Eller bara åka och sätta sig på en havsklippa och fundera på hur man ska komma till rätta med sina problem. Lösningen kanske bara är att man stannar upp lite och ger sig själv chansen att hinna tänka. Har man familj och mycket att göra på jobbet, plus att man bara ska försöka få det sk livspusslet att gå ihop, då kommer ju problemen som man gärna vill hitta bra och smarta lösningar på. Den där promenaden är kanske en början i alla fall. När man vill få till en förändring och kanske bara lösa ett problem som man tycker är jobbigt att leva med, då kan det nog vara bra att stanna upp och fundera lite längre på den saken än vad man kanske brukar göra.

 

Jag tänker  mycket på vad jag har för drömmer. Jag tycker ju att livet går ut på att försöka förverkliga sina drömmar. Många drömmar som jag har haft har när jag har börjat tänka på dom känts omöjliga. Men när jag tänker om och om igen och funderar steg för steg på allt jag måste göra  för att komma till slutmålet då händer det att jag hittar den där lösningen som faktiskt sen gör att jag kan känna mig rätt så säker på att jag kan fixa det. Det är en rätt skön känsla när man i ögonblicket tror sig ha en bra strategi på hur man ska kunna förverkliga en dröm som man har gått och tänkt länge på. 

 

Jag har ibland också tänkt på att jag ofta har fått hitta lösningar på problem som jag tycker att andra människor än jag själv har orsakat. Detta kan naturligvis göra mig både arg och ledsen, men jag försöker ändå hitta något positivt, även om man kanske tycker att det är skit med det man har blivit utsatt för.

 

Det positiva för mig är nog att när jag ser vad andra människor kan göra för "svinerier", så känns det ändå bra att man själv inte är en människa som tex försöker utnyttja och sko sig på andras bekostnad. När jag går och lägger mig på kvällen så vet jag att jag har försökt göra det som är bäst för många  människor, och då somnar jag gott. Om jag skulle ha gjort nånting som förhindrar att bra saker genomförs så skulle jag inte må så bra, och jag skulle inte sova gott. 

 

Det blev en runda idag. 12 km promenad i fint vårväder.

Jag fick min deklaration igår. Jag är alltid lite spänd precis innan jag ska kolla den. Det första jag kollar är ju hur mycket pengar jag kommer att få tillbaka. Om jag nu får tillbaka något, men det brukar ju vara så. 

 

Jag får tillbaka på skatten denna gången också. Det var ganska bra, men hur mycket pengar det handlar om kommer jag inte att säga.

Pengar, pengar och pengar. Jag har mycket tankar kring pengar och vad jag ska göra med alla pengar som jag har och får.