Idag är det exakt 2 år sedan som terrordådet på Drottninggatan i Stockholm ägde rum.  Jag  minns att jag jobbade vid den tiden som det hände och jag satt i bussen och lyssnade på radion. Där berättades det då att en lastbil hade kört in i Åhlénshuset på på Drottninggatan.  Det tog ju inte lång tid innan det rapporterades om att detta var ett terrordåd. Det förstod man ju ganska snabbt efter att man hade hört talas om vad som hade hänt. 

Jag hade dagen innan ( den 6 april) varit i Stockholm och jag tänkte att det var ju tur att jag inte beslöt mig för att stanna flera dagar utan att jag bara åkte upp och hem igen samma dag. Risken att jag skulle ha befunnit mig på Drottninggatan just den tiden då terrordådet skedde hade väl inte varit så stor, men på något sätt kom detta med Drottninggatan väldigt nära mig. Jag hade ju ändå befunnit mig i Stockholm dagen innan detta fruktansvärda händer. 

Jag kände mig lättad för min egen skull. Att jag inte hade befunnit mig i Stockholm, just den dagen kändes skönt och sen gick mina tankar till offren och deras anhöriga. 

Veckan efter terrordådet åkte jag återigen upp till Stockholm. Detta hade för min del varit planerat sen länge. Jag åkte upp till Stockholm för att jag skulle shoppa kläder och då var det ju fullt med blommor och ljus i närheten och vid platsen där lastbilen hade rammat Åhlénshuset. När jag såg detta på plats så gick naturligtvis mina tankar återigen till alla dom som hade blivit offer för detta fruktansvärda som hade hänt på Drottninggatan i Stockholm. 

MINA EGNA BILDER. APRIL 2017