Jag kör Vänersnäs idag och ibland när man står parkerad längst ut på denna lilla halvö så kan man ibland få se lite djur. Ofta är dom i flock. Det är inte ofta man hinner fotografera för när djuren typ ser en mänsklig varelse eller ett fordon som en buss så försvinner dom bort utom synhåll väldigt fort. Men ibland har man turen att komma riktigt nära inpå. Som idag.
Mitt i veckan har det blivit. Jag har jobbat på en del och jag har ganska mycket jobb kvar innan jag får en ledig helg. Jag längtar till ledigheten, men den känns långt borta just idag. Jag längtar även till min Stockholmtur. Den händer snart, men det känns ändå som det är långt kvar innan det är dags.
Det känns lite segt. Jag får vänta på ganska många roliga saker igen. Jag har fortfarande saker på gång, men innan något händer så kan jag bara vänta. Väntan gör att jag längtar och längtan känns jobbig. Denna onsdag känns lite extra jobbigt för för det är långt kvar till sånt som jag vill ska hända nu. Jag har också mycket kvar att göra som jag helst skulle vilja slippa att göra. Jag längtar till typ allt annat än där jag befinner mig nu. Bättre blir det, men nu är det kanske bra, men inte mer än så.
Då har man börjat jobba igen. Gårdagens arbete kändes ganska bra. Det var liksom ganska bra fart på mig. Helgens "megapromenader" i Amsterdam bidrar säkert till att man känner mer sprätt och fart i kroppen. Att man kom bort från Vänersborg och fick se något annat gör väl också att man får lite mer energi när man har kommit hem igen.
Idag på morgonen kontaktade jag min högsta chef. Jag ville prata med honom om en sak som jag tycker har blivit ganska jobbig. Det var min högsta chef. Den chef som är chef över mina närmaste chefer och som också är ansvarig för bussförarnas säkerhet, om man ser till Trollhättan och Vänersborg. Jag har ett stort förtroende för min högsta chef och därför har jag inga problem att prata med honom om saker som kan kännas jobbigt för mig. Det är inte ofta jag pratar om saker som händer eller bara som man tycker är allmänt jobbiga. Oftast känner jag att jag kan hantera allting på ett sätt som funkar för mig. Jag mår ju bra och trivs bra med jobbet så, men ibland kan det ju finnas något ändå. Därför känns det bra att jag har stort förtroende för min högsta chef. Efter samtalet i morse så kändes det också betydligt bättre för mig, det var ju därför jag ringde överhuvudtaget. Det viktiga är ju att jag mår bra liksom. Samtalet löste kanskew inte problemet, men på sikt så kan det vara bra att man har börjat prata med någon för att sen kunna få en lösning på det som ajg känner är ett problem för mig.
Idag har jag också varit ute på en löprunda. Det kändes stundtals bra och stundtals tufft. Jag springer kanske på lite för fort och det gör sen att jag inte riktigt orkar hålla uppe tempot. Efter att man har sänkt tempot ett tag så ökar man lite igen, tar helt slut och blir för trött. Sen får man mest kämpa. Fast det känns ju alltid bra efter att man har varit ute.
Jag tänker ibland att jag kanske ska ta mig ut på ett längre varv, men samtidigt finns det då risk för att jag tröttnar och lägger ner och jag börjar springa för långt och är ute länge. Det känns som en bättre strategi att springa lite kortare, men göra så 3-4 gånger i veckan. Jag svettas ju och känner att jag får upp lite flås, även om ajg inte springer några längre sträckor. Dessutom mår jag ju bra av sättet jag tränar på just nu, och då är ju allt så bra som det kan bli. Det viktigaste är ju att jag mår bra.
Jag kom hem igår efter att ha varit tre dagar i Amsterdam. Det var tredje gången för min del som jag besökte Amsterdam. Jag gillar Amsterdam på många sätt. Det är inte en så sjukt stor stad. Många människor rör sig ändå ute på gatorna runt om i Amsterdam. Jag fattar inte att det händer fler olyckor med tanke på hur mycket folk som bara går kors och tvärs, samtidigt som bilar, cyklar, spårvagnar och mopeder också bara kör kors och tvärs på gatorna där. Sen att männsikor rör sig på alla dessa små gator eller hänger på alla dessa små restauranger, pubar eller på något cafê det gör att det för mig känns som jag är på någon festival eller liknade.
Jag gick upp ganska tidigt i fredags för att jag helt enkelt inte skulle riskera att komma för sent till flyget på Landvetter "Airport". Jag åkte med tåget som avgick till Göteborg kl 07:09 och anlände sen till Göteborg kl 08:00. Sen tog jag en Taxi ut till Landvetter flygplats. Taxin hade ett fast pris på den köringen. Jag tror det kostade 445 kr, men sen kom det till en avgift på 26 kronor också bara för att jag tog en taxi från tågstationen och bilen stod innaför någon bomm som man då som kund skulle få betala extra för. Däremot när jag igår påkte från landvetter så slappa jag avgiften på 26 kr extra eftersom bilen inte behövde köra innanför någon viss bom. Det var så jag fattade det i alla fall.
När jag sen kom det Lanvetter flygplats så hade jag ganska gott om tid på mig. Jag började med att köpa lite euro och sen checkade jag in. Tog mig igenom alla säkerhteskontroller utan några problem (jag har ju varit med förr) Sen gick jag direkt till den Gate där jag skulle vara. Där satt jag sen i över en timme innan det var dags att kliva ombord.
Väl framme i Amsterdam så hade jag i princip bara fokus på att så snabbt som möjligt komma ut från flyplatsen och ta en taxi till hotellet. Jag visste att det skulle kosta mig dom där 500 kronorna igen. När jag kom ut och var på väg mot en av alla dessa bilar med taxiskyltar som stod där i den sk zonen för taxi så stoppade en man mig och sa : Vart vill då åka? Jag ska åka till mitt hotell, jag bara. Direkt sa då mannen som hade stoppade mig att han kunde köra mig och att det skulle bli mycket billigare än att ta en taxi från den där zonen där alla taxibilar stod. Jag sa bara nej tack och tog en taxi som stod där i zonen. Den där mannen som sa att han kunde köra mig vet ju jag ingenting om. Han hade ju unnat köra mig vart som helst och sen rånat mig på allt mitt bagage och mina pengar. Han fattade ju att jag var en turist som precis hade anlänt till Amsterdam. Det är ju inte värt att riskera något bara för att man kanske hade fått betala några hundralappar mindre för att han hade kört mig istället för någon ritigt taxibil.
Jag tänkte sen att et är tur att jag har skallen med mig och inte går med på vad som helst när jag blir erbjuden något bara så där liksom, fast sen när jag kom till hotellet så fick jag ett problem där jag fick känna lite panik för att jag inte riktigt ändå hade haft skallen med mig.
Jag skulle bo på Hotell Ibis som låg precis brevid Centralstationen i Amsterdam. Det är ett bra Hotell och jag har alltid bott där vid de tidigare 2 tillfällen då jag har varit i Amsterdam.
När jag kom till Hotellet och skulle checka in så satt det en mycket artig, men bestämd man i receptionen. Jag berättade vad jag hette och sa tat jag skulle checka in. Han fick se mitt pass och sen ville han se någon slags bekräftelse på att jag hade betalat för rummet när jag beställde resan. Jag visste ju att jag hade gjort det, men dom receptionen kan tydligen inte se det av någon anledning. Dom ser att jag har bokat, men inte det utan jag måste visa dom en kvitto typ som bevisar det. Här fick jag ett kort stund ett litet problem som fick mig att känna den välbekanta paniken.
När mannen i receptionen bad mig att få se det sk kvittot så kunde jag inte hittade det. Jag letade och letade, men jag hittade det inte. Jag tänkte för en stund att jag kanske hade råkat ge lappen med till taxiföraren som körde mg till hotellet från flygplatsen. Jag hade ju viftat lite med den lappen när jag visade taxiföraren adressen. Mannen i receptionen på hotellet sa bara till mkg att jag måste ha lappen med bekräftelsen, annars måste jag ringa till resebyrån i Sverige och be dom maila bekräftelsen. Jag visste nu att hittar jag inte kvittot då får jag inte checka in, alternitvet blir då att jag får betala igen. JAG MÅSTE HITTA KVITTOT!! Mannen i receptionen på hotellet var ju stenhård. Jag får inte checka in om jag ite kan bevisa att jag har betalat. Jag letade lite till. Jag rotade igenom varenda fick jag hade och då hittade jag kvittot. Jag bad sen om ursäkt för att jag hade slarvat så. Sen var jag bara lättade över att jag hittade den där jävla lappen. Vad skulle jag ha gjort annars?? Jag fick också vid incheckningen betala någon slags lokal skatt som det fanns någon lag på i Holland. Be mig inte försklara det där vidare. För mig vad det bara obegripligt, men om jag minns rätt så tror jag att jag betalde 16 euro som man allstå kallade för skatt.
Väl incheckad så började jag packa upp mina saker. Jag hade ganska fin utsikt. Både när det var ljust...
...och mörkt.
Frukosten på Hotell Ibis var helt ok. Det liksom inget "wow" över frukostbuffen, men helt ok. Osten var jättegod och allt annat smakade väl annars ungefär likadant som i Sverige.
För övrigt så kan jag bara säga att jag gillar maten i Amsterdam. Det finns många små myisga resturanger över hela stan. Bra mat till schyssta priser och mycket smakar betydligt godare än om man äter på något liknade ställe i Sverige. Jag vet tex när jag bara köpte något så enkelt som en korv med bröd. Detta var typ som att köpa en bättre lunch här i Sverige. Jättgod korv med färskt bröd. Jag kunde bli mätt på detta. Helt sjuk matupplevelse för min del.
Det finns som sagt också många mysiga matställen att besöka. Det är bara att välja och vraka bland sånt man tycker om. Jag upplever att de flesta ställen är bra, men jag har naturligtvis inte provat hur många som helst heller.
På Hotell Ibis hade dom en bra grej som jag gillade jättemycket. Man kunde dygnet runt köpa lite smågott och ta med sig upp på rummet. Det fanns allt möjligt och det var så gott efter tex den där partynatten i Amsterdam som jag hade natten mellan fredag och lördag.
En grej som inte går att ungå att se är alla dessa cyklar som typ finns överallt i Amsterdam. Jag har aldrig sett så mycket cyklar någonstans. Massor med cyklar står fastlåsta lite överallt och vart man än går så ser man cyklister komma cyklade. Man hör också mängder av plingade när man är ute och går. Utanför mitt hotell fanns det typ hur mycket cyklar som helst och vad jag inte fattar är hur man ska kunna hitta just sin egna cykel bland alla dessa cyklar. Typ, "i skogen ser man inget för alla träd". I Amsterdam säger dom väl: "I AMSTERDAM SER MAN INGET FÖR ALLA CYKLAR".
Det blev mycket promenerade och "powerwalkande" för min del i Amsterdam. Inte fan vågar jag cykla där! Det känns i benen nu under fredagen så traskade jag (enligt min stegräknare på telefonen) 23,2 km och under lördagen 20,3 km. Det är väl typ som att genoföra Göteborgsvarvet 2 dagar på raken. Eller varför inte säga att man går ett marathon som man delar upp på 2 dagar. Jag ordentligt med träningsvärk nu. Jag har även lite ont i ryggen, men samtidigt känns det ändå bra. Man kan ju ändå säga att jag har tränat bra i två dagar under min vistelse i Amsterdam. Sen hann man ju se en hel del också när man promenerade runt, gata upp och gata ner.
Sammanfattning.
Jag kan väl avslutningsvis säga att min tredje Amsterdamresa var bra, men i framtiden vill jag nog uppleva något annat om jag väljer att resa utomlands igen. Jag kände att mitt tredje besök i Amsterdam inte blev riktigt lika roligt som mina andra besök har varit. Jag trivs i stan så, men jag gjorde allt jag vill göra redan under fredagen så under lördagen och söndagen längtade jag mest hem igen.
Men jag är nöjd över att jag rörde mig så mycket som jag gjorde. Det känns nu som jag har tränat som fan helgen! Sen var det ju bara skönt att komma bort från Vänersborg ett tag. Få se nåt annat och slippa bry sig om den ibland så trista grå vardagen.
Jag tänker på lite allt möjligt just nu. Jag har ju lite planer och saker på gång. Jag har svårt att släppa dessa saker, trots att inget händer just nu. Jag kan känna oro inför mycket, men samtidigt längtar jag och vill göra hur mycket som helst. Jag vill göra de saker jag har på gång. En del av dessa saker jag tänker på är ju helt klara när det kommer till allt som behöver förberedas och fixas. En del andra saker som jag vill göra är just nu bara sånt jag tänker att jag vill göra, men ingenting är egentligen fixat så att jag kan göra dom. Mycket har jag svårt att få grepp om, men drömma kan man ju alltid göra.
Maj månad nu är annars en månad då jag ska iväg på mycket roligt. Jag känner mig nervös, men samtidigt full av förväntan. Jag hoppas och tror att mycket av sånt jag ska göra kommer att bli så bra som jag verkligen vill att det ska bli. Jag har en utlandsresa på gång och en tur till Stockholm är också inplanerad denna månaden. Båda dessa saker händer i maj och jag är som sagt full av förväntan nu.
Jag känner att dessa två saker är ganska välplanerade, ändå har jag en känsla av att jag kan ha glömt att fixa något. Den tanken göra att jag hela tiden får planera om in i mitt huvud. Jag har tänkt om och om igen på saker som sen länge redan är fixade och klara. Jag tänker att jag kan ha glömt något. Glömt att fixa något som göra att upplevelserna av resorna faller. Dom kanske inte faller helt, men det räcker ju att det faller lite för att det ska kännas misslyckad. Fast samtidigt har jag svårt att tro allt inte kommer att kännas väldigt bra när jag har kommit hem från mina resor igen. Men det är som att jag inte känner mig trygg om jag inte tänker att jag kan ha glömt något. Jag vill liksom inte komma på att jag har glömt något som sen blir försent att fixa bara för att jag inte har tänkt på det tidigare. Öhhh...det är jobbiga tankar detta. Allt är ju fixat och klart. Det är ju bara att släppa egentligen, men jag kan inte.
Jag vill inte få en känsla av att mina resor som jag snart ska göra (utlandsresa och Stockholm) kommer att ge mig en känsla av att jag inte fick gjort något som jag verkligen ville göra. Jag vill inte ångra saker. Det gör jag oftast inte det heller. På nåt sätt känner jag ofta att det är det jag aldrig gjorde som jag tänkler att jag vill göra som jag ångrar mest om jag inte gör det när jag får chansen. Dörför ska det bli roligt nu att få göra lite saker som jag lätt skulle ha ångrat om jag vid ett tidigare tillfälle hade valt att inte bry mig.
Ny dag och nya tag. Ska jobba idag igen. Idag och imorgon och sen får jag ta helg redan på fredag. Det ska bli sönt med ännu mera ledighet.
Jag var ute på en löprunda i morse. Det känns ganska bra, men ändå inte riktigt så bra som jag skulle vilja. Fast jag tror aldrig det kommer att kännas riktigt bra. Jag får leva med att jag aldrig tycker att det är skönt att träna. Det känns bara bra efteråt. Man får bar fortsätta att slita på och plåga sig själv. Jag ångrar ju ändå aldrig att jag har varit ute på en runda.
Snart ska jag tagga till jobbet. Från och med nu behöver jag inte ha någon slips och jag får ha kortbyxor på mig som uniformsklädsel. Man kan likosm klä sig lite mer fritt och ledigt, fast man ska jobba. Då käns det kanske lite som man är ledig, fast man jobbar?? Nja.. kanske inte ändå.
Skönt med ännu en ledig dag. Jag gör inte så mycket. Man grejer mest med lite vadgagliga saker. Handla, städa och diskar typ. Ikväll har jag ganska mycket tvätt att tvätta. Jag vill vila ordentligt idag också. Det känns fortfarande på nåt sätt att man har haft mycket jobb i helgen. Två nattpass osv...
Jag var ute på en löprunda i morse. Det ändes ganska bra, även om jag innan tänkte att jag inte skulle bry mig idag. Men sen efteråt så känner man ju att det var bra att jag tog mig ut.
Nu blir det som sgat mest vila. Gör jag nåt så är et bara lite vardagliga saker. Sånt där som man alltid har att greja med och som är ständigt återkommande. Men eftersom just de vardagliga sakaerna i ens liv oftast är sånt som är ständigt återkomande så kan man ju ibland säga: Gör jag det inte idag så kan jag ta det en annan dag.
Skönt med 2 lediga dagar nu efter 2 nattpass i bussen. Det sliter lite extra och nu känner man sig lite småsunkig liksom. Annars är denna veckan en bra vecka. Jag är mycket ledig och jobbar inte speciellt mycket. När jag jobbar så har jag bra körning. Bästa körningen är ju på torsdag för då kör jag Vänersnäs.
Idag har det blivit en löprunda. Det börjar kännas bra nu. Det tar inte emot så mycket längre. Jasg springer på och jag orkar hela vägen, från början till slut. Det är bara att köra på nu. Massor med löpning hoppas jag att det blir framöver.
Lite mat på "Kopparn" blev det också idag.
Jag har vilat lite under efermiddagen och nu har jag tänkt att planera lite för denna veckan. Jag har lite texter att skriva också. Blogginlägg som jag kommer att publicera när jag har dagar då jag gör sjukt roliga saker som tex är ute och på en utlandsresa eller är i Stockholm. Då vill jag liksom inte blogga. Det kan jag göra när jag kommer hem igen. Sen man kommer hem igen och livet återgår till den vanliga vardagen då kan man skriva om en utlandsresa eller en Stockholmtur. Då blir det ju som att leva kvar i de coola man gjorde tidigare. Msan förevigar ju också upplevelserna när man sparar ner allt på min Danneblogg.
Nu är har det ju blivit maj månad och denna månaden har jag många roliga grejer att göra, men allt måste ju planeras in också, så det blir möjligt att göra allt som jag har på gång. Jag vill ju också få ut så mycket som möjligt ur varje upplevelse, då är det säkert bra om man har planerat lite innan.
Nu har det blivit maj. Detta är en månad då jag ska göra mssor med roliga saker. Mycket av sånt jag bara har haft på gång sen länge händer nu äntligen i maj. Jag har en del jobb också, men jag är ganska mycket ledig. Ledig för att jag ska göra roliga saker! Detta ska bli kul!!
Jag har så länge väntat på att det ska bli maj. Jag har så mycket grejer som jag ska göra och jag är full av förväntan. Hoppas inte min förväntningar gör att jag blir besviken bara.Men med tanke på vad jag ska göra så är nog besviken det sista jag kommer att bli efter att jag har summerat maj månad som kommer jag nog att vara mer än nöjd med väldigt mycket!!
Jag har jobbat under natten. Jag kände mkig utvilad och fräsch. Jag sov väldigt mycket under gårdagen. Jag ville att det ska kännas bra på jobbat. Jg prioriterar jobb mer än mycket annat denna helgen. Det kan lätt bli för tufft att jobba annars, en helg som denna liksom.
Det var inget ovanligt så med nattens arbete. Det blev så som jag hade förväntat mig. Ganska mycket folk, men väldigt lugnt. Det flöt likosom på och inget krångel med nånting. Jag kom hem 03:30 på morgonen, sov några timmar för att sen kliva upp kl 08:00. Jag har ätit lite frukost för ovanlighetens skull och jag har ockxå varit ute på en löprunda. Ca 4 km blev det. Nu jag ta en dusch. Bort med nattens baciller och dagens svett. Sen ska jag nog bara vila. Mycket vila idag med för det känns så mycket på jobbet, när det väl blir dags att tag i busskörningen igen.
Jag har jobb både idag och imorgon. Det är väl bara att bita ihop. Jag har under denna veckan känt mig lite kluven under arbetspassen. Stundtals känns det ganska bra och jag har bra energi. Det känns bara bra att jobba. Sen kan vända från en minut till en annan. Inför helgens jobbande känner jag väl inte supermotiverande. Det är tråkigt att jobba helg, men jag har ändå ganska bra pass nu i 2 dagar. Ska jag behöva jobba helgen så har jag inget emot att jobba just dom passen som jag nu kommer att ha. Sen är helgen aldrig rolig att jobba, oavsett vilket pass man har. Det kan jag lätt erkänna att jag känner så Sen kan man ju ändå nu tänka på att jag jobbar ju bara dessa 2 dagar nu i helgen - Blir ledig 2 dagar på raken - Jobbar 2 dagar - Blir ledig i 3 dagar.
Annars tar jag det mest lugnt. Så mycket annat kan jag inte göra, och man bör väl inte göra något annat än ta det lugnt heller, oavsett vad man gör. Det känns ganska behsgligt i kroppen. Jag tänker inte så mycket på nånting egentligen Det finns inget som oroar mig. Jag längtar efter en del saker, men mycket av de jag längtar efter händer ju snart och då slipper man ju längta. Då blir det ju bara kul!! Det är roligt att ha saker på gång, och jag vet ju redan nu att jag fixar dom liksom. Jag har typ allt under kontroll.
Jag har lyssnat på alla P3 dokumentärer. Massor med bra och intressant lyssning ju.
Igår fick jag se att det fanns en ny dokumentär på P3 dokumentärs hemsida som jag inte hade hört. Den handlade om Tågkraschen i Lerum 1987. Väldigt gripande dokumentär om man verkligen lyssnar på den.
Skönt med en ledig dag mitt i veckan. Det blev en löprunda under förmiddagen. Jag ska försöka köra på nu under våren och sommaren. Bara vädret tillåter liksom. Jag tycker ju att det har blivit tråkigt att promenera och gymmet har jag ingen lust att gå till. Pingisen har jag ju slutade med och jag vet inte om jag någonsin kommer att börja spela igen. Just nu känner jag bara för löprundor och inget annat. Röra på mig vill jag ju göra.
Idag kändes det väl lite tungt, men det blev 4 km löpning i alla fall, och efteråt kändes det bara bra. Dessutom tar det ju inte så lång tid. Det tar liksom inte några timmar utan vi pratar minuter från det att man springer hemifrån till att man är hemma igen, och det hinner man ju alltid med under en dag, oavsett om man har mycket annat som man vill få gjort.
Annars har jag idag fixat och föreberett lite saker för framtida grejer som jag har på gång. Jag är så klar jag kan bli med min utlandsresa som jag snart ska åka på. Jag behöver bara vänta in tiden. Dessutom har jag idag fixat och bokat allt de roliga som jag ska göra Stockholm om några veckor. Det finns mycket annat occkså som jag har försökt fixa idag. En grej med allt detta fixande och förberedande stör jag mig på. Denna grej har jag tagit upp förut på min blogg, och nu ska jag upprepa detta en gång till.
Som sagt:
Jag tänker ofta att jag kan inte göra mer än vad jag själv kan göra. Jag göra så mycket jag kan och ska någon annan göra nåt åt mig så får jag vänta till dess att någon annan gör sitt så att jag kan återgå till mitt. Idag har jag varit lite där igen. Jag gör vad jag ska göra och sen får jag vänta på att någon annan ska göra nåt så att jag sen ska kunna fortsätta fixandet och grejandet.
Jag ringde några samtal idag och frågar varför det liksom inte händer mer. Jag har ju blivit lovad det då och då, men det händer ingenting på utsatt tid. Man får någon bortförklaring till svar och säger att man ska titta på det och om några dagar ska jag få besked eller få något fixat så att jag sen ska kunna göra det jag vill eller få det jag vill ha. Sen väntar man och så kanske det händer nånting mer, eller så får man ringa eller maila och påpeka ännu en gång att typ ingenting har hänt eller händer. Då kan man ju också tala om när man blev lovad senast att det skulle hända något. Jag kan liksom kritisera mer och mer, och sen ska jag ändå vara ärlig och säga att oftast löser det sig sakerna till det bästa tids nog ändå.
Men.. Jag får oftast själv göra så in i helvete mycket för att andra överhuvutaget ska göra nåt. Det har jag tröttnat på nu och jag har haft hur många grejer som helst, bara i år där jag har fått göra massor för att någon annan typ bara ska ta tag i en enda sak. Ändå är det jag som betalar för alla upplevelser och roliga saker, som jag har gjort och ska göra framöver. Jag kan liksom tycka att jag inte ska behöva göra så mycket själv för att få nånting som jag har betalat för, men någonstans har jag insett att så här är väl livet. Man får inget om man inte anstränger sig och ska det bli något gjort så får jag göra adet mesta själv, och jag måste se till att det händer.
Allt de där låter så fel, men under detta året har jag upplevt att det för det mesta stämmer till puntk och pricka. Sen att jag tycker att det inte ska behöva vara så, det hjälper inte. Det är så jag upplever att det är i alla fall.
Men... som sagt: Det mesta löser sig oftast til det bästa ändå. Det har jag upplevt idag och många andra gånger tidigare också.
Skönt att vara ledig från jobb idag. Gårdagens jobbande kändes bättre än på länge. Jag har fått lite ny motivation. Vet inte varför, men mycket kändes bara bra igår. Allt flöt på utan några problem.
Jag tänker mycket på saker nu som jag har på gång framöver. Det gör kanske att allt känns lite lättare när man grejar med allt de gamla vanliga, som tex busskörningen. Man vet samtidigt att det snart är dags igen för att göra lite roliga saker och det gör att man redan nu känner lite extra positiv energi även om man bara grejar med vardagliga saker. Man ska ju snart få komma bort från den vanliga vardagen och leva mer i drömmen.
Jag har en hel del jobb kvar att göra med busskörningen denna veckan, men känns det fortsatt bra så kommer ju dagarna säkert att gå fort och sen kommer nästa vecka där jag bara jobbar 2 dagar och sen är jag ledig de resterande 5. Det ska bli skönt.
Jag kom hem igår efter att ha varit tre dagar i Amsterdam. Det var tredje gången för min del som jag besökte Amsterdam. Jag gillar Amsterdam på många sätt. Det är inte en så sjukt stor stad. Många människor rör sig ändå ute på gatorna runt om i Amsterdam. Jag fattar inte att det händer fler olyckor med tanke på hur mycket folk som bara går kors och tvärs, samtidigt som bilar, cyklar, spårvagnar och mopeder också bara kör kors och tvärs på gatorna där. Sen att männsikor rör sig på alla dessa små gator eller hänger på alla dessa små restauranger, pubar eller på något cafê det gör att det för mig känns som jag är på någon festival eller liknade.
Väl framme i Amsterdam så hade jag i princip bara fokus på att så snabbt som möjligt komma ut från flyplatsen och ta en taxi till hotellet. Jag visste att det skulle kosta mig dom där 500 kronorna igen. När jag kom ut och var på väg mot en av alla dessa bilar med taxiskyltar som stod där i den sk zonen för taxi så stoppade en man mig och sa : Vart vill då åka? Jag ska åka till mitt hotell, jag bara. Direkt sa då mannen som hade stoppade mig att han kunde köra mig och att det skulle bli mycket billigare än att ta en taxi från den där zonen där alla taxibilar stod. Jag sa bara nej tack och tog en taxi som stod där i zonen. Den där mannen som sa att han kunde köra mig vet ju jag ingenting om. Han hade ju unnat köra mig vart som helst och sen rånat mig på allt mitt bagage och mina pengar. Han fattade ju att jag var en turist som precis hade anlänt till Amsterdam. Det är ju inte värt att riskera något bara för att man kanske hade fått betala några hundralappar mindre för att han hade kört mig istället för någon ritigt taxibil.
Väl incheckad så började jag packa upp mina saker. Jag hade ganska fin utsikt. Både när det var ljust...
Frukosten på Hotell Ibis var helt ok. Det liksom inget "wow" över frukostbuffen, men helt ok. Osten var jättegod och allt annat smakade väl annars ungefär likadant som i Sverige.
