Nuet är bara det som återstår.

Jag är inne i en period nu där jag inte grejar så mycket med nånting. Jag går mest runt och väntar på olika datum.
Det är ganska skönt att inte ha så mycket att göra just nu. Mycket är ju så klart så att jag bara kan vänta in tiden. Det är roligt att man har saker på gång, men att man inte bejöver greja så mycket för att fixa sånt som man har på gång.
 
Det som ligger närmast i tiden och som är lite annat än det gamla vanliga är att jag snart ska dra på en utlandsresa.. Det var länge sen jag var utomlands.. Jag har inte prioriterar några resor. Dessutom var ju min senaste utlandsresa "katastrofdålig". Det gjkorde nog att lusten gick ur att resa nånstans. Det är också så att jag är ganska nöjd med många resor som jag har gjort. Jag har liksom inte känt något behov av att resa nånstans. Under mitt liv har jag besökt de länder som jag har velat besöka. Någonstans är jag nöjd, samtidigt som jag var så jävla missnöjd med vart jag reste senast, så jag har helt enkelt inte brytt mig.
 
Men nu bär det snart av igen. Det är ingen märkvärdig resa och jag blir inte borta länge, men det ska bli skönt att bara komma till ett annat land för att få ha en liten minisemster. Efter den resan är jag ju hemma några veckor igen och sen bär det av till Stockholm, för tredje gången i år. Massa coola grejer ska jag göra då, men just nu väntar jag bara in dessa datum för mina resor.
 
En annan grej som också känns rätt bra nu är att jag börjar inse att jag nog är klar med min självbiografi. Jag är inte säker på att jag är klar med allt ¨, men finns det något kvar så kan jag alltid göra det när jag väljer att färdigställa den, om jag på något sätt kommer att färdigställande. Med färdigställande menar jag att jag gör något med alla texter och bilder som nu bara ligger arkiverade. Ett färdigställande för mig innebär att jag släpper min självbiogrfi så att den som vill läsa den kan läsa den. Jag kanske aldrig känner mkg färdig förrän jag har färdigställt den?? Är det så så blir jag kanske aldrig färdig för jag vet inte om jag vill släppa den.
 
Jag tänker inte så mycket på nånting just nu. Jag försöker bara leva i nuet. Även om jag inte har så mycket att göra just nu så känns det ändå som jag bara tycker att det blir för mycket och för stressigt för mig om jag tänker för mycket på sånt jag har på gång. Att tänka på sånt som har varit känns bara meningslöst. Bättre att bara leva i nuet. Jag har gjort vad jag har gjort och jag har mycket på gång som jag bara behöver vänta in tiden på. Det känns som att det enda som finns kvar är att leva i nuet.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE