Som sagt:

 

Skönt med en ledig dag mitt i veckan. Det blev en löprunda under förmiddagen. Jag ska försöka köra på nu under våren och sommaren. Bara vädret tillåter liksom. Jag tycker ju att det har blivit tråkigt att promenera och gymmet har jag ingen lust att gå till. Pingisen har jag ju slutade med och jag vet inte om jag någonsin kommer att börja spela igen. Just nu känner jag bara för löprundor och inget annat. Röra på mig vill jag ju göra.

 

Idag kändes det väl lite tungt, men det blev 4 km löpning i alla fall, och efteråt kändes det bara bra. Dessutom tar det ju inte så lång tid. Det tar liksom inte några timmar utan vi pratar minuter från det att man springer hemifrån till att man är hemma igen, och det hinner man ju alltid med under en dag, oavsett om man har mycket annat som man vill få gjort.

 

 Annars har jag idag fixat och föreberett lite saker för framtida grejer som jag har på gång. Jag är så klar jag kan bli med min utlandsresa som jag snart ska åka på. Jag behöver bara vänta in tiden. Dessutom  har jag idag fixat och bokat allt de roliga som jag ska göra Stockholm om några veckor. Det finns mycket annat occkså som jag har försökt fixa idag. En grej med allt detta fixande och förberedande stör jag mig på. Denna grej har jag tagit upp förut på min blogg, och nu ska jag upprepa detta en gång till.

 

Som sagt:

Jag tänker ofta att jag kan inte göra mer än vad jag själv kan göra. Jag göra så mycket jag kan och ska någon annan göra nåt åt mig så får jag vänta till dess att någon annan gör sitt så att jag kan återgå till mitt. Idag har jag varit lite där igen. Jag gör vad jag ska göra och sen får jag vänta på att någon annan ska göra nåt så att jag sen ska kunna fortsätta fixandet och grejandet.

 

Jag ringde några samtal idag och frågar varför det liksom inte händer mer. Jag har ju blivit lovad det då och då, men det händer ingenting på utsatt tid. Man får någon bortförklaring till svar och säger att man ska titta på det och om några dagar ska jag få besked eller få något fixat så att jag sen ska kunna göra det jag vill eller få det jag vill ha. Sen väntar man och så kanske det händer nånting mer, eller så får man ringa eller maila och påpeka ännu en gång att typ ingenting har hänt eller händer. Då kan man ju också tala om när man blev lovad senast att det skulle hända något. Jag kan liksom kritisera mer och mer, och sen ska jag ändå vara ärlig och säga att oftast löser det sig sakerna till det bästa tids nog ändå.

 

Men.. Jag får oftast själv göra så in i helvete mycket för att andra överhuvutaget ska göra nåt. Det har jag tröttnat på nu och jag har haft hur många grejer som helst, bara i år där jag har fått göra massor för att någon annan typ bara ska ta tag i en enda sak. Ändå är det jag som betalar  för alla upplevelser och roliga saker, som jag har gjort och ska göra framöver. Jag kan liksom tycka att jag inte ska behöva göra så mycket själv för att få nånting som jag har betalat för, men någonstans har jag insett att så här är väl livet. Man får inget om man inte anstränger sig och ska det bli något gjort så får jag göra adet mesta själv, och jag måste se till att det händer.
Allt de där låter så fel, men under detta året har jag upplevt att det för det mesta stämmer till puntk och pricka. Sen att jag tycker att det inte ska behöva vara så, det hjälper inte. Det är så jag upplever att det är i alla fall.