Arbetsveckan har varit ganska lugnt. Jag har bara jobbat fyra dagar och det var bara vanliga dagar. Man kör runt på 300 personer per dag, det blir lite övertid, man får vecka någon som har råkat somna i bussen, man laddar något kort, säljer biljetter, får frågor om allt möjligt och ibland går broar upp och järvägsbommar ner.

 

 

Veckan på kneget är slut nu och en skön ledig helg har börjat. I går var jag ute lite. Det har varit en "nice" natt med lite röda matten och party. Nja, inte så bra kanske. Fast jag stod på en röd matta ute i Nordkroken i torsdags. Någon hade bara lagt den där ute vid vändplatsen och jag kunde inte hålla mig från att testgå på mattan.  Det var faktikst en rätt skön känsla att gå på den där. Det kändes som man var någon lite utöver den vanliga männskan. Det alltid kul att fantisera lite.

 

 

 Jag kör ganska hårt med min självbiografi på min fritid.  De senaste veckorna har jag skrivit lite varje dag. Annars lever jag mest i nuet. Jag gör vad jag känner för och mycket är bara spontant och ionte alls planerat. Jag har i princip tappat det där med planering. Jag klarar mer och mer sällan nu tex sätta upp ett mål och sen jobba på för att just klara något som jag längre fram i tiden ska göra. Jag klara inte av sånt längre, men jag vet inte om jag är så ledsen för det egentligen. Ingenting är ju så jobbigt längre. Jag känner mig mindre stressad och det är också roligare att bara göra något när känslan faller på. 

 

Den 31 december 2014 hade jag som nyårlöfte att jag skulle leva i nuet. Jag tänkte extra mycket på det där under 2015 och jag tycker att jag lyckades hålla mitt nyårlöfte. Jag har mer fångat dagen och jag har liksom inte planerat och analyserat sönder typ allt som jag tänker att jag ska göra. Jag tänkte mindre och gjorde mer. 

 

Jag tycker själv att jag har fortsatt på denna linjen. Nu när det snart har gått en månad på 2016 så känner jag att jag fortfarande lever i nuet och mer fångar dagen. Jag gör vad som faller mig in (om jag har möjlighet och vill). Jag tänker inte längre på att jag ska leva i nuet. Det blir så ändå. Det har satt sig i ryggmärgen. Att jag inte klarar av att planera långt fram längre det har jag inga större problem med. Jag var nog bättre för några år sedan på sånt, men samtidigt var jag mer sterssad och orolig. Så jag har fått för mig att det är betydligt bättre att inte försöka förutse allt. Det är ju ändå helt omöjligt och veta hur allt kommer att bli. Det känns bra att jag har lärt mig att verkligen leva i nuet och jag tänker inte längre på att jag ska göra det. Jag bara gör det liksom. 

 

 

 

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det som vanligt. Hur nu det är? Typ: Upp och ner, men jag är ganska nöjd och glad. 

 

Jag har varit ute på min dagliga promenad. 3 km och förhoppningsvis gör det något nytta för hälsan. Soligt och fint är det ute och jag är glad över att snön är helt borta igen. 

 

 

Jag tränade lite pingis ikväll igen. Ikväll spelade jag mycket bättre än vad jag gjorde i torsdags. Jag spelade  länge också. Riktigt go genomkörare av kroppen. 

 

 

 

 

 

 Jag har varit ute på en proemnad nu på morgonen igen. Rätt skön rutin det där med promenaderna varje dag. Man får motion och samrtidigt hinner jag tänka lite kring allt möjligt. När man går promenader hinner man tänka ordentligt. När man grejar och jobbar i sin vardag då finns ju sällan tiden att fundera reflektera. Därför är det bra att lägga ner lite tid på att faktsikt gå den där promenaden. Man får mycket tankar och idêer om saker som man kanske aldrig annars hade börjat tänka på om man inte hade tagit sig ut på en promenad. När jag känner så då motiverar ju detta mig till att bara fortsätta att gå ut på mina dagliga promenadrundor som det just nu känns väldigt bra med.

 

 

 

Lite mat har jag också hunnit med att äta. Doktorn rekomenderar ju mig att äta mycket fisk så i dag blev det en sprödbakad sådan. Jag var inte ute och fånga den under promenaden. Vänern ligger ju annars ganska nära så man skulle ju logiskt sätt bara kunna håva upp sin lunch, men det har jag inte börjat göra än.

 

 

Vaknade kl 06:00 i morse. Jag vaknade av att typ snön håller på att smälta bort. Stora jävla vattendroppar small mot fönsterbläcket och det var grymt irriterande. Det var exakt  samma ljud på vaje vattendroppe som plaskade mot fönsterbläcket. När man hör exakt samma ljud länge, om och om igen så är ju det så sjukt irriterande. Det kan ju jämföras med om någon granne börjar borrra länge i väggen. Man blir till slut väldigt trött ljudet eftersom det bara upprepas gång på gång. Är klockan 06.00 på morgonen också så är det fan inte roligt. Jag fick i alal fall tyst på det där ljudet genom att lägga en handuk på fönsterbläcket. Det dämpade ljudet, men jag fick aldrig den sovmorgon som jag hade velat ha. Jag kunde inte heller somna om. 

 

 

Nu går man väl mest runt och väntar på att klockan ska bli dags, så att jag kan gå och jobba igen. Jag har varit ute på en liten runda på ca 3 km. När jag promenerade runt så  lyssnade jag samtidigt på en dokumentär berättelse  som handlade om upproret på Tidaholmsanstalten.  

 

 

 

 

Sen är det också roligare att köra en  fredagskväll och natten än vad det är att köra vanlig vardag mitt på dan eller i rusningstrafik. Det tycker jag i alla fall. Jag kör ju mycket hellre lite roligt partyfolk än människor som ska till och från jobbet och skolan. Ibland får jag frågan om inte kvälls och nattpassen på helgen är dom jobbigaste passen att köra. Då brukar jag alltid svara att jag kör ju mycket hellre helgens kvälls och nattpass än varadagspass i rusningstrafik med hur mycket folk som helst som ska åt alla möjliga håll. Ett sånt pass som jag körde igår tex är ju oftast dom lugnaste passen att köra. Inte alls mycket folk och nästan ingen trafik överhuvudtaget. Sen är ju jag sån också att jag gillar ju att jobba när dom flesta andra är lediga och har slutat jobb och skola för länge sen. 

 

 

Det var väl en och annan igår också som pratade Dannebloggen med mig. Så är det alltid på nattbussen. Det spelar ingen roll om det bara skulle vara en enda person som åker under hela natten. Det är nästan alltid minst en person just på nattbussen som pratar blogg med mig eller i alla fall säger hej Danneblioggen eller nåt liknade. Det ganska roligt det där. 

 

 

 

Jag tränade lite pingis igår. Det var inte mycket som stämde. Jag hade dålig träff från både backhand och forehand. Jag missade liksom mer än vanligt och det var till och med svårt att sätta bollar som var höga. Jag minns i alla fall att jag missade två upplagda lägen som jag bara smashade hur långt utanför bordet som helst. Den typen av bollar sätter man ju i normala fall 90 gånger av 100, men igår kunde jag inte ens spela bra på dom lättaste bollarna i världen.

 

Mitt fotarbete var bra igår i alla fall och det är ju alltid nåt. Man får väl hoppas att denna lite tunga perioden som jag faktiskt har haft ett tag nu med pingisen snart försvinner och att man snart börjar spela bättre igen. Fast jag tränar ju egentligen inte tillräckligt ofta så det kommer nog att kännas lite dåligt typ varje gång som man tränar. Det är lite synd att man inte har mer tid över för just pingisen. Det hade varit kul att kunna träna mer än vad jag gör för det hade säkert känts mycket bättre dom gångerna som man tränar.

 

Det känns lite segt nu och jag har har lite grann hamnat i en ond cirkel med negativa tankar. Man tänker liksom hela tiden på vad som är jobbigt eller tråkigt med att göra det en eller det andra. 

 

Ska jag gå ut och promenera så tänker jag på att det är kallt som fan ute och att jag egentligen inte orkar. När jag sitter och äter så tycker jag att maten inte smakar bra. Jag har ingen lust att gå och jobba. Igår tex hade jag ett ganaksa tråkigt pass och långt var det också. Idag har jag också ett ganska långt pass. Dessutom har jag jobb under 6 dagar denna veckan. Helgen känns ju inte så rolig att behöva jobba. Skrivandet på min självbiografi känns lite jobbigt just nu. Jag skriver just nu om en hel del saker som har satt djupa sår i mig och jag har burit på de på alldeles för länge. Det är först nu på senare år som jag har lyckats släppa och liksom gå vidare. Även om jag har släppt så är tufft att skriva om det ändå. 

 

Just nu händer det inte så mycket som är roligt. Jag har saker som jag ser fram emot, men de närmaste veckorna grejar jag mest med de gamla vanliga. Jag kommer att jobba på, gå mina promenader skriva på min självbiografi och greja med lite vardagligt "trökgöra". 

 

Jag försöker tänka mer positivt, men ibland är det inte så lätt. Ska jag ändå säga något som är positivt om allt så får jag väl ändå ge mig beröm för att jag faktiskt väljer att ta tag i allt. jag skiter inte i det vardagliga "trökgörat". Jag sjukskriver mig inte från jobbet. Jag tar mig ute och promenerar och när det kommer till promenaderna så känns dom ju bra när jag väl är ute. När jag är ute och går så har jag tid att tex tänka på vad jag ska skriva om i min självbiografi och jag har ett bra "flow" det skrivandet. 

 

Allt kanske inte är så tråkigt när man tänker efter? Hade allt bara varit skit så hade jag ju förmodligen inte tagit tag i nånting, men grejar gör jag ju. Kan man bara tänka lite mer positivt så tror jag nog att allt ganska snart kommer att kännas bättre. Dessutom har jag ju saker på gång som jag ser fram emot att få göra. Jag har det bra och jag saknar väldigt lite. Även om mitt liv inte känns perfekt så är jag ju för det mesta nöjd och glad. Vad ner kan jag begära egentligen??? 

 

 

 

 

Jag har egentligen inte så mycket att berätta. Jag skriver som fan på min självbiografi. Något annat gör jag inte och eftersom jag just nu inte vill visa så mycket vad har har skrivit så finns det ju inte så mycket att blogga om. 

 Jag gör ju ijte så mycket annat än sitter här hemma skriver.

 

Idag är det söndag och det är, och verkar bli en fin dag. Solen skiner och det är ca 10 minusgrader, men när jag var ute tidigare idag så kändes det som -20.

 

 

Jag har haft en ganska lugn dag. Det är skönt att  man är ledig. Jag värderar ju ledigheten högt. Synd bara att man ska bli så trött efter några dagar av arbete. Halva ledigheten går ju nästan åt till att bara vila.

 

 I morse var jag ute på en promenad i alla fall. Det är kanske därför man känner att man är så trött, fast tanken med promenader är väl att man ska bli piggare. Jag är väl bara jävligt slö då. Det blev 7 km och det kändes bra. Igår glömde jag ju halduken när jag gick ut, men det gjorde jag fan inte idag. När det är typ 10 minusgrader då ska man inte glömma halsduken. Min selfie-mössa glömmer jag aldrig att ta på mig. Den sitter skönt runt skallen och bra jävla kvalitet är det också. 

 

 

 

Jag är uppe och skuttar denna fredag och grejar gör jag med den gamla vardagliga skiten. 

 

Usch va kallt det har blivit ute. Närmare 10 minusgrader och ändå är det egentligen inte så mycket om man jämför med hur många andra sttällen i Sverige som helst. var det inte något place som för inte så länge sedan hade typ minus 40 grader? Fy f*n, där skulle jag inte vilja bo och köra min promenader och powerwalks. 

 

 

Jag hade en tuff dag igår med en hel del att göra på jobbet. Jag hade räknat med det innan så jag klarde väl av dagen på ett bättre sätt än om allt som jag var tvungen att greja med igår bara hade varit helt oväntad för mig. Idag blir det nog lite lugnare i alla fall och sen får jag en ledig helg igen.

 

 

Jag hoppas att jag kommer att skriva mycket på min självbiografi i helgen. Igår och idag har jag mest samlat material och liksom gjort research Jag hoppas att jag nu kan komma loss med mer skrivande igen. Annars kommer ju detta aldrig att bli färdigt. Ibland känns denna grejen med självbiografin jättesvår och sen blir det helt plötsligt ganska lätt, men när jag börjar tro att ingenting kommer att vara svårt längre då tar det inte lång tid innan jag kör fast och måste ta en paus och fundera ett tag innan jag kan skriva vidare. Öhh.. 

 

 

 

Ny dag och nya tag. Jag sitter här och grejar med allt möjligt. Vissa saker fixar jag på 5 sekunder och andra grejer kommer jag att få vänta ett tag på, men jag grejar i alla fall och då blir det ju nånting gjort.

 

Mycket tid går annars åt till att skriva på min självbiografi. Tankar och idêer som jag får om vad jag ska skriva tror jag inte skapas när jag sitter här framför datorn och skriver. Som jag ser det så skapar jag många berättelser när jag är ute på mina promenader. Många små detaljer i mitt skrivande och hur jag ska formulera mig kommer jag på när jag är ute och promenerar. Tanken på att det är så känns fel, men egentligen är det inte så konstigt att jag känner så. När jag är ute och promenerar då har jag ju tid att fundera. Den tiden finns inte när man kör buss eller grejar med något annat i sin vardag. Hänger man med någon kompis eller gör en massa ärenden då hinner man ju sällan fundera så mycket.  När jag har tid att fundera på vad jag ska ska skriva då skapas förmodligen min självbiografi inne i mitt huvud för att jag just har tid och får lugn och ro. När jag sitter här och skriver så gör jag liksom bara en överföring av mina tankar och gör dom till text. Promenaden blir liksom min föreberedelse inför mitt skapnade av min självbiografi.