När jag började blogga så hade jag som nyårlöfte att inte sluta blogga under minst ett år.  Nu har jag hållit på i några år och jag fortsätter säkert ett tag till. Jag bestämmer inte här och nu att då eller då slutar jag. Det kan vara slut i morgon, men det kan lika gärna vara slut om några år. Eller så lever denna blogg vidare typ hur länge som helst. Jag bloggar i alla fall så länge jag tycker det är kul. 

 

Inför år 2015 så vet jag inte riktigt vad jag ska lova mig själv. Jag ska ju fixa köket, men där är ju mycket redan nu bestämt och klart så där kan man ju inte lova så mycket liksom. Det ska bli skönt att få nytt och jag ska fixa precis så som jag vill ha det. Det ska bli perfekt, men det behöver jag nog inte sitta här och lova mig själv att jag ska fixa. Det ordnar sig till det bästa ändå.

 

Jag kan känna att jag i flera år nu har suttit här och skrivit på bloggen om vikten av att leva i nuet. Jag har också fått det bekräftat så många gånger för mig själv att det är något som känns så bra. Det är meningslöst att ångra saker och titta tillbaka på sånt som har varit. När du har grubblat  färdigt på sånt som är historia så är du sedan tillbaka där du var innan du börja grubbla, i nuet. Funderar man för mycket över framtiden då tycker jag att man bara blir stressad för man kommer alltid på hur mycket man har att göra och vad mycket skit man ska behöva ta i och stå ut med.  Jobbet är ett bra exempel. Jag kan sitta här nu och kolla vad jag har att göra för flera månader framåt. Gör jag det så kommer jag ju bara att bli besviken över hur mycket jobb jag faktiskt har. Man vet ju att man har mycket jobb. Mer behöver man ju egentligen inte veta och få bekräftat en gång till genom att man kollar på schemat flera veckor och månader i förtid. Bättre att ta en dag i taget liksom. Jag kan ju bara köra ett pass åt gången ändå. Det är ju alltså helt meningslöst att ha koll på vad jag ska köra längre fram.

 

 Jag kan ju naturligtvis sitta här kolla på vad jag har att göra om en månad och tre månader, eller ett halvår, om ett år osv.. Jag kan ju planera hur långt fram som helst egentligen. Men det är ju också meningslöst att fundera kring  för det dyker ju upp mycket saker som du på förhand inte har räknat med. Man vet ju ändå inte exakt vad som händer i framtiden. Därför känns det bättre att ta en dag i taget och leva i nuet. Det blir ju i ärlightens namn aldrig riktigt som man har tänkt sig och dessutom blir väl livet ganska tråkigt om man lever det för "inrutat" och välplanerat. 

 

De senaste veckorna har jag känt att jag har varit bättre än någonsin på att leva i nuet. Det är ju bara att fortsätta göra det även nästa år. Jag har fått det bekräftat så många gånger nu att leva i nuet är det som passar mig bäst. Jag slipper känna stress och jag får inte någon ångest när jag bara tar dagen som den kommer. Dessutom slösar jag ingen onödig energi på att försöka förbereda saker som jag ännu inte vet om dom kommer att hända överhuvudtaget. Leva i nuet och verkligen göra det får bli mitt nyårslöfte nu helt enkelt.