Jag har fått ont i min högra axel. När jag var i Stockholm så gjprde jag misstaget att hänga min lite för tunga väska på min axel. Sen gick jag runt med den på stationen eller i stan. I axeln just nu så känns det som väskan hänger kvar, trots att den inte gör det. Om man vill vara rolig så kan man ju säga att jag BAR mig ldumt åt och därför har jag fått ont nu.

 

 

När jag i torsdags eftermiddag stod inne på Centralenstationen i Stockholm och skulle kolla vilket spår mitt tåg skulle komma in på så kom det fram en man som jag tor kallas för terminalvärd, eller nåt liknade. Han hade i alla fall en sån där gul väst på sig och jag tror det stod något om att han var en värd av något slag. 

 

Hur som helst! Terminalvärden kom fram till mig och  snackade i pingis. han började med att fråga om jag inte skulle ta mig bor till Liljeholmshallen och kolla på när J-O Waldner lirar sina sista matcher någonsin. Han pratade på om pingis och frågade vad jag hade för rack och massor med andra grejer. Först fattde jag verkligen ingenting. Jag kände inte igen snubben som hade kommit fram till mig och börjat sancka pingis. Jag funderade på om jag hde sett han förut samtigt som han pratade på och dessutom ville han se vad jag hade för rack. Jag har inte mitt rack med mig sa jag då när jag fick den frågan. Jag kunde inte komma på vem han var, men så trillade liksom poletten ner. Han såg ju vad jag hade för märke på min väska som hängde över min nu så onda axel. Jag hade ju en Yasaka-väska med mig upp till Stockholm och det var ju därför den här terminalvärden bara kom fram och snackade pingis med mig.

 

 

 Att jag inte förstod det från början fattar jag inte, men så är det ibland. Ibland blir man bara som en fågelholk i ansiktet.  Det var i alla fall en trevlig kille han terminalvärden  och vi pratade pingis en lång stund innan det var dags för mig att sätta mig att lämna Stockolm och ta tåget hem.

 

 Igår spelade Jan-Ove Waldner sin sista match i elitserien i bordtennis. Jan-Ove Waldner spelade sin första match i den högsta serien i Sverige när han var 12 år gammal. Det var för över 38 år sen. Bara det är ju rätt fantastiskt. 

 

Själv vet jag inte hur många timmar, dagar eller veckor jag har lagt ner av mitt liv på att bara ägna mig åt att sitta och titta på J-O Waldners pingismatcher och en annan träning. Jag kollade mycket på den tiden då han var som bäst och jag har fortsatt att titta mycket även under senare år. Han har alltid haft en härliga aura omkring sig som gör att jag i alla fall aldrig kunnat sluta vara intresserad av J-O Waldner och hans pingislirande. 

 

 

 

 

 

 

Man kommer ju säkert att kunna kolla på J-O Waldner framöver också. Han kommer att spela uppvisningsmatcher och kanske blir det något mer Legends Tour osv.. Jag har svårt att fatta att det på ett sätt är slut, men ändå inte. Man förstår ju såklart att en 50 åring lägger av med att spela pingis på elitnivå. Det är ju inget konstigt alls med det.

 

Jag har lärt mig så otroligt mycket genom att följa J-O Waldner genom åren. Jag har säkert kollat alldeles för mycket på honom och hans pingismatcher. Jag har tänkt och försökt förstå mig på honom som pingisspelare, men jag tror aldrig jag har blivit riktigt klok på den mannen. Han överraskar alltid med något och sen många år tillbaka har ingenting förvånat mig längre. Genom åren har han haft en otrolig förmåga att hålla sig kvar på toppen, och lyckas när det verkligen gäller som mest. På ett sätt var det ju så igår också. Hans härliga aura som han alltid har haft omkring sig finns definitift fortfarande kvar. Tack för allt, J-O Waldner. 

 

 I december förra året budade jag hem en av alla Musikhjälpens auktioner. Jag vann en helkväll hemma hos härliga, kloka och fantastiska Sandra Beijer. Sandra Beijer är författare, bloggare och krönikör som har en väldigt bra och välbesökt blogg. Hon bor på Södermalm i Stockholm med sin jättesnälla pojkvän Magnus. Jag blev bjuden på hemmagjord pizza med tomatsås och ost. Sen toppades pizzan med bla oxfiê, färska tomater och béarnaisesås. Under hela kvällen pratade vi om allt möjligt. Bloggar, musik, mat, resor och jag berättade dessutom lite om mitt skrivande på min självbiografi. Jag fick två signerade böcker som Sandra har skrivit. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart är det arbete som gäller igen.  Jag har grejat lite med vardagligt "trökgöra nu på morgonen och så var jag ute på min dagliga promenad. Jag minns inte när jag inte var ute på promenad senast. Rätt coolt när man känner så istället för tvärtom. 

 

 Ha en trevlig dag!

 

Idag har jag haft galet mycket att göra. Jag gick upp ganska tidigt och sen bara jag satte fart med allt. Greja med tvätten, köra soptunnor, pappersarbete, massor av ärenden på stan och sen vill man ju gärna hinna äta också innan det är dags för busskörning. 

 

 

Nu ska jag sova.  

 

Melodifestivalen drog ju igång i går. Gillade ni låtarna? Här är mina två "favvolåtar" som jag säkert kommer att spela ett par 100 gånger innan jag tröttnar på dom. 

 

 

 

 

Kul att "Mellon" har börjat nu. Man blir glad, partysugen och man har roligt när man kollar Melodifestivalen. Rätt skön "feeling" får man, eller hur?

 

Jag gick upp ganska tidigt idag. Jag satte mig direkt vid datorn för att skriva självbiografi. Jag skriver inte så mycket nu, men jag sitter i alla fall med detta lite varje dag. Det känns bra med detta för jag känner hela tiden hur jag får ett avslut på den ena historien efter den andra. Jag gör likosm upp med mig själv och jag kpommer till så mycket insikter, får massor av förklaringar och samtidigt inser jag vilken hänsynslös och sjuk värld vi lever i. Fakta talar för sig själv och jag inser mer och mer vad jag vill minnas och vad jag lika gärna kan glömma. Det blir spännade att se om man förändras som männsika efter att jag är klar med min självbiografi.

 

Jag har också varit ute på en promenad nu under förmiddagen. Det blev dom där 3 kilometrarna som jag brukar gå. Just nu är det promenader som jag tycker är roligt att vara ute på. Om några månader kanske jag tycker någon annan form av rörlig aktivitet är roligare och då blir det väl att man kör på med det istället, men just nu är det promenader som jag vill hålla på med. 

 

 

 

 

 

Jag har varit ganska dålig på att blogga denna veckan. Jag har varit ganska slö överhuvudtaget. jag jobbar på med busskörnigen och jag går mina promenader varje dag, men de känns rätt segt. Jag har funderat lite på vad jag ska göra för att dom där två aktiviteterna (jobbet och promenaderna) ska  kännas bättre. Jag har tankar på vad jag ska göra. När det gäller jobbet så har jag tänkt att jag ska prata med min chef om några situtioner som jag rätt ofta hamnar i och där jag känner att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag får helt enkelt fråga chefen. Vet inte jag så får man väl hoppas att chefen vet vad man ska göra. Om hen har ett förslag eller säger vad jag ska göra då kan jag ju kanske bara göra som hen säger och jag kan själv göra det enkelt för mig genom att tänka att: Min chef sa så, då gör jag så. Efter det kan jag ju bara luta mig mot vad chefen har sagt.

 

Promenaderna känns som sagt lite segt just nu. Men jag tänker att jag bara ska fortsätta med dom varje dag som jag har gjort, oavsett hur det känns. Jag mår ju bra av det där. Man ska väl göra saker som man mår bra av?

 

 

Jag tänker och skriver ganska mycket på min självbiografi. Jag tänker mycket bakåt nu och jag kan nog säga att jag under hela dagar, mer eller mindre funderar kring hur mitt liv har varit. Jag känner att jag måste fundera mycket kring min historia för det går liksom inte att skriva annars. Jag kan liksom inte bara sätta mig ner och skriva utan att ha funderat mycket tidigare. Det känns bra med skrivandet och jag är helt säker på att jag kommer att slutföra detta. Jag pratar också ganska mycket minnen med några av mina vänner. Det gör också att det sen blir lättare att skriva ner dessa historier. Jag har liksom börjat berätta för någon och då blir det sen automatiskt mycket lättare att bara fortsätta med den historien. 

 

Idag är det fredag och jag har en arbetsdag, men sen får jag en ledig helg. Jag ska göra lite roliga saker i helgen och nästa vecka ska jag hoppa på tåget tagga till Stockholm. Det har varit planerat sen länge och jag tror att denna gången blir min lilla Stockholmsvistelse ett rätt häftigt minne för livet. Det kommer att bli riktigt roligt.