Jag brukar typ vara sist med det senaste, men nu har också jag köpt mig en sån där selfiepinne. Jag försöker nu lära mig lite snabbt hur man ska använda den på bästa sätt.

 

 

Slappar mest och sitter inne. Kollar på en hel del film. Vad ska man göra när det är skitväder? Nu tänker man att man borde ha dragit på någon resa till solen istället för att sitta hemma och glo.

 

 

 

Jag knaprar på några kex och kollar fiilm och jag lär kolla mera film innan denna dagen är slut. Skönt med semester är det ju alltid även om jag bara är hemma  och sitter inne för att det är skitväder ute.

 

 

 

 

 Har varit ute på en väldigt blöt löprunda. Jag plaskade även en och annan djup vattenpöl när jag var ute på min förmiddagsrunda. Men, det är ju bara vatten.

 

 

Har ni också checkat av fyra saker som är extra gott på sommaren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla ni som har möjlighet att morgonträna, göört! Det känns alltid bra efter man har fått gjort det! Det är inte bra att sitta på rumpan hela tiden. Hade jag inte tränat alls nu på min semester så hade jag väl bara suttit här vid bakom skärmen, eller bakom tv:n. Kanske hade jag tagit en promenad till affären som enda fysiska aktivitet om dagarna. Jag vet inte vad männsikan är skapt för att göra, men sitta på rumpan för mycket mår inte jag bra av i alla fall.  Jag tror inte någon annan gör det heller.   Idag: 3km löpning. Inget personligt rekord, men jag kämpade på bra hela varvet ändå.

 

Nu kommer maten att smaka bättre efter morgonens pass.

 

 

 

Ahh vilken skön helg. Jag har kört lite löprundor, ätit gott och fått städat precis överallt. Nu känns allt sådär fräscht här hemma. Rent, fint och doftar fräscht gör det också.

 

 

 

 

Kul att Sverige tog 6 medaljer totalt i årets Ungdoms-EM. Kul också att Anton Källberg blev europamästare för juniorer. 

 

Jag fortsätter naturligvis att skriva på min sk självbografi. Det börjar bli svårt nu. Jag vill ju skriva på ett sånt sätt så att vem som helst kan förstå vad jag berättar om. Känslan jag får är att om jag skulle visa de jag nu sitter och skriver för några utomstående som liksom inte känner mig, så skulle ingen tro mig. Skulle jag själv tro på de om jag nu leker med tanken att någon annan skriver just de jag har skrivit (min självbiografi), berättelsen handlar om någon annans liv och jag som utomstående får läsa detta. Skulle då jag tro på de jag då fick läsa? Jag tror det, fast samtidigt skulle jag kanske tro att personen överdriver. Grejen är bara att jag överdriver inte det minsta lilla. Jag har snarare taggad ner. Jag skulle kunna berätta ännu mer grejer, men någonstans måste man ju dra en gräns. Vissa saker skulle jag kunna ägna hela livet åt att bara sitta här och skriva om, men det vill jag ju såklart inte göra.

 

Känslan som jag har när jag sitter och skriver den är att ingen kommer att tro mig. Det har ju hänt att jag har berättat för folk om vissa saker som jag har varit med om i mitt liv. Både roliga och minder roliga grejer. Många gånger har jag då haft en känsla att personen/personerna inte tror på mig. När man känner så då fortsätter man ju inte att berätta utan man håller de man skulle vilja berätta inom sig istället. Sen när man har känt så några gånger till att man inte blir trodd, trots att man själv vet att vartenda ord är sant, då slutar man snart helt att berätta. Man håller allt inom sig hela tiden och berättar inte något  för någon.

 

När jag nu sitter och skriver så blir det ju att man tar upp mycket till ytan. Saker som man aldrig egentligen har pratat med någon om kommer ju ut när man sitter och skriver. Dessutom är det ju så att man kommer på mer saker i skrivandet stund. Saker som man aldrig har ens funderat över tidigare tar man också upp till ytan bara för att man har börjat på allvar att verkligen fundera över sånt som har varit. Mycket av de jag skriver känns som helt sjukt, orättvist, fullständigt fel och bara helt galet.

 

Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med min sk självboigrafi om jag nu blir färdig någon dag med den. Om jag väljer att bara skriva och aldrig visa materialet, ens för en person  så gissar jag att det kommer att bero på att jag inte blir kvitt den där känslan av att ingen kommer att tro mig. Jag har ju varit med om det så många gånger förut att jag har fått en känsla av att jag inte blir trodd. Då blir det ju lätt så att man istället håller allt för sig själv. Det är liksom lättare att inget säga än att berätta på något sätt. 

 

 Lite extra slö idag. Jag köpte mig lite mat i en låda. Allt ligger på plats i affären och jag tänkte även på att köpa något som jag inte ens behöver värma 3 minuter i mikronvågsugnen

 

 

 

 

Jag känner muig pigg och fräsch i alla fall. Skönt att man kan känna så på en söndag. Jag var uppe klockan 8 och jag gjorde mig redo för en löprunda. När jag kom ute så verkade det som att det bara var jag som var vaken i hela stan. Det var ju liksom helt tomt överallt. Stan ligger öde på något sätt. Sen ser jag ett fåtal personer och någon enstaka bil under hela min runda. 

 

Om jag ska säga något om löpningen så kändes det ganska bra. Jag fick även idag den näst snabbaste tiden så jag var alltså snabbare än igår. Men inget personligt rekord idag heller. Just nu har jag inte marginalerna på min sida. Men det var skönt med en löprunda och springer jag på min näst snabbaste tid denna sommaren så så känns ju det ganska bra ändå.

 

 

En grej som inte känns så bra nu däremot och som jag säkert kommer att tänka på väldigt mycket idag det var att jag tänkte göra en sak direkt efter min löprunda, men jag vågade inte när det var dags att just gör det. Jag var i det där ögonblicket då jag skulle göra få gjort det, men jag vågade liksom inte. Exakt vad det är vill jag inte berätta. Det vågar jag väl inte heller, men det var inget farligt och det var inget olagligt. Det var egentligen ingeting, men jag tror att hade jag vågat så hade kanske en person blivit väldigt glad. 

 

Men jag hamnade i en sån där situtaion att jag bara inte vågade ta det där steget. Direkt efter löprundan så var jag fast besluten att jag skulle göra detta, men när jag var i ögonblicket då det skulle bli gjort så vågade jag inte. Tankar som: Vad ska denna personen tänka om mig, tycker personen att jag snokar, kränker jag personens integritet, vad ska personen tänka om mig? Förmodligen hade personen blivit glad om jag hade vågat, men alla dessa grubblerier som jag fastnade i där och då gjorde mig bara handlingsförlamad. Det blev inget med det jag tänkte göra utan jag bara gick hem.

 

Nu kommer jag förmodligen att tänka och vända och vrida på detta, minst hela denna dagen. Jag hade idag kunnat få en ny vän, eller bara en trevlig pratstund med en person som förmodligen hade blivit glad om jag bara hade vågat säga och göra det jag tänkte först att jag skulle göra. Va jobbigt detta blev nu! Dessa situtaioner har jag varit i så många gånger och jag vågar aldrig. Att jag aldrig lär mig. 

 

Jag ska trax ta mig ut på dagens första löprunda.

 

Jag kunde inte hålla mig från att dricka ett glas apelsinjuice nu på morgonen. Ibland är det så gott.

 

2  Jag kan ju alltid slicka på mina tår. Dom smakar apelsin idag.

4 Hade jag inte brytt mig om att fota så kanske jag inte hade behövt plaska med foten, eller fota foten. 

 

Känner mig grym: När jag springer fort och håller uppe tempot. 

 

Ja, känslan att känna att man har ett bra löpsteg, klarar att hålla tempo  och känna att formen är på väg är rätt grym.

 

Idag blev det 6 km löpning totalt + lite styrka på en bänk under kvällens pass.