Jag kom precis på att jag redan nu när klockan är strax efter tolv har lyckats borsta tänderna och använda tandråd två gånger i dag. Detta bevisar ju att man är en vanevarelse. Jag har precis käkat lunch och eftersom lunchen brukar vara mitt första mål mat på dagen så blir det ju att jag väntar med att borsta tänderna till just efter lunchen. Men i morse åt jag faktiskt en banan och då blev det ju att jag borstade tänderna efter den lite halvruttna bananen som jag åt. Att jag sen utan att tänka efter  ställer mig och borstar tänderna igen visar ju bara att jag gör en del saker om dagarna på ren rutin och man gör det bara på autopiloten.

 

 I dag är det ju tydligen Silikonbröstens Dag. I alla fall enligt hemsidan  temadagar.se . Detta kan man ju välja att uppmärksamma och fira på olika sätt. Silikonbröst eller ej, dina bröst är ok.

 

 

 

Idag har jag skrivit väldigt mycket på min sk självbiografi. De är så många tankar och mycket känslor som jag skapar inom mig pga att jag sitter här och skriver om mitt liv så jag känner att jag måste få blogga ur mig  lite. 

 

Jag kan som jag tidigare har sagt inte sitta här och sträckskriva. Min arbetsmetod blir att jag skriver ett tag och sen måste jag resa på mig och kanske gå runt här hemma i lägenheten eller bara göra något helt annat en liten stund. Sen sätter man sig ner igen och fortsätter skriva och efter det tar man en paus, och så håller det på Den spontana känslan jag får av skrivandet om mitt liv är att det finns så mycket som jag aldrig har prata med någon annan om ordentligt. Jag har hållit väldigt mycket inom mig i alla år. Nu när man skriver så kommer de man faktiskt känner fram och det blir som massor av bubblor som växer inom mig och om jag inte pausar så kommer jag att få för mycket bubblor som gör att jag inte kan tänka klart. Som någon inre utbrändhet elller nåt liknade. Att jag egentligen inte har pratat med någon om vissa händelser och upplevelser beror säkert på flera orsaker. Men om jag tänker efter så har jag många gånger haft känslan av att ingen vill lyssna på vad jag har att säga och då väljer man att inte prata om sånt som man kanske skulle behöva prata med någon om. En annan känsla som jag vet att jag har haft och har nu med det är att jag  inte kommer att bli trodd. Vid ett flertal tillfällen har jag också på olika sätt förtått att den jag pratar med inte tror på mig och då fortsätter man ju inte prata. Då blir det ju så att man bara håller saker inom sig och har man fått den där känslan ett flertal gånger att ingen tror på vad man säger, då vågar man ju tillslut inte säga nånting. Man väljer bara därför att hålla mycket inom sig för man har den där obehagliga känslan av att ingen kommer att tro mig i alla fall.

 

Den känslan kan jag ha även nu när jag sitter och skriver, men jag förtränger det då. Nu är det ju bara skrivandet som är viktigt. Jag kanske aldrig visar min självbografi för någon. Det känns ändå som ett väldigt stort steg att ta att på någon sätt låta någon läsa eller på annat sätt gå ut offentligt med de jag just nu skapar om mitt liv. Det var ett stort steg att ta att bara sätta sig ner och skriva, men det känns inte för stort längre. Däremot känns det som ett för stort steg att ta just nu ¨när det kommer till att visa vad jag har skrivit  för ens en person.   Att skriva om hela livet upplever jag ju själv som väldigt självutlämnade och dessutom så funderar jag ju såklart på om någon ens kommer att förstå och tro på de jag skriver. 

 

Det viktiga just nu är ju att jag bara skriver. Jag tänker ungefär på samma sätt som med löpningen. Det viktigaste är ju att jag tar mig ut och springer. När det kommer till skrivandet så tycker jag också det är viktigt att de jag skriver går att läsa med en god ton. Jag vill inte vara för hård och dra på, men jag vill inte heller vara för snäll och förlåtande. Det ska vara lite lagom åt båda håll, och med glimten i ögat. Jag vill slutföra detta med min sk självbiografi. Skrivandet ska jag ta mig igenom, men vad jag sen gör med materialet, det jag nu håller på att skapa, det har jag ingen aning om just nu. Och det vet jag kanske inte när jag har skrivit färdigt heller.

 

Jag satt tidigare i dag och såg en ny Johan Falk film. När det inte är Beck så kan det vara Falk. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Skönt att man får vara ledig en dag från arbete nu. Det har varit ganska tråkigt att köra under några dagar. Jag har inte haft någon lust. Semestern närmar sig och man längtar ju till den. Samtidigt så är jag glad över att jag jobbar dom tiderna som jag gör. Jag gillar bättre att jobba eftermiddag och kväll eftersom alternativet annars är att jag får gå upp typ halv fyra på morgonen. Om man någon kort period nu känner att det är lite segt att jobba så föredrar jag ändå att jobba som jag gör nu. Jag vill inte gå upp sjukt tidigt liskom. Allting är bättre även om inte allt är bra. 

 

När jag inte jobbar så skriver jag ju på min sk självbografi. Jag har fått lite fart på detta nu. Att skrvia om hela sitt liv är fan inte enkelt. När jag börjar skriva på en berättelse om något man har varit med om så blir det väldigt mycket text. Jag orkar max skriva färdigt en händelse eller en upplevelse, sen måste jag ta en paus innan jag kanske kan sätta mig ner och skriva om en till. Det är i alla fall väldigt roligt att skriva, även om jag gärna hade velat slippa att få vara med om vissa händelser och upplevelser som jag skriver om. Men på något sätt blir det roligt at skriva ändå för jag känner att om det finns något som jag inte har bearbetat färdigt, så blir det ju på något sätt färdigbearbetat nu när jag skriver. Det känns kul att jag har fått upp lite fart på detta. Det är bara att fortsätta liksom..

 

 

 Jag har rört till det lite när det gäller några beställningar på inredningsprylar. Jag satt här och klia mig i huvudet under morgonen. Har jag beställt de jag ville ha? Blev det rätt eller hade något annat varit bättre? Sen kommer jag på att något är fel och då mailar jag någon kundtjänst och får svar att jag kan ändra min beställning om jag vill. Då vet jag att jag kan det och då funderar jag på om jag ska göra det eller inte. jag får också vänta en eller två månader på vissa saker och då funderar jag på om jag ska vänta med att beställa något annat till jag ser vad jag får. Det är ju inget fel på det jjag har beställt, men blir det perfekt? Så här snurrar det i huvudet och redan nu. Va fan! När det handlar om renovering och inredning av mitt hem så ska jag ju inte fixa detta förrän efter sommaren. Ändå rör jag med denna grej redan nu. 

 

När klockan sen blev runt halv tolv då vakande jag till lite och tänkt bara att nu skiter jag i detta och tar tag i allt som jag faktiskt  vill få gjort i dag, innan jag ska starta en ny arbetsdag bakom ratten. Jag har kört hårt nu i någon timme med vardagligt "trökgöra" och nu kan jag bara ta det lugnt. Jag tänker mycket renovering och heminredning hela dagarna. Men nu får alla beställningar ligga på is ett tag och det jag har betsällt får jag få hem först innan jag börjar röra igen. Det sista av allt som jag redan nu har betsällt kommer i m itten på augusti. Jag får ha lite tålamod fram tills dess.

 

Jag har länge undrat vad dom här 11 männen hade i sina lunchlådor. Levde dom på potäter och sill? Eller är de någon som möjligtvis hade en piroger i sin låda? Piroger har jag i min lunchlåda i dag i alla fall , men jag skulle så gärna vilja veta vad dessa stenhårda män hade i sina lådor 1932. 

 

 

 

Jag känner mig pantad som inte pantar mera. I morgon ska jag panta mera. Tex ska jag panta en flaska apelsinmer. Panta "MER"

 

 

Skönt att man börjar jobba lite senare under eftermiddagen idag.  Då hinner man ju att fixa till lite egen mat. Något som kanske är lite mer skonsamt för min mage än kebab och korv och annan skräpmat som jag annars har levt på dom senste dagarna. Dagens lunch kändes som lite bättre.

 

 

 Har varit ute på en löprunda idag. Skönt att få röra sig lite efter några dagar av för mycket stillasittande och en jävla massa skräpmat.  Nu kan jag var nöjd med detta veckans träning också. Jag är nöjd om jag löper 1-2 mil per vecka. Det har jag gjort varje vecka sen jag började med löpningen.